9789153439721

CHRISTINE HANSSON NIKLAS GUSTAVSSON

Naturlängtan, spänning och gemenskap lockar alltfler ut i skogen. Men många nyblivna jägare har varken egen mark eller tidigare erfarenhet.

Som ny behöver man svar på en rad frågor: Hur går det till rent praktiskt? Var finns jaktmöjligheterna? Vad behöver man ta med sig? Även som erfaren jägare upptäcker man nya typer av jakt. Lätt och pedagogiskt beskriver Christine Hansson det viktigaste du behöver veta för att vara redo för nya jaktäventyr. Tillsammans med Niklas Gustavssons vackra fotografier bjuder Jakt – så går det till på lika delar kunskap och inspiration.

JAKT - SÅ GÅR DET TILL

Jakten växlar blixtsnabbt mellan ytterligheterna.

Timslång väntan förvandlas på ett ögonblick till alert adrenalinskärpa. Inom loppet av ett par hisnande sekunder kan allt hända.

Då gäller det att vara förberedd.

JAKT SÅ GÅR DET TILL

CHRISTINE HANSSON

3972_omslag_Jakt_final.indd 1

NIKLAS GUSTAVSSON

2014-06-23 12:17

JAKT SÅ GÅR DET TILL

CHRISTINE HANSSON

NIKLAS GUSTAVSSON

www.icabokforlag.se © 2014 Christine Hansson (text), Niklas Gustavsson (foto) och Ica Bokförlag, Massolit Förlagsgrupp AB Text: Christine Hansson Foto: Niklas Gustavsson Grafisk form: Camilla Arvidsson Redaktör: Erika Palmquist Repro: Italgraf Media AB Tryck: MS Printing, Italien 2014 ISBN: 978-91-534-3972-1

INNEHÅLL Börja jaga ............................. 6 Vägen ut .............................. 20 Välja vapen ......................... 34 På sig och med sig ............. 52 Viltets värde ........................ 66 På pass ............................... 92 Fågeljakt ........................... 112 Hundföraren ...................... 128 När det blir fel ................... 148

”I dag är det så mycket runt omkring jakten som kostar tid och pengar. Skulle man räkna ut kilopriset på det kött man får ut hade man nog lagt av ganska snabbt”, bekänner en jägare.

Tillvaratagandet av det fällda viltet är ändå en av jaktens stora behållningar. Kött från vilt är en hälsosam delikatess med oändliga möjligheter. Hur djurhållning, transportkedjor och livsmedelsindustrins kötthantering ser ut på många håll har ökat intresset för att äta vilt. Få matupplevelser kan tävla med smaken av råvaror man haft lyckan att själv få med sig hem och som på kortast möjliga väg hamnat på bordet. Det må vara kantareller, björnbär, rökta andbröst eller en klassisk rådjurssadel. Matglädjen lockar allt fler att skaffa kunskaper om hur man styckar och packar kött på bästa sätt, röker sin hemstoppade och tillsatsfria korv eller saltar och torkar en vildsvinsskinka till prosciutto crudo. Gamla beredningstekniker återupptäcks och prövas igen.

Dovkalven bärs hem.

NORDISKA JÄGARREGLER Jägarorganisationerna i Norden har formulerat tio etiska jaktregler: • Var aktsam om viltet och naturen.

• Fäll inte mer vilt än vad viltstammarna tål.

• Jaga så att viltet inte utsätts för onödigt lidande.

• Ta på rätt sätt hand om det fällda viltet.

• Gör din del av viltvårdsarbetet.

• Var noga med säkerheten under jakten.

• Förbättra och upprätthåll dina kunskaper och färdigheter om vilt och jakt.

• Visa hänsyn till markägare och allmänhet.

• Var en god jaktkamrat och skapa ett gott förhållande till jaktgrannar.

• Arbeta med att öka allmänhetens förståelse för viltet och jakten.

18

BÖRJA JAGA

Kanske har du alltid älskat att gå i skogen. Som jägare är vi tillbaka där vi en gång började.

Hagelgevär

Blykulan, som är tung och förhållandevis mjuk, har deformerats när den träffat älgen. Man säger att den ”svampar upp”. Därmed blir den en effektivt dödande projektil.

Hagelbössan är ofta det allra första vapnet man skaffar sig. Vanligast är ett dubbelpipigt brytvapen, antingen en bockbössa med piporna placerade ovanpå varandra eller en sida-sida, side by side, med piporna bredvid varandra. Vilken man föredrar är en smaksak.

Somliga anser att de skjuter bättre med den ena typen, andra gillar känslan med den andra. En del tycker att en klassisk sida-sida är vackrare. Här handlar det om att prova sig fram. Vilken känns bäst?

En halvautomat lämpar sig för snabbt och intensivt hagelskytte, till exempel om man ska jaga mycket fågel. Halvautomaten rymmer oftast en patron mer än den konventionella bössan, det vill säga tre skott – ett i pipan och två i magasinet – istället för två. Den kastar ut tomhylsorna, och sitter man i ett trångt gömsle kan den vara lättare att ladda om än ett brytvapen. Men även här måste valet bli personligt. Att en halvautomatisk hagelbössa inte går att bryta kan upplevas som en nackdel vid sällskapsjakter eftersom jaktkamraterna inte omedelbart och tydligt kan se att vapnet är ofarligt. Som signal att vapnet är oladdat kan man låta en tomhylsa sticka ut på tvären från utkastaren på sidan. En bruten bössa är också enklare att bära över armvecket eller axeln. Till brytvapnets fördel brukar även utseendet tala, tycker många.

Hårt som stål På allt fler skjutbanor är blyhagel inte tillåtet, och det får av miljöskäl inte heller användas i våtmarker eller över grunda öppna vatten, där fåglar riskerar att få i sig hagel när de för matsmältningen plockar i sig grus från sjöbottnen. Äldre hagelvapen kan vara mer eller mindre lämpade för stålhagel. Stål är hårdare än bly och med ett högre tryck ökar påfrestningen och slitaget på vapnet. I värsta fall kan det ta skada.

Den som vill göra det enkelt för sig väljer ett vapen som är testat och godkänt för stålhagel. I början av 1990-talet infördes en märkning i form av en fransk lilja som talar om att vapnet är stålhageltestat. Men eftersom det finns gott om äldre vapen på marknaden är det inte ovanligt att märkningen saknas. Då får man helt enkelt ta reda på vilken ammunition som är lämplig för just det vapen man är intresserad av och undersöka om det måste anpassas på något sätt

38

VÄLJA VAPEN

för att fungera säkert med stål. Särskilt viktigt är det om man tänker sig att jaga i Norge eller Danmark där det råder blyhagelförbud vid all jakt. Om säljaren inte kan lämna komplett eller säker information om eventuella begränsningar vad gäller ammunition bör man visa upp vapnet för en duktig vapensmed innan man köper det. Smeden kan bedöma vapnets status och ge kostnadsförslag om det krävs någon modifiering om det är så att man vill kunna använda det för stålhagel. Om vapnet är olämpligt för stålhagelanvändning kan man kanske passa på att pressa priset. För det framtida ekonomiska värdet på bössan är det förstås en fördel om vapnet är så användbart som möjligt, om blyhagelanvändningen skulle komma att begränsas ytterligare.

Hagelbocken är ett brytvapen som snabbt görs ofarligt genom att man öppnar det. Det enkla handgreppet blir snart en reflex. Den brutna bössan är lätt att bära i armvecket.

VÄLJA VAPEN

39

man ett ofrånkomligt ansvar för vad man skjuter på. Men tyvärr kan man omedvetet påverkas av vad andra just har pratat om, och så misstas i värsta fall en spetshjort för en råbock, en smalhind för en råget eller en ”fälletjur” för en älgko.

Under en drevjakt brukar man framför allt låta radion vara öppen för drevfolk och hundförare. De behöver kunna hålla kontakt så de vet var de har varandra och kan gå igenom såten tillsammans.

Som passkytt är det också tryggt att kunna följa hur drevet rör sig så man vet när någon närmar sig ens pass.

Skulle någon främmande plötsligt dyka upp i skogen, till exempel en svampplockare eller motionär, är det alltid bra att göra alla uppmärksamma på det.

Generösa fickor med gott om plats för patronerna under andjakten.

64

PÅ SIG OCH MED SIG

RADIOTIPS! • Ha radion med på jaktlagets marker även när du ska jaga ensam. Ropa för säkerhets skull innan du går ut och sätter dig på pass, så du har koll på om någon annan kommit på samma tanke och att ni i så fall får kontakt med varandra.

• Om du meddelar något till en passkytt som inte vill röja sig genom att prata kan du be honom eller henne att klicka ett par gånger med talknappen som svar på att meddelandet är uppfattat.

• Räkna med att allt som sägs över radion hörs av andra.

Räckvidden kan vid gynnsamma förhållanden (eller ogynnsamma, beroende på vad man pratar om) vara milslång.

• Håll en trevlig ton i radion. Det är sällan kul att bli uppläxad över radion när andra hör på. Dåligt humör sänker för övrigt stämningen för alla. Det hindrar inte att man är rak och tydlig, inte minst vid akuta säker hetsproblem. Andra bekymmer som behöver luftas tas lämpligen upp efter jakten.

• Ofta är man duktig på att hålla på radiodisciplinen så länge jakten är i full gång. Efter ett fällande skott slapp nar alla av och så pratas det för fullt om hur djuret ska bärgas, var bilarna står, vem som ska hämta vem och vart man ska köra. Tänk på att det kan finnas andra jaktlag ute som använder samma kanal.

PÅ PASS

D

immor som lättar i gryningen. Jägare som samlas på gården och glada hundar som ivrigt snor runt och hälsar. Är det inte så vi tänker oss en jaktmorgon?

Samhörighet, förväntan och glädje är det osynliga nät som håller ihop en trygg och lyckad jaktdag. Jakt är inte skytte – även om skyttet är en del av jakten. Utan samarbete fungerar ingenting. Ytterst handlar det om säkerhet men också om tillit. ”Jag har tre saker jag vill att ni tänker på”, säger en jaktledare när han hälsar välkommen på morgonen. ”Det är säkerhet, säkerhet och säkerhet. Sedan ska vi ha roligt också.”

Det finns jaktlag som levt vidare genom flera generationsskiften.

Omsorgen om de äldsta medlemmarna är ibland rörande. När utbytta hjärtklaffar, knän och höftleder sätter stopp för knaggliga steg över en väglös mosse och balansakter i ranka jakttorn ser de yngre till att pensionärerna får hjälp till mer lättillgängliga och särskilt reserverade ”gubbapass”. Andra gånger låter man hedersgästen föräras generalpasset, bästa posten, intill en känd växel, med motiveringen ”här ska dom alltid förbi”. Älgarna, rådjuren, grisarna eller hjortarna alltså.

Man behöver inte vara yrkesjägare för att jakten ska bli ett engagemang året runt. Lyckas man knipa en åtråvärd plats i ett jaktlag räcker det sällan med att enbart bocka för de inplanerade jaktdagarna i höstens kalender och sedan ägna resten av tiden åt annat.

Vinsten är inte bara naturupplevelser, kunskap om jaktmarken och umgänge med trevliga människor utan också uppskattning och anseende i laget. För lyckade gemensamma jakter krävs planering och en del slit. Jakttornen ska kontrolleras och underhållas. Gamla pass måste flyttas eller röjas vartefter skogen växer och avverkas, och djuren hittar nya favoritstigar. Ofta stödutfodrar man under vintern, eller åtlar året om, och fodret ska hämtas, köras fram och fyllas på med jämna mellanrum. Kartorna ska uppdateras. Att alla inte har samma möjligheter att delta i alla aktiviteter varje gång är en annan sak. Tydlighet om vilka förväntningar laget har på sina medlemmar och vad man själv förmår bidra med underlättar så att samarbetet i laget flyter på utan gnissel.

Arbetet med att vårda jaktmarken pågår hela året. På våren är det tid att se över alla torn så att de är i gott skick. Innan jaktsäsongen börjar röjer man passen från sly och grenar.

till vänster: Tystnad och väntan. Stora öron hör dig. Uppmärksamma ögon ser när du rör dig. Känsliga näsor fångar upp din vittring i den svaga vinden.

Vill man få djur på sig är det behärskning, tålamod och stillhet som gäller.

PÅ PASS

95

Grågåsen väger cirka 3–4 kilo och har ett vingspann på en och en halv meter.

Det krävs både styrka och dådkraft hos den apporterande hunden för att hämta den, i synnerhet om fågeln är skadskjuten.

114

FÅGELJAKT

D

en som tittar på ett fågelkranium begriper snabbt hur det hänger ihop. Hade vi människor haft lika stora ögon som en fågel hade de varit stora som tekoppar! Synen är fåglarnas skarpaste sinne. Deras skicklighet att upptäcka fiender, att blixtsnabbt navigera undan eller att gömma sig på marken gör fågeljakt till de mest utmanande och roligaste jaktformerna.

För var och en som älskar att jobba tillsammans med sin hund ger jakt på fågel också oändligt många möjligheter till fina upplevelser. Utan duktiga hundar hade den här jakten inte kunnat bedrivas.

Samarbetet mellan en apporterande hund och apportören ställs på sin spets när föraren från avstånd dirigerar hunden med signaler så att den efter skottet lokaliserar fågeln och hämtar den. Inte sällan har fågeln landat i besvärlig och snårig terräng eller ute i vattnet.

I värsta fall är den skadad och kan löpa undan eller dyka. Med mjuk mun hämtar hunden fågeln och lämnar av utan att skada den.

Samarbetet måste fungera fullt ut så att hunden levererar. Jagar man skogsfågel med skällande hund, toppfågeljakt, är det hundens uppgift att distrahera fågeln med sitt skall så att jägaren kan smyga sig inpå viltet utan att bli upptäckt.

Inte heller skyttarna kommer enkelt undan. Utmaningen i skyttet kräver träning och skicklighet.

De flesta fåglar vi jagar ger också matupplevelser i toppklass. På ”fågelbordet” kan vi duka upp stekta and- eller ripbröst, helstekt rapphöna, tjäder och duva, rimmad and, rökta eller lufttorkade gåsbröst... En klassisk skånsk gästgivardelikatess är stekt ungråka.

Fågel jagas framför allt på korta håll med hagel. Men skogsfågel som träar, som tjäder och orre som sätter sig i toppen av ett träd, eller ungråkor som ännu inte är flygga utan sitter på bokanten, kan jagas med kulgevär.

Som nybliven jägare vill man helst jaga tillsammans med någon med erfarenhet som kan ge handfasta råd och tips och som kan hjälpa till och rycka in om det behövs. Den dag man känner sig trygg och litar på att man behärskar de situationer som kan uppstå kan man i många fall jaga fågel på egen hand. Det enda sällskap som behövs är en hund. Den ska förstås vara tränad för sitt uppdrag; grannens pensionerade knähund duger inte. Jagar man duva, gäss eller änder måste man alltid ha med sig en hund som antingen kan apportera fågeln eller markera var den ligger. Syftet är förstås att inget skjutet vilt ska lämnas åt sitt öde, i synnerhet inte om det är skadat.

Höstfågel. Samarbetet mellan en arbetsvillig fågelhund, en förare och en skytt fällde den småländska tjädertuppen en lysande septemberdag.

Vilda och uppfödda fåglar Fåglar som jagas kan vara vilda eller ha fötts upp för att sedan släppas ut i det fria. Gäss, duvor, tjäder, orre och ripa hör till de vilda arterna. Änder kan vara såväl vilda som uppfödda, liksom fasan och rapphöns.

På stora egendomar där jakten bedrivs yrkesmässigt kan utsättning av fågel göras i stor skala. Det handlar om hundratals, kanske tusentals, fåglar. Men även som enskild jakträttsinnehavare kan man både föda upp och sätta ut fågel i mindre skala om man FÅGELJAKT

115

I ett träningshägn kan man låta hunden möta vildsvin för att se hur den fungerar.

En grishund, här en jack russell-terrier, ska vara taggad utan att vara dumdristig eller alltför aggressiv.

Innan man lägger blodspår måste man få tillstånd från markägaren eller jakträttsinnehavaren så man inte stör verksamheten. Dessutom får blod från livsmedelsaffären, som nötblod, inte användas i naturen utan godkännande från Jordbruksverket. Orsaken är att det kan sprida smitta. Viltblod går däremot bra.

Med tre förstapris i öppen klass kan hunden, beroende på ras och rasklubbens bestämmelser, bli viltspårchampion. En blandrashund kan gå proven och få resultaten registrerade men inte bli champion.

Vid eftersök, som ju är spår på allvar efter ett påskjutet djur, ska man enligt lag använda en hund som är tränad för uppgiften. Av jaktetiska skäl ska man dessutom använda bästa tillgängliga ekipage.

Har man en hund som klarat viltspårproven men som fortfarande är ganska oerfaren när det gäller skarpa eftersök brukar man kunna låta den gå på spåret de första hundra eller två hundra meterna – under förutsättning att man känner sig rätt säker på att djuret ligger. Men visar det sig bli mer komplicerat ska man bryta. Prova inte att göra eftersök med flera olika hundar utan ta hjälp av den mest rutinerade. Det finns eftersöksjägare som ägnar så gott som all sin jakttid åt att spåra vilt. Det kan handla om 150–200 eftersök per år. Deras hundar är specialister och gör inte heller annat än arbetar med spår och eftersöksarbete.

Kompetensen hos den oerfarna spårhunden höjer man när jaktlaget har fällt vilt. Då passar man på att sätta den på spåret så den får möjlighet att göra ett lyckat dödsök.

Säkert skytte

till höger: Hundföraren kommer ofta i direktkontakt med viltet, vilket ger goda skottchanser.

140

HUNDFÖRAREN

Genomgående under all jakt gäller att säkerhetstänkandet aldrig någonsin får sättas åt sidan. Omsorgen gäller alla – jaktkamrater och andra som befinner sig i närheten, de vilda djuren, hundarna som jobbar för oss.

För hundföraren är hunden förstås en oskattbar jaktkompis och familjemedlem. Under jakten måste varje skytt hålla koll på var hundarna befinner sig innan han eller hon avlossar ett skott. Jagar man fågel över en stötande hund måste fågeln ha hunnit upp i luften ordentligt – inga skott mellan öronen på hunden!

Står man på pass med hagelbössa, på jakt efter till exempel rådjur, hare eller räv, måste man förvissa sig om att hunden inte ligger

CHRISTINE HANSSON NIKLAS GUSTAVSSON

Naturlängtan, spänning och gemenskap lockar alltfler ut i skogen. Men många nyblivna jägare har varken egen mark eller tidigare erfarenhet.

Som ny behöver man svar på en rad frågor: Hur går det till rent praktiskt? Var finns jaktmöjligheterna? Vad behöver man ta med sig? Även som erfaren jägare upptäcker man nya typer av jakt. Lätt och pedagogiskt beskriver Christine Hansson det viktigaste du behöver veta för att vara redo för nya jaktäventyr. Tillsammans med Niklas Gustavssons vackra fotografier bjuder Jakt – så går det till på lika delar kunskap och inspiration.

JAKT - SÅ GÅR DET TILL

Jakten växlar blixtsnabbt mellan ytterligheterna.

Timslång väntan förvandlas på ett ögonblick till alert adrenalinskärpa. Inom loppet av ett par hisnande sekunder kan allt hända.

Då gäller det att vara förberedd.

JAKT SÅ GÅR DET TILL

CHRISTINE HANSSON

3972_omslag_Jakt_final.indd 1

NIKLAS GUSTAVSSON

2014-06-23 12:17