9789153439677

SLÄKTFORSKNING

3967_omslag_Slaktforskning_final.indd 1

ELISABETH THORSELL

Är du nyfiken på varifrån du här­ stammar? På hur Sverige såg ut när mormorsmor var ung och vad det blev av hennes bror som for till Amerika?

I boken Släktforskning får du veta hur du bäst hittar svaren på dina frågor. Du kommer att lära dig var du ska söka både på internet och i de gamla fysiska arkiven med kyrkböcker, domstolshandlingar och folk­ bokföring. Du lär dig tolka protokoll från husförhör och får tips om hur du följer en emigrant i spåren. Här finns ock­ så för­ klar­ ingar till gamla ord och uttryck som du kommer att stöta på.

I din forskning kommer du att möta många fasci­ nerande livsöden och få inblickar i hur livet lev­ des förr. Med den här boken i handen har du allt du behöver för att lyckas i den spännande jakten på dina förfäder.

Elisabeth Thorsell är genealog, för­ fat­ tare och redaktör för tidskriften Swedish American Genealogist samt ord­ förande i Svenska Genealogiska Samfundet.

2014-06-08 12:02

© 1993 Elisabeth Thorsell, Ulf Schenkmanis och ICA Bokförlag, Västerås © 2014 Elisabeth Thorsell och Ica Bokförlag, Massolit Förlagsgrupp AB, Stockholm Fjärde utökade och omarbetade utgåvan 2014 Bildkällor: Arkiv Digital AB, Stockholms Stadsarkiv, Österlens Museum och Föreningen för Fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne, Nordmarks Hembygdsförening, Riksarkivet/SVAR och författaren Omslag: Lisa Zachrisson Formgivning inlaga: Lotta Berglin Redaktör: Susanne af Klercker Repro: Italgraf Media AB Tryck: MS Printing, Italien 2014 ISBN 978-91-534-3967-7

Innehåll Förord 1. Varför forska om släkten?

2. Hur ska jag börja?

7 9 11

Fråga släkten 12 · Förberedelser 13 · Familjetraditioners och andra uppgifters värde 14 · Släktforskartänket och vikten av ­anteckningar 15 · Källhänvisningar 15 · Källvärdering 17 · Varför så noga? 18 · Käns­ liga uppgifter 19

3. Om antavlor och databaser

20

Antavlor 20 · Stamtavlor 25 · Tabellsystem 28 · Datorn hjälper dig att skapa ordning 30

4. Släktforskaren, datorn och internet

32

Internet och släktforskningen 32 · Skivor och databaser i mängd 34 · Kyrkböcker online 34 · Mikrofilmningens betydelse 36 · Riksarkivet och släktforskarna 37

5. Landsarkiven och deras innehåll

39

Kyrkoarkiven 43 · Den nya folkbokföringen 45

6. Att använda kyrkoarkiven

46

Födelse-, vigsel- och dödböcker 47 · Födelseboken 47 · Vigsel­boken 54 · Dödboken 58

7. Husförhörslängder och andra längder Att använda kyrkoarkivalierna – ett exempel 73

61

8. Namnskicket

82

9. Häradsrätter och domböcker

87

Oäkta barn 93 · Inneliggande handlingar 95

10. Bouppteckningar

96

Hur bouppteckningen är uppbyggd 98

11. Mantalslängder och andra längder

108

12. Den indelte knekten

117

Soldatregister 125

13. Emigranter

128

Hur hittar jag min emigrant? 136

14. Släktforskning – en folkrörelse

143

Riksföreningar 148

15. Lite om personhistorisk litteratur

150

Adel 150 · Präster 150 · Borgare 151 · Bönder 151 · Allmänna släkt­ böcker 151

16. Pengar, mått och vikter och latinska ord

152

Pengar 152 · Några mått och vikter 153 · Latinska ord 154

Webbsidor av intresse

156

Litteraturlista

158

Register

166

Förord Släktforskning är inte bara ett synnerligen spännande fritidsintresse utan ger dig också fantastiska möjligheter att lära känna din familjs historia. Nog har du lockats av tanken på att få veta mer om din släkt och dina anor, och det finns många obesvarade frågor om tidigare generationer. Kanske besökte du som barn äldre släktingar, och nu undrar du vilka de var och hur ni egentligen var släkt? I den här boken kommer du att finna metoder för att hitta svaren på dina frågor.

När du börjar släktforska är det bra att ha en lätt ”bruksanvisning” eller begreppsförklaring; kalla det vad du vill. Du kan mycket väl följa boken under tiden som du arbetar med din forskning, men allra bäst är det att läsa den innan du börjar, det kan bespara dig tid och besvär om du redan på förhand vet litet mer om hur du ska tänka och göra. Boken ger dig tips om var du ska söka och vad som gäller för att rätt och snabbt nå resultat i alla de olika arkiv som finns att söka i. Det är långt ifrån så att det bara finns gamla kyrkböcker att tillgå. Arkiven innehåller många, många fler givande handlingar.

Du får också lära dig om de moderna formerna för släktforskning, dvs arbetet med kyrkböcker via internet och vad som gäller nu när folkbokföringen blivit omlagd. Boken ger alla nybörjare handfasta råd och vidgar perspektivet allteftersom färdigheterna blir större.

Under 1970-talet fick släktforskningen ett nyvaknat intresse i och med att arkivhandlingar då fanns att tillgå på mikrofilm, och senare mikrokort. Nu har allt sådant i princip ersatts av databaser på internet, vilket gör att du kan sitta hemma och forska mitt i natten, om du vill.

Dessa nyheter har lockat nya grupper, särskilt många yngre, att börja spåra sina förfäder för att knyta banden bakåt med gångna tider och de egnas insatser i historien.

Elisabeth Thorsell

7

Biskop Johannes Rudbeckius (1590–1646), en av initiativtagarna till den svenska kyrkobokfÜringen.

8

kapitel

1

Varför forska om släkten?

lusten att få veta varifrån man kommer, varifrån familjen stammar, är urgammal. Tänk bara på uppräkningarna i början av Matteus evangelium, ”Detta är Jesu Kristi, Davids sons, ­Abrahams sons, släkttavla”. Eller de gamla vikingarna som under långa vinterkvällar satt vid stockelden och hörde berättelsen om Ynglingasläkten, sagorna om Ane den gamle, Adils, Egil och Ottar Vendelkråka. Säkert fanns det någon som också berättade om den egna familjens förflutna och om stormän, men också om mindre framstående personer.

Under medeltiden hade släktkunskapen ett viktigt juridiskt syfte, att förhindra äktenskap mellan personer som var för nära släkt. Enligt kyrkans lag fick man inte gifta sig med någon som var närmare släkt än att den gemensamme förfadern var fem generationer avlägsen. För de jordägande klasserna var det betydelsefullt att hålla släktkunskaperna aktuella, så att man genom arv och äktenskap kunde behålla eller öka sitt jordinnehav.

Medel­livslängden var kort och arvsreglerna generösa, bara man på tinget kunde visa på släktskap med en avliden. Detta finns dokumenterat på gamla pergamentbrev, som numera också finns tillgängliga på internet, se Webbsidor av intresse på sidan 156.

Under 1600-talet, med alla dess krig, behövde kronan veta hur många människor det fanns i landet, och hur många män i vapenför ålder. Myndigheterna lyckades så småningom få prästerskapets hjälp med att upprätta förteckningar över församlingarnas innevånare, och för prästerna var det angeläget att kunna föra anteckningar över sockenbornas kunskaper i kristendom.

Kung Gustav II Adolfs själasörjare, Johannes Botvidi, inför-

9

de som biskop i Linköpings stift redan på 1630-talet att alla som föddes, vigdes eller dog skulle skrivas in i särskilda längder i varje församling. Samtidig med honom var Johannes Rudbeckius, biskop i Västerås stift (Västmanland och Dalarna).

Han införde samma bestämmelser i sitt stift och detta gav så goda resultat att de blev vägledande för myndigheternas övervakning av hela den svenska befolkningen. Liknande regler infördes för hela riket genom 1686 års kyrkolag som trädde i kraft år 1688. Det är nu som de s k kyrkböckerna börjar föras i de flesta svenska och finska församlingarna (Finland var ju en del av det svenska riket till 1809). Tack vare den utförliga svenska kyrkobokföringen är det möjligt att följa de flesta svenskars härstamning tillbaka till början av 1700-talet. Kyrkans uppdrag att sköta folkbokföringen avskaffades 1991 då den ersattes med en civil folkbokföring, som sköts av Skatteverket.

Men varför ska man nu släktforska? Jaa, svaren på frågan varierar från person till person. Det finns lika många svar som det finns släktforskare. Ett exempel på svar kan vara ”hemma hade vi en krukväxt, som funnits under hela mitt liv, och min far sa alltid att den kom från svärmors mors hem. Men han visste inte vad hon hette, och det vill jag veta”. En annan person berättade att i ett familjealbum fanns det foton från slutet av 1800-talet med den speciella ”familjenäsan”. Hon ville gärna försöka få reda på vilka fotona föreställde. En tredje hade hört av en äldre släkting att det skulle finnas släktband med skaldinnan Anna Maria Lenngren och nu ville han veta om det fanns någon sanning i detta.

Med den här boken får du handfasta kunskaper i grundläggande släktforskning, hur du kan samla in, utvärdera och ordna dina resultat och presentera dem och hur du kan gå vidare ­ ckså om du t ex har utvandrare eller soldater i släkten. Du får o veta vad du kan få ut av juridiska arkiv, bouppteckningar, domböcker och skattehandlingar. Kort sagt vad du behöver för att komma igång.

10

kapitel

2

Hur ska jag börja?

släktforskningen är en typ av historisk forskning, och seriös forskning fordrar viss ordning och reda för att bli användbar. Du måste formulera ditt problem. ”Vad är det jag vill veta?” är den fråga du ska ställa dig först, och därefter kommer frågan ”Hur får jag reda på det jag vill veta?”

Om du inget vet om dina förfäder, så bör du börja med att välja ut en av dina fyra far- och morföräldrar som startperson, annars blir det snart oöverskådligt.

Man börjar alltid med att gå från den säkra kunskapen till sin fråga. Du kan aldrig, om du vill utföra en bra forskning, hoppa direkt på en löst formulerad fråga. Då riskerar du att öda både tid och kanske pengar i onödan. Alltså, säg inte: ”Jag har alltid hört att farfars far var från Värmland och alltså ska jag börja forska i Värmland”. Säg istället: ”Min farfar var enligt sitt gamla pass född i Askersund 1887, alltså är det i Askersund jag ska börja forska, och där hittar jag nog varifrån hans föräldrar kom”.

Men innan du börjar forska i kyrkböcker och andra arkivhandlingar, så bör du sätta dig ner och ta dig en funderare.

Visst har du material hemma som ger upplysningar om släkten? I byrån ligger kanske fars och mors vigselbevis, som talar om i vilken församling de gifte sig, på vinden finns en gammal resväska med tidningsurklipp om hemorten och längst ner ­ligger mormors konfirmationskatekes med inskriften ”Till Elna vid hennes första nattvardsgång i Tryserums kyrka 1879”. På väggen hänger kanske bilden av farfar i uniform från ­sekelskiftet, när han gjorde sin rekryt på Salbohed.

11

Och handen på hjärtat, visst har du mängder av fotografier, men det finns inte anteckningar på alla baksidor, som berättar vilka personer bilderna föreställer. Detta är något som vi alla försummar, så skriv på fotografierna: datum, var de är tagna och vilka personerna är. Dina barn vet inte var ni firade semestern 1992, och att personerna på bilden är grannarna, som året efter flyttade till Australien. Och står inte detta antecknat på fotona, är det stor risk att de åker ut vid en städning, när du är borta. En viktig pusselbit till familjens historia är därmed ­försvunnen för alltid. Grannarna på kortet kanske är de enda som kan förklara en händelse ur det förflutna, och ledtråden går därför förlorad.

Fråga släkten Leta i byrålådorna och på vinden, skriv på fotografierna och ordna upp de gamla breven, men glöm inte den allra viktigaste källan i din forskning, dina egna släktingar, särskilt de som är äldre än du själv. De kan berätta saker som bara de känner till, uppgifter som aldrig antecknats i något arkiv och som försvinner med dem själva.

Du bör arbeta parallellt med att träffa dem och intervjua dem. Tänk på att när en äldre släkting blir sjuk och kanske förlorar minnet, eller dör, så stängs dörren till mängder av berättelser och uppgifter, som du kanske kunde ha bevarat. Vi är många som säger: ”det skulle jag ha frågat pappa om, eller mormor, eller hennes kusin, men det är för sent nu”.

När du träffar dina gamla släktingar finns det några saker att ta hänsyn till och tänka på. Till exempel är det inte alldeles tvärsäkert att din gamla släkting är så van vid att bli utfrågad och korsförhörd, framförallt inte med mikrofon eller med en kamera framför sig. Din gamle anförvant är kanske allra bäst på att prata över en kopp kaffe, och vill berätta själv utan frågor. Låt honom i så fall göra det. Tycker han om att du hjälper till med frågor för att täppa till små luckor här och var, så gör

12

det, men vad du än gör så anteckna. Inte med stora gester och ett jättelikt reporterblock i knät. Ha en liten anteckningsbok där du kastar ner små stolpar. Lyssna i övrigt och försök att minnas. När ni pratats vid en stund kan du gå tillbaka till dina stolpar och ställa om ett par frågor så att du får med alla viktiga detaljer, namn, årtal, släktband osv. Anteckningar måste man skriva rent helst samma dag, för redan dagen efter har stora delar av samtalet fallit ur ditt minne.

Spela in samtalet med din telefon. Att prata en stund framför en videokamera kanske också går bra. Ta med gamla kort, som du tror kommer från den delen av släkten, och fråga om du kan få hjälp med namn på personerna på bilderna. Fråga om det kanske finns några gamla brev eller andra dokument som du kan få fotografera av. Fråga också om det fanns utvandrare i släkten och om det finns brev, julkort eller foton från dessa. Om du kan hitta sådant är det guld värt för att kanske kunna spåra den delen av släkten i Amerika, eller vart de nu tog ­vägen.

Förberedelser Du ska vara påläst och väl förberedd för varje slags samtal med någon av dina gamla släktingar. Anteckna gärna några frågestolpar innan du beger dig till ditt möte. Men när du väl sitter där så gå ifrån din lista med frågor. Låt den som pratar styra dina tankar, häng med i svängarna och intressera dig för alla nya tänkbara uppslagsändar. Om samtalet skulle avstanna kan du alltid gå tillbaka till någon av dina frågor. En sak till som är mycket viktig: Kan du låta bli att intervjua och istället prata så är mycket vunnet. I det här speciella sammanhanget är det bättre att säga: ”Säg mig faster Hanna, den här systern till Adolf som du berättade för mig om, kommer du ihåg om hon bodde i Åmål också eller om hon flyttade?” Istället för: ”Adolfs syster bodde hon i Åmål?”

13

Familjetraditioners och andra uppgifters värde Har du haft tur har du nu av din gamla släkting fått höra alla möjliga familjetraditioner. Tidpunkter för händelser kan verifieras i arkivens material, men den muntliga traditionen kan innehålla uppgifter som man alls inte kan få på annat sätt, ­t ex att: ”När min farfar och farmor gifte sig på vårkanten 1870 i Dalsland, var vägen från Vänersborg så dålig att häst­arna sjönk ner till bogarna i leran”. Det är bara den muntliga traditionen (och familjeporträtten) som kan förvandla namnen i arkiven till riktiga personer, sådana som du och jag, bara att de levde förr i tiden.

Säkert har någon av familjetraditionerna handlat om familjens storslagna förflutna, men just den berättelsen bör du ta med en stor nypa salt. Ofta innehåller den ett korn av sanning, men i förvanskad form, t ex gruvarbetaren befordras i efterhand till gruvfogde, stalldrängen till hovkusk, och den indelte soldaten till livvakt på Stockholms slott. Du ska inte ta uppgiften för gott, om du inte hittar stöd för den i samtida dokument.

m skrev till Sverige En amerikansk da rmors mor skulle ha ­ ennes svä och ber ättade att h slott i Fågeltofta i Skåne, ­varit dotter på Kronovall s hon gif t sig ­under sitt men gjorts arvlös eftersom de att damen i fr åga var stånd. En undersökning ­visa slunda i Skåne, att hon i dotter till en arrendator i On Kronovall och gif te sig sin ungdom tjänade piga på tså, ingen dotter till med gårdssnickaren där. All cket riktigt bott på slottet ­greven, men hon hade my n där. Slottet var alltså och träffat sin blivande ma n på ett annat sätt än ­viktigt i familje­historien, me gör a gällande. den gamla traditionen ville

Släktforskartänket och vikten av ­anteckningar Under hela tiden du samlar in material är det viktigt att du gör ordentliga anteckningar. Rent fysiskt bör du föra dina anteckningar i rejäla A4-block med gott om plats att skriva tydligt.

Gör du dina anteckningar direkt i datorn, så tänk på att göra backup-kopior ofta, och gärna pappersutskrifter också.

Du ska notera de uppgifter som behövs, för att du senare ska kunna identifiera vem som gav dig just den uppgiften, t ex ”berättat för Bettan Forsklund i samtal med moster Anna Lundström (f 1927) i Arvika 17 juni 2012”, eller att uppgiften har hämtats från ”brev från farbror Carl Forsklund, Kävlinge, till brorsonen Lars Forsklund 17 februari 1956, nu i Bettan Forsk­ lunds arkiv 17 juni 2012”.

Hämtar du uppgifterna ur en bok, bör du ange titel, författare, tryckår och sida, t ex ”Katthult i helg och söcken, av Emil Svensson, tryckt 1948, sidan 47”. Gör du kopior av bok­sidor för att ha bland ditt forskningsmaterial, bör du också kopiera titelsidan med dess uppgifter om boktitel och författare etc.

Hämtar du uppgifter från en hemsida på internet, bör du ange exakt adress till sidan, sidans ägare och datum för när du ­hämtade uppgiften, sidan kan ju ha ändrats sedan du besökte den. Exempel: ”www.etgenealogy.se/gunde.htm, hemsides­ägare: Elisabeth Thorsell, sidan besökt 17 december 2012”.

Det är alltid bättre att vara litet för detaljerad, än att bara skriva t ex ”Elisabeth Thorsells sida på internet”. Två år senare vill du kanske se vad det var som egentligen stod på sidan, och då kan den vara försvunnen eller helt ändrad. Har du då uppgifter om både adressen och ägaren, kan denna gå att spåra via någon sökmotor.

Källhänvisningar Samma noggrannhet som du använt för att dokumentera dina frågestunder med äldre anförvanter eller uppgifter du fått från andra forskare, bör du använda när det gäller uppgifter som du

15

Herman Nilsson från Nordmark i sin första bil, omkring 1919 (Nordmarks Hembygds­ förening).

Ett familjearkiv kan förvaras på olika sätt (förf).

finner i arkivmaterial, som till exempel kyrkoboksuppgifter.

Om du hittat en födelsenotis i en församling t ex, så bör du ange namnet på denna, vilken volym du tittat i och vilken sida du slagit upp, där notisen fanns. Till exempel ”Nordmark C:2 (1731–1776) bild 30/sidan 47”.

Det kan också vara bra att notera vilket län eller landskap församlingen finns i, för det kan finnas flera församlingar med samma namn i olika landsändar, t ex Torpa, som finns på fem olika ställen i Sverige.

Många tycker att det kan räcka med att notera t ex ”f, v, d” [född, vigd, och död] vilket visar att forskaren tittat i dessa böcker. Det är oftast bättre att vara lite mera utförlig, så att man lättare kan gå tillbaka, när man börjar fundera på om man läst rätt, och det är oftast mycket enkelt att göra denna notering just när man funnit notisen, sedan kan det ta betydligt längre tid, eller glömmas bort helt.

Källvärdering När du samlar in uppgifter om förfäderna, ska du också bedöma om en uppgift är riktig. Du bör i första hand godta den som noterats i direkt anslutning till händelsen det gäller. Har du två uppgifter om en persons födelse, bör födelsebokens notering, som gjordes när dopet skedde, ha företräde framför en uppgift i husförhörslängden 30 år senare. Skiljer sig t ex vigselbokens eller dödbokens uppgifter om en persons föräldrar, från det du hittar i födelseboken, så har också födelsebokens uppgifter företräde i de flesta fall. Detta kan man konstatera genom att följa personen bakåt i tiden via husförhörslängderna till barndomen i föräldrahemmet och ända tillbaka till födelsen.

Många forskare gör stora fynd på internet och tar dem för sanna. Men bara för att en uppgift hittats där blir den inte mera sann, om den inte stöds av uppgifter om källan som går att kontrollera. Det är heller inte något tecken på tillförlitlighet att samma uppgift återfinns på många hemsidor, det visar bara

17

hur lätt det är att kopiera från den ena sidan till den andra.

I diskussionsspalter på internet, t ex Anbytarforum, förekommer många uppgifter från hjälpsamma forskare som svar på andras frågor, men det är mera sällan som det anges klart varifrån uppgiften kommer, och man bör försöka kontrollera dem. Även webbsidor som t ex FamilySearch (mormonernas hemsida), som innehåller miljontals uppgifter, kan ju verka mycket trovärdiga, men där bygger materialet i stort på uppgifter som skickats in av mer eller mindre skickliga forskare, och där finns inga källhänvisningar, undantaget de avsnitt som innehåller avskrivna kyrkböcker och andra officiella handlingar. Uppgifterna kan dock med fördel användas som ledtrådar till egen forskning i kyrkböcker och annat. För vår del kan det också vara värt att tänka på att uppgifter rörande svenska förhållanden ofta forskats fram av personer som inte kan särskilt mycket svenska, eller har tillräcklig övning i att läsa gammal handstil.

Varför så noga?

Du kanske tycker att det verkar besvärligt att göra noggranna anteckningar och att det sinkar dig i forskningen. Eftersom du ändå bara forskar för ditt eget nöje, så kan det väl inte vara så kolossalt noga?

Det finns många skäl till att vara noggrann ända från b ­ örjan i sin forskning. Du vet bättre själv vad du har gjort och kan lättare gå tillbaka och se om du läste rätt första gången. När du blir mer van, kanske du börjar gå på möten och träffar andra forskare, som du jämför dina anor med. Har du då ordning på dina papper, blir det mycket lättare att se om ni varit i samma källor, eller inte. Du kanske vill skriva en artikel i någon tidskrift, och kan du då ange dina källor blir det lättare för en annan forskare att ”haka på” sin anlinje. En gång i världen måste du lämna dina kära pärmar och databaser, och det är större chans att efterlevande vill ta över och fortsätta ditt verk, om de ser att det är omsorgsfullt gjort, och ordnat på ett begripligt sätt.

18

Känsliga uppgifter När du forskar kan det ju inträffa att du får fram uppgifter, som kan vara känsliga, t ex att någon fått ett barn utan att vara gift, att någon varit intagen på idiotanstalt, som det hette på 1890-talet, eller att någon suttit av ett straff för misshandel.

När du får fram sådana uppgifter bör du skriva ner dem, men inför en eventuell publicering måste du bedöma om detta kan göra någon person skada. Den straffades barn kan bli illa berörda om faderns förhållanden blir allmänt kända, även om det gått mer än 70 år sedan händelsen inträffade.

Att utelämna känsliga uppgifter vid publicering är helt i sin ordning, men du får aldrig lämna en felaktig information. Vill du t ex dölja att det äldsta barnet i en barnaskara fötts före föräldrarnas vigsel, är det bättre att utelämna föräldrarnas vigseldatum än att ange ett felaktigt. Sådana uppgifter kan lätt kontrolleras, och upptäcks felaktigheterna ställs hela forskningen i tvivelsmål, även om den innehåller mängder av nya och korrekta fynd.

OFFENTLIGHETS- OCH SEKRETESSLAG (2009:400) 21 kap Sekretess till skydd för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden Folkbokföring och annan liknande registrering av befolkningen m m 1 § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i verksamhet som avser 1. folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annan verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

19

SLÄKTFORSKNING

3967_omslag_Slaktforskning_final.indd 1

ELISABETH THORSELL

Är du nyfiken på varifrån du här­ stammar? På hur Sverige såg ut när mormorsmor var ung och vad det blev av hennes bror som for till Amerika?

I boken Släktforskning får du veta hur du bäst hittar svaren på dina frågor. Du kommer att lära dig var du ska söka både på internet och i de gamla fysiska arkiven med kyrkböcker, domstolshandlingar och folk­ bokföring. Du lär dig tolka protokoll från husförhör och får tips om hur du följer en emigrant i spåren. Här finns ock­ så för­ klar­ ingar till gamla ord och uttryck som du kommer att stöta på.

I din forskning kommer du att möta många fasci­ nerande livsöden och få inblickar i hur livet lev­ des förr. Med den här boken i handen har du allt du behöver för att lyckas i den spännande jakten på dina förfäder.

Elisabeth Thorsell är genealog, för­ fat­ tare och redaktör för tidskriften Swedish American Genealogist samt ord­ förande i Svenska Genealogiska Samfundet.

2014-06-08 12:02