9789153439578

Ett gripande vittnesmål inifrån en sekt som i decennier varit föremål för debatt och spekulationer.

Jenna uppfostrades att lyda. Som brorsdotter till Scientologikyrkans ledare David Miscavige växte hon upp i hjärtat av denna kontroversiella och mäktiga organisation. Redan före skolåldern skildes hon från sina föräldrar – som hon sedan bara fick träffa några få timmar i veckan – och uppfostrades på en internatskola i kyrkans regi, en tillvaro som präglades av hårt fysiskt arbete och indoktrinering i kyrkans läror. Vid tjugoett års ålder gjorde Jenna en modig utbrytning. Hon riskerade allt hon någonsin känt till och älskat för att lämna kyrkan en gång för alla ...

JENNA MISCAVIGE HILL, född 1984, är uppvuxen i Scientologikyrkan. Sedan hon lämnade kyrkan 2005 har hon varit en av rörelsens skarpaste kritiker och arbetar för att hjälpa andra som vill lämna scientologerna.

LISA PULITZER har tidigare varit korrespondent för New York Times och är medförfattare till mer än ett dussin böcker.

I

nga föräldrar hade kommit till Ranchen för att vara med om det ögonblick då vi lovade att vara lojala mot Sjöorganisationen. Men genom att underteckna detta dokument skulle jag komma ett steg närmare mina föräldrar och förhoppningsvis också träffa dem oftare. »Var ska jag skriva mitt namn?« frågade jag ivrigt.

Kvinnan pekade på stället, men hon sa att jag skulle läsa igenom dokumentet först. Den oundvikliga sista raden lydde: DÄRFÖR FÖRBINDER JAG MIG TILL SJÖORGANISATIONEN UNDER DEN KOMMANDE MILJARDEN ÅR (I enlighet med Flagg-Order 323). Innan jag undertecknade kontraktet blixtrade bilder från Lilla sjöjungfrun förbi i mina tankar, scenen där Ariel undertecknade Havshäxans magiska kontrakt. Jag visste att ett kontrakt innebar att jag skulle vara tvungen att infria mitt löfte, så jag gjorde mentala minnesanteckningar om det som jag förband mig till: att följa reglerna och sederna, promota syftet och tjänstgöra i en miljard år.

BOR OM TRON JENNA MISCAVIGE HILL MED LISA PULITZER

I BORTOM TRON river Jenna den ridå av hemlighetsmakeri som omgärdar Scientologikyrkan och berättar om sina egna erfarenheter inifrån organisationens kärna. Det är en skrämmande skildring av en förtryckande kultur, men också en hoppgivande berättelse om en ung kvinna som till sist fann modet att stå upp för sig själv och utmana en till synes övermäktig motståndare.

Min uppväxt inom

SCIENTOLOGIN och min dramatiska flykt JENNA MISCAVIGE HILL med Lisa Pulitzer

OMSLAGSDESIGN: JENS MAGNUSSON

Bortom tron.indd 1

www.icabokforlag.se

2013-06-12 09:23

Bortom tron inlaga.indd 2

2013-06-13 14:24

Översättning: Kjell Waltman

Bortom tron inlaga.indd 3

2013-06-13 14:24

www.icabokforlag.se © 2013 Jenna Miscavige Hill © 2013 svenska utgåvan Ica Bokförlag, Forma Books AB Published by arrangement with William Morrow, an imprint of HarperCollins Publishers.

Engelska originalets titel: Beyond Belief Översättning: Kjell Waltman Omslag: Jens Magnusson Sättning: Åsa Enmark Redaktör: Henrik Karlsson Tryck: Scandbook i Falun 2013 isbn 978-91-534-3957-8

Bortom tron inlaga.indd 4

2013-06-13 14:24

Jag vill tillägna denna bok mina många goda vänner som fortfarande är kvar inom scientologikyrkan. Jag älskar och saknar er alla, och jag hoppas verkligen att ni en dag vågar stå upp för er själva och få möjligheten att ge er av och verkligen leva ert liv.

Ni är alla förtjänta av något långt bättre.

Bortom tron inlaga.indd 5

2013-06-13 14:24

Bortom tron inlaga.indd 6

2013-06-13 14:24

INNEHÅLL

Författarens kommentar 9 Prolog 11 1 I kyrkans namn 15 2 LRH lämnar kroppen 23 3 Det högre goda 34 4 Ranchen 45 5 En kadetts liv 55 6 Att vara kadett, del två 72 7 Rymlingen 85 8 ”Kära Jenna …”

96 9 Clearwater 107 10 Key to Life 119 11 Tillbaka till slitet 131 12 Tillbaka till Flag 138 13 Teknologins guldålder 147 14 CMO-utbildning 157 166 15 Mamma 16 På EPF 177 17 Att ”hantera” familjen 190 18 Frågorna börjar 201 19 ”Tänk själv” 214 20 Straffad 229

Bortom tron inlaga.indd 7

2013-06-13 14:24

21 Sec-checks 22 Los Angeles 23 Mitt val 24 Dallas 25 Celebrity Centre 26 En hemlig förlovning 27 Branten 28 Ett nytt namn 29 Australien 30 Lägre tillstånd 31 Borta 32 Den verkliga världen 33 Att berätta sanningen 34 Ett liv Ordförklaringar

Författarens tack

Bortom tron inlaga.indd 8

246 255 266 277 290 301 309 320 329 340 351 363 373 382 391 397

2013-06-13 14:24

Prolog Morgonsolen kikade fram mellan molnen medan jag stod långt bak i kön av barn och väntade på att få träffa två mycket betydelsefulla vuxna personer inom scientologikyrkan. Jag visste inte exakt hur länge jag hade stått där, men det kändes som en evighet. När jag som sjuåring väntade på något kändes minuter som timmar.

Det stod minst tio barn framför mig i kön, och mina båda kompisar och jag sjöng och lekte handklappningslekar för att fördriva tiden. Även om jag naturligtvis fnissade tillsammans med dem var jag till största delen spänd och ängslig. De båda besökarna var rekryterare från scientologikyrkans internationella högkvarter i Hemet i Kalifornien, och de stod bakom var sitt fällbord som hade ställts upp längs vägen till skolan.

Eftersom jag stod så långt bak i kön hörde jag inte vad de sa när de berättade varför de hade kommit till Ranchen. ”Ranchen” var sci­ ento­logi­kyrkans internatskola, där jag bodde tillsammans med omkring åttio andra barn, vilkas föräldrar var chefer inom scientologikyrkan. Vilken anledningen än var, så antog jag att det rörde sig om något viktigt, för annars skulle de inte ha åkt den trettio kilometer långa vägen från basen för att prata med oss. I sina uniformer i örlogsstil med snoddar och kampanjmärken såg de imponerande, rent av mäktiga ut. Jag visste att de var medlemmar av Sjöorganisationen,

11

Bortom tron inlaga.indd 11

2013-06-13 14:24

bortom tron scientologikyrkans elitenhet, som utgjordes av dess mest engagerade medlemmar. Mina föräldrar hade flera år tidigare, strax före min tvåårsdag, gått med i samma organisation.

Efter ytterligare några sånger blev det min tur att gå fram till borden. De båda rekryterarna hade en sträng och hotfull uppsyn.

Eftersom jag gärna ville ha de vuxnas uppmärksamhet försökte jag behaga dem genom att le och se gullig ut. När de inte verkade låta sig imponeras av det ändrade jag taktik och försökte i stället verka intelligent och frågvis.

En av dem gav mig ett pappersark med Sjöorganisationens vapen och ordet REVENIMUS tryckt högst upp och med plats för datum och namnteckning längs ned. ”Vad betyder revenimus?” frågade jag, eftersom jag verkligen undrade det. ”Det är ett latinskt ord som betyder ’vi återvänder’”, svarade rekry­ teraren. Hon förklarade vidare att det var Sjöorganisationens offi­ ciella motto och verkade nöjd över detta tillfälle att få upplysa en eventuell aspirant. ”Återvända vart?” frågade jag. ”Vi återvänder livstid efter livstid”, förklarade hon. ”Du undertecknar ett miljardårskontrakt.” ”Åh, okej”, sa jag och insåg hur dum och okunnig min fråga måste ha låtit.

Som scientologer trodde vi att när vår nuvarande kropp dog så började anden inuti den ett nytt liv i en ny kropp.

Vår grundare L. Ron Hubbard sa att vi som andar redan hade levt i miljontals år och att vi skulle fortsätta att leva med eller utan kropp.

Jag hade trott på detta så länge jag kunde minnas.

Just den här dagen var jag mer än villig att förplikta mig till den sak som var så viktig för mina föräldrar. Att vara med i Sjöorganisationen hade betytt så mycket för dem att de när jag var sex år gammal hade placerat mig på Ranchen, så att de skulle kunna ägna all sin tid åt missionsarbete för scientologikyrkan. De träffade mig bara några timmar på helgerna.

12

Bortom tron inlaga.indd 12

2013-06-13 14:24

prolog Inga föräldrar hade kommit till Ranchen för att vara med om det ögonblick då vi lovade att vara lojala mot Sjöorganisationen. Men genom att underteckna detta dokument skulle jag komma ett steg närmare mina föräldrar och förhoppningsvis också träffa dem oftare. ”Var ska jag skriva mitt namn?” frågade jag ivrigt.

Kvinnan pekade på stället, men hon sa att jag skulle läsa igenom dokumentet först. Den oundvikliga sista raden lydde: DÄRFÖR FÖRBINDER JAG MIG TILL SJÖORGANISATIONEN UNDER DEN KOMMANDE MILJARDEN ÅR (I enlighet med Flagg-Order 323). Innan jag undertecknade kontraktet blixtrade bilder från Lilla sjöjungfrun förbi i mina tankar, scenen där Ariel undertecknade Havshäxans magiska kontrakt. Jag visste att ett kontrakt innebar att jag skulle vara tvungen att infria mitt löfte, så jag gjorde mentala minnesanteckningar om det som jag förband mig till: att följa reglerna och sederna, promota syftet och tjänstgöra i en miljard år.

Jag kan klara detta, sa jag till mig själv. Och med de orden försökte jag skriva mitt namn med min bästa skrivstil, så att bokstäverna hängde ihop ordentligt, precis som jag hade fått lära mig i skolan.

Jag ville att min namnteckning på detta viktiga dokument skulle bli perfekt, men rekryterarna skyndade på mig, eftersom de även skulle värva resten av barnen bakom mig. Följaktligen blev min namnteckning inte lika fin som jag hade hoppats. Ändå hade jag gåshud när jag gick därifrån. Jag tyckte inte att något i miljardårskontraktet var konstigt. Jag visste att mina föräldrar var med mig i anden, var de än befann sig. Mitt kontrakt innebar samma förpliktelse som de själva första gången hade undertecknat när de var tonåringar. Förresten hade jag i så unga år ingen riktig uppfattning om så stora tal. För mig skilde sig inte en miljard år från hundra år – båda var en ofattligt lång tidsrymd. Om jag ville vara tillsammans med mina föräldrar och vänner under den följande miljarden år, då var det ju självklart att jag skulle skriva under.

En efter en undertecknade mina kompisar sina kontrakt – och var och en lovade de att tjäna en sak som ingen av oss helt kunde förstå.

När jag stod där på vägen mellan lekplatsen och de rosa och vita

13

Bortom tron inlaga.indd 13

2013-06-13 14:24

bortom tron oleander­träden insåg jag inte vad det jag just hade gjort verkligen innebar eller den fulla omfattningen av de förväntningar som nu skulle ställas på mig.

Utan vidare hade jag övergått från att sjunga Down by the bank with the hanky pank till att helt lova bort min själ till att tjäna scientologikyrkan i en miljard år. Vad framtiden än hade i beredskap för mig, så var en sak nu klar: mitt liv var inte längre mitt eget.

14

Bortom tron inlaga.indd 14

2013-06-13 14:24

Kapitel ett

I kyrkans namn Ett av mina tidigaste scientologiminnen var ett samtal som jag hade när jag var omkring fyra år gammal. På den tiden bodde min familj i en lägenhet som scientologikyrkan hade lånat oss i Los Angeles, och en söndagsmorgon låg jag i sängen tillsammans med mamma och pappa och undrade hur det skulle kännas att inte befinna mig i min kropp. ”Hur lämnar jag kroppen?” frågade jag.

Mina föräldrar log mot varandra, ungefär som min man och jag gör när vår son ställer en sådan där svår fråga som man inte riktigt kan besvara utan att gå utanför hans kunskapsramar. ”Kan vi alla lämna kroppen samtidigt och flyga omkring i himlen?” frågade jag. ”Kanske det”, svarade pappa. Han ville alltid gärna gå mig till mötes. ”Då gör vi det nu”, sa jag otåligt. ”Tala bara om för mig vad jag ska göra.” ”Okej, blunda”, instruerade han mig. ”Blundar du ordentligt? Nu ska du tänka på en katt.” ”Tänker vi alla på katten samtidigt?” frågade jag, eftersom jag ville vara säker på att jag gjorde allting rätt. ”Ja”, svarade pappa. ”Okej, ett, två, tre …” Jag väntade med slutna ögon, men ingenting hände. Jag hörde mina föräldrar skratta, men

15

Bortom tron inlaga.indd 15

2013-06-13 14:24

bortom tron jag förstod inte vad det var som var så roligt, och varför hjälpte de mig inte? Fick de inte hjälpa mig att lämna kroppen? Kunde de bara hjälpa mig vid vissa speciella tillfällen? Kunde jag inte lämna kroppen förrän jag blev äldre? Var det något fel på mig? Jag visste att jag var en thetan. Jag hade alltid vetat jag var en thetan och hade aldrig trott något annat. Thetan var det ord som scientologerna använde om en odödlig ande som gav liv åt människokroppen, medan själva kroppen i stort sett bara var ett köttstycke, ett kärl som hyste thetanen. En thetan levde den ena livstiden efter den andra, och när den kropp som den för närvarande hade sin boning i dog valde den ut sin nästa och började om igen.

Tanken på att ha levt förut fascinerade mig. Jag bad ofta vuxna berätta för mig om sina tidigare liv. Jag kunde inte minnas några av mina, men man försäkrade mig alltid att jag så småningom skulle minnas dem. Pappas sekreterare Rosemary brukade berätta för mig om sådant som hade hänt i hennes tidigare liv, då hon hade varit ursprungsamerikan. Jag tyckte att alltsammans lät så fantastiskt och romantiskt. Jag kunde knappt bärga mig tills jag kunde minnas ett av mina tidigare liv. Jag hoppades att jag inte hade varit en skurk eller en ensam gammal gubbe.

Jag borde väl ha varit prinsessa minst en gång i alla fall?

På den tiden, då jag var så ung, var det vad scientologin verkade handla om: tidigare liv, att överge kroppen, att vara en thetan. Förutom det visste jag inte så mycket om det, men för ett barn som faktiskt inte kunde förstå den komplexa trons nivåer var alltsammans mycket spännande. Jag var en del av något större, något som sträckte sig tillbaka till det förflutna och in i framtiden, något som verkade omöjligt och som man på något sätt ändå kunde tro på.

Och därför satt jag alltså där och blundade medan jag väntade på att börja flyga omkring med mina föräldrar bredvid mig, väntade på att överge kroppen.

Jag visste inte att det bara var scientologerna som trodde på thetaner. Alla jag kände var medlemmar av scientologikyrkan, och eftersom jag var en tredje generationens scientolog var hela mitt liv scien-

16

Bortom tron inlaga.indd 16

2013-06-13 14:24

i kyrkans namn tologi. Mormor hade börjat läsa böcker av science-fiction-författaren L. Ron Hubbard, som hade grundat scientologikyrkan i mitten av 1950-talet. På pappas sida hade min farfar gått med i scientologikyrkan på 1970-talet, då en bekant hade berättat för honom om den. De hade genast blivit fast.

I scientologikyrkan fanns ingen gud, inga böner, ingen himmel, inget helvete – inget av allt det som man brukar förknippa med religion.

Det var en filosofi och ett självhjälpsprogram som utlovade människor större medvetenhet om sig själva och möjligheten att uppnå sin egen fulla potential. Det var just denna okonventionella självhjälpsegenskap som lockade till sig både mormor och farfar. De hade var och en på sitt sätt tilltalats av scientologins fokus på att man kunde kontrollera sitt eget öde och förbättra sitt liv genom en rad klart utstakade steg, och båda hade fört med sig sina barn, nio på mammas sida och fyra på pappas.

När mina föräldrar som barn väl hade blivit medlemmar av scientologikyrkan blev de kvar. När jag föddes i Concord i New Hamp­ shire den 1 februari 1984 hade de varit scientologer i över femton år.

Jag var scientolog ända sedan jag drog mitt första andetag, men det var inte förrän strax före min tvåårsdag som scientologikyrkan faktiskt började forma min livsbana. Det var då mina föräldrar bestämde sig för att ge upp det liv de hade börjat i New Hampshire, flytta till Kalifornien med hela familjen och ägna vårt liv åt scientologikyrkan.

Innan dess hade vi bott i Concord, där mina föräldrar hade byggt sitt drömhem, ett stycke mark med ett hus i glas och trä med fem rum och två badrum. Mamma och pappa hade båda välavlönade arbeten på ett lokalt programvaruföretag, och min nioårige bror gick i fjärde klass i den lokala allmänna skolan. Vår familj hade allt det som utmärkte en normal tillvaro i villaförorten, åtminstone på utsidan.

Allt det förändrades på hösten 1985, då min pappa, Ron Miscavige junior, åkte till scientologikyrkans Flag Land Base i Clearwater i Florida. Flag Land Base upptog flera kvarter i staden och var ett stort komplex som fungerade som scientologikyrkans andliga högkvarter,

17

Bortom tron inlaga.indd 17

2013-06-13 14:24

bortom tron en plats där scientologer från hela världen samlades och bodde i flera veckor eller månader i sträck.

Pappa åkte dit i några veckor, och just vid tiden för den här resan var scientologikyrkans prästerskap, den så kallade Sjöorganisationen, mitt uppe i en massiv rekryteringskampanj. Sjöorganisationen rekryterade och anställde bara de mest hängivna scientologer, de som var beredde att ägna hela livet åt att sprida scientologin till hela mänskligheten. L. Ron Hubbard hade skapat gruppen 1967 ombord på ett fartyg som hette Apollo men som han kallade för flaggskeppet. L. Ron Hubbard var en flottans man och hyste en passion för marina tradi­ tioner. Enligt ryktet hade han gått till sjöss för att kunna utforska scientologins andliga komponent utan att behöva bli avbruten eller störd. Efter det att läkare hade kritiserat vissa av hans medicinska påståenden, som till exempel att man genom att tillämpa hans läror kunde borda psykosomatiska sjukdomar och andra fysiska och psykiska åkommor, och avslöjat att hans mirakelkurer bara var bluff, förekom det spekulationer om att han hade begett sig ut på internationellt vatten för att slippa redogöra för federala livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA. Oavsett anledningen till att han drev sin verksamhet till sjöss så krävde han att medlemmarna av Sjöorganisationen skulle bära uniform i marin stil och gav denna speciella grupp en egen marinliknande befälsordning, som skilde medlemmarna från andra scientologer. Han gick så långt att han lät besättningsmedlemmarna kalla honom ”Kommendören” och de högre officerarna ”sir”, oavsett om dessa var män eller kvinnor. Han valde till och med ut en egen grupp personliga stewarder inom Sjöorganisationen som höll i program, vidarebefordrade hans order och följde upp för att försäkra sig om att de verkligen verkställdes. Han kallade denna viktiga grupp för Commodore’s Messenger Organization (CMO). År 1975 flyttade Sjöorganisationen i land till Flag Land Base i centrala Clearwater, där medlemmarna bodde och åt tillsammans i lokaler som ställdes till deras förfogande. Organisationen var visserligen inte längre stationerad på fartyg, men den behöll ändå den marina

18

Bortom tron inlaga.indd 18

2013-06-13 14:24

i kyrkans namn terminologin från sjöfartsdagarna – bostäderna var ”kajutor”, medarbetarna klädde sig i uniformer i marin stil och L. Ron Hubbard var Kommendören.

Tio år senare var det här som pappa befann sig mitt uppe i den stora rekryteringsinsatsen. Pappa berättade senare för mig att Sjö­organisa­ tionen på olika platser runtom i basen hade stationerat rekry­terare som letade efter unga, framgångsrika och kompetenta sciento­loger med ”etiskt beteende”.

Alla som trädde in i Sjöorganisationen fick underteckna ett kontrakt på en miljard år, där deras odödliga thetan-ande förband sig att verka i Sjöorganisationens tjänst, livstid efter livstid. Dess medlemmar tvingades dessutom arbeta hårda arbetspass sju dagar i veckan – de fick tillbringa minimal tid med sina familjer – ofta för så lite som femton till fyrtiofem dollar i veckan. För att kunna kvalificera sig för medlemskap fick man bland annat aldrig ha använt LSD eller PCP, aldrig ha försökt begå självmord och inte ha några nära släktingar som var anti-scientologer.

Pappa hade en gång varit medlem och tyckte att det fortfarande var rätt för honom.

Han var en hängiven scientolog, han var beredd att engagera sig till fullo och han var storebror till David Miscavige, en av L. Ron Hubbards toppchefer och en stjärna på uppåtgående inom scientologikyrkan. Farbror Dave var bara tjugofem år och redan styrelseordförande för Author Services Inc., som övervakade alla ekonomiska sidor av L. Ron Hubbards upphovsrätter och texter och all immateriell egendom från hans skrifter. Liksom pappa hade farbror Dave varit scientolog ända sedan min farfar introducerade familjen i kyrkan. Dave var så passionerad att han med farfars tillåtelse redan som sextonåring hoppade av high school för att gå med i Sjöorganisationen.

När pappa återvände hem till New Hampshire upplyste han mamma om att han hade bestämt sig för att låta sig rekryteras till Sjöorganisationen igen. Mina föräldrar höll visserligen just på att slå sig till ro, men han kände kallelsen på nytt och ville att hela familjen skulle flytta till scientologikyrkans bas i Los Angeles, där vi skulle börja

19

Bortom tron inlaga.indd 19

2013-06-13 14:24

bortom tron vårt nya liv. Mamma skulle också tvingas återinträda i Sjöorganisationen, eftersom en medlem inte kunde vara gift med någon som inte var medlem.

Mamma gick med på det utan minsta tvekan.

Hur impulsivt detta än var så visste mina föräldrar vad de skrev på för. De hade inte bara varit med i Sjöorganisationen tidigare, utan det var dessutom på Flag Land Base som de första gången hade träffats, när de båda var nitton år gamla.

Vid den tiden hade de båda varit gifta med andra i Sjöorganisationen. Pappa hade en styvson, Nathan, och mamma hade ett par tvååriga tvillingar, Justin och Sterling. Mina föräldrar hade blivit kära och hamnat i stora svårigheter, eftersom det var en kränkning av scientologikyrkans policy, och de hade tvingats arbeta hårt för att gottgöra sitt beteende. Till slut hade de fått tillåtelse att gifta sig, och mammas före detta man gifte också om sig. Sterling bodde hos sin pappa och dennes nya fru, och Justin bodde hos mina föräldrar, men de kunde båda hälsa på hemma hos båda hushållen, vilket var ett arrangemang som alla var nöjda med.

Mina föräldrar var ett vackert par. Pappa var en och sjuttioen lång, smärt men stark. Han hade sandfärgat hår, mustasch, blå ögon och ett varmt leende, och han var en på alla sätt och vis trevlig kille.

Mamma, Elizabeth Blythe, kallades Bitty av alla, och hon var vacker, en och sextioåtta lång och riktigt slank. Hon hade nötbruna ögon och brunt hår som nådde ända ned till midjan. Hon hade elfenbensvit hy med bara några enstaka fräknar. Till skillnad från pappa rökte hon, och det hade hon gjort ända sedan hon var tonåring. I sällskap med främlingar var hon blygare och mer reserverad än pappa, men när hon var tillsammans med sina vänner var hon självsäker, rättfram och rolig, och hon hade mycket torr humor.

Mamma hade bestämda åsikter och var ibland snabb att kritisera, men hon var också en förvånansvärt kapabel kvinna.

Trots att arbetet inom Sjöorganisationen var så tidskrävande hade mina föräldrar faktiskt varit lyckliga där ända fram till slutet av 1970-talet, då de började bli frustrerade över ledningen på Flag Land Base. År

20

Bortom tron inlaga.indd 20

2013-06-13 14:24

i kyrkans namn 1979, efter fem år i Sjöorganisationen, slutade de båda två. Detta var visserligen ett brott mot deras miljardårskontrakt, men på den tiden var det ingen katastrof att lämna organisationen. De tilläts förbli vanliga medlemmar av scientologikyrkan, lojala mot kyrkan, men utan att behöva ägna hela sin tid åt att tjänstgöra i Sjöorganisationen.

Under flera år efter det att mina föräldrar hade lämnat organisationen förde de en normal tillvaro.

Ett tag bodde de hos min pappas föräldrar i Philadelphia innan de flyttade upp till New Hampshire, där de förde en typisk medelklasstillvaro – två arbetande föräldrar med fast jobb, två barn (de hade behållit ensam vårdnad om Justin efter det att de hade lämnat Sjöorganisationen), en dagmamma och ett färdigritat hus.

Många andra i vår släkt bodde också i New Hampshire, däribland mina fastrar Lori och Denise och min farmor, och vi var på väg att rota oss där, omgivna av släktingar. Det verkade som om inget kunde ha varit mer främmande för mina föräldrar än att återinträda i de mest hårdnackade scientologernas led.

Och ändå gjorde de just det med ett enda förhastat beslut: återinträdde i Sjöorganisationen och ledde oss alla in på en helt annorlunda bana. Något som mina föräldrar visste redan då men som jag inte skulle få veta förrän längre fram var det faktum att de som medlemmar i Sjöorganisationen ofta skulle vara borta från mig. Men det ändrade inte deras beslut. Scientologikyrkan var deras högsta prioritering, och de hade bestämt sig.

Längre fram skulle mina föräldrar berätta för mig att de hade fattat sitt beslut spontant utan mycket eftertanke, och i efterhand insåg de att det var deras livs värsta beslut. Jag kan visserligen inte avgöra om de tog någon hänsyn till hur deras beslut skulle komma att påverka mig, men förmodligen var jag bara en av de många uppoffringar som de var beredda att göra i scientologikyrkans namn. De hade redan lämnat Sjöorganisationen en gång, så de kanske trodde att de skulle kunna lämna den igen om det inte fungerade. Kanske tyckte de även att det skulle vara coolt att uppfostra ett barn inom scientologikyrkan, eftersom jag skulle få uppleva scientologin ända från början.

21

Bortom tron inlaga.indd 21

2013-06-13 14:24

bortom tron De kände förmodligen något slags rastlöshet, en känsla av att något saknades. De föredrog att vara ute i världen på ett viktigt uppdrag och tjäna ett högre syfte framför att befinna sig i New Hampshire, arbeta nio till fem och uppfostra barn.

De motiverades av scientologikyrkans mission och ville vara involverade i något större. En sak vet jag med säkerhet: det var i och med det beslutet som vårt liv upphörde att vara ”normalt”. Det hade funnits en möjliget till att vårt liv, vår familj, hade kunnat se mycket annorlunda ut. Mina föräldrar övervägde den framtiden, men sedan övergav de den.

22

Bortom tron inlaga.indd 22

2013-06-13 14:24

Bortom tron inlaga.indd 400

2013-06-13 14:25

Ett gripande vittnesmål inifrån en sekt som i decennier varit föremål för debatt och spekulationer.

Jenna uppfostrades att lyda. Som brorsdotter till Scientologikyrkans ledare David Miscavige växte hon upp i hjärtat av denna kontroversiella och mäktiga organisation. Redan före skolåldern skildes hon från sina föräldrar – som hon sedan bara fick träffa några få timmar i veckan – och uppfostrades på en internatskola i kyrkans regi, en tillvaro som präglades av hårt fysiskt arbete och indoktrinering i kyrkans läror. Vid tjugoett års ålder gjorde Jenna en modig utbrytning. Hon riskerade allt hon någonsin känt till och älskat för att lämna kyrkan en gång för alla ...

JENNA MISCAVIGE HILL, född 1984, är uppvuxen i Scientologikyrkan. Sedan hon lämnade kyrkan 2005 har hon varit en av rörelsens skarpaste kritiker och arbetar för att hjälpa andra som vill lämna scientologerna.

LISA PULITZER har tidigare varit korrespondent för New York Times och är medförfattare till mer än ett dussin böcker.

I

nga föräldrar hade kommit till Ranchen för att vara med om det ögonblick då vi lovade att vara lojala mot Sjöorganisationen. Men genom att underteckna detta dokument skulle jag komma ett steg närmare mina föräldrar och förhoppningsvis också träffa dem oftare. »Var ska jag skriva mitt namn?« frågade jag ivrigt.

Kvinnan pekade på stället, men hon sa att jag skulle läsa igenom dokumentet först. Den oundvikliga sista raden lydde: DÄRFÖR FÖRBINDER JAG MIG TILL SJÖORGANISATIONEN UNDER DEN KOMMANDE MILJARDEN ÅR (I enlighet med Flagg-Order 323). Innan jag undertecknade kontraktet blixtrade bilder från Lilla sjöjungfrun förbi i mina tankar, scenen där Ariel undertecknade Havshäxans magiska kontrakt. Jag visste att ett kontrakt innebar att jag skulle vara tvungen att infria mitt löfte, så jag gjorde mentala minnesanteckningar om det som jag förband mig till: att följa reglerna och sederna, promota syftet och tjänstgöra i en miljard år.

BOR OM TRON JENNA MISCAVIGE HILL MED LISA PULITZER

I BORTOM TRON river Jenna den ridå av hemlighetsmakeri som omgärdar Scientologikyrkan och berättar om sina egna erfarenheter inifrån organisationens kärna. Det är en skrämmande skildring av en förtryckande kultur, men också en hoppgivande berättelse om en ung kvinna som till sist fann modet att stå upp för sig själv och utmana en till synes övermäktig motståndare.

Min uppväxt inom

SCIENTOLOGIN och min dramatiska flykt JENNA MISCAVIGE HILL med Lisa Pulitzer

OMSLAGSDESIGN: JENS MAGNUSSON

Bortom tron.indd 1

www.icabokforlag.se

2013-06-12 09:23