9789163842948

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 4

07-12-10 14.12.43

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 5

07-12-10 14.12.44

MIN LILLA APA Text © Ulf Nilsson 2008 Bild © Kristina Digman 2008 Omslagsformgivning: Kristina Digman Textning: Kristina Digman Repro: Allmedia, Malmö Typsnitt: Granjon Sättning: Ellen Adolfsson/Bonnier Carlsen Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Tryckt i Slovenien av Korotan Ljubljana d.o.o. 2008 ISBN 978-91-638-4294-8 www.bonniercarlsen.se

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 6

07-12-10 14.12.45

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 7

07-12-10 14.12.45

ag vandrar nerför gatan och över fälten. Jag går på bron över floden och bort mot de stora träden. Här utanför stan håller babianerna till. På nätterna sover de i det största trädet. På dagarna letar de kottar eller sitter och plockar

9

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 9

07-12-10 14.12.46

gräsfrön i vägkanten. Nu hör jag den stora hannen skälla.

Jag smyger fram mot dem. Några små babianer blir rädda och klättrar upp i träden. Jag sätter mig ner i gräset och väntar. Den kraftiga hannen kommer närmare och tittar på mig.

Han är dubbelt så stor som jag. Nosen är som på en hund, han är lurvig som en björn. Nu visar han tänderna. De är långa och vita som knivar.

Sedan tittar han åt ett annat håll och kliar sig på magen. Han bryr sig inte om mig. Jag är bara liten och ofarlig, tycker han. En av honorna kommer fram till honom. En liten unge rider på hennes rumpa. Å, det är den minsta lilla unge jag sett. Ungen kravlar över till pappan och kliar honom på ryggen. Och drar honom i öronen!

10

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 10

07-12-10 14.12.46

Nu kommer alla de andra babianerna ner från träden. Några av de unga springer runt och jagar varandra och brottas. Andra lägger sig ner på vägen och värmer magen mot den varma asfalten. Den lilla ungen kommer vingligt närmare mig. Han är bara en baby.

Babianerna är av en sort som heter Chacma Baboon som lever här i Sydafrika. På afrikaans säger man bobbejaan. Jag kallar dem ofta apa, rätt och slätt.

11

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 11

07-12-10 14.12.46

Den lilla ungen sätter sig ner och tittar länge på mig. Och jag tittar på honom. Jag säger: ”Lilla söta bobbejaan! Min lilla apa.” Han lägger svansen i knäet. Klappar svansen stilla. Vi tittar länge på varandra. Men nu kommer det en man gående på vägen.

Hos oss i Hermanus, längst ner i Sydafrika, är många arga på babianer. Och lite rädda.

Mannen ropar ”Hoj, hoj, hoj” för att skrämma undan dem. Min lilla bobbejaan som suttit med svansen i knäet skyndar till sin mamma.

Mannen tar upp några stenar från vägkanten och kastar så att det smäller i buskarna. Alla babianerna springer bort mot det stora trädet och klättrar upp. Utom den stora hannen som står nere vid stammen och vaktar.

Mannen går förbi. ”Good morning, Sir”, säger jag. ”God morgon, herrn.” Han blir lite över-

12

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 12

07-12-10 14.12.47

raskad och rädd när han upptäcker mig i gräset. ”Du får se upp för bobbejaanerna!” svarar han.

Men jag är inte rädd för babianer. Jag skulle

13

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 13

07-12-10 14.12.47

vilja komma ännu närmare. Jag skulle vilja klappa den lille, röra vid den lilla apans svans.

Nu vet jag hur jag ska göra. Jag har en idé.

Jag går hem för att hämta en sak. När jag kommer tillbaka efter en stund, har babianerna dragit sig längre bort mot berget. De brukar ge sig upp bland klippor och sten och leta torra växter och frön. Däruppe har de också grottor som de kan vila i när solen är för varm. Jag går så nära jag kan. Den stora hannen ser mig, men bryr sig inte om mig. Jag sätter mig ner i gräset,

14

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 14

07-12-10 14.12.48

så att jag knappast syns. Några småapor blir intresserade och kommer närmare. Nyfiknast av alla är den lilla ungen. Till sist har de andra gått och vi sitter och tittar på varandra igen. Jag ser på honom. Han ser mig i ögonen. Då tar jag fram bananen.

Man får inte lov att ge mat till babianer, säger de. Men jag vill så gärna röra vid den lilla apan.

Han tittar på bananen. Han kommer närmare.

Och närmare. Han försöker ta bananen från min hand, men den är stor och tung och han är

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 15

07-12-10 14.12.48

liten. Då upptäcker de andra småaporna vad som händer. En springer fram och rycker till sig bananen. Det blir ett väldigt liv och slagsmål och de äter upp alltihop, skalet också!

Jag går hemåt. Babianerna följer efter för de tror nog att jag har fler bananer. Den stora hannen skäller, hjärtat börjar bulta och jag blir rädd. Jag vågar inte springa utan går så lugnt jag kan. Babianerna stannar vid bron. Jag ser den lilla ungen sitta uppe på broräcket när jag vandrar hemåt.

16

Min_lilla_apa_INLAGA_SISTA.indd 16

07-12-10 14.12.48