9789162266059

413x285 NYTT

08-11-20

12.39

Sida 1

ISBN 978-91-622-6605-9

9

www.bonnierutbildning.se

Medicinsk Grundkurs

Urban Gillå

I serien ingår: Vård- och omsorgsarbete Imborn/Åsbrink Vård- och omsorgsarbete Kangas Fyhr/Wilhelmsson Omvårdnad Wilhelmsson Social Omsorg Kangas Fyhr Etik och livsfrågor Ryberg Människan socialt och kulturellt Cronlund Psykiatri Andersson Höglund/Hedman Ahlström Sjukvård Strömberg Alternativ medicin Fjellström Folkhälsokunskap Hultgren Rehabilitering och habilitering Caplan/Sparre Utvecklingsstörning och andra funktionshinder Gotthard Socialpsykiatri Andersson Höglund/Hedman Ahlström Hemsjukvård Haag/Karlsson Geriatrisk omvårdnad och geriatrik Skog/Grafström Lindrande vård Widell Demens – omsorg och omvårdnad Abrahamsson Arbeta i vård och omsorg Edqvist Handbok i vård och omsorg Hansen/Åsbrink

Medicinsk Grundkurs

I boken beskrivs människokroppens byggnad och funktion. Här redogörs för vanligt förekommande sjukdomstillstånd samt deras diagnostik, vård och behandling. I boken finns finns nya textavsnitt om bl.a. Människans ursprung, Hälsorisker i olika åldrar, Stamceller, Benskörhet, nya lagar om Smittspridning och Skydd mot olyckor samt delegering av medicinska arbetsuppgifter. Patientberättelser ger den studerande en realistisk bild av hur sjukdomen påverkar den enskilda människans vardag.

Varje kapitel inleds med mål och avslutas med studieuppgifter av olika svårighetsgrad.

Boken finns inläst och kan laddas ner kostnadsfritt från www.bonnierutbildning.se

789162 266059

(8960-7)

Urban Gillå

BONNIERS

Med. grk. s 001-010

08-11-19

07.54

Sida 2

Bonnier Utbildning Postadress: Box 3159, 103 63 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 56, Stockholm Hemsida: www.bonnierutbildning.se E-post: info@bonnierutbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon 08-696 86 00 Telefax 08-696 86 10 Författare: Urban Gillå Redaktör: Gertrud Lanestrand, e-post: gertrud.lanestrand@bonnierutbildning.se Formgivning: Helen Miller Crafoord Bildredaktör: Anders Florén Omslagsillustration: Eva Fallström

Medicinsk Grundkurs ISBN 978-91-622-6605-9 © 2005 Urban Gillå och Bonnier Utbildning AB Andra upplagan Fjärde tryckningen

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus-Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upptill två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Printed in Sweden by Elanders Falköping 2009

5

Innehåll 1. Människans ursprung.

Läkekonstens historia 11

Vad är ärftlighet? 51

Människans ursprung 12

Cancersjukdomar 54 Cancer är många sjukdomar 56 Orsaker till cancer 56 Symtom 58 Diagnos 58 Behandling och omvårdnad 59 Kirurgisk behandling 59 Cytostatikabehandling 60 Strålbehandling 61 Hormoner och antihormoner 63 Cytokiner 63 Palliativ vård 63 Smärtbehandling – en viktig del av omvårdnaden 64 Bröstcancer 66 Prostatacancer 71 Malignt melanom 74

Läkekonstens historia 14 Den antika medicinen 15 Läkekonsten under medeltiden i Europa 15 Från 1500-talet till modern tid 16 Den moderna medicinens framväxt 18

2. Hälsa och ohälsa 19 Vilka faktorer påverkar din hälsa? 20 Hälsofaktorer och hälsorisker i olika åldrar 21 Symtom – tecken på sjukdom 25 Diagnos – vilken sjukdom är det? 28 Provtagningar och undersökningar 30 Medicinska termer och begrepp 37 UPPGIFTER 40

3. Cellen, vävnader, organ och organsystem 41 Cellens byggnad 42 Cellens ämnesomsättning 43 Cellen förökar sig genom delning 44 Cellerna har bestämda uppgifter 46 Stamceller 46 Celler av samma typ och utseende bildar en vävnad 47 Olika vävnader bildar ett organ 49 Organ som samarbetar bildar organsystem 49

UPPGIFTER 53

UPPGIFTER 77

4. Vårt fantastiska nervsystem 78 Nervcellen är unik 79 Centrala nervsystemet – CNS 79 Hjärnan och ryggmärgen 79 Hjärnans olika delar 81 Hjärnhinnorna 81 Hur fungerar storhjärnan? 82 Lillhjärnan – samordnaren 83 Hjärnstammen styr våra inre organ 84 Ryggmärgen – omkopplingsstation mellan hjärnan och kroppen 84

6 Perifera nervsystemet – PNS 84 Somatiska nervsystemet styr vi med viljan 85 Autonoma nervsystemet reglerar inre organ 85 Vad är en reflex? 86 Vad är smärta? 87 UPPGIFTER 88

Nervsystemets sjukdomar 89 Multipel skleros – MS 90 Parkinsons sjukdom 92 Epilepsi 94 Stroke, slaganfall 96 Hjärninfarkt 97 Hjärnblödning 98 Riskfaktorer 98 Symtom vid stroke 98 Diagnos och behandling 100 Afasi 104 Demens 105 UPPGIFTER 108

5. Våra sinnen 109 Synen 110 Ögat 110 Synfel 111 Ögonsjukdomar 112 Hörsel och balans 113 Örat 113 Balanssinnet 114 Öroninflammation 115 Hörselnedsättning 115 Tinnitus 115 Lukt och smak – våra kemiska sinnen 117 Känseln 117 UPPGIFTER 118

6. Andningen 119 Luftvägarna 120 Näshålan 120

Svalget 121 Struphuvudet 122 Luftstrupen och luftrören 122 Lungorna 123 Hur styrs andningen? 123 UPPGIFTER 125

Sjukdomar i andningsorganen 126 ÖLI, övre luftsvägsinfektion 126 Lunginflammation 128 Astma 130 KOL, kroniskt obstruktiv lungsjukdom 134 UPPGIFTER 139

7. Cirkulationen 140 Våra blodkärl 141 Stora och lilla kretsloppet 143 Hjärtat – pumpen i systemet 144 Blodet 148 Lymfsystemet 152 UPPGIFTER 155

Hjärt- kärlsjukdomar 156 Ateroskleros, åderförkalkning 156 Hypertoni, högt blodtryck 157 Kärlkramp i hjärtat, angina pectoris 159 Hjärtinfarkt 162 Kirurgiska ingrepp för att förbättra hjärtats cirkulation 165 Hjärtsvikt 166 Blodsjukdomar 172 UPPGIFTER 175

8. Matspjälkningen 176 Födan – kroppens behov av energi 176 Energiomsättningen vid sjukdom 178 Matspjälkningsorganen 179 Munnen 180 Svalget 180 Matstrupen 182 Magsäcken 182

7 Tolvfingertarmen 182 Levern 182 Bukspottkörteln 184 Tunntarmen 184 Tjocktarmen 184 Ändtarmen 185

Uremi – kronisk njursvikt 218 Njursten 223 Rubbningar i blåstömningen 224 Prostataförstoring, prostatahyperplasi 225

UPPGIFTER 186

10. Huden 228

Sjukdomar i matspjälkningsorganen 187 Akut buksjukdom 187 Diarré 190 Förstoppning 191 Dyspepsi 192 Magsår 193 Gallstenssjukdom 194 Inflammatoriska tarmsjukdomar 197 Morbus Chron 197 Ulcerös kolit 199 Blindtarmsinflammation 202 Hemorrojder 202 UPPGIFTER 204

9. Urinorganen reglerar vår vätskebalans 205 Kroppens vätskebalans 205 Symtom på rubbningar i vätskebalansen 208 Urinorganens uppgifter 208 Njurarna – ett livsviktigt organ 209 Njuren – ett reningsverk 211 Hur bildas urin? 211 Vad innehåller urinen? 211 Hormoner reglerar urinmängden 212 Njurarna reglerar saltbalansen och syrabasbalansen 212 Urinen transporteras i urinvägarna 212 UPPGIFTER 214

Urinorganens sjukdomar 215 Urinvägsinfektioner 215 Njursvikt 216

UPPGIFTER 227

Huden består av tre olika lager 229 Naglarna 232 Håret 232 UPPGIFTER 233

Hudsjukdomar och hudskador 234 Eksem 234 Psoriasis 235 Brännskador 236 UPPGIFTER 239

11. Allergier 241 Vad är allergi? 241 Vad händer vid en allergisk reaktion? 243 Symtom på allergiska reaktioner 243 Anafylaktisk chock 244 Hur går en allergitest till? 245 Orsaker till allergier 245 Behandling av allergier 247 UPPGIFTER 248

12. Rörelseorganen 249 Nerver styr rörelsen 251 Skelettet 252 Benens förbindelser 256 Fogar 256 Leder 257 Musklerna 258 UPPGIFTER 261

Sjukdomar och skador i rörelseorganen 262 Traumatiska skador 262 Belastningsskador 263 Frakturer 264

Med. grk. s 001-010

07-06-12

07.03

Sida 8

8 Benskörhet 270 Ryggbesvär 272 Artros 273 Inflammatoriska sjukdomar i rörelseorganen 278 Reumatoid artrit, RA 278 UPPGIFTER 283

13. Våra hormoner 285 Hypothalamus och hypofysen – här styrs hormonregleringen 287 Feed back-system 287 Hormoner som läkemedel 287 UPPGIFTER 288

Endokrina sjukdomar 289 Diabetes 289 Hypertyreos 298 UPPGIFTER 300

14. Människans livscykel 301 Fortplantningen 301 Mannens könsorgan 302 Kvinnans könsorgan 303 UPPGIFTER 306

Fosterutvecklingen och förlossningen 307 UPPGIFTER 311

Människans åldrar 312 Från spädbarn till vuxen 312 Puberteten 316 Normala fysiska åldersförändringar 317 UPPGIFTER 318

15. Psykiska störningar och sjukdomar 319 Psykisk hälsa 320 Orsaker till psykiska störningar 321

Diagnostik av psykiska störningar 321 Ångest och oro 322 Psykoser 323 Affektiva störningar 327 Depression 328 Melankoli 329 UPPGIFTER 332

16. Mikroorganismer. Kroppens försvar. Infektionssjukdomar 334 Mikrober 335 Protozoer 335 Svampar 335 Bakterier 336 Virus 341 Kroppens försvar 341

Infektionssjukdomar 346 Vanliga virusinfektioner 346 Vanliga bakterieinfektioner 348 Hepatit 349 HIV-aids 353 Tuberkulos 358 Sexuellt överförbara sjukdomar 360 UPPGIFTER 361

17. Att förebygga smitta och smittspridning 363 Smittspridning 364 Hur kan man förhindra smittspridning? 365 Basala hygienrutiner 366 Desinfektion 368 Sterilisering 370 Färgmarkeringar 371 Smutstvätt och avfall 371 Skyddet mot smittsamma sjukdomar 372 UPPGIFTER 375

9

18. Läkemedel 376 Vad är ett läkemedel? 377 Naturläkemedel 377 Läkemedelsformer 379 Läkemedels verkan i kroppen 384 Läkemedels nedbrytning 385 Läkemedels utsöndring 385 Dosering av läkemedel 385 Läkemedelsbiverkningar 388 Läkemedelsmissbruk 389 Narkotika 390 Recept, receptblankett 390 Receptfria och receptbelagda läkemedel 391 Läkemedelshantering 393 Läkemedelsordination 394 Iordningställande och överlämnande av läkemedel 395 Delegering 396 UPPGIFTER 399

19. Första hjälpen. Insatser vid stora olyckor, katastrofer och krig 401 Första hjälpen 402 Akut omhändertagande 403

Andning 403 Blödning 405 Chock 406 Framstupa sidoläge 409 Hjärt-lung-räddning 410 Psykisk hjälp 412 UPPGIFTER 412

Samhällets planering inför stora olyckor, katastrofer och krig 413 Samhällets räddningstjänst 414 Vad är en katastrof respektive en stor olycka? 414 Katastrofplanering 415 Larmberedskap 416 Skadeplatsens organisation vid en större olycka 416 Psykologiska reaktioner i samband med en katastrof 418 Katastrofberedskap 418 Samhällets beredskap i krig 419 UPPGIFTER 420

Mål för kursen 421

Register 423

48 Nervvävnad har till uppgift att ta emot och fortleda elektriska impulser. Den har även till uppgift att kontrollera och samordna kroppens olika organ.

broskvävnad

nervvävnad

benvävnad

epitelvävnad

tvärstrimmig muskelvävnad

hjärtmuskelvävnad, tvärstrimmig

bindväv

glatt muskelvävnad

Vävnader i kroppen.

49 Sinnescellerna hör till nervvävnaden och har till uppgift att registrera allt i vår omgivning som känsel, tryck, smärta, kyla och värme. I våra sinnesorgan finns speciell nervvävnad som förmedlar synintryck, lukt, hörsel och smak.

Flytande vävnad är blod och lymfa samt den vävnadsvätska som finns omkring cellerna. Blodet består till hälften av plasma, som är en äggviterik vattenlösning, röda och vita blodceller samt blodplättar. Blodcellerna flyter fritt i plasman.

Lymfan består av överskottsvätska från blodet.

Olika vävnader bildar ett organ Organen i kroppen är uppbyggda av olika vävnader som var och en har en speciell uppgift. Hjärtmuskelvävnad har t.ex. till uppgift att pumpa ut blodet ur hjärtat.

Organ som samarbetar bildar organsystem Organ som samarbetar kring en speciell uppgift utgör ett organsystem. Kroppens organsystem samarbetar för att kroppen ska fungera. De utgör alla viktiga delar i kroppens organisation. Ett organ som fungerar onormalt eller har skadats kan påverka andra organ i samma organsystem, men också andra organsystem.

Vissa organsystem är livsviktiga för att människan ska leva.

Det är t.ex. andningen, cirkulationen, nervsystemet och utsöndringen genom njurarna.

Från cell till en hel kropp.

En cell

Lika celler bildar en vävnad

Olika vävnader bildar ett organ

Flera organ bildar ett organsystem

Alla organsystem bildar människokroppen

114 hammaren

städet hörsel- och balansnerven

stigbygeln ovala fönstret båggångar

trumhinnan örontrumpet

ytterörat

snäckan

trumhinnan hörselgången

örontrumpeten

Örats byggnad.

Balanssinnet I innerörat finns också balanssinnet.

För att hålla kroppen upprätt och korrigera eventuella snedsteg kräver hjärnan ständig information om kroppens läge. Alla lägesändringar registreras av balanssinnet i innerörat. Det består av tre båggångar och en hinnsäck. Båggångarna är så belägna att de kan registrera huvudets olika rörelser. I båggångarna flyter en vätska, som gör att de fungerar som ett tredimensionellt vattenpass. Allteftersom vätskan förflyttar sig registrerar balanssinnescellerna i hinnsäcken lägesändringarna och förmedlar impulser via balansnerven till lillhjärnan (se s. 83).

115

Öroninflammation Den vanligaste sjukdomen i örat är öroninflammation, otit. Den drabbar oftast barn och orsakas av bakterier. Symtomen är typiska med smärta från örat, barnet tar sig ofta över örat. Trumhinnan, som normalt är pärlemorfärgad, är vid öroninflammation röd och buktar ut. Den kan spricka, och var och blod rinna ut.

Om trumhinnan spricker försvinner smärtan. Om trumhinnan spruckit tar det några veckor innan den läkt ihop. Det är viktigt att hörselkontroll görs efteråt för att kontrollera om någon hörselnedsättning uppstått. Hos barn med upprepade öroninflammationer kan ett litet rör opereras in i trumhinnan, vilket förhindrar återkommande inflammationer.

Akut öroninflammation kan i vissa fall behandlas med penicillin.

För barn, som ofta får öroninflammationer, kan vissa åtgärder vidtas vid förkylningar: • ge näsdroppar eller nässpray, • höj sängens huvudända, • ge smärtstillande vid öronvärk, t.ex. Alvedon mixtur, • dröj inte för länge med att kontakta läkare för undersökning.

Hörselnedsättning Den vanligaste orsaken till hörselnedsättning är hög ålder. En annan vanlig orsak till hörselnedsättning är olika förändringar i innerörat. De kan vara medfödda, orsakade av bullriga miljöer, åldersförändringar eller vara biverkning av läkemedel. Öronsus och påverkan av balanssinnet kan förekomma samtidigt.

Individuellt utprovad hörapparat förbättrar hörseln avsevärt.

Total dövhet är i de flesta fall medfödd och beror oftast på att hörselnerven är skadad. Numera kan även detta opereras, vilket innebär att en person som tidigare varit döv kan uppfatta ljud.

Ljudet har stor betydelse för talet. För en person som på detta sätt får sin hörsel innebär det att även kunna lära sig tala.

Tinnitus Tinnitus innebär en ljudupplevelse utan någon ljudkälla. Benämningen kommer från det latinska ordet tinnere, som betyder ringa, klinga. Sjukdomen, som har funnits så länge man vet, är vanligare än man tror. Ca 15 % av alla människor har tinnitus av varierande styrka. Symtomen kan vara tillfälliga eller ofta förekommande. Ungefär 5 % har ständiga symtom.

122

Struphuvudet Svalget delar sig nedåt i två rör, luftstrupen och matstrupen.

Baktill ligger matstrupen där födan passerar. Framtill ligger luftstrupen med struphuvudet, larynx. Struphuvudet består av ett antal broskstycken och muskler, som reglerar sväljningsmekanismen och vårt talorgan, stämbanden. Överst på struphuvudet sitter struplocket, epiglottis, som har till uppgift att blixtsnabbt stänga luftstrupen när vi sväljer.

Därmed förhindras att föda eller främmande föremål hamnar i luftvägarna.

Patienter med förlamningar i svalget p.g.a. hjärnskada kan ha en försämrad sväljreflex, vilket medför en stor risk att få föda eller främmande föremål i luftvägarna. Detta kan innebära livsfara.

Så regleras talet I struphuvudet sitter talorganen som består av stämbanden. Talet regleras genom att stämbanden spänns när luften strömmar förbi och då uppstår ljudvibrationer. Ju högre du ropar desto mer luft strömmar förbi stämbanden. Ju snabbare du pratar desto oftare spänns stämbanden. Finslipningen av talet sker med hjälp av läppar, tänder och tunga. Näsan, bihålorna och svalget ger talet fyllighet. När vi är förkylda blir slemhinnorna i näsa, svalg och bihålor svällda, vilket medför förändringar av rösten.

Luftstrupen och luftrören Struphuvudet fortsätter nedåt i luftstrupen (trakea), som är ett 10–12 cm långt rör uppbyggt av hästskoformade broskringar.

Mellan ringarna finns glatt muskulatur och bindväv. Luftstrupen är böjlig och elastisk, vilket gör att den kan hållas utspänd. Insidan är klädd med en slemhinna, som innehåller slemproducerande körtlar och flimmerhår. I samband med olika sjukdomar som drabbar luftvägarna blir slemhinnan tjockare och mer slem bildas. Flimmerhårens uppgift är att transportera slem och främmande partiklar upp till svalget. Retning av flimmerhåren ger upphov till hosta. Rökning och andra luftföroreningar försämrar funktionen hos flimmerhåren.

Luftstrupen delar sig i höjd med femte bröstkotan i vänster och höger huvudbronk, som går till vardera lungan. Luftrören, bronkerna, förgrenas ut i lungorna och övergår efterhand i allt finare gångar. Dessa slutar i lungblåsor, alveoler.

123

syrefattigt blod från hjärtats högerkammare

blodkärl (kapillär)

alveol

röd blodcell

syre O2 koldioxid CO2 En alveol med kapillärnät.

Alveolernas och kapillärernas väggar är så tunna att syre och koldioxid kan passera igenom.

syrerikt blod som går till hjärtats vänstra förmak

Lungorna Lungorna (pulmones) beräknas innehålla ca 700 miljoner alveoler.

Runt alveolerna ligger ett nätverk av kapillärer, mycket små, tunna blodkärl. Alveolernas väggar är så tunna att syre kan passera igenom till de fina blodkärl som omger dem.

De två lungorna är placerade på vardera sidan i brösthålan.

Lungorna omsluts av lungsäcken, pleura. Lungsäcken består av två hinnor, den inre hinnan omsluter lungan, den yttre bekläder bröstkorgens insida. I lungsäcken är lufttrycket lägre än i den omgivande luften, vilket gör att lungan hålls utspänd. Vid skador på lungsäcken kan denna tryckskillnad försvinna, vilket medför att lungan kan falla samman.

I lungsäcken finns lite vätska som gör att lungorna glider lätt mot lungsäcken vid in- och utandning. Ibland kan denna vätska öka, t.ex. vid infektion. Vätskan trycker på lungan och försvårar andningen. I vardagligt tal kallas det vatten i lungsäcken.

Hur styrs andningen?

Andningen styrs från förlängda märgen i hjärnan (se s. 84). Den regleras automatiskt och står i huvudsak utanför viljans kontroll.

Vi behöver inte tänka på att andas, men vi kan reglera andningen med viljan.

144 Hjärtat sett utifrån.

aorta lungartär lungvener

hjärtöra

kransartärer

hjärtsäcken nedre hålvenen tömmer sig i höger förmak

Hjärtat -– pumpen i systemet Hjärtats uppgift är att pumpa blodet ut till kroppens olika delar.

Om hjärtat upphör att slå innebär det akut syrebrist i kroppens celler. Hjärnan är speciellt känslig för syrebrist. Medvetslöshet uppstår redan efter 10 sekunder om hjärtat upphör att slå.

Hjärtat (cor) är en ihålig muskel, som ligger i brösthålans nedre del, under nedre delen av bröstbenet och mellan lungorna.

Det är lika stort som personens egen knutna näve.

Hjärtat är inneslutet i en hjärtsäck. Hjärtsäcken har en inre hinna, epikardiet, och en yttre, perikardiet. Liksom i lungsäcken finns lite vätska i hjärtsäcken, vilket gör att hjärtmuskeln lätt kan röra sig vid varje slag.

Hjärtmuskulaturen är uppbyggd av tvärstrimmig muskulatur och får sin blodförsörjning genom kransartärerna. Proppar i dessa artärer framkallar hjärtinfarkt.

Hjärtat delas in i två halvor. De bägge hjärthalvorna skiljs åt av hjärtskiljeväggen.

Högra delen består av höger förmak och höger kammare. Den har till uppgift att ta emot syrefattigt (koldioxidrikt) blod och pumpa detta till lungorna.

145 Vänstra delen består av vänster förmak och vänster kammare.

Den har till uppgift att ta emot syrerikt blod från lungorna och pumpa det blodet ut i kroppen.

Hjärtat är en dubbelpump Hjärtats högra, respektive vänstra, hjärthalva slår parallellt.

Mellan förmaken och kamrarna finns segelklaffar. När kamrarna fylls med blod är segelklaffarna öppna. Trycket stiger i kamrarna och segelklaffarna stängs. Det förhindrar att blodet rinner tillbaka i förmaken. När trycket har nått över en viss nivå, öppnas fickklaffarna och blodet rusar ut i aorta respektive lungartärer. När trycket åter sjunker, sluts fickklaffarna, så att blodet inte kan rinna tillbaka in i kamrarna.

Om vi lyssnar på hjärtat med stetoskop hör vi två slag i tät följd. Den första hjärttonen är när segelklaffarna stängs, och den andra när fickklaffarna stängs. Vanliga hjärtfel är förträngningar (stenoser) vid klaffarna, vilket försvårar passagen av blod, eller att klaffarna inte sluter tätt, vilket medför att blod pressas bakåt.

Hjärtats arbete delas in i en viloperiod, diastole, och en arbetsperiod, systole. Den diastoliska fasen är när blodet passerar Blodets väg genom hjärtat.

(Hjärtat i genomskärning) aorta lungartär

lungartärer

lungvener övre hålven aortaklaff lungartärklaff vänster förmak höger förmak nedre hålven vänster kammare höger kammare segelklaffar

182

Matstrupen Matstrupen (esofagus) har framförallt en transportfunktion.

Sammandragande muskelrörelser driver födan neråt. Matstrupen är 25–30 cm lång och löper mellan luftstrupen och ryggraden.

Magsäcken Maten har nu kommit till magsäcken (ventrikeln). Uppåt mot matstrupen begränsas magsäcken av den övre magmunnen.

Magsäcken rymmer ca 1 liter och har till uppgift att lagra födan och att kontinuerligt avge små portioner till tarmen. I magsäcken bearbetas födan och spjälkas till mindre beståndsdelar.

Magsäckens slemhinna avsöndrar ca 3 liter magsaft per dygn, vilket gör födan helt flytande. Magsaften innehåller slem, saltsyra och ett enzym, pepsin, som spjälkar proteinerna i maten.

Saltsyran bildas av parietalceller i magslemhinnan. När vi äter stimuleras parietalcellerna att öka saltsyreproduktionen. Även hormonet gastrin påverkar saltsyrebildningen. Saltsyran är nödvändig för att enzymet pepsin ska bildas. Dessutom förstörs bakterier, som kan finnas i födan. Eftersom saltsyran är starkt frätande bildas ett slem, som skyddar magsäckslemhinnan.

Den nedre magmunnen ser till att magsäcksinnehållet töms portionsvis ut i tarmen. Efter 3–4 timmar har magsäcken tömt sitt innehåll på föda.

Tolvfingertarmen Tolvfingertarmen (duodenum), som är ca 25 cm lång, är tunntarmens första del. När födan kommer ner i tolvfingertarmen utsöndras hormoner, som ger signaler till gallblåsan och bukspottkörteln att tömma galla och bukspott. Gallans uppgift är att finfördela fettet, vilket gör det möjligt att fortsätta spjälkningen av födan. Bukspotten innehåller bikarbonat och enzymer. Bikarbonaten som är basisk (har ett högt pH-värde) neutraliserar den sura magsaften. Enzymerna fortsätter nedbrytningen av proteiner, fett och kolhydrater.

Levern Levern (hepar), som är kroppens största inre organ, finns högst upp till höger i bukhålan.

Leverns huvuduppgifter är att: • producera galla, • bryta ner gifter, slaggprodukter, blodceller och läkemedel,

183 Magsäcken, levern, gallblåsan, bukspottkörteln och tunntarmen.

matstrupen övre magmunnen, cardia

levern

gemensamma gallgången

magsäcken

gallblåsan

här töms galla och bukspott

nedre magmunnen, pylorus bukspottkörteln

tolvfingertarmen, duodenum

i tunntarmsväggen ligger slemhinnan i djupa veck

körtelcell kapillärer

tarmepitelcell

lymfkärl

artär

glatt muskulatur

ven

tarmludd (villi)

tarmludd i genomskärning

210 Njuren i genomskärning. nefron njurbark njurmärg

njurartär njurven njurbäcken

urinledare

Förstoring av ett nefron.

kärlnystan

njurartär kapsel njurkanal samlingsrör

njurven

tubuli kapillärnät

211 Njurarna är hos en vuxen person 10–12 cm stora. De består av njurbäcken, njurmärg och njurbark.

Njuren – ett reningsverk Vid cellernas förbränning av näringsämnen bildas avfallsprodukter, som ständigt måste avlägsnas från kroppen. Avfallsprodukter, som ska utsöndras i njurarna, måste kunna lösas i vatten. Därför omvandlas de först av levern till urinämne. Exempel på detta är vissa läkemedel, som bryts ner i levern och utsöndras genom njurarna. Dopingpreparat är ett annat exempel, där rester kan spåras i urinprov.

Njuren har en stor reservkapacitet. Människan klarar sig med endast en njure. Skulle bägge njurarnas filtrationsförmåga sjunka till 20 % uppträder symtom på njursvikt.

Hur bildas urin?

Varje njure består av ca 1 miljon urinbildande enheter, nefron.

Nefronet består av kärlnystan, kapsel samt njurkanal. Blodet kommer med högt tryck från njurartärerna ut i de båda njurarna.

I njurarna fördelas blodet ut i mikroskopiskt små blodkärlsnystan, glomerulus. Varje kärlnystan ligger inneslutet i en kapsel.

Eftersom blodtrycket är högt i kärlnystanet pressas en stor del av vattnet och avfallsprodukterna, som finns i blodet, ut i kapseln.

Blodceller och äggviteämnen är för stora och stannar kvar i blodet. Vatten och vattenlösliga avfallsprodukter rinner ner i njurkanalerna som primärurin.

Njurarna producerar tillsammans ca 180 liter primärurin per dygn. Under vägen genom njurkanalerna sugs ca 99 % av all primärurin tillbaka till blodbanan genom de kapillärer som omger njurkanalerna, tubuli (se bilden). Det som blir kvar är den slutliga urinmängden, normalt ca 1,5 liter per dygn.

Vad innehåller urinen?

Urinen består av vatten, salter, urinämne, urinsyra och kvävehaltiga produkter. Urinen är normalt steril och har ett pH (surhetsgrad) under 6. Det låga pH-värdet skyddar urinen från bakterier.

Vid olika sjukdomstillstånd kan blod eller äggvita förekomma i urinen.

252 till efter puberteten och styrs av ett tillväxthormon, GH. Längdtillväxten sker i de stora rörbenens epifysskivor.

Jämvikten mellan uppbyggnad och nedbrytning av benceller avgör hur hållbar benstommen är. Belastning gör benstommen kraftigare så att den tål ökad belastning. Långvarigt sängläge eller inaktivitet, som vid gipsning av fraktur, minskar benmassan och gör den mindre hållbar.

Tyngden hos en person utgör den viktigaste belastningen, vilket gör att kraftigt överviktiga personers skelett kan klara den ökade belastningen.

Hos äldre personer ökar nedbrytningen av benvävnad, vilket leder till benskörhet, osteoporos.

Rörelseorganen består av: • skelettet, • leder, • muskler.

Skelettet Skelettet indelas i: • huvudets ben (skallen), • ryggraden, • bröstkorgen, • överarmen, underarmen och handen, • bäckenet • lårbenet, underbenet och foten.

Skallen Skallens ben består av hjärnskålskranium och ansiktskranium.

Hjärnskålskraniet utgörs av åtta platta ben. De har till uppgift att skydda hjärnan från slag och stötar. Benen förbinds med fogar eller sömmar.

Ansiktskraniet ger ansiktet dess form och utseende. Det har bl.a. till uppgift att skydda ögonen, lukt- och smakorganen.

Underkäken och överkäken är de enda ben som är rörliga i förhållande till varandra, vilket gör att vi kan tugga.

Tänderna sitter fästade i underkäkens respektive överkäkens ben.

253 Skelettet. skallen, kranium

nyckelben, clavicula

halskotor

skulderblad, scapula bröstbenet, sternum

överarmsben, humerus

revben, costa

disk ryggraden, columna vertebralis höftben korsben

strålben, radius

svansben

armbågsben, ulna

blygdben symfysen

handlovsben mellanhandsben

lårbenshals, collum femoris

fingerben lårbensknöl, trochanter major lårben, femur knäskål, patella

skenben, tibia vadben, fibula

fotrotsben mellanfotsben tåben

sittben

256

Benens skelett Nedtill på höftbenen finns en grop som utgör ledpanna i höftleden. Lårbenets hals går upp till höftleden. Lårbenshuvudet och lårbenshalsen ingår i leden, som är en kulled.

Nedtill bildar lårbenet knäledens övre del. Knäleden skyddas framtill av knäskålen.

Underbenet har två ben, skenbenet och vadbenet. Nedåt bildar dessa ben en ”gaffel” mot vilken vristens ben ledar.

Vristen har, liksom handloven, små kraftiga ben. Mellanfotens ben ledar mot de fem tårna. Varje tå består av tre tåben, utom stortån som har två.

Skelettet förändras med åldern Ett nyfött barn har ett mycket mjukt skelett, vilket möjliggör förlossningen. Skelettet är inte helt förbenat utan en stor del utgörs av brosk som är en mjuk vävnad (se nedan). Fontanellerna är mjuka områden, där skallens ben inte har växt samman. Efter två års ålder har fontanellerna växt ihop.

Barnets skelett förbenas och blir hårdare efterhand fram till puberteten. I rörbenens kvarvarande brosk finns en tillväxtzon, som gör att benen växer på längden. I samband med puberteten sker en kraftig längdtillväxt, som upphör efter 18 års ålder.

Nybildning av benvävnad går fortare hos barn än hos vuxna.

Skelettskador hos barn läks därför mycket snabbt jämfört med hos äldre.

Skelettet har sin största hållfasthet mellan 25 och 30 års ålder.

Därefter börjar nedbrytningen av skelettet. Denna nedbrytning, som så småningom ger benskörhet, osteoporos, drabbar framförallt kvinnor efter klimakteriet.

Benens förbindelser Skelettets ben är fästade vid varandra genom fogar eller leder.

Fogar Skallens ben hålls samman av bindvävsfogar. Hos det nyfödda barnet är bindvävsfogarna öppna. Efter 2 års ålder är de förbenade och helt eller delvis orörliga.

Broskfogar förekommer mellan ryggkotorna i diskerna och i blygdbensfogen. Brosket är mjukt och formbart, vilket möjliggör ganska stora rörelser.

Med. grk. s 011-421

07-06-13

11.01

Sida 257

257

gångjärnsled t.ex. knäleden (knäskålen) finns ej med på bilden)

kulled t.ex. höftleden

Olika typer av leder.

Leder Lederna har till uppgift att vara förbindelser mellan ben, där ett stort rörelseomfång krävs. Olika leder har olika uppgifter. De olika ledtyperna begränsar rörelsen.

De vanligaste typerna av leder är: • kulled, t.ex. höftleden, axelleden, • gångjärnsled, t.ex. knäleden, armbågsleden, tå- och fingerleder, • vridled, t.ex. leden mellan handloven och underarmens ben (gör att handflatan kan vändas uppåt och nedåt).

Alla leder är uppbyggda på ungefär samma sätt (se bild).

Leden skyddas av en ledkapsel,

vridled t.ex. handleden

ledhuvud

ledkapsel ledbrosk ledspringa

ledpanna

broskskiva, menisk (finns i vissa leder)

Genomskärning som visar ledens byggnad.

413x285 NYTT

08-11-20

12.39

Sida 1

ISBN 978-91-622-6605-9

9

www.bonnierutbildning.se

Medicinsk Grundkurs

Urban Gillå

I serien ingår: Vård- och omsorgsarbete Imborn/Åsbrink Vård- och omsorgsarbete Kangas Fyhr/Wilhelmsson Omvårdnad Wilhelmsson Social Omsorg Kangas Fyhr Etik och livsfrågor Ryberg Människan socialt och kulturellt Cronlund Psykiatri Andersson Höglund/Hedman Ahlström Sjukvård Strömberg Alternativ medicin Fjellström Folkhälsokunskap Hultgren Rehabilitering och habilitering Caplan/Sparre Utvecklingsstörning och andra funktionshinder Gotthard Socialpsykiatri Andersson Höglund/Hedman Ahlström Hemsjukvård Haag/Karlsson Geriatrisk omvårdnad och geriatrik Skog/Grafström Lindrande vård Widell Demens – omsorg och omvårdnad Abrahamsson Arbeta i vård och omsorg Edqvist Handbok i vård och omsorg Hansen/Åsbrink

Medicinsk Grundkurs

I boken beskrivs människokroppens byggnad och funktion. Här redogörs för vanligt förekommande sjukdomstillstånd samt deras diagnostik, vård och behandling. I boken finns finns nya textavsnitt om bl.a. Människans ursprung, Hälsorisker i olika åldrar, Stamceller, Benskörhet, nya lagar om Smittspridning och Skydd mot olyckor samt delegering av medicinska arbetsuppgifter. Patientberättelser ger den studerande en realistisk bild av hur sjukdomen påverkar den enskilda människans vardag.

Varje kapitel inleds med mål och avslutas med studieuppgifter av olika svårighetsgrad.

Boken finns inläst och kan laddas ner kostnadsfritt från www.bonnierutbildning.se

789162 266059

(8960-7)

Urban Gillå

BONNIERS