9789153439011

BIrgitta Martinius

Lindome under 1700- och 1800-talen. Stolarna tillverkades av bönder för en borgerlig modemedveten kundkrets – tvärs över ståndsgränserna. De beställdes av köpare i Göteborg och såldes även vidare i Sverige samt till andra länder.

Hur var det möjligt att bönderna kunde tillverka moderna möbler för en stadsbefolkning? Vad var bakgrunden till att borgerskapet i Göteborg förlade sin produktion av sittmöbler till en landsbygdssocken? Om detta berättas i boken men vi ska även njuta av stolarnas former och slösande variationsrikedom och titta närmare på stilarna och modellernas influenser.

Genom det rika bildmaterialet får vi här lära känna en historisk föremålsskatt och genom stolarnas skönhet även förnimma röster från det förflutna. Detta är den första mer omfattande sammanställningen om lindomestolar.

Stolar från Lindome – 1740 till 1850

Det är en fascinerande och märklig tillverkning av stolar som ägde rum i

Stolar från

Birgitta Martinius

Lindome 1740 till 1850

Birgitta Martinius är konsthistoriker med inriktning på äldre möbler och

konsthantverk. Hon är verksam som antikvarie vid Mölndals stadsmuseum och har tidigare varit intendent på Nordiska museet och Nationalmuseum.

www.icabokforlag.se

mölndals stadsmuseum

3

Stolar från

Birgitta Martinius FOTO: Sofia Änghede

Lindome 1740 till 1850

mölndals stadsmuseum

4

www.icabokforlag.se © 2012 Birgitta Martinius, Mölndals stadsmuseum och Ica Bokförlag, Forma Books AB Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, bandinspelning, elektronisk lagring och spridning etc.

Text: Birgitta Martinius Foto: Sofia Änghede, se även Bildkällor s. 256 Teckningar: Charlotte Heyman s. 13, 25, 35 Grafisk form: Alexandra Frank Design Redaktör: Gunilla Wagner Repro: Italgraf Media AB Tryck: Ednas print, Slovenien 2012 ISBN 978-91-534-3901-1

5

Innehåll Förord

6

Bönderna börjar tillverka stolar

9

Lindome socken

12

Byarna och invånarna

19

Göteborg och Lindome

26

Hantverkarna säljer stolarna på Lilla Torget

30

Spridningen av stolarna

36

Inte bara stolar

41

Kan en stol vara lyx?

49

Stolar från Fredrik I:s tid

55

Stolar i mjuka rokokoformer

65

Stolar med kinesisk påverkan

89

Nyklassicismen i Västsverige

99

Gustaviansk stol med oval rygg

107

Rektangulär rygg

115

Trapetsformad rygg

125

Inredningen på Gunnebo och stolar från Lindome

135

Sengustavianska stolar och brittisk påverkan

147

Unika modeller från gustaviansk tid

171

Inspiration från antiken

191

Den briljanta tiden

197

Den svenska empiren – Karl Johansstilen

211

Signering av stolar

236

Tapetserarna i Göteborg

240

Vad hände sedan i Lindome?

244

Stolmakare

246

Signaturregister

250

Ordförklaringar

254

Litteratur och källor

255

12

Lindome socken

Lindome ligger i Fjäre härad i nordligaste Halland söder om Göteborg och utgörs av en dalgång i öst-västlig riktning som är cirka 15 km lång och 8 km bred. Landskapet är kuperat, och i de höglänta partierna går berget i dagen. Genom trakten slingrar sig en å som i öster har sitt källflöde från Ingsjöarna på andra sidan Västgötagränsen och som löper ut i Kattegatt. I dalgångens låglänta partier på ömse sidor om ån samsas åker och äng.

I dag är Lindome en modern centralort, som vuxit fram kring järnvägsstationen, med butiker, företag, skolor och villaområden. Flertalet av dagens invånare får sin inkomst genom arbeten i Göteborg som ligger cirka 20 km norr om Lindome tätort.

Blickar vi tillbaka i historien var Lindome socken befolkad av småbrukare, som kämpade med den magra jorden, och som för att klara skattebördan och sin överlevnad arbetade med olika typer av hantverk som bisyssla. Befolkningen var spridd på ett tjugotal byar runt om i socknen. Byarna bär namn som Hassungared, Knipered, Hällesåker, Greggered och Strekered. De för västra Sverige så typiskt klingande namnen som slutar på -red ger en indikation att denna bygd uppodlades under medeltiden. Ändelsen –red kommer av ordet röja, vilket visar att bynamnen tillkom i samband med att skog avverkades för att skapa betes- och odlingsmark.

Ljunghedar och näringsfattiga jordar Under 1600-talet utgjordes stora delar av Halland av trädfattiga jordar eller terräng helt utan träd. De kala markerna var till stora delar ljungbevuxna. Ljungen växte på sandiga och näringsfattiga jordar. Med jämna mellanrum brändes ljungen för att färska örter och gräs skulle spira och erbjuda djuren bete. Det återkommande svedjebruket av marken innebar att träd inte kunde etablera sig på ljunghedarna.

13

Skogarna föryngrades mycket långsamt, då de unga plantorna var attraktivt och näringsrikt bete för kor och hästar.

Beskrivningar och kartor från äldre tid visar att Lindome var en typisk halländsk socken med ljungbevuxen mark, få träd och mager jord. Även själva namnet Lindome, som betyder ljunghem, ger till känna att denna trakt under lång tid haft betydande ljungmarker. Lindome kallas även i äldre namnformer bland annat för Lyngeme och Linguome.

I sockenbeskrivningen över Lindome från 1729 beskrivs landskapet och boskapsskötseln på följande sätt: »… bestående störste delen av utmarken av berg och tuvig mark, mycket svagt överallt, allmogen med sina händers arbete av alla handa slags hantverk föder och närer sig, jämväl därigenom har till hjälp skatternas betalande. Boskapsskötseln är i denna socken ej vidare än till folkets nödvändighet tarvas till uppehälle, men icke till salu.«

LIndome socken

Lindome, 20 km söder om Göteborg, i nordligaste Halland.

Socknen bestod under 1700-talet av omkring 30 byar som var placerade längs med en dalgång som löpte i öst-västlig riktning.

Stoltillverkningen var mest omfattande i de östliga delarna av socknen i byar som Hällesåker, Greggered och Hassungared.

46 Tvisterna fortsätter Snickarmästarna klagar över att bönderna tänjer på sina rättigheter och anklagar dem för att ha tagit upp specialbeställningar. De menar i en skrivelse från 1747 att bönderna endast pliktskyldigast står en stund på salutorget innan de far vidare med sina varor till någon beställare i staden. »… halländska allmogen som i Göteborg införa ej endast Bord, stolar, skåp, kistor o sängar i större mängd än som kunde beräknas säljas om ej borgarna först gjort beställning, utan även div. snickarearbeten, särskilt fönsterkarmar och bågar och dörrar. För att dölja detta ställa de till salu ett slag på torget men efter en stund bortföra de till beställaren, som hos allmogen får det billigare.« Det var särskilt tre orsaker som gjorde försäljningen av möbler och andra snickeriprodukter extra känslig. För det första var arten av varor som salufördes av bönderna i många stycken samma produkter som snickarna själva tillverkade. För det andra var kvaliteten på böndernas tillverkning så hög att den allvarligt hotade snickarna.

För det tredje var den oerhörda mängd föremål som tillverkades i Lindome ett stort orosmoment för hantverkarna i Göteborg.

Kapaciteten i Lindome var stor. För att få en uppfattning av omfattningen av deras tillverkning kan man jämföra antalet verkstäder. Exempelvis fanns det i Lindome cirka sex till sju gånger så många verkstäder sysselsatta med snickeri som det fanns snickarverkstäder i Göteborg. Exempelvis fanns 1750 totalt 15 snickarverkstäder i Göteborg samtidigt som minst 75 bönder var sysselsatta med möbelsnickeri.

Tvisterna mellan snickarna och lindomebönderna fortfor fram till 1834. På sockenstämman i januari detta år beslöt lindomebönderna att anhålla hos Kungl. Maj:t om fri avyttring även i städerna av socknens förädlade slöjdalster. Fjäre härads representant i bondeståndet, Olof Lindbeck, medverkade i utformningen av den skrivelse som välvilligt behandlades av Kungl. Maj:t, som genom en förordning i augusti 1834 erkände lindomeallmogen »fri avsättningsrätt av sina förädlade slöjdalster«. Därmed var en mer än 150 årig tvist till ända.

Stolarna som tillverkades i Lindome var av hög kvalitet och tillgodosåg kundernas önskan om stil och utformning. Tvisterna med snickarna i Göteborg berörde aldrig stolar utan handlade om andra snickeriprodukter.

Se helbild s. 68.

Inte bara stolar

72

En storsäljare Den vanligast förekommande typen av rokokostol som tillverkades i Lindome har en mer rik skulptural utsmyckning än den tidigare beskrivna modellen. I grundformen är de tämligen lika. Även denna variant har cabrioleformade framben där benet gör ett knyck ut från sargen. I litteratur kring möbelstilar får man lära sig att denna typ av framben hör samman med möbler från Fredrik I:s tid. Detta gäller för stolar tillverkade i Stockholm men inte för Lindome. Kunderna i Göteborg tycks ha uppskattat cabriolebenet och det kom därför att användas flitigt i stoltillverkningen även under rokokon.

I stället för en c-formad innerkontur på frambenet har denna modell en mjuk linje som löper från sarg till ben. Stolen får ett yppigt uttryck genom att den är mer ornamentalt dekorerad och huvuddragen återgår på en engelsk modell som kallas för decorated Queen Anne. På det uppdragna ryggkrönet och på den breda svängda framsargen finns en centralt placerad mussla, som omges av spretig akantus. Sargens dekor förs vidare till frambenens övre parti. Modellen har vanligen en eller två skåror som löper längs med konturerna på den balusterformade ryggbrickan och på ryggståndarna. Detta ger stolen ett accentuerat uttryck.

Denna variant av rokokostol tillverkades i stor omfattning i Lindome och rönte ett långvarigt intresse hos kunderna och har säkerligen varit i produktion ända in på slutet av 1770-talet – man kan säga att det var en riktig storsäljare.

Stolar i mjuka rokokoformer

73

Denna rokokomodell med sin rikt skurna dekor var mycket populär från mitten av 1700-talet och några decennier framåt.

Den tillverkades i stor omfattning. Frambenen är avslutade med en claw and ball-fot. Foten föreställer en drakes klo som griper om ett klot eller en pärla. Motivet är hämtat från Kina varifrån det kommit till Sverige via Storbritannien. Draken är en lyckosymbol i Kina.

Stolar i mjuka rokokoformer stolar i mjuka rokokoformer

76

Skuren dekor Stolens krön och framsarg är prydda med skuren dekor i form av musslor och akantusblad, motiv som man ofta finner på rokokomöbler, där man gärna använder mjuka former hämtade från naturen.

Placerar man två lindomestolar från olika uppsättningar bredvid varandra kan de se snarlika ut, där grundformerna överensstämmer. Men vid närmare studium finner man att stolmakarna har laborerat med en uppsjö av olika utformningar på musslor och blad. Det är en förvånansvärt stor variationsrikedom i utformningen, i vissa fall spretar bladen, i andra fall rullar de ihop sig, bakgrunden kan vara slät, räfflad eller med pickeringar. Formerna kan upplösas så att det är svårt att avgöra vad de föreställer.

Framsargens skurna dekor avtecknar sig mot en pickerad bakgrund.

Stolmakaren har med en syl gjort mängder med täta hål.

Stolar i mjuka rokokoformerStolar i mjuka rokokoformer

77

Stolar i mjuka rokokoformerStolar i mjuka rokokoformer

99

Nyklassicismen i Västsverige

Under 1700-talet ledde Frankrike smakutvecklingen i Europa. Vid mitten av århundradet höjdes där kritiska röster mot rokokons mjuka och böljande formspråk.

Man ansåg stilen som överdriven och orimlig för konstruktioner som skulle stötta och bära. I stället ville man åter knyta an till de klassiska ideal som hade använts inom arkitektur och inredning under renässansen och barocken. De arkeologiska upptäckterna vid mitten av 1700-talet av de romerska ruinstäderna Herculaneum och Pompeji och de välbevarade fynden som hittades fascinerade hela Europa.

Den nya kunskapen om den antika formvärlden blev den främsta orsaken till stilsvängningen. Även 1700-talets upplysningsfilosofi med sina krav på förnuft och klarhet stödde studiet av antikens samhälle, kultur och konstnärliga uttryck. Man kopierade noggrant antika ornament som girlanger, medaljonger och kannelyrer.

Men dessa arkitektoniska detaljer hopfogades på ett nytt och ganska okritiskt sätt på samtidens konsthantverksföremål.

De möbler, speglar, silver- och porslinsföremål som tillverkades i Europa i den nya stilen var inga efterbildningar eller kopior av antika föremål utan hade endast lånat vissa dekorer. De enskilda ornamenten var klassiska, men inte den nya skapelsen som helhet.

Gustaviansk stil populär även i Göteborg De nya klassiska idealen introducerades i Sverige på 1770-talet. Stilen har kommit att kallas gustaviansk eftersom den i huvudsak sammanfaller med Gustav III:s regeringstid (1771–1792). Den varade även över hans son Gustav IV Adolfs tid, fram till

1810-talet. Inom möbeltillverkningen blev den gustavianska stilen mycket omtyckt och behöll sin popularitet bland en bred kundkrets under en lång tid, både i städer

Två gustavianska stolar med oval rygg och kopplat spjälknippe efter förlaga av arkitekten Carl Wilhelm Carlberg, brännstämplade OES.

108

Gustaviansk armlänstol med oval rygg och skrattreglar, på krönet en skulpterad liten ros. Armlänen är elegant formade i en mjuk sväng ner mot sargen. Den helt cirkelrunda sitsen som förekommer i Lindome har sin bakgrund i stolar tillverkade i Paris. Benanfangen vid frambenen är prydd med en fleuron, en liten blomma. Den kan se ut på många olika sätt, här är den utförd med tolv små flikiga blad. Stolen är troligen tillverkad omkring 1780. Brännstämplad OES.

gustaviansk stol med oval rygg Gustaviansk stol med oval rygg

133

I stort sett överensstämmer den dekorativa utstyrseln av denna modell med de typer som tidigare har beskrivits – bladsnitt, fleuroner och överkragningar. Men ett intressant tillägg i dekoren kan man iaktta på de stolar som har bakben med kvadratisk genomskärning. Där bakbenet möter sarg finner man ibland en slät kvadrat, en benanfang, som är dekorerad med ett skuret kryss som går från hörn till hörn (s. 131). I jämförelse med den säkra formkänsla, som utmärker fleuroner på modellen med helstoppad rygg så har dessa stolar en mer schematiskt utformad blomma.

Bladen har plattats ut och fått en spretig form.

Den trapetsformade ryggen kan varieras och förändras med en mängd olika former på ryggbrickor som säkerligen är resultatet av enskilda beställares specifika önskan. Här ovan ser vi exempel på stolar där ryggen i ena fallet har kombineras med tunga lagergirlanger troligen hämtade från nollstolens dekor (s. 154) och i andra fallet med en genombruten ryggbricka efter Chippendales förlaga.

Trapetsformad rygg

Ovan. Den trapetsformade ryggen kan varieras med olika typer av ryggbrickor och spjälor.

Stolen till höger är brännstämplad AAS. Motstående sida. Armlänstol med kopplat spjälknippe.

Benanfanger med fleuroner av en typ med spetsiga blad som var vanlig i tillverkningen från Lindome.

157

Nollstolen har en framtagen brun originalfärg som avser att efterlikna det dyrbara exotiska träslaget mahogny. Ett typiskt drag för nollstolen är framsargens liggande rektangulära ram med en vegetativ dekor. En romb viker sig runt de svagt svängda hörnen. Frambenet har en cylindrisk överkragning utformat som ett kugghjul. Detta ornament kan även förekomma på andra sengustavianska modeller från Lindome. Benen är tätt räfflade och formar längsgående vulster.

Sengustavianska stolar OCH Brittisk påverkan Sengustavianska stolar och brittisk påverkan

166

Täta räfflor En typ av sengustavianska stolar kan man gruppera tillsammans eftersom de har det gemensamt att de är utsmyckade med räfflor. Stolarna får ett elegant och sobert uttryck med de parallella täta skårorna som löper längs med sarger, ryggståndare och ben. Återigen är influensen hämtad från den brittiska möbelkonsten där stolar med täta räfflor förekommer vid sekelskiftet 1800.

Stolarna som är tillverkade i Lindome kan ha lite olika utförande men har vanligen gracila vertikala pinnar i ryggen och framben med överkragningar som påminner om kugghjul. Frambenen har en karaktäristisk utformning där smala åsar eller vulster bildas mellan de täta skårorna. Hantverkaren har utfört detta genom att först rita upp hjälplinjer på det svarvade benet och sedan kratsa, det vill säga skrapa fram profilen med ett specialslipat verktyg tills rätt djup skapats i skåran.

Det förefaller utifrån bevarat material som om stolmakaren Nils Thorsson från Ingemantorp i Lindome har varit särskilt skicklig med denna teknik och tillverkat Armlänstol med halvklädd rygg dekorerad med täta räfflor.

Jämför benanfangen med dess rundel och räfflade nederdel med en av stolarna på föregående uppslag.

många stolar med täta räfflor. Flera av stolarna som är dekorerade med skåror har i sargerna även skurna bladsnitt. I jämförelse med samtida sittmöbler från Stockholm kan dekoren förefalla överdimensionerad men troligen har inte hantverkaren förvanskat ornamenten utan influensen har i stället kommit från brittiska stolar i George III:s stil där man ofta utsmyckar sarger med kraftfulla bladsnitt.

Sengustavianska stolar och brittisk påverkan

185

Medaljongformad rygg I Lindome tillverkades även gustavianska stolar vid 1700-talets slut med medaljongformad rygg och där den genombrutna ryggbrickan känns igen från Chippendales förlaga. Formen på ryggen med dess genombrutna flätmönster har stora likheter med en rokokomodell som tillverkades i Lindome cirka trettio år tidigare, jämför bild s. 93.

Krönet är dekorerat med två överlappande små skurna blommor som omges av några blad. Dessa dubbelblommor är typiska för produktionen från Lindome. De förekommer även som ornament på andra modeller så som på axstolen och på stolen med oval rygg, skrattreglar och rokokoben. Förlagan till de skurna blommornas utformning är hämtad från franska sittmöbler. I Lindome har dock utformningen blivit mer förenklad och platt i jämförelse med förlagan. Man kan påträffa stolen med medaljongformad rygg både med cirkelrund sits med fristående ben och även i en variant med raka sarger och där benen sammanbinds med ett kryss.

Chippendales flätade rygg förekommer inte bara i stolproduktionen från Lindome, i några enstaka fall kan man även påträffa dem i tillverkningen från Stockholm.

Unika modeller från gustaviansk tid

Två gustavianska stolar med oval rygg och Chippendales genombrutna ryggbricka. Ryggarna är mycket snarlika med sina skurna dubbelblommor på krönet. Stolen till vänster har en sits omgärdad av raka sarger och ett kryss som sammanbinder benen medan stolen till höger har en cirkelrund sits av fransk typ.

220

Stolen förekommer också i massiv sockerkistsmahogny med flätad sits. Det senare gör att den får ett lätt och spänstigt utseende. Stolsbenen är vanligen fria men har vid några få tillfällen påträffats med sammanbindande H-kryss.

På en annan variant av peltastolen har ryggbrickan krympt och är inplacerad Ovan till vänster. Peltan är placerad mellan ryggståndarna.

Polerad mahogny med inläggning i lönn, brännstämplad AAS. Ovan till höger. Denna modell är en variation av stolen på föregående sida men här har peltan blivit något mindre.

Polerad mahogny, brännstämplad ILB.H.

mellan de bägge ryggståndarna. Under peltan finns ett insvängt stycke, som bärs upp av ett bredare konturerat basparti. Ryggen avslutas nedåt med en rak tvärslå.

Denna modell med sina nätta proportioner och ett närmast lågmält uttryck har lånat drag från danska och nordtyska sittmöbler. Stoltypen tycks ha varit omtyckt bland kunderna och tillverkats och sålts i stor omfattning. Man kan se den som en god exponent för västsvensk smakuppfattning vid denna tid.

I Mölndals stadsmuseums ägo finns en stol av denna modell. Den är tillverkad av massiv mahogny och är signerad AAS. Över ryggbricka och basparti sträcker sig ett

Den svenska empiren – karl johansstilen

221

spretigt symmetriskt växtornament, inlagt i ljus lönn. För att möjliggöra en inläggning har detta parti fanerats med ett tunt mahognyfaner av samma textur som den övriga mahognyn i stolen. I det ljusa växtornamentet kan man uppfatta svaga spår av gravering. Dekoren framstod mer pregnant när stolen var ny genom att detaljer i växtornamentet graverades och fylldes med svart vax.

Bland en grupp stolar har peltaformen luckrats upp och ryggbrickan formar ett genombrutet mönster som ger ett luftigt och smäckert uttryck. Peltan kombineras med tre vertikala slåar och ett basparti som är uppbyggt av voluter och en oval.

Denna grundform kan även varieras och i någon mån förenklas med att de tre slåarna ersätts av ett helt slätt parti mellan krön och bas. Modellen kan även tänjas och förändras åt andra hållet och i stället få ett mer dekorerat utseende där man lagt till volutformade konsoler vid benens ovansida.

Den svenska empiren – karl johansstilen

Ovan till vänster. Armlänstol tillverkad av polerad mahogny.

Peltan är här bred och stor, svängda armlän, dekorerad med svärtad kula. Brännstämplad AIS:.

Ovan till höger. Peltan har luckrats upp och formar ett genombrutet mönster. Stolen är tillverkad av polerad björk med flätad rottingsits.

238 Majoriteten av stolmakarna i Lindome hade son-namn, eller som med en språkterm även kallas patronymikon, där efternamnet är bildat av faderns förnamn, till exempel Anders son eller Johans son. För kvinnor blir det Anders dotter och Johans dotter. Fadersnamnen var den vanligaste formen av efternamn på landsbygden. I städerna var det under 1700-talet i stället brukligt att ta sig efternamn med naturanknytning så som Lindblad och Bergström. Sonnamnens dominans bland tillverkarna i Lindome gör det många gånger svårt att särskilja de olika hantverkarna från varandra. Signaturen AAS kan passa in på inte mindre än 11 olika stolmakare där flera heter Anders Andersson eller Andreas Andersson.

Undantagsvis förekommer att initialerna följs av ett kryss eller av en eller flera punkter, vertikalt ordnade. Betydelsen av dessa har inte kunnat fastställas, men det är sannolikt att de användes för att särskilja två eller flera stolmakare med samma initialer. Detta system är dock inte konsekvent genomfört.

Av många stolmakare, som är arkivaliskt kända genom husförhörslängderna, har inga signerade arbeten påträffats. Möjligen innebär detta att tillverkningen har varit mer differentierad än vad man tidigare trott. Det är fullt möjligt att vissa stolmakare specialiserat sig på vissa detaljer, till exempel svarvning eller skulptering. Är detta antagande riktigt, har dessa stolmakare självfallet inte haft anledning att föra egen stämpel.

Signering förekommer i produktionen från Lindome under en tämligen begränsad tid. Det är framför allt på stolar tillverkade under gustaviansk tid fram till Karl Johanstidens slut på 1840-talet, där man finner märkningar. Men alla stolar från denna tidsepok är inte märkta, en grov uppskattning är att cirka 20 procent av stolproduktionen bär någon typ av signatur.

Signering av stolar

239

Signering av stolar

Signering av stolar

BIrgitta Martinius

Lindome under 1700- och 1800-talen. Stolarna tillverkades av bönder för en borgerlig modemedveten kundkrets – tvärs över ståndsgränserna. De beställdes av köpare i Göteborg och såldes även vidare i Sverige samt till andra länder.

Hur var det möjligt att bönderna kunde tillverka moderna möbler för en stadsbefolkning? Vad var bakgrunden till att borgerskapet i Göteborg förlade sin produktion av sittmöbler till en landsbygdssocken? Om detta berättas i boken men vi ska även njuta av stolarnas former och slösande variationsrikedom och titta närmare på stilarna och modellernas influenser.

Genom det rika bildmaterialet får vi här lära känna en historisk föremålsskatt och genom stolarnas skönhet även förnimma röster från det förflutna. Detta är den första mer omfattande sammanställningen om lindomestolar.

Stolar från Lindome – 1740 till 1850

Det är en fascinerande och märklig tillverkning av stolar som ägde rum i

Stolar från

Birgitta Martinius

Lindome 1740 till 1850

Birgitta Martinius är konsthistoriker med inriktning på äldre möbler och

konsthantverk. Hon är verksam som antikvarie vid Mölndals stadsmuseum och har tidigare varit intendent på Nordiska museet och Nationalmuseum.

www.icabokforlag.se

mölndals stadsmuseum