9789150108248

Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 1

 

Hemligt ansikte

Illustrationer av författaren



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 2

Av Inger Edelfeldt finns på Alfabeta även: Nattbarn (bilderbok, 1995) Stackars lilla Bubben (bilderbok, 1996) Ja-trollet och nej-trollet (bilderbok, 2002) Skuggorna i spegeln (ungdomsroman, 2003) Seriealbum Den kvinnliga mystiken (1998, 1999) Hondjuret (1989) Hondjurets samlade värk (2000) På andra förlag: Hustru (roman, 1978) Kärlekens kirurgi (roman, 1980) I fiskens mage (noveller, 1985) Breven till Nattens Drottning (roman, 1985) Kamalas bok (roman, 1986) Den täta elden (roman, 1987) Rit (noveller, 1991) Den förunderliga kameleonten (noveller, 1995) Betraktandet av hundar (roman, 1997) Salt (dikter, 1999) Det hemliga namnet (roman, 1999) Efter Angelus (dikter, 2004) Svarta lådan (roman, 2004) Finns det liv på Mars? (roman, 2006) Ungdomsböcker Duktig pojke (1977, 1983) Missne och Robin (1980) Juliane och jag (1982) Drakvinden (1984) Bilderböcker Den förskräckliga lilla mamsellens stol (1989) Genom den röda dörren (1991) Nyfiken på mer? Titta in på www.alfabeta.se eller skicka ett vykort, fax eller e-post till Alfabeta Bokförlag, Box 4284, 102 66 Stockholm, fax 08-643 24 31, e-post info@alfabeta.se så får du vår katalog.

Copyright © 2007 text, bild och omslag: Inger Edelfeldt Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm Tryck: ScandBook, Falun 2007 ISBN 978-91-501-0824-8

Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 3

 .

För Påläggskalvens skull

Jag låg i min säng och tänkte att det var lika bra att dö vid tretton och ett halvt. Det var förresten vad jag hade trott skulle hända i skolan dagen innan. Det var precis efter påsklovet. Redan på morgonen hade jag känt mig trött och konstig men jag hade släpat mig dit. På första rasten gick det runt i skallen och sen började jag se vita flimrande fläckar.”Konstigt, jag ser vita fläckar!” sa jag till Emma (som är det närmaste en ”kompis” jag har kommit sen jag flyttade från Örebro).

Och innan jag visste ordet av var allt jag såg vitt, jag var blind av det vita och låg på marken. Jag hade panik. Det ringde. ”Äh, löjla dig inte”, sa Emma. Det tog ett tag innan hon fattade att det var allvar. Själv var jag helt säker på att mitt liv var slut. Men att tänka så gjorde mig plötsligt fruktansvärt arg, och då kom lite av synen tillbaka – som om ilskan var en medicin mot det där vita.

Så när Emma faktiskt hjälpte mig upp, började jag redan se, först lite här och där och sedan hur långt som helst, hela den tråkiga skolgården en mulen dag i slutet av april. Jag var otro-



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 4

ligt lättad, men chockad förstås, och alldeles matt. Skolsköterskan! var det enda jag tänkte, och Emma fick följa mig dit.

Skolsköterskan var där just den dagen, som tur var, och hon konstaterade att jag hade hög feber. Sen fick jag ta av mig, och hon letade andra symptom. ”Det verkar som om du har fått vattkoppor!” sa hon. ”Titta här!”

Och mycket riktigt: två små elaka blåsor hade uppstått på min höft.

Därför låg jag nu i min säng och det hade börjat klia och jag hade koppor överallt och skulle bli vanställd om de gick sönder. Och alla i klassen var livrädda för att ha blivit smittade. Det hela berodde troligen på ett museibesök där jag hade trängts med en stor hop osnutna förskolebarn. Jag skulle inte bli blind eller dö (det vita flimret hade bara varit en reaktion på febern), men livet kändes ändå inte särskilt muntert precis.

Min mamma hade blivit förskräckt, inte så mycket för min skull som för min brors. Min bror är nämligen familjens flaggskepp (ett uttryck jag har fått från min moster, som för övrigt var den min mamma pratade i telefon med just nu).

Min bror är alltså familjens Flaggskepp och Påläggskalv. Det betyder att han ska bli något stort. Han ska börja på Rydbergs gymnasium som har den högsta intagningspoängen i Stockholm (nästan bara tjejer går där, så han kommer att bli som en tupp i en hönsgård, påstår pappa. Vad nu det egentligen betyder?).

Eftersom han måste få omänskligt bra avgångsbetyg från nian var det extremt onödigt och besvärligt av mig att få vattkoppor. Min bror riskerade nämligen då att bli smittad och inte orka plugga så mycket att han fick MVG i allt. Och om min bror inte



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 5

kom in på Rydbergs gick världen under.

Därför stod min mamma nu och pratade i telefon med min moster. Jag är inte säker på att hon begrep att jag hörde allt hon sa. ”Ja, JAG har haft den, och Pär Erik också”, påpekade hon just, ”men problemet är att August INTE har haft den.” (kort paus) ”Just nu är han hos en kompis och han vägrar komma hem. Han får sova där i natt men hur gör vi i morgon?” (kort paus) ”Ja, jag tänkte att DU har ju också haft den, eller hur?”

Tanken var alltså att jag skulle flyttas över till min moster tills jag inte smittade längre. I och för sig tyckte jag om min moster (som enligt mamma är ”excentrisk” och ”en drömmare”; det betyder att hon är författare och har dålig ekonomi och glömmer att diska och städa ibland), men varför skulle inte AUGUST precis lika bra kunna bo nånannanstans? Han kunde väl sova i ett litet tält på balkongen eller nåt? Eller fortsätta bo hos den där kompisen. Men de ville väl inte ha honom där, han var inte alltid särskilt trevlig att ha att göra med. Det berodde på att han ”gick igenom en besvärlig fas” enligt mamma. Fast det kunde hon säga om mig också. Har vuxna aldrig några ”besvärliga faser”?

När hon hade avslutat samtalet så dröjde det bara en liten stund innan hon kom in till mig. ”Du får bo hos moster Malin”, sa hon, liksom lite nervöst.

Eftersom jag hade hört allt hon sa, visste jag att hon hade erbjudit Moster Malin betalt för att ha mig boende där; SÅ viktigt var det att få bort mig. ”Du MÅSTE verkligen säga till om det inte är okej”, fortsatte hon. ”Men ni kommer ju bra överens. Tänk alla gånger hon



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 6

suttit barnvakt åt dig förr. Och hon är ju faktiskt en ganska spännande människa.”

I vanliga fall brukade det märkas mera på henne hur mycket hon irriterade sig på Moster Malin. Kanske var Moster Malin den enda vuxna som genomgick en besvärlig fas? Som hade hållit på så länge hon funnits. Det var några saker som gick mamma särskilt på nerverna, hade jag förstått. Om hon hade skrivit något slags rapport så hade den sett ut ungefär såhär: 1. Malin är inte Vuxen. 2. Malin lever i Det Blå. 3. Malin är jättedålig på Relationer. 4. Ändå tror Malin att hon är märkvärdig för att hon skriver böcker.

I vår familj är det så att man gärna får vara märkvärdig genom att vara INTELLIGENT, men man får helst inte vara märkvärdig genom att vara KONSTIG, SLARVIG och EGOISTISK. ”Det var alltid jag som fick städa efter henne”, sa mamma bittert. ”Precis som jag får städa efter dig.”

Nu när jag är såhär kritisk mot min mamma så kan det ju verka som om jag inte gillar henne. Fast hade jag inte gillat henne och pappa (och August med, för all del) så hade det väl inte känts så hemskt att hon ville få undan mig när jag var sjuk. Tydligen ville jag stanna, eftersom jag blev gråtfärdig av att höra vad hon sa – fastän jag samtidigt sa åt mig själv att jag VILLE bort.

För det är klart att det är dumt att stanna kvar där man inte är uppskattad. ”Tänk FÖRNUFTIGT nu”, brukade både hon och pappa säga till mig, och jag försökte verkligen tänka förnuftigt nu, jag försökte tänka förnuftigt på August och då blev det såhär: ”August måste tänka på Framtiden, HAN vet hur hans Framtid måste se ut och själv har jag inga bestämda mål. Än.”



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 7

De skulle väl komma, tänkte jag. Inte många människor har bestämda mål när de är tretton och ett halvt. Det enda jag verkligen gillade nuförtiden var att fantisera. En gång i tiden hade jag också varit Påläggskalv. Jag hade varit så nyfiken och framåt att jag fick börja skolan när jag var sex. Jag fortsatte att vara precis som jag skulle fram till sjuan ungefär, när vi flyttade på grund av pappas apoteksjobb. Fram till dess hade jag lärt mig allting utan problem, men sen blev jag allergisk mot att plugga, det gick bara inte. Betygen jag fick efter åttans hösttermin blev en chock. NO och matte var en katastrof, kanske för att lärarna inte verkade gilla mig. Och det hade bara blivit värre på vårterminen. Jag var bra på svenska och engelska, men så fort det var dags att prestera något fick jag ont i hela kroppen. Man kunde liksom inte ge mig uppgifter. Jag älskade att skriva dagbok, men om jag fick något uppsatsämne i skolan blev det bara alldeles tomt i huvudet. I dagboken klottrade jag också en massa figurer, men skulle jag rita på befallning blev det bara tråkigt.

Nu stod mamma där och såg väldigt bekymrad ut. ”Jag hoppas du inte känner dig ivägkörd för då blir jag verkligen ledsen”, sa hon. ”Men det här är faktiskt enda lösningen, du tycker ju om henne och ni har bra kontakt, men August har ju ingen han skulle kunna bo hos i flera veckor.”

FLERA VECKOR. Det hade jag inte förstått, att det skulle ta så lång tid. Jag ville ligga i min egen säng, i mitt eget rum. I min egen familj. Faktiskt ville jag det. Dessutom hade jag så pass mycket feber att jag knappt orkade sitta. Jag sa ingenting, jag bara stirrade rakt ut på ett sånt sätt att hon skulle förstå hur jag kände mig.



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 8

”August sover hos Aron i natt också. Jag åker över med skolböckerna han behöver. Och sen i morgon bitti är Malin beredd att ta emot dig. Jag kommer att se till att du vet vad som händer i skolan och så. Och både pappa och jag kommer förstås att hälsa på så ofta vi kan, ja varenda dag. Du kommer att få det jättemysigt hos Malin, gumman. Du vet hur kul ni jämt hade det i Örebro!” Och hon tittade på mig med den där blicken som betydde att jag MÅSTE se gladare ut.”Det blir snart bättre!” påstod hon. ”Klia inte bara, då blir det ärr!”

Jag tänkte att det var bra att hon inte visste den värsta orsaken till att jag såg plågad ut, den värsta, värsta orsaken till att vattkopporna kändes som det mest fruktansvärda straff man kunde tänka sig. Det var min hemlighet. Av någon anledning ville jag inte berätta den för henne. * Före sitt jobb nästa dag skjutsade pappa över mig till Malin. ”Du får ju vara glad att du fått vattkopporna NU”, sa han. ”Om man får dom som vuxen eller gammal så är det mycket, mycket värre. Så är det med alla barnsjukdomar, det är bättre att få dom när man är barn. Det hörs ju på namnet, liksom.”

JAG sa ingenting, jag teg hela resan. Den var i och för sig inte så lång – från Fridhemsplan till Abrahamsberg där Malin bodde i en pytteliten tvårummare med öppen spis. Fast jag inte gillade att vara bortkörd hemifrån, så måste jag medge att det var trevligt att komma dit; åtminstone kunde jag, till och med genom feberdimman, känna hur stämningen hemma hos Malin liksom välkomnade mig.



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 9

”Man måste erkänna att det är ganska mysigt där trots röran,” brukade mamma säga. Och det betydde väl just att det var hemtrevligt, med goda dofter och vackra färger och en förfärlig massa saker och kläder och tyger som Malin hade samlat på sig.

Hon mötte oss klädd i någon slags lång sammetsklänning och håret, som var ganska risigt och samlat i någon slags stor tuss mitt på huvudet, var i lite olika färger; man kunde inte så noga veta om det var meningen eller inte.

Pappa visste aldrig riktigt vad han skulle säga till Malin. Han sa bara: ”Ja, Milla och du har ju pratat om det här.”

Och då skrattade Malin och sa: ”Ja, hon har sålt Astrid till mig.”

Jag sa inte mycket, jag var för sjuk.

Det visade sig att jag skulle få bo i hennes sovrum. Själv skulle hon sova i soffan i vardagsrummet där datorn stod.

Det var skönt att få krypa ner i sängen. Pappa stod i dörren och vinkade. ”Vi håller kontakten!” sa han.

När han hade gått kom Malin in med en kopp te som doftade kryddor. Hon satte sig på sängkanten. Tyvärr började jag gråta då. Det var inte alls meningen. ”Förlåt”, sa jag. ”För all del. Det är ju inte kul att vara sjuk”, sa hon.

Och då kunde jag inte låta bli att säga: ”Jag vet att dom BETALAR dig för att ha mig här!”

Hon såg lite generad ut. ”Jag skulle ha tagit emot dig ändå.

Men du skulle ha fått leva på vatten och bröd, för mitt stipendium håller på att ta slut.”

Jag visste inte vad stipendium var, men jag antog att det var någon slags lön.



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 10

”Jag brukar dela ut post och städa hos folk och sånt, men nu var det meningen att jag skulle koncentrera mig på att skriva, så då sökte jag ett stipendium”, sa hon. ”Det är bara det att jag inte har lyckats skriva nåt. Och hyran måste man ju betala ändå.”

Hennes böcker stod i bokhyllan hemma hos oss; fyra stycken hittills. ”Hon har ju alltid haft fantasi”, brukade mamma säga.

Jag hade förstås läst böckerna; de var ett slags sagor, oftast med en flicka i huvudrollen. Alltid hade jag tyckt att det var konstigt att de där böckerna liksom hade funnits inuti Malin. Hon kunde verka så virrig, och ändå hade hon lyckats åstadkomma dem. Eller också var det tvärtom: hon var virrig för att hennes hjärna var upptagen med att hitta på berättelser. ”Om du ska skriva, så stör jag väl”, sa jag ömkligt. Jag var förskräckligt trött och dimmig, det kändes som om jag var på väg att försvinna bort. Men jag skulle ju inte kunna sova HELA tiden. ”Det blir inga problem”, sa hon. ”Och om DU får tråkigt så har jag en massa tidningar och böcker.” ”Jag tog med mig lite videos och dvd-filmer”, sa jag. ”Åh, det glömde jag tala om”, sa hon.”Tv:n är trasig. Jag hade inte råd att betala licensen så jag ringde Radiotjänst och sa att jag skulle ställa undan den. Dom var snorkiga. ’Ring oss igen när tv:n är ute ur lägenheten’, sa dom. Och då blev jag sur och tänkte att jag ställer ut den i trappan fem minuter och ringer dom igen. Jag gillar inte att ljuga. Men jag tappade den när jag skulle ställa ut den.” Hon fnissade till. ”Men du kanske kan ladda ner några filmer”, sa jag.



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 11

”Ladda ner?” sa hon.”Jag kan inte ens gå ut på nätet. Det enda som funkar i min gamla dator är ordbehandlingsprogrammet.”

Jaha. Jag var fullständigt avskuren från omvärlden. ”Sorry”, sa hon och la till: ”Du ser lite sömnig ut, sötnos. Ska jag släcka?”

Och det var det sista jag mindes av den dagen. Skönt att kunna somna från allt som kliade och kändes obehagligt. Och från min hemlighet som gnagde i mig, min underbara och plågsamma hemlighet.



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 12

 .

Sötnosens vidare lidanden

Att vakna var inte precis någon njutning. Jag hade drömt att jag flög. I drömmen var det bara att bestämma sig, så lyfte man från marken hur lätt som helst. ”Att jag aldrig har insett det!” tänkte jag triumferande när jag målmedvetet svävade fram över hustaken. Hädanefter skulle jag alltid flyga!

Och så vaknade jag som ett kliande monster i sängen hemma hos Malin. Bortkörd hemifrån. Det jag ville göra var bara att gråta och svära, men jag behärskade mig.

Malin måste på något sätt ha märkt att jag hade vaknat, för hon stod strax i dörröppningen i en mönstrad morgonrock, så färgglad att den knappt gick att titta på med mina febersjuka ögon. Hennes hår stod åt alla håll. ”Stackars sötnos”, sa hon. Hon hade envisats med det där ”sötnos” ända sen jag var liten.

Just nu passade det verkligen inte alls, men jag uppskattade det ändå på något vis. Mamma för sin del körde med ”lilla gumman”. De hade väl delat upp uttrycken mellan sig som de hade delat upp allting annat, t ex vad de tyckte var viktigt i livet.



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 13

”Vill du ha nån frukost?”sa Malin med huvudet på sned.”Lite te? Vaniljyoghurt?”

Vaniljyoghurt lät som om det skulle vara möjligt att få ned.

Framför mig sträckte sig en dag lika oändlig och grå som ett vinterhav. Hur skulle vi tillbringa den? Ingen tv, inget internet.

Och jag kände mig så matt att jag knappt ens skulle orka läsa. ”Vad ska DU göra idag?” frågade jag henne.

Hon log på sitt speciella Malinvis, lite ironiskt.”Titta igenom det jag har lyckats skriva och se om det finns nån rad som fungerar. Och pyssla om dig, förstås.” ”Vad handlar boken om?”

Hon skrattade. ”En misslyckad kärleksrelation.” ”Så det är inte en saga den här gången?” ”Jodå, på ett sätt, ha ha. Nej, det är en Vuxenbok den här gången, förstår du. Den handlar om en dam i min framskridna ålder som undrar varför det aldrig funkar med killar. Låter det intressant tycker du?” ”Kärlek vill väl folk alltid läsa om, typ”, sa jag.”Hur långt har du hunnit?” ”Jag VAR nästan färdig men jag har just insett att alltihop är skit. Typ.” ”Jaha”, sa jag. Vad skulle jag säga? Jag lapade i mig vaniljyoghurten lite i taget, som en kraftlös kattunge. ”Om inte du hade kommit hit hade jag förmodligen deppat ihop”, sa Malin.”Supit skallen av mig. Nej, det hade jag inte gjort.

Det är jag för skötsam för. Men det känns bra att du är här, sötnos.” Hon klappade mig på huvudet, det var både genant och lite skönt. ”KÄRLEK!” sa hon. ”Kärlek, kärlek, kärlek; varför kan man



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 14

aldrig sluta tro att den finns?” Hon tittade på mig. ”Är DU kär i nån?”

Det där kom lite plötsligt. Naturligtvis förvandlades jag genast till ett stoppljus. Coolt: ett koppigt rödljus. ”Vad dum jag är”, sa hon. ”Du behöver inte svara.” ”Det VAR nån jag var intresserad av”, sa jag och där kom gråtfärdigheten igen. ”Men det var innan jag blev det här vattkoppsmonstret!” ”Men Snuttan!” sa hon (en annan variant). ”Det är inte SÅNT det hänger på! Om nån verkligen gillar dig, spelar det ingen roll om du får vattkoppor!” ”Det där är sånt som vuxna säger”, sa jag.

Hon rynkade ögonbrynen. ”Men det är SANT! Tänk själv: tror DU att du skulle sluta gilla honom om HAN fick vattkoppor? Nej, du skulle gilla honom ännu mer för att det var synd om honom!” ”Men jag har ingen aning om vad han tycker om mig”, sa jag, ”och på två veckor hinner han bli ihop med nån annan. Till exempel Vanessa.” ”Jaha, så han VET inte vad du känner. Tror du inte han har märkt det?” ”Jag har försökt att låtsas som ingenting för jag vill inte vara pinig.” ”Hur ska han DÅ fatta nåt?”

Nu var hon dum, tyckte jag. ”Det är ju HAN som måste få syn på MIG!” ”Varför det?” sa hon och hennes ögonbryn var rynkade igen. ”Dom flesta killar jag har varit ihop med har jag själv liksom friat till. Visat tydligt intresse i alla fall.”



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 15

”Det kanske är därför det inte har funkat?” föreslog jag hjälpsamt.

Malin blängde på mig; det kändes inte alls bra. ”Förlåt då”, sa jag. ”Skulle jag bara ha SUTTIT DÄR?” sa Malin ilsket.”Och liksom fladdrat med ögonfransarna?” ”Äsch”, sa jag. ”Glöm det där! Jag vet väl inget om det. Det kanske är annorlunda för folk i din ålder.” ”Eller också är det inte det”, sa hon. ”Du kanske har rätt. Ja, jag ska öva på att bli mera liksom ljuv och passiv och prinsesslik.” Hon reste sig upp. ”Nu ska jag diska. Ropa om du behöver nåt.”

Det kändes som om hon var arg på mig. Allting var förfärligt. Hon gick ut. Strax därefter, när jag precis hade upptäckt att jag också var arg, och inte bara ledsen, kom hon in igen och sa förlåt. ”Visst”, svarade jag sammanbitet.

Sen gick hon ut igen. Och efter ett tag kom hon tillbaka och frågade: ”Om DU skulle skriva en berättelse, vad skulle den handla om då?” ”Vet inte.” ”Men kan du inte fundera över det. Du har ju så mycket fantasi.”

Jag förstod att hon ville göra det bra mellan oss igen. Men jag var faktiskt för trött för att ha fantasi. Ämnet ”Nån som kan flyga” verkade lite väl barnsligt. ”Vi kanske kan hitta på nåt tillsammans”, sa hon.”Om du vill, alltså. Nåt lite sagoaktigt? Eller nåt vad som helst? Om du inte orkar tänka just nu så kanske du vill titta i de här istället?” Och



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 16

så la hon en bunt tidningar bredvid mig. ”Jag vet inte om du tycker dom är kul. Jag köper dom för kläderna och bilderna.

Jag borde väl inte lägga pengar på dom. Men det är skönt att titta i dom när man känner sig trött och tom i bollen.”

Det var en hög modetidningar med snygga tjejer utan vattkoppor i. Fast varför inte. En tidning med namnet ”Vattkoppsrevyn” är ju knappast nån tidning som folk skulle vara intresserade av att sälja eller köpa.

Hon vinkade lite konstigt till mig och sen gick hon ut igen.

Min mobil som låg bredvid sängen fick ett sms; det var från Emma. KRYA PÅ DIG stod det. Inget mer.

Jag skrev TACK tillbaka. Inget mer. Hon hade gott kunnat ringa och höra hur jag mådde. Fast jag hade nog inte orkat prata med henne, sa jag mig. Inte velat ens.

Jag började titta lite slött i tidningarna, men snart tyckte jag att det var ganska spännande, en annan värld. Min mamma gör en jättegrej av att man inte ska köpa damtidningar, de är fördummande. Men jag trodde nog att jag skulle kunna titta lite i dem utan att bli speciellt mycket dummare än jag redan var.

En del av modefotona var verkligen väldigt märkliga, nästan som science fiction. Somliga av kläderna förstod jag inte varför nån överhuvudtaget skulle vilja ha på sig. Andra var fina men kostade så mycket att man undrade hur nån kunde köpa dem utan att känna sig lurad. Och en del foton var väldigt konstigt tagna, i underligt ljus eller i en omgivning som inte alls stämde; som några bilder där modellerna stod i baddräkter uppe på ett snötäckt berg.

I en tidning fanns det flera foton som var tagna i en påhittad skog som hade byggts upp inomhus i ett rum. Bilderna såg



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 17

inte kloka ut men samtidigt var de roliga att titta på. Fotomodellen hade mest bara nåt slags trasor av spets på sig och i det konstgjorda ljuset såg hon ljusgrön ut. Tanken var väl att hon skulle föreställa nåt slags skogsvarelse. Det var omöjligt att se om hon var målad grön eller om det bara berodde på gröna lampor. Eller kanske var det gjort i dator. I alla fall blev jag väldigt full i skratt när jag tänkte på hur den där tjejen måste ha haft det som grön, först på BB och sen under sin skoltid (hela tiden mobbad!) och så slutligen blev hon fotomodell. Vilken triumf!

Men jag var så febrig att jag inte ens orkade titta särskilt länge i tidningarna. Och det kliade förfärligt. När Malin kom in igen såg hon väldigt medlidande ut. ”Orkar du äta?”

Det orkade jag inte. Möjligen vaniljyoghurt igen. ”Då tar jag snabbnudlar”, sa hon.

Och en liten stund senare satt hon i en stol där i ”mitt” rum och åt mask (nåja, såna där billiga nudlar som ligger i små fyrkantiga paket och bara ska värmas) medan jag fick i mig min yoghurt, en sked i taget, och det kliade så mycket att jag ville ställa mig och yla.

Jag sa: ”Den där sagan ska nog handla om nån som det är väldigt synd om.” ”Sagor gör ofta det”, höll hon med. ”Till och med prinsarna och prinsessorna kan det vara synd om. Fast sen på slutet händer oftast nåt bra.” Hon himlade med ögonen som om hon tvivlade på såna slut. ”Om det är en prinsessa, ska det vara en alldeles annorlunda prinsessa”, sa jag, och det tyckte hon med. ”Nån som alla tycker det är fel på”, fyllde hon i. ”Som ingen vill gifta sig med, eller nåt.”



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 18

Sen när vi ätit färdigt gick hon ut. Och jag låg där och försökte låta bli att klia. Hur länge skulle jag ha det såhär? Jag MÅSTE klia! Och vips hade jag haft sönder en koppa på magen; där skulle det bli ett fult ärr. Om jag gjorde samma sak i ansiktet skulle jag inte se klok ut efteråt. Jag hoppades det skulle finnas nåt sätt att operera dit ett nytt ansikte på mig i framtiden. Men jag kände att jag ändå helst skulle behålla mitt eget.

Om jag bara hade fått HONOM att förstå att jag var kär i honom (helst utan att visa det själv); då hade han kanske gått och tänkt på mig nu och tyckt otroligt synd om mig och nästan velat bli smittad! Om nu kärlek fungerade så som Malin påstod.

Jag fick en gråtattack igen och vips stod hon där och bekymrade sig.

Jag tjöt som en småunge, rakt ut; jag hulkade och grät som en tvååring, alldeles skamlöst. Hon satt på sängkanten; det gjorde mig faktiskt lite generad. Och när jag ylat klart gav hon mig snytpapper. Det konstiga var att allting kändes väldigt mycket bättre sen jag gråtit. Det kliade mindre och jag var sömnig på ett skönt sätt.

Malin såg visst det för hon dämpade ljuset i rummet. ”Den där Prinsessan du ska skriva om”, sa jag, ”hon kanske är grön.” ”Grön?” sa Malin. ”Som Shrek?” ”Nej nej, inget träskmonster.” ”En utomjording?” ”Mja, jag vet inte. Snarare nåt med skogen.” ”Ett troll? En bortbyting?” ”Vad är en bortbyting?”



Hemligt ansikte inlaga

07-05-16

11.09

Sida 19

”Det är när trollen snor med sig en människobaby och lägger dit en trollunge istället.”

Men troll hade jag aldrig tyckt var särskilt spännande. ”Inte troll”, sa jag slött. ”Inte utomjordingar heller.”

Hon la pannan i djupa tankeveck. ”Det kanske är fånigt”, sa jag. ”En fånig trött idé.” ”Vi får se”, sa hon. ”En ljusgrön prinsessbaby låter ju ganska sött. Ska hon vara grön helt och hållet? Gräsgrönt blod?

Lindblomsgröna ögonfransar?” ”Whatever”, sa jag. Det brukade Flaggskeppet säga när det var på sitt mest världsvana och nonchiga humör. ”Vi får se”, upprepade Malin. ”Gonatt så länge!” ”Gonatt!” mumlade jag tillbaka.

