9789150114584

Per Nilsson

EXTRA

Jag kan lura dig vart jag vill APRIL

Alfabeta 1

Extra april inlaga.indd 1

2012-07-14 14:42

Tidigare titlar i serien: Extra – en morgon stod hon bara där Extra – en ängel har landat Extra – svart löpare hotar vit dam

Nyfiken på mer?

Titta in på www.alfabeta.se

Copyright text © 2012 Per Nilsson Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm Omslag: Sarah Sheppard Tryck: ScandBook, Falun 2012 ISBN 978-91-501-1458-4

2

Extra april inlaga.indd 2

2012-07-14 14:42

1.

– April, april, jag kan lura dig vart jag vill!

Pappa flinade belåtet medan jag suckade och gäspade.

Han hade kommit in på mitt rum och tjoat och hurrat och sagt att det stod en hel cirkus nere på parkeringsplatsen med elefanter och clowner och allt, och att jag skulle skynda mig, och först hade jag inte fattat nånting, men sedan hoppade jag upp ur sängen och rusade ut till balkongen.

Ingen cirkus. Bara en massa bilar som vanligt. Och bakom mig stod pappa och log med hela ansiktet, det såg ut som om han var med i en reklamfilm när han höll upp en kalender och pekade på dagens datum. Första april.

– April, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill.

– Jag går och lägger mig igen, gäspade jag.

Pappa verkade ovanligt pigg och glad. Underligt, för vi hade varit på en jättefest igår hos Extra och Malaki och inte kommit hem förrän klockan två på natten.

– Jag måste iväg och jobba om en stund, sa han. Stannar du här?

– Cyklar hem till mamma sen, gäspade jag.

5

Extra april inlaga.indd 5

2012-07-14 14:42

2.

Jag ska aldrig mer spela bowling. Aldrig mer använda det fina röda klotet jag fick av Mia-Maria.

Det är borta. Det försvann när jag slog mitt allra sista slag.

Och det gjorde jag inte i bowlinghallen utan på en kullerstensgata sent på kvällen i fredags. Det var ett bra slag. Jag träffade.

Hur skulle jag kunna förklara allt som hände förra månaden? Det är omöjligt. Ingen skulle tro mig.

Hela den första dagen på påsklovet satt jag och tänkte och grubblade och funderade och försökte förstå. Tittade på en film i mitt huvud. Filmens hjälte var en kille som heter PimPim. En hjälte som för det mesta inte fattade någonting av vad som hände omkring honom.

Av alla scenerna i filmen är det en som gått i repris gång på gång, utan att jag själv kunnat bestämma.

Det är inte när mamma låg i sin säng och inte verkade vilja leva. Och det är inte när hon plötsligt reste sig upp och började dansa.

Det är inte när Mavro överraskade mig och tryckte upp mig mot en husvägg med ett grepp hårt som sten. Eller när jag blev räddad av en katt.

6

Extra april inlaga.indd 6

2012-07-14 14:42

Det är inte när Mavro fick skolans tuffaste kille Ardian att sitta och gråta mitt på skolgården.

Det är inte den stora festen hemma hos Extra igår kväll, och det är inte ens när jag knockade Mavro med mitt sista bowlingslag.

Nej, den scen som hela tiden trängt sig in och visats i repris efter repris är det som hände precis efter det. Bilden av Hanni när hon ligger där på gatan i fredags, när jag kommer fram till henne efter att ha slagit omkull Mavro.

Hennes långa hår där på de hårda fuktiga gatstenarna.

Som ett skadat litet djur med slutna ögon ligger hon där, alldeles stilla. Men hon andas. Och jag sjunker ner på knä och lägger handen på hennes hjässa och viskar hennes namn.

Den scenen. Den scenen har jag sett hundra gånger. Ibland i slow-motion.

Men när hon ringde min mobil på eftermiddagen svarade jag inte. Hur skulle jag kunna göra det?

Svart löpare hotar vit dam. Så lät en av Extras gåtor.

Och jag löste den. Jag förstod att den hotfulle svarte löparen var Mavro. Mavro som börjat i vår klass, Mavro som alla gillade.

Jag trodde länge att den vita damen var mamma. Att det var henne jag måste rädda.

Mamma som bara låg där i sin säng och stirrade upp i taket 7

Extra april inlaga.indd 7

2012-07-14 14:42

med tomma ögon. Men nej, det var Hanni som var hotad.

Och damen är den viktigaste pjäsen i ett schackparti.

Det är någonting med Hanni.

Hanni som var min bästa vän. Hanni som jag svek. Hanni som jag inte pratat med på ett år och tre månader och sjutton dagar.

8

Extra april inlaga.indd 8

2012-07-14 14:42

3.

Jag borde varit livrädd. Efter det som hände förra månaden alltså.

Någon ville skada mig. Någon ville mig illa. Och jag förstod inte varför.

Men det konstiga var att jag kände mig smålycklig där jag gick omkring hemma hos mamma.

Hon var frisk igen. Eller höll på att bli frisk i alla fall. Hon hade börjat arbeta halvtid, och när hon kom hem på eftermiddagen hade jag kokat kaffe och tinat bullar från frysen, och mamma blev överraskad och glad: – Men Pim-Pim, vad fint du gjort!

Smålycklig. Eller hellycklig. Jag ville bara sitta där och titta på henne medan hon drack kaffe och åt sin kanelsnäcka och lyssna när hon berättade om vad som hänt på arbetet.

Mamma glad. Mamma rolig. Mamma pigg. Mamma som förr.

Det var det enda som betydde något. Alla mysterier struntade jag i.

På tisdagen började uteträningen. Äntligen. Senare än vanligt.

Men nu var gräsplanen torr och fin och det luktade vår. När 9

Extra april inlaga.indd 9

2012-07-14 14:42

vi spelade tvåmål på slutet glidtacklade Besnik mig, och jag blev liggande i gräset och kände kylan och fukten från jorden och doften av vår. Och hörde en koltrast sjunga från klubbstugans tak.

– Hur gick det?

Besnik lät orolig när han sjönk ner på knä bredvid mig.

– Ingen fara, sa jag och flinade. Försökte bara filma till mig en frispark.

Den kvällen kom mamma in i mitt rum med en liten vit fjäder i handen.

– Titta vad jag hittade när jag skulle byta sängkläder. Den här låg i örngottet. Konstigt. Det är ju ingen dunkudde jag har.

– En ängel kanske har flugit förbi och tappat den, sa jag och ryckte på axlarna.

Mamma log och nickade. Hon trodde att jag skämtade förstås.

Hon vet inte att jag känner en ängel.

Att det hon höll i sin hand var en änglafjäder.

Att den hade hjälpt henne att bli frisk.

10

Extra april inlaga.indd 10

2012-07-14 14:42

4.

Nästa morgon vaknade jag av att min mobil ringde.

Det var Alicia.

– Men är du helt dum i huvudet, eller? började hon.

– Äh, sa jag och försökte blinka sömnen ur ögonen.

– Varför svarar du inte när Hanni ringer? fortsatte Alicia.

Fattar du inte att hon är helt förvirrad, hon förstår ju inte vad som hände, hon vill att du ska förklara. Fattar du inte, fattar du inte att hon behöver det?

Alicias röst var hård och skarp, den skar i mitt öra.

– Men … men jag förstår ju inte själv …

– Nämen säg det till henne då. Och du kan väl berätta vad som hände den där kvällen. Hon vet ju att du räddade henne.

På något sätt. Hon vill ju säga tack. Hon behöver prata med dig.

– Men …

– Men vadå? Ska du bara gömma dig som en liten feg kanin, eller? Jag ska hem till Hanni idag, du får följa med, jag kan komma in och hämta dig, är du hos din mamma eller pappa?

– Nä … nä, det går inte … nä, för jag har bestämt med Extra, jag ska vara med henne idag, ljög jag.

– Ååhh, stönade Alicia. Killar. Vad är det för fel på er?

11

Extra april inlaga.indd 11

2012-07-14 14:42

Jag svarade inte.

Hon suckade, och sedan stängde hon bara av telefonen.

Jag fattade. Alicia hade rätt.

Men hon visste inte varför jag inte kunde prata med Hanni.

Och det var också sant att jag inte själv förstod det som hänt.

Så det fanns inte mycket jag kunde förklara. Men det fanns en jag kunde fråga.

Ja, jag känner en ängel.

Hon kallar sig Extra och går i vår klass.

Extra är inte som jag trodde att änglar skulle vara. Jag menar, jag trodde ju förstås inte att det fanns några änglar. Bara i sagoböckerna och Bibeln. Men om det fanns änglar så skulle de vara söta och lockiga och snälla och lite knubbiga och ha röda kinder, eller hur? Inget av det där stämmer på Extra.

Hon är blek och smal och har rakt hår. Snäll är hon inte heller.

I alla fall inte alltid. Ibland är hon sur och ibland verkar hon inte bry sig och ibland smäller hon igen dörren mitt framför näsan på mig, och oftast vill hon inte svara på mina frågor.

Men visst, ibland är hon snäll. Ibland när jag sitter och dricker te i hennes kök känns hon som min bästa vän.

Och hon är stark. Och hon kan många konster och magiska tricks. Och hon har makt. Fastän hon ser ut som en vanlig tolvåring eller trettonåring har hon makt. När jag och pappa 12

Extra april inlaga.indd 12

2012-07-14 14:42

och farmor var bjudna på en stor fest i det gula huset i skogsbrynet i söndags märkte jag det. Alla gästerna behandlade henne som om hon var en mäktig prinsessa eller nåt. Underligt.

Det har hänt många underliga saker sedan Extra kom till klassen efter jul. Saker som inte går att förklara.

Men nu skulle jag i alla fall cykla ut till henne och be henne förklara något av det som hände förra månaden. Antagligen skulle hon säga nej.

– Aha, Pim-Pim, vår unge hjälte. Välkommen. Stig in.

Det var Pizarro som öppnade när jag knackat med den tunga duvkläppen på dörren.

Misstänksamt kikade jag på honom. ”Vår unge hjälte.” Var han ironisk, retades han? Nej, han såg ut som om han menade vartenda ord.

Han hade hjälpt mig, och räddat mig. Vi var vänner nu.

– Hej Pizarro, sa jag. Är Extra hemma?

– Hon sitter i köket och dricker te, sa Pizarro och tog ett steg åt sidan för att släppa in mig.

Och snart satt jag där mittemot henne med en kopp te framför mig.

Vi satt tysta. Drack te. Tittade på varandra.

Med Extra är det lätt att vara tyst.

Men till slut sa jag: 13

Extra april inlaga.indd 13

2012-07-14 14:42

– Det är så mycket jag inte fattar.

– Jag vet, sa Extra.

Hon log när hon sa det, men hon var inte retfull.

Extras leenden var sällsynta, det kändes alltid som om hon räckte fram en fin och spännande present när hon log mot mig.

Jag tvekade. Ville bara sitta där och känna mig varm och lugn. Vila i hennes leende. Alla mina viktiga frågor kändes plötsligt oviktiga.

Men ändå. Jo, jag måste.

– Vem var Mavro? Vad ville han? Var kom han ifrån? Var är han nu? Kommer han tillbaka? Kände du honom, hade ni träffats tidigare?

Lite oroligt kikade jag på Extra. Men nej, hon verkade inte bli irriterad eller sur. Hennes leende stannade kvar.

– Frågor och frågor och frågor, sa hon.

Har du några svar att ge mig då, tänkte jag.

– Svar och svar och svar, sa Extra. Det är inte så enkelt. Det är inte som i skolan. Läraren frågar och eleven ska svara. Det är mycket mer invecklat.

Jag nickade. Som vanligt. Precis som jag trodde. Hon skulle inte svara.

Men jo. Underligt nog. Hon gjorde det.

– Ja, jag känner honom, berättade Extra. En gång var vi nära. En gång var vi samma sort. Men han föll. Han ville fal14

Extra april inlaga.indd 14

2012-07-14 14:42

la, för han ville ha något annat. Han var inte nöjd. Han ville mer. Han ville till Andra Sidan.

Hon tystnade, la huvudet på sned.

– Nu tillhör han Andra Sidan.

– Vadå Andra Sidan? frågade jag förstås.

– Tänk så här, sa Extra då. Det finns människor du bryr dig om, eller hur?

– Visst, sa jag och nickade.

– Så är det inte på Andra Sidan, sa Extra.

Som vanligt. Hennes svar var inga svar. Ledde bara till fler frågor. Men antagligen hade hon talat sanning. Det var inte som i skolan. Som med mattetalen. Rätt eller fel.

Nu nickade Extra.

– Nej, sa hon. Just det. Inte alls som i skolan.

Sedan satt vi tysta igen.

– Det är inte över ännu, sa Extra efter en lång stund.

– Vadå? frågade jag.

Hon knep ihop läpparna, men hennes ögon log. Ett himmelsblått leende med några tunna sorgsna moln i.

15

Extra april inlaga.indd 15

2012-07-14 14:42

5.

– Imorgon är det skärtorsdag, då flyger häxorna till Blåkulla, sa Jesus när vi satt framför teven den kvällen.

– För att dansa med Djävulen, sa mamma och nickade.

– Och han är en jävel på att dansa, precis som jag.

Jesus flinade och blinkade åt mig.

Jag var glad. Vi satt i tevesoffan alla tre om kvällarna igen, och mamma och Jesus skrattade tillsammans igen. Allt var som förr, som innan mamma blev sjuk. Nästan bättre.

– När flyttar du till pappa? frågade mamma.

– Jag trodde på fredag, sa jag. Fast. Det kanske inte. Hm. Blir förrän på lördag. Han verkade lite. Hemlig. Som om han skulle göra nåt.

Mamma sa att jag gärna fick vara med henne och Jesus hela påsken, och Jesus teatersuckade och himlade med ögonen och sa nånting om att aldrig fick dom vara ifred, men jag sa att jag skulle i vilket fall gå på en påskfest hos farmor på påskafton och sen stanna hos pappa.

– Men det blir ingen resa då?

Jag skakade på huvudet. Nej, det blev ingen påskresa med pappa i år. Ledsen Pim-Pim, inga pengar, hade han sagt. Fattar, hade jag sagt.

16

Extra april inlaga.indd 16

2012-07-14 14:42

När jag borstat tänderna och sagt god natt frågade mamma vad jag skulle göra imorgon.

– Jag ska vara med Extra, sa jag.

Mamma nickade och såg finurlig ut.

– Hon kan väl komma hit nångång. Så att vi får träffa den där extraspeciella tjejen.

– Mm, sa jag.

17

Extra april inlaga.indd 17

2012-07-14 14:42