9789146240761

Gunnar Harding

Minnen från glömskans städer

Dikter / Wahlström & Widstrand

”But is the earth as full as life was full, of them?”

Frank O’Hara A STEP AWAY FROM THEM

I

Slow motion I den här stadsdelen kan man fortfarande se hästskit på gatorna.

Så nära befinner vi oss det växande slottet, hästslottet, som för länge sedan stannat i växten och jag går kvar här halvt utsuddad, en spökskrivare från det närvarande förflutna.

Människorna rör sig lika långsamt som mina tankar, som kunde de läsa dem.

Det är alltmer ont om tid. Ändå går letandet allt långsammare efter det förbigångna som blir allt oåtkomligare.

En uteliggare går från papperskorg till papperskorg rotande efter tomburkar utan att veta att en annan uteliggare just gått samma runda.

Jag har slutat teckna, inga tuschpennor, inga skarpa konturer längre.

Jag målar med vatten, bara med vatten, på vitt papper, 9

ett offer för ljusa villfarelser, nästan oförberedd när mörkret faller.

Husen sover stående, som hästar, som träd.

De växer in i natten tills de och mörkret blir till ett, och det sista upplysta fönstret blir ett fönster mitt i himlen.

Där står en man i skjortärmarna och röker.

Det är jag.

10

Den 27 mars 2015 Tomas, det var koltrasten som berättade om din död genom det öppna fönstret till hotellrummet i Amsterdam denna vankelmodiga månad när vår blir vinter, vinter vår.

Allt mer upphör att finnas till.

Snart är alla poeter borta, obehövliga som stumfilmspianisterna, och allt som finns kvar är det pojkaktiga småleendet i slutet av en mening.

11

Sista måltiden (efter Rilke)

Fåglar fladdrar över bordduken.

Nej, händer. Vem är förrädaren?

Den ende som har mod att fullborda det oundvikliga, det som var bestämt och som de andra ej förmår, så bundna som de var av kärleken till Honom.

Och ändå sov de, och Han är mörkret som ska omge dem.

12

Blev alltså slutet så?

Natten, här är den igen och bländar med sitt mörker.

Den fasansfulla insikten fastspikad. ”Varför har du övergivit mig?”

Det är där evangeliet slutar, som jag ser det.

Och svaret? Övergivenheten själv, en fasans innerlighet i väntan på att också mörkret släcks.

13