9789152741597

Lennart Boström, teologie doktor & lärare i Gamla Testamentet

Dick Harrison, författare & historiker

V

ill du veta vad Gamla Testamentet handlar om?

Har du försökt att läsa de bibliska texterna, men gett upp för att de känns för svåra att förstå?

Vill du inte endast läsa om männen i Gamla

Testamentet, utan även om kvinnorna?

Den här boken sammanfattar den viktigaste berättelsen i Gamla Testamentet, den som beskriver hur Guds största planer går i uppfyllelse. Här förklaras också företeelser i Bibeln som kan vara svåra att förstå för en läsare i en svensk kontext.

I boken framhävs även de bibliska kvinnorna. Vi får bland annat veta att Messias härstammar från en kvinnas ättelinje. Och att det är tack vare en prostituerad kvinna som israeliterna lyckas inta den viktigaste staden i Kanaan.

Författaren Felicia Lindh uppskattar att dricka kaffe, läsa spännande böcker, upptäcka nya städer & ta fridfulla skogspromenader.

Hon brinner också för kvinnofrågor.

”Jag måste säga att det var en mycket intressant läsning”.

Boktanten, van läsare, Instagram

duG dem stattorb rah uD

”Du har gjort en stor arbetsinsats med detta - imponerande.”

”Prosan är lättillgänglig, och det är omöjligt att ta miste på författarens eget engagemang och intresse. Energin och engagemanget lockar till vidareläsning”.

Felicia Lindh

Blå Hallens Bokförlag

ISBN 9789152741597

9 789152 741597 >

B.

Felicia Lindh

Innehåller STARKA kvinnor!

Du har brottats med Gud

Hur Guds planer förverkligas i Gamla Testamentet

Du har brottats med Gud

Felicia Lindh

Du har brottats med Gud Hur Guds planer förverkligas i Gamla Testamentet

Blå Hallens Bokförlag

Du har brottats med Gud Förlag: Blå Hallens Bokförlag Text: © Felicia Lindh 2022 Illustratör: © Monica Lind Tryck: Digitaltrycknu i Kungsbacka AB, 2022 ISBN: 978-91-527-4159-7 Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet Scripture taken from The Orthodox Jewish Bible Copyright © 2011 by AFI International. All rights reserved.

I believe

words

have the power to change the future and

heal the past.

Heather Farrell, författare

Sagt om Du har brottats med Gud: ”Jag är djupt imponerad av vilket arbete du lagt ned.”

ANNALENA FORSBERG, författare & journalist på Sveriges Radio

”Detta blir lite som en ’Bible for dummies’. Det är bra skrivet, jag gillar enkelheten och även att du ifrågasätter vissa saker/texter/händelser. Du strukturerar upp och förklarar på ett vardagligt språk som gör att ’alla’ kan läsa och förstå.”

BOKTANTEN, van läsare, Instagram

”Det finns ett slags tilltal i texten som gör att jag känner mig inkluderad som läsare.”

ORDSTUNDER, författare, Instagram

”Detta är en personlig tolkning av de viktigaste berättelsesamlingarna i vår historia. Boken illustrerar den aldrig sinande fascinationen för bibliska myter och forntida berättarkonst; den visar på vilka uppslag och sammanhang som kan utvinnas och analyseras fram, samt skänkas nya betydelser och innebörder, tusentals år efter nedtecknande. Det är omöjligt att inte ryckas med, förfäras, ifrågasätta och vilja veta mer.”

DICK HARRISON, författare & historiker

”Det är en lätt och behaglig text att läsa och jag vill gärna följa med Abraham och Sara genom öknen.”

TOBIAS ROBINSON, författare

Tack!

F

örst och främst vill jag tacka Dig, Gud, och ge Dig äran för att jag rodde det här trotsiga projektet i land. Utan Dig vore jag intet. Soli Deo Gloria!

Jag vill även tacka er, mina underbara barn, för att ni fyller mig med glädje, och jagar bort mina dystra tankar.

Ett stort tack vill jag också rikta till dig, min mysige man, för att du alltid stöttar mig. Jag vill även tacka dig för att du har korrekturläst och redigerat manuset samt uppdaterat referenserna.

Självklart vill jag också tacka er, mina härliga Instavänner, för all uppmuntan och pepp.

Jag vill även tacka er, mina snälla testläsare, för era kloka synpunkter och fina omdömen om boktexten. Ni är verkligen värdefulla!

Sist men inte minst vill jag tacka dig, kära läsare. Tack för att du vill läsa boken. Utan dig hade den inte blivit gjord!

Kontakt!

V

ill du ge beröm eller konstruktiva synpunkter på texten? Samarbeta?

Beställa böcker eller boka en föreläsning? Då är du varmt välkommen att kontakta förlaget på blahallensforlag(at)outlook.com

”Bibelns litterära pärlor”

B

erättelsen som jag beskrivit i den här boken ligger glädjande nog i tiden. År 2021 tilldelades den duktige teologen och professorn i kyrkohistoria, Joel Halldorf, det prestigefyllda Bibelpriset av Bibelsällskapet och Sigtunastiftelsen. I samband med detta intervjuades han av Sigtunastiftelsen på deras hemsida.1 Skribenten frågade Joel följande: -

Det är lätt att bli nyfiken på hur en van bibelläsare som Joel Halldorf skulle peppa någon som aldrig läst Bibeln tidigare, men skulle vilja göra ett försök. Har du något råd att ge nybörjaren på vägen in i bibeltexterna?

Joel svarade så här: -

Dyk in i berättelserna, lev med och låt dig fascineras över att detta är texter som har burits av människor i tusentals år. Första Moseboken kapitel 12 är en utmärkt plats att börja på: Den släkthistoria som löper från Abraham, via Isak, Jakob och fram till Josef i Egypten hör till Bibelns litterära pärlor.

Joel uppmuntrar alltså ovana bibelläsare att läsa berättelsen som jag beskrivit i denna bok.

Till skillnad från Joel som menar att berättelsen börjar i kapitel 12 i Första Moseboken och avslutas i Första Moseboken, så utgår jag ifrån att berättelsen är betydligt mer omfattande.

Jag anser att den tar sin början redan i kapitel 9 i Första Moseboken och att den fortsätter genom alla fem Moseböckerna samt genom Josua och Domarboken.

Jag håller dock helt med Joel om att berättelsen tillhör ”Bibelns litterära pärlor”.

1

sigtunastiftelsen.se, Joel Halldorf får Bibelpriset 2021, 20 okt 2021

Introduktion

B

oken du håller i nu är visserligen en teologisk faktabok men då den återger en skönlitterär berättelse i Gamla Testamentet framstår den kanske snarare som en roman.

Vad många inte känner till är att denna berättelse är så spännande och intressant att man mycket väl skulle kunna göra en film av den.

Berättelsen som jag har valt att kalla Du har brottats med Gud är den mest omfattande berättelsen i Gamla Testamentet. Den baserar sig i synnerhet på de fem Moseböckerna, Josua och Domarboken.

Har man satt sig in i den här berättelsen förstår man vad hela Gamla Testamentet handlar om. De flesta böckerna i detta testamente har nämligen beröringspunkter med denna berättelse. Så den är väl värd att känna till.

Berättelsen är dock inte helt lätt att förstå för oss som lever i en svensk kontext.

Och det är därför som jag har valt att skriva den här boken; för att göra den begriplig för alla.

Min bok är den enda boken på marknaden som grundligt sammanfattar och förklarar det som händer i denna viktiga berättelse.

”En populärvetenskaplig approach” När jag skrev den här boken granskade jag ett stort antal Bibelöversättningar men också en stor mängd Bibelkommentarer för att lättare förstå berättelsen. Då boken har en populärvetenskaplig approach behöver man inte vara troende för att uppskatta den.

Jag har valt att kalla boken för Du har brottats med Gud då titeln ringar in huvudtemat i berättelsen som beskriver hur två närstående personer i varje generation kämpar för att erövra fadersarvet.

Boktiteln är lånad från en del av ett uttalande som Gud gör efter att han har förlorat en brottningsmatch i berättelsen.

9

”Spännande slutsatser” Efter att ha analyserat de bibliska texterna har jag nått flera spännande slutsatser som är viktiga för Bibelforskningen.

Slutsatserna omfattar dock endast Första Moseboken då de övriga böckerna som ingår i berättelsen är så fragmenterade till sin karaktär att samma slutsatser svårligen kan dras från dem.

Genom att undersöka vilka personer i berättelsen som gynnas respektive missgynnas har jag upptäckt att det inte endast finns en berättare, utan också en redigerare av berättelsen. Jag har också till viss del lyckats identifiera berättaren och redigeraren.

Kanske verkar nedanstående redogörelse för berättarens och redigerarens släktskap lite svår att förstå. Allt kommer dock att bli begripligt när du väl börjar läsa boken.

”Berättaren är en ättling till Israel och Rakel” Det är berättarens beskrivningar av och kommentarer om personerna och deras handlingar som visar vilka personer som berättaren gynnar respektive missgynnar, vilket i sin tur avslöjar vem berättaren är.

Berättaren är en ättling till Noas son Sem. Detta framgår av att hen väljer att följa en ättelängd som utgår från Sem i berättelsen. Närmare bestämt är berättaren en ättling till personerna i dessa tre generationer: 1, Abraham och Sara, 2, Isak och Rebecka, 3, Israel och Rakel.

Vem av Israels och Rakels barn som berättaren är en ättling till tycks inte vara möjligt att ta reda på.

Trots att berättaren tillhör Sems ätt missgynnar hen inte ättlingarna till Noas andra söner Ham och Kanaan. Däremot missgynnar berättaren andra stammar av Sems ätt samtidigt som hen gynnar ättlingar till sin egen stam.

10

”Berättaren behandlar kvinnor och män lika” Berättaren behandlar kvinnorna och männen i berättelsen lika oavsett kön, ett faktum som talar för att berättaren är en kvinna, eller en ättling till en kvinna.

Då det inte är möjligt att identifiera berättarens kön kommer jag att kalla berättaren för det könsneutrala ordet ”hen” i boken.

”Redigeraren är en ättling till Manasse” Vilka personer som redigeraren gynnar respektive missgynnar framgår av hur han väljer att göra textutelämningar och textförflyttningar i berättelsen.

Liksom berättaren är redigeraren en ättling till Noas son Sem, vilket framgår av att redigeraren gynnar den ättelängd som utgår från Sem. Till skillnad från berättaren missgynnar redigeraren ättlingarna till Noas andra söner; Jafet, Ham och Kanaan. Ättlingarna till Jafet nämns till exempel knappt i berättelsen, trots att Gud vill att Sems ättlingar och Jafets ättlingar ska bo tillsammans i Kanaan någon gång i framtiden.

Vidare gynnar redigeraren, liksom berättaren, sin egen stam samtidigt som han missgynnar andra stammar. I likhet med berättaren är redigeraren en ättling till Israels och Rakels barn, närmare bestämt till Josefs son Manasse som Israel har adopterat.

Vidare tycks en berättelse som jag har valt att kalla Selofchads döttrar vill ärva, och som återfinns i Fjärde Moseboken och i Josua, avslöja att redigeraren är något av Manasses barnbarn som tillhör stammen Gilead. Redigeraren är således släkt med personerna i följande sju generationer: 1, Abraham, 2, Isak, 3, Israel, 4, Josef och Asenat, 5, Manasse, 6, Makir, 7, Gilead.

”Redigeraren missgynnar kvinnorna” Till skillnad från berättaren som behandlar personerna i berättelsen lika, oberoende av kön, så väljer redigeraren att missgynna kvinnorna i berättelsen.

Det rör sig framför allt om kvinnorna som tillhör hans egen ätt och stam, förutom Asenat, vilket troligen beror på att Asenat är Manasses mor och Gileads farmor.

11

Det faktum att redigeraren missgynnar kvinnor talar för att han är en man, och därför kallar jag honom också för ”han” i berättelsen.

Redigerarens syfte med att gynna männen av sin egen stam samtidigt som han missgynnar kvinnorna av sin stam är för att få det att framstå som att det är Manasses manliga ättlingarna, och inte hans kvinnliga ättlingar, som är de rättmätiga arvingarna till fadersarvet.

Som vi ser av berättelsen Selofchads döttrar vill ärva är orsaken till detta att om kvinnorna ses som jämbördiga männen så får inte endast Manasses kvinnliga ättlingar, utan också de övriga israelitiska kvinnorna, rätt att ärva mark i Kanaan.

Och om kvinnorna får rätt att ärva, och om de gifter sig, så kommer deras stams mark att övergå till deras makes stam vid giftermålet.

Detta kommer att leda till att de israelitiska stammarnas landområden kommer att bebos av folk från flera andra israelitiska stammar, vilket är upplagt för konflikt och krig.

I förlängningen kommer detta också att leda till att de israelitiska stammarna kommer att förlora sina landområden helt i Kanaan. Istället för att varje stam har sitt eget land i Kanaan kommer landet att bestå av ett lapptäcke av pyttesmå landområden som bebos av olika stammar.

”Redigeringarna verifierar berättelsens sanningshalt” Det faktum att Manasses ättling har haft möjlighet göra redigeringar i berättelsen innebär att han har fått tillgång till berättelsen kort tid efter att berättaren har nedtecknat den. Det finns nämligen inga manuskript bevarade som fortfarande innehåller den text som redigeraren har valt att utelämna ur de manuskript vi har att tillgå i dag.

Att Manasses ättling har fått förtroendet att kopiera berättelsen för att sprida den tyder på att han har haft en hög religiös position.

Det faktum att han har valt att manipulera berättelsen för att göra kvinnorna i den betydelselösa, trots att de inte var det, visar också att redigeraren, trots sin höga religiösa ställning, inte har stått Gud nära eller fruktat honom.

Omständigheten att redigeraren har försökt att förvanska berättelsen för att gynna vissa personer på andra personers bekostnad visar dock att samma slags maktkamp om fadersarvet som beskrivs i berättelsen också pågår i verkligheten.

Detta verifierar berättelsens sanningshalt, och visar att den faktiskt är skriven med inspiration av Gud.

12

”De bibliska kvinnorna är viktiga” Det faktum att redigeraren har gjort sitt bästa för att missgynna kvinnorna i berättelsen har lett till en spridd uppfattning att kvinnorna i Gamla Testamentet är mer eller mindre betydelselösa. Detta har i sin tur resulterat i att många av dagens kvinnor känner att Gamla Testamentet saknar relevans för dem och att de drar sig för att ta del av Bibelns texter.

Av den här boken kommer det dock att framgå hur viktiga de bibliska kvinnorna verkligen är. De är inte endast starka, kvicktänkta och älskade, de bidrar också till att förverkliga Guds planer.

KARTOR. På grund av bristande resurser inför bokens första tryckning innehåller boken inga kartor som beskriver personernas vandringar, eller var städer och länder låg vid tiden för denna berättelse. Du kan dock hitta lämpliga kartor på webben om du googlar på formuleringar som ”Abrahams vandring”, ”Isaks vandring”, ”Jakobs vandring” samt ”uttåget ur Egypten”.

En intressant läsning önskar jag dig!

Med kärlek, Felicia Lindh I Herrens År 2022

13

14

1

V

år berättelse tar sin början i Första Moseboken. Här får vi veta att den Gud, som vi brukar kalla Israels Gud, har flera planer som han vill förverkliga. Han skulle mycket väl kunna förverkliga planerna på egen hand, genom att göra mirakler eller storverk, men det vill han inte.

Istället vill han att människorna gör det största arbetet.

Gud utser därför minst en man och en kvinna i varje generation för att driva igenom sin vilja. I den första generationen utser han halvsyskonen Abram och Saraj. Tillsammans med sin familj bor de i storstaden Ur, som ligger i Kaldeen, ett område som idag motsvarar Irak.

En dag söker Gud upp Abram, Saraj och deras anhöriga med målet att befalla dem att genomföra en av sina planer.

Som jag nämnde i introduktionen brukar redigeraren göra textutelämningar i berättelsen. Det har han även gjort i denna del. Därför vet vi inte riktigt hur det gudomliga mötet går till. Men det faktum att redigeraren brukar utelämna text när Gud ger berättelsens kvinnor positiv uppmärksamhet talar för att Gud framhäver Saraj på något sätt under mötet.

Som vi kommer att upptäcka längre fram i berättelsen innebär en av Guds planer att Abram, Saraj och deras anhöriga ska bosätta sig i ett land som heter Kanaan.

Därför kan vi anta att Gud under mötet befaller familjen att lämna hemstaden för att ge sig av till detta land.

Orsaken till att Gud vill att familjen slår sig ner i Kanaan är att han tänker ge detta land som egendom till familjens ättlingar någon gång i framtiden.

Men vad är Kanaan för land egentligen? Det är ett härligt land, bördigt och fruktsamt. Gud beskriver det som ”rikt och vidsträckt.”2 Han uppger också att där ”flödar av mjölk och honung”.3 Namnet Kanaan kan översättas på olika sätt. En översättning är ”Purpurlandet”, något som understryker hur rikt landet är. Under biblisk tid var nämligen purpur en 2 3

Bibel 2000, 2 Mos 3:8 Ibid

15

svår färg att framställa, vilket ledde till att endast de förmögna hade råd att köpa textilier med denna färg.

Men varför vill Gud att just denna familjs ättlingar ska få Kanaan? Orsaken har sin upprinnelse i ett fruktansvärt brott som familjens förfader, Noa, utsattes för.

Så här gick det till.

En dag dricker Noa sig så full att han faller ihop medvetslös i sitt tält, av någon anledning helt naken. När Noas elake son Ham upptäcker vad som har hänt tar han chansen att förnedra sin far. Han går iväg och skvallrar om faderns utsatta tillstånd för sina bröder.

Den förste som Ham talar med bär samma namn som landet som Gud vill ge den utvalda familjen, nämligen Kanaan. Varför mannen bär detta namn återkommer vi snart till. Egentligen är Kanaan Hams biologiska son men vid något tillfälle verkar Noa ha adopterat Kanaan av Ham. Det framgår inte av berättelsen vad Kanaan gör när han förstår att Noa ligger där naken och försvarslös i sitt tält, men det verkar som att han går in i tältet. Sedan tycks han göra något så hemskt mot styvfadern att redigeraren har sett sig tvungen att utelämna denna handling ur berättelsen.

Vad Kanaan kan ha gjort kan vi kanske gissa oss till.

Noa har ytterligare två söner, Sem och Jafet. Abram, Saraj och deras familj är ättlingar till Sem. Som jag nämnde i introduktionen är även berättaren och redigeraren ättlingar till Sem. Sem och Jafet är rättfärdiga män. När de får veta att fadern ligger där utslagen i tältet bestämmer de sig för att hjälpa honom. Utan titta på honom går de in i tältet och täcker över honom med en filt.

Noa är en av Guds absoluta favoriter. Enligt Bibel 2000 beskriver berättaren honom som ”oförvitlig och rättfärdig” och en man som ”levde i gemenskap med Gud”.4 När Noa har vaknat ur sitt rus låter Gud honom uttala två profetior. Profetiorna fastställer ödet för Noas söner och deras ättlingar för lång tid framöver. Profetiorna beskriver hur tacksam Noa är över Sems och Jafets goda gärningar, men också hur arg han är över Kanaans onda handling.

På grund av att det har skett textutelämningar även i profetiorna så nämns inte Ham i dem, trots att också han vanhedrade sin far.

Noas profetior är utformade enligt ett poetiskt versmått som är vanligt förekommande i Gamla Testamentet. Enligt Bibel 2000 brukar det kallas tankerim 4

Bibel 2000, 1 Mos 6:9

16

eller parallellism.5 Det poetiska versmåttet innehåller alltid en välsignelse eller en förbannelse. Det gör det även i Noas profetior. I den första profetian uttalar Noa en förbannelse över Kanaan. Enligt en översättning säger han att Kanaan kommer att bli ”en trälars träl”.6 Bibel 2000 skriver att Noa säger så här: Förbannad skall Kanaan vara och den uslaste slav åt sina bröder.7 Redan Kanaans namn vittnar om att han kommer att underordnas sina bröder.

Förutom att betyda ”Purpurlandet” kan ordet Kanaan nämligen också översättas ”Tjänare”.

Efter att ha uttalat sin första profetia uttalar Noa den andra. Denna profetia innehåller både en välsignelse och en förbannelse.

Först hyllar Noa Gud och kallar honom Sems Gud, vilket avslöjar att även Sem är en tjänare till Gud. Sedan ber Noa att Gud låter Jafet växa och bosätta sig tillsammans med Sem i landet Kanaan. Noa avslutar profetian med att upprepa att Kanaan kommer att bli sina bröders slav. Enligt Bibel 2000 säger han följande: Lovad vare Herren, Sems Gud! Kanaan skall vara deras slav.

Må Gud låta Jafet växa och bo tillsammans med Sem. Kanaan skall vara deras slav.8 Som vi ser är det alltså tack vare Sems rättfärdiga agerade som Gud kommer att ge landet Kanaan till Sems ättlingar, däribland Abrams och Sarajs familj.

Vi ser också att det är tack vare Jafets lika rättfärdiga handlande som Jafets ättlingar har rätt att få växa sig stora och bo tillsammans med Sems ättlingar i detta land.

Det är även på grund av Kanaans svåra synd som Kanaans ättlingar kommer att förlora landet Kanaan och tvingas underkasta sig Sems och Jafets ättlingar.

5

Bibel 2000, Uppslagsdel, P, Poesi 1917 års översättning, 1 Mos 9:25 7 Ibid 8 Bibel 2000, 1 Mos 9:26–27 6

17

Men varför ska Kanaans efterkommande straffas för Kanaans synd? De har ju inte begått något brott.

I Gamla Testamentet är det vanligt med kollektiv bestraffning. Om överhuvudet till familjen, stammen eller landet begår en synd riskerar hela familjen, släkten eller folket att bestraffas för hans ogärning. Enligt Bibel 2000 förklarar Gud det så här: Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet. Han håller fast vid sin kärlek mot tusenden, han förlåter synd och skuld och brist men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led.9 På motsvarande sätt kan människor också belönas kollektivt i Gamla Testamentet.

Om familjens, stammens eller landets överhuvud, i det här fallet Sem och Jafet, agerar rättfärdigt kommer deras ättlingar belönas för detta.

Men varför bär mannen Kanaan och landet Kanaan samma namn? Kanske var det så att Noa tilldelade Kanaan detta rika land, samt uppkallade det efter honom, för att han ansåg att Kanaan var hans främste son.

Så småningom kommer Kanaan och hans egentlige far Ham att bosätta sig i landet Kanaan, tillsammans med sina hustrur. De breder ut sig över landet och blir till många folk.

Vad hustrurna heter låter redigeraren oss inte veta. Vi får endast veta vad Kanaans och Hams söner heter. Om Kanaan och hans egentlige far Ham får några döttrar, och vad de i så fall heter, framgår inte heller av berättelsen.

Som vi kommer att upptäcka i den här berättelsen så gör redigeraren sitt bästa för att utelämna kvinnornas namn, allt för att få oss att tro att de var obetydliga.

Kan vi anta att Abram, Saraj och deras familj känner till vad Gud låtit Noa säga i sina profetior? Noa är visserligen död men hans son Sem blir mycket gammal, över 600 år. Han lever samtidigt som Abram, Saraj och deras familj.

Därför är det också sannolikt att Sem har berättat för sina släktingar om budskapet i Noas profetior.

Förutom Abram och Saraj, vilka är då de andra medlemmarna som ingår i den av Gud utvalda familjen? Abrams och Sarajs far heter Terach, och deras bröder heter Harran och Nachor. Vad syskonens mödrar heter får vi inte veta.

9

Bibel 2000, 2 Mos 34:6-7

18

Det förekommer en hel del ingifte i familjen. Abram och Saraj är inte endast halvsyskon, de är också gifta med varandra. Dessutom är Harrans dotter Milka gift med sin farbror Nachor.

Förutom Milka har Harran ytterligare två barn, Jiska och Lot. Medan Jiska kommer att försvinna ut ur berättelsen lika fort som hon nämns, kommer Lot att spela en relativt stor roll längre fram i berättelsen. Abram är nämligen mycket förtjust i sin brorson.

Trots att Gud har befallt Abram, Saraj och deras familj att lämna hemstaden, och trots att Kanaan är ett härligt land, tvekar familjen att ge sig av. Varför gör de det?

Att flytta är ett stort steg. Familjen måste lämna allt de känner till bakom sig. Sin övriga släkt, vänner och bekanta, huset och marken, positionerna och makten, tryggheten och stabiliteten.

I Bibeln finns ofta en koppling mellan innebörden av personernas namn och vilka personerna är, eller vad de gör. Abrams och Sarajs familj har sannolikt en hög ställning i Ur. Deras namn antyder detta.

Abrams namn betyder ”Högt uppsatt far” och Sarajs namn kan översättas ”Min Härskarinna” eller ”Min Furstinna”.10 Milkas namn kan översättas ”Härskarinna” men också ”Rådgivare”. Nachors namn kan översättas ”Ädel”.

Förutom att familjen har mycket att förlora på att lämna hemstaden är det också riskfyllt att ge sig av mot Kanaan. Det rör sig om en mycket lång färd. Många faror hotar på vägen. Om familjen dras in i lokala krig kan familjens män bli dödade och kvinnorna förslavas.

Dessutom kan familjemedlemmarna bli överfallna och dödade av rövare, eller sålda som slavar av orättfärdiga köpmän.

Vidare kan konfrontationer uppstå med män i områden som familjen måste passera, män som är beredda att döda männen i familjen för att få gifta sig med deras hustrur. Denna risk är framför allt överhängande när det gäller Saraj. Hon är mycket vacker.

Inte heller kommer det att bli en lätt sak för familjen att slå sig ner i Kanaan. All mark är redan upptagen, och landets tio folk är ytterst motvilliga till att sälja av sitt land till främlingar, även om de får bra betalt.

Främlingarna kan nämligen utgöra ett hot i framtiden. De kan bli stora och breda ut sig, köpa upp betesmarkerna och ta kontroll över brunnarna.

10

The Pulpit Commentary, 1 Mos 17:15

19

Men plötsligt händer något som förmår Abram, Saraj och deras familj att ge sig av. Harran dör. Av berättelsen framgår inte varför han avlider. Möjligen ligger förklaringen i betydelsen av hans namn.

Visserligen tycks hela familjen tveka inför att ge sig av, men de är i alla fall öppna inför att göra det. Harran däremot verkar har bestämt sig. Han tänker stanna i hemstaden. Namnet Harran kan nämligen översättas med ord som ”Söla” och ”Dröja kvar”.11 Det verkar som att Gud låter Harran dö för att han vägrar att lyda Guds befallning om att ge sig av till Kanaan. Vad han dör av framgår inte av berättelsen.

Harrans död blir startskottet för familjens avresa. När familjemedlemmarna har packat sin egendom, bryter de upp från hemstaden och påbörjar vandringen mot Kanaan.

Men innan familjen lämnar Ur ber Abram att Saraj ska göra något för hans skull. Något mycket underligt.

Och skandalöst.

11

The Pulpit Commentary, 1 Mos 11:27

20

2

A

bram räknar kallt med att familjen kommer att stöta på män som blir kära i Saraj, män som inte fruktar Gud och som inte kommer att dra sig för att döda honom för att kunna gifta sig med hans hustru.

Han ber därför Saraj att ljuga om sin civilstatus för alla de möter under vandringen. Han ber henne att presentera honom som sin bror.

Vid denna tid råder visserligen en patriarkal samhällsstruktur men maken kan inte kräva vad som helst av sin hustru. Ibland måste han vädja till hennes goda hjärta för att få sin vilja igenom.

Därför ber Abram Saraj att ljuga om sin verkliga relation med honom som ett tecken på att hon älskar honom.

Det är onekligen ironiskt att Abram begär av sin hustru att hon ska visa sin kärlek till honom genom sin vilja att lägga sig i en annan mans famn. Abram framstår här som mycket självisk. Han struntar helt i hustruns trygghet och mående, och bryr sig endast om sig själv.

För att förminska det faktum att Abram kommer med denna klandervärda begäran har redigeraren valt att göra en textutelämning i denna del av berättelsen.

Därför är det först senare i berättelsen som vi får veta att Abram har begärt av Saraj att hon ska påstå att han är hennes bror.

Inte heller framgår det i denna del av berättelsen hur Saraj ställer sig till makens begäran. Även detta får vi veta senare. Vi kan dock förmoda att Saraj måste ha chockats av makens önskan, och tvivlat på hans kärlek. Dessutom måste hon ha oroat sig för risken att bli bortgift med en okänd, och kanske våldsam man.

Vid tiden för denna berättelse finns det två vägar till Kanaan. Den ena vägen går rakt västerut och är kortare. Den andra vägen sträcker sig åt nordväst och är betydligt längre.

Familjen väljer att ta den längre vägen. Vad beror det på? Den första vägen är visserligen kortare men den går genom den farliga öknen. Den andra och längre vägen sträcker sig däremot en bra bit utmed floden Eufrat. Här är området är bördigt och familjen får nära till vatten.

21

Men när familjen färdats många mil längs med Eufrat, och det blir dags att svänga av utmed Medelhavet för att fortsätta färden söderut mot Kanaan, ändrar familjen plötsligt sin plan.

Istället för att bege sig mot Kanaan korsar familjen Eufrat och vandrar till en stad som ligger norrut. Intressant nog bär denna stad samma namn som brodern som dog i Ur, nämligen Harran.

Förutom att namnet Harran kan översättas med ord som ”Söla” och ”Dröja kvar” kan det också översättas ”ett berg”,12 vilket avslöjar att staden ligger i ett bergigt område.

Trots att familjemedlemmarna vet att Gud vill att de tar sig till Kanaan avbryter de resan och slår sig ner i Harran. Märkligt nog tycks Gud acceptera deras val. Han tycks nämligen inte bestraffa dem. Istället verkar han välsigna dem. Familjen blir mycket förmögen. Både Abram och hans brorson Lot lyckas skaffa sig stora egendomar, däribland slavar.

Någon tid senare vill dock Gud att familjen fortsätter resan. Han söker därför upp Abram och befaller honom att lämna Harran och fortsätta färden mot Kanaan.

Han säger att han själv ska visa Abram landet.

Därefter avslöjar Gud sin andra plan. Han berättar för Abram att han tänker göra ett stort folk av honom. Guds löfte måste ha förvånat Abram. Redan i Ur var det nämligen känt att Saraj inte kunde få barn då hon var ofruktsam.

När Gud har berättat att han ska göra Abram till ett stort folk välsignar han honom. Han säger också att han kommer att göra Abrams namn så stort att man kommer att använda det när man välsignar. Vidare lovar han att välsigna alla som välsignar Abram, och att förbanna alla som smädar honom.

Därefter avslöjar Gud sin sista plan. Det är hans mäktigaste plan. Den omfattar inte endast Abram och hans familj utan hela mänskligheten.

Jag kallar den Försoningsplanen.

En majoritet av översättningar13 utgår ifrån att Gud säger att tack vare Abram kommer Gud att välsigna alla släkten på jorden. Exempelvis skriver en översättning att Gud säger så här: ”och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade”.14

12

Cambridge Bible for Schools and Colleges, 1 Mos 11:26 T ex 1917 års översättning, 1 Mos 12:3 14 1917 års översättning, 1 Mos 12:3 13

22

Även Bibel 2000 noterar att en sådan översättning är möjlig, men väljer ändå att använda en mer pessimistiskt tolkning av Guds ord. Enligt Bibel 2000 säger Gud att alla jordens folk endast kommer att ”önska sig”15 samma välsignelse som Abram har fått. De kommer alltså inte få den.

Men då flertalet översättningar utgår ifrån att Gud säger att alla jordens folk kommer att få möjligheten att erhålla hans välsignelse tack vare Abram så utgår jag ifrån att Gud säger detta.

Guds löfte låter dock lite kryptiskt. Vad menar han egentligen? Att Gud vill ge alla jordens släkter samma välsignelse som han har gett till Abram innebär att han vill göra det möjligt för alla människor att ingå i hans eviga och heliga förbund där frid och harmoni alltid råder.

Berättaren uppger att alla folk härstammar från Noas tre söner, och deras hustrur kan man anta, men det står inte. Så när Gud säger att han vill att alla släkter ska få tillhöra hans förbund så tänker han inte endast låta Sems och Jafets ättlingar ingå i detta härliga förbund, utan även ättlingarna till Ham och Kanaan.

Men för att kunna förlåta och försonas med alla människor behöver Gud blidkas med ett offer. Det logiska vore kanske att Gud krävde att någon av ättlingarna till de syndiga Ham och Kanaan gjorde offret. Det var ju deras förfäder som syndade mot Noa. Men det gör han inte.

Istället kräver Gud att en ättling till den rättfärdige Sem ska göra offret, närmare bestämt Abram. Gud vill alltså att ättlingen till den rättfärdige ska betala priset för vad de syndiga har gjort. Och det är därför som Gud säger att det är tack vare Abram som alla jordens människor kommer att välsignas.

Då Hams och Kanaans förbrytelse mot Noa var mycket stor måste också Abrams offer vara mycket stort.

Extremt stort.

Någon gång i framtiden kommer Gud befalla Abram att göra ett offer som kanske är det största offret som en människa kan göra.

Det framgår inte av berättelsen att Abram omtalar för Saraj vad Gud har berättat för honom under mötet. Men eftersom hon är hans hustru måste han rimligtvis ha gjort det.

När den ofruktsamma Saraj får veta att Gud har lovat att hon kommer att få barn måste hon ha blivit mycket lycklig. Under biblisk tid var det nämligen av stor vikt för en kvinnas anseende att hon blev mor. Ju fler barn hon födde desto högre blev 15

Not till Bibel 2000, 1 Mos 12:3

23

hennes status, såväl i hushållet som i grannskapet. Av Lukasevangeliet framgår att släktingar och grannar gläds med Elisabet när hon äntligen föder en son efter en lång tids ofruktsamhet.16 En fruktsam kvinna antogs vara välsignad av Gud. Enligt Psaltaren är barn en ”gåva” och en ”lön” från Gud.17 En barnlös kvinna behandlades däremot med misstänksamhet och förakt, framför allt av andra kvinnor. I Första Samuelsboken hånas Hanna av flerbarnsmamman Peninna för sin oförmåga att bli gravid.18 Och som vi kommer att se längre fram i berättelsen har Sarajs ofruktsamhet sänkt hennes status så pass att till och med hennes egen slavkvinna vågar visa sitt förakt för henne öppet.

Kvinnorna som inte kunde få barn mådde givetvis mycket dåligt av trakasserierna. Hanna i Första Samuelsboken blir så ledsen att hon blir inåtvänd, gråter och tappar aptiten.19 I vår berättelse blir en kvinna så frustrerad att hon till och med hotar med att ta sitt liv.

På grund av sitt dåliga mående var de ofruktsamma kvinnorna ofta beredda att göra stora uppoffringar få barn. Hanna i Första Samuelsboken går så långt att hon lovar Gud att skänka honom sin förste son, genom att lämna ifrån sig sonen till prästerna i templet, om Gud låter henne få barn.

Hannas löfte är ett stort löfte. Templet ifråga ligger nämligen så långt bort att hon endast kommer att kunna träffa sonen en gång per år efter att hon har lämnat bort honom.

Gud går med på att göra som Hanna vill. Han ger henne en son. När sonen blivit så stor att han inte längre behöver ammas uppfyller Hanna sitt löfte till Gud, och lämnar bort sonen till prästerna.20 Även den ofruktsamma kvinnans familj påverkades av kvinnans dåliga mående.

Gräl kunde utbryta mellan makarna när kvinnan lät sin besvikelse över barnlösheten gå ut över sin man. Fäder till en dotter som saknade en make som kunde ge henne barn kunde bli så desperata att de både ljög och bedrog för att få dottern bortgift.

Intressant nog tycktes maken till en ofruktsam hustru inta en ganska avslappnad attityd till barnlösheten. Om hustrun inte blev gravid föreföll han inte speciellt oroad. I Första Samuelsboken gör maken till Hanna sitt bästa för att trösta sin barnlösa hustru. Retoriskt frågar han varför hon gråter, varför hon ingenting äter 16

Luk 1:57–58 Ps 127:3 18 1 Sam 1:6 19 1 Sam 1:8 20 1 Sam 1:1–28 17

24

och varför hon är så sorgsen. Det är väl inte så viktigt att hon inte får barn? Hon har ju honom! Visst betyder väl han mer för henne än tio söner!21 Anledningen till att männen inte var speciellt motiverade att skaffa barn var att det inte fanns någon press från omgivningen på männen att producera avkomma.

En mans ära kopplades inte ihop med fruktsamhet och barn, utan hörde samman med rikedom. Medan en kvinna uppfattades som välsignad om hon fick många barn ansågs en man välsignad om han lyckades skaffa sig en stor egendom.

Man kan fråga sig varför vissa kvinnor blev ofruktsamma. Trots att barnlösa hustrur vanemässigt skambelagdes av sin omgivning var det faktiskt oftast mannens fel om det inte blev barn. Om mannen hade misshagat Gud var det nämligen inte ovanligt att Gud utövade kollektiv bestraffning genom att drabba såväl mannen som hans familj med ofruktsamhet.

En annan orsak till att en kvinna kunde ha svårt för att bli gravid kunde förstås vara om hon hade ett nära släktskap med maken, som i fallet med Saraj som är gift med sin egen halvbror.

Ytterligare en förklaring till att en kvinna kunde vara ofruktsam var att Gud hindrade henne från att bli gravid för att han visste att en förlossning riskerade att ta hennes liv.

När Gud befaller Abram att lämna Harran väljer Abram att göra som Gud vill.

Trots att han har etablerat sig i Harran bryter han upp ännu en gång och fortsätter färden mot Kanaan. Saraj och brorsonen Lot, som också lyder Guds befallning, gör detsamma.

Abrams och Sarajs far Terach samt släktingarna Nachor och Milka väljer dock att stanna kvar i Harran. Gud verkar godta deras val. Kanske ligger det i linje med hans vilja.

Abram är 75 år och Saraj är 65 år när de lämnar staden. Mot bakgrund av att människorna vid denna tid fortfarande blir mycket gamla innebär detta att Abram och Saraj befinner sig i medelåldern. De kommer att leva länge till innan de slutar sina dagar. Saraj kommer att leva i ytterligare 62 år, och Abram kommer att leva i 100 år till.

21

1 Sam 1:8

25

3

E

fter att ha vandrat i ungefär ett år når Abram, Saraj och Lot äntligen Kanaan. Gud låter Abram föra familjen till en plats som ligger långt in i landet, närmare bestämt till en plats utanför en stad som heter Shekem.

Vid tiden för vår berättelse är Shekem belägen på en plats mellan bergen Eval och Gerisim. Kanske anspelar stadens namn på dessa berg. Ordet shekem kan nämligen översättas ”bergsrygg”.22 Platsen utanför Shekem är inte vilken plats som helst. Den är helig. Här dyrkas kanaaneiska gudar. Under biblisk tid dyrkades i synnerhet de båda gudaparen Baal och Astarte samt El och Ashera i Kanaan.

Ordet báal kan översättas ”herre” eller ”husbonde” på hebreiska. Baal var en gud som ansågs styra över fruktsamheten, kriget och vädret. Baals grekiska motsvarighet var Zeus, guden som styrde över himlen, vädret och rättvisan. Baals egyptiska motsvarighet var väderguden Set. En symbol som ofta kopplades ihop med Baal var tjuren.

Förutom Baal så fanns det också baalsgudar. De var förmodligen underordnade den största guden Baal. Baalsgudarna bar ofta dubbelnamn. En baalsgud hette exempelvis Baal Berit, vilket betyder ”Förbundets herre”,23 en annan gud hette Baal Pegor, vilket kan översättas ”Klyftans herre”.24 För att kommunicera med Baal reste man stenstoder som guden kunde ta sin boning i. På grund av Baals starka koppling till fruktbarhet utformades stenstoden som en fallos.

Baal var gift, vilket också framgår av hans namn som kan översättas ”make”.25 Hans hustru, tillika syster, hette Astarte. Liksom sin make styrde Astarte över fruktbarheten och kriget, men också över kärleken, läkekonsten och jakten.

Symboler som förnippades med Astarte var bland annat lejonet och triumfvagnen.

22

Bibel 2000, Uppslagsdel, S, Shekem Not till Bibel 2000, Dom 8:33 24 Svenska Kärnbibeln, Baal-Pegor 25 Bibel 2000, Uppslagsdel, B, Baal 23

26

Astartes grekiska motsvarighet var kärlekens, sexualiteten och skönhetens gudinna Afrodite. Den romerska motsvarigheten till Astarte var Venus. Venus styrde över samma områden som Afrodite, men också över välståndet och segern.

Runda metallstycken har hittats med Astartes ansikte ingraverad på ena sidan och med hennes triumfvagn ingraverad på den andra.

Det faktum att baal kan översättas ”make”, men att Astarte inte kan översättas ”hustru”, visar att baal igenkändes genom sin relation till hustru, vilket kanske innebär att Astarte ansågs vara mäktigare än Baal.

El var en himmels- och skapargud. Han ansågs vara en ättling till guden El Elyon, ”Gud den Högste”. Vid denna tid i Mellanöstern användes ordet ”el” som en benämning för vilken gud som helst, samtidigt som ordet kunde användas för att benämna en specifik gud.

Els grekiska motsvarighet var skördeguden Kronos. Hans romerska motsvarighet var Saturnus, som också var en skördegud. I likhet med Baal var tjuren en av symbolerna som ofta förknippades med El, och liksom i fallet med Baal restes stenstoder där El kunde ta sin boning. Enligt några inskrifter på hebreiska från 700-talet f. Kr. anses El intressant nog vara densamme som Jehova, Israels Gud. Els hustru Ashera var en fruktbarhetsgudinna. För att få kontakt med gudinnan reste människorna en träpåle, eller valde ut ett träd där hon kunde ha sin hemvist.

Asheras grekiska motsvarighet var Rhea. Hon var inte endast var Kronos maka, utan också hans syster. I likhet med Astarte hade Rhea en triumfvagn. Rhea ansågs också vara moder till alla gudar.

Liksom det fanns många baalsgudar så fanns det också ett stort antal astartegudinnor,26 asheragudinnor och elgudar, och liksom i fallet med baalsgudarna ansågs dessa styra över olika områden i människornas liv.

Offerplatserna till gudarna inrättades vanligen på höga kullar och berg, i lundar och under grönskande träd, inte minst under terebinter.27 Där restes stoder över El och Baal, men också träpålar som kallades Asherapålar samt gudabilder.28 Idag vet vi inte hur symbolen för Astarte såg ut. Men det faktum att också gudabilder brukade placeras på offerplatserna, talar för att Astarte representerades

26

Dom 2:13; 10:6, 1 Sam 7:3; 12:10 Hes 6:13 28 Hes 6:4 27

27

av en gudabild. Det faktum att dessa bilder var möjliga att krossa29 talar för att de var gjorda av sten eller mjuk metall.

När symbolerna för gudarna var resta byggdes rökelsealtaren och offeraltaren framför symbolerna.30 Sedan offrade man brännoffer till gudarna för att försöka blidka dem med den goda doften från det grillade köttet.31 Inte nog med att platsen utanför Shekem, som Abraham och hans familj kommer till, är helig. Här växer också ett heligt träd, närmare bestämt en terebint.

En terebint är ett stort och mäktigt träd. Löven liknar rönnens löv och de ihåliga knopparna är formade som bockhorn. Frukten består av blekröda druvor som är rika på olja. Blommorna är rödlila. Terebinten avger en kraftig och bitter doft av kåda, dess ätliga frukter smakar också starkt och bittert. Terebinten har stor betydelse i Bibeln. Många ledare väljer att göra viktiga uttalanden vid detta träd.

Om terebinten står i blom när Abram, Saraj och Lot närmar sig Shekem måste de upptäckt den på långt håll. Det väldiga röda trädet måste urskilt sig tydligt mot den gröna, frodiga miljön, eller mot det gula, förtorkade landskapet.

Terebinten vid Shekem är så speciell att den har getts ett eget namn. På hebreiska kallas den Elon Moreh.32 Bibel 2000 översätter namnet med ”Orakelterebinten”.33 En annan översättning skriver ”Mores terebint”.34 Då ordet ”moreh” kan översättas ”lärare”35 är det kanske rimligast att kalla trädet för ”Lärarens terebint”, och därför kommer jag också att göra det.

Betydelsen av terebintens namn vittnar om att folket i trakten använder trädet som ett orakel för att få kontakt med de kanaaneiska gudarna.

Under antiken var det vanligt att man ansåg att gudomligheter använde sig av väldiga träd för att kommunicera. I den grekiska staden Dodona antog man att Zeus hade tagit sin boning i en ek, och att han använde detta träd som ett orakel.

Budskapen till människorna sades han förmedla genom suset från trädets lövverk.

Då eken ansågs helig byggde man ett tempel runt den. Även här i Norden förknippades stora träd med gudar. I synnerhet eken. Krigets och vädrets gud Tor, som i synnerhet styrde över åskan, ansågs, liksom Zeus, ha sin hemvist i eken. Även skaparguden Oden, som också hade makt över kriget men 29

Hes 6:6 Hes 6:4 31 Hes 6:13 32 Orthodox Jewish Bible, 1 Mos 12:6 33 Bibel 2000, 1 Mos 12:6 34 1917 års översättning, 1 Mos 12:6 35 Ellicott’s Commentary for English Readers, 1 Mos 12:6 30

28

även över döden, förknippades med ett träd. Trädet hette Yggdrasil, och var kanske en ask eller en ek.

Vidare var björken gudinnan Friggas träd. Frigga var inte endast Odens hustru utan också den främsta och visaste av gudinnorna. I likhet med sin grekiska motsvarighet Hera, styrde Frigga över fruktbarheten och äktenskapet.

Terebinten utanför Shekem tycks ha fått sitt namn efter den speciella person som befann sig i dess närhet. Bibel 2000 utgår ifrån att trädet kallas Orakelterebinten för att det brukade sitta en ”siare”36 som förmedlade orakel under trädet. Enligt tolkningen som översätter trädets namn till Lärarens terebint fanns det en lärare på platsen som kunde rådfrågas. Även i Zeus tempel i Dodona fanns utvalda personer, präster, som kunde tyda och vidarebefordra gudens budskap, och i Apollons tempel i grekiska staden Delfi hade Pythia, gudens prästinna och språkrör, samma funktion. Efter att ha försatts i trance, kanske genom att ha andats in starkt giftiga ångor, ansågs hon kunna vidarebefordra gudens budskap.

I Gamla Testamentet är det inte ovanligt att andliga personer, eller änglar, väljer att vistas under stora träd. I Första Kungaboken sitter en gudsman under en terebint.37 På ett ställe i Domarboken sitter profeten och domaren Debora under en palm och fattar beslut i rättsliga tvister,38 och på ett annat ställe i samma bok har en ängel slagit sig ner under en terebint.39 Dessutom anklagar kung Saul i Första Samuelsboken sina präster för högförräderi under en tamarisk som växer på en höjd.40 Men när Abram, Saraj och Lot kommer fram till Lärarens terebint utanför Shekem tycks varken en siare, en lärare eller någon annan finnas på platsen.

För att kommunicera med Gud ställer sig Abram under det heliga trädet. Kanske försöker han underlätta kontakten med Gud genom att låta sig berusas av trädets hartsrika doft, liksom Pythia möjligen gjorde genom att andas in de giftiga ångorna för att öka mottagligheten för Apollons budskap.

När Abram ställt sig under trädet åkallar han Gud. Gud som inte behöver använda något träd som orakel uppenbarar sig för Abram vid trädet och börjar tala till honom direkt.

36

Not till Bibel 2000, 1 Mos 12:6 1 Kung 13:14 38 Dom 4:4-5 39 Dom 6:11 40 1 Sam 22:6 37

29

Guds ord är så kortfattade att man skulle kunna misstänka att ännu en textutelämning i berättelsen har skett. Gud uttalar nämligen en enda mening. Han säger att han ska ge Kanaan till Abrams ättlingar. Sedan lämnar han Abram.

Huruvida Abram vet vilken Gud han har att göra med vid denna tid är oklart.

Gud har ju ännu inte avslöjat sitt namn för honom.

När Gud har avlägsnat sig bygger Abram ett altare under terebinten. Det står inte att han offrar något på altaret men eftersom han bygger ett altare så gör han säkert det. Kanske offrar han olja eller en killing.

Någon tid senare lämnar Abram, Saraj och Lot den heliga platsen utanför Shekem och fortsätter vandringen. När de kommer fram till bergen som ligger mellan städerna Betel och Aj slår de upp sitt tältläger. Här bygger Abram ytterligare ett altare åt Gud. Sedan åkallar han honom igen.

Vad vill Abram tala med Gud om? Det framgår inte av berättelsen. Kanske vill han rådfråga Gud. Familjen befinner sig nämligen i en mycket svår situation.

Kanaan är vanligtvis ett bördigt land men nu har det blivit missväxt. Hungern är stor. Familjen funderar därför på att ta sig till Egypten för att köpa mat.

Abram får inget svar när han åkallar Gud. Gud är tyst. Abram och Saraj beslutar sig därför att stanna kvar i Kanaan ännu en tid. Men när de kommer till Negev, ett område som också kallas Sydlandet,41 blir situationen ohållbar. Hungern är för svår. Och trots att Abram och Saraj inte har fått Guds tillåtelse att ge sig av till Egypten bestämmer de sig för att bege sig dit.

Gud låter det ske. Det ligger ju i hans intresse att hans utvalda köper mat så att de kan hålla sig vid liv och fullborda hans planer.

Abram vet att Gud vill att han skaffar barn med Saraj. Trots detta tar han inte tillbaka sin uppmaning till Saraj om att ljuga inför alla de möter under vandringen om deras rätta relation.

Tvärtom.

När de nästan är framme i Egypten börjar Abram tala till Saraj. Först konstaterar han att hon är mycket vacker. Därefter upprepar han sin önskan om att hon ska förneka att hon är hans hustru, och istället säga att hon är hans syster.

Den här gången nämner Abram två orsaker till att Saraj ska ljuga. Den första orsaken är densamma som den han tidigare uppgav när de skulle lämna Ur,

41

1917 års översättning, 1 Mos 12:9

30

nämligen att han är rädd att männen som de möter kommer att vilja döda honom för att få gifta sig med henne.

Den andra och nya orsaken till att Abram vill att Saraj ljuger är att han har blivit girig. Han säger att om hon hävdar att hon är hans syster så kommer det att gå väl för honom. Abram antar nämligen att om han presenteras som Sarajs bror och tillåter att hon blir bortgift så kommer hennes nye make att tilldela honom ett stort brudpris.

Här framstår Abram onekligen som mycket orättfärdig. Inte nog med att han värderar rikedom högre än sin egen hustru, han värderar dessutom rikedom högre än Guds vilja. Om Abram gifter bort Saraj så saboteras ju Guds plan om att Abram och Saraj ska skaffa barn tillsammans.

Det dröjer inte lång tid efter att familjen har flyttat till Egypten som egyptierna uppmärksammar att Saraj är mycket vacker. Till och med faraos egna hovmän blir imponerade av hennes skönhet. De blir så imponerade att de söker upp farao och prisar hennes yttre företräden.

Farao, som är en ättling till Kanaan42 då han är egyptier, blir nyfiken på Saraj och låter hovmännen föra henne till sig.

42

Not till Bibel 2000, kapitel 10 i 1 Mos

31

Lennart Boström, teologie doktor & lärare i Gamla Testamentet

Dick Harrison, författare & historiker

V

ill du veta vad Gamla Testamentet handlar om?

Har du försökt att läsa de bibliska texterna, men gett upp för att de känns för svåra att förstå?

Vill du inte endast läsa om männen i Gamla

Testamentet, utan även om kvinnorna?

Den här boken sammanfattar den viktigaste berättelsen i Gamla Testamentet, den som beskriver hur Guds största planer går i uppfyllelse. Här förklaras också företeelser i Bibeln som kan vara svåra att förstå för en läsare i en svensk kontext.

I boken framhävs även de bibliska kvinnorna. Vi får bland annat veta att Messias härstammar från en kvinnas ättelinje. Och att det är tack vare en prostituerad kvinna som israeliterna lyckas inta den viktigaste staden i Kanaan.

Författaren Felicia Lindh uppskattar att dricka kaffe, läsa spännande böcker, upptäcka nya städer & ta fridfulla skogspromenader.

Hon brinner också för kvinnofrågor.

”Jag måste säga att det var en mycket intressant läsning”.

Boktanten, van läsare, Instagram

duG dem stattorb rah uD

”Du har gjort en stor arbetsinsats med detta - imponerande.”

”Prosan är lättillgänglig, och det är omöjligt att ta miste på författarens eget engagemang och intresse. Energin och engagemanget lockar till vidareläsning”.

Felicia Lindh

Blå Hallens Bokförlag

ISBN 9789152741597

9 789152 741597 >

B.

Felicia Lindh

Innehåller STARKA kvinnor!

Du har brottats med Gud

Hur Guds planer förverkligas i Gamla Testamentet