9789146236092

”Är du en duktig liten hora?” Han viskar i mitt öra och drar min hästsvans bakåt där han står på knä bakom min krökta rygg. Inte förrän jag stönat ja tränger han in i mig.

Han vet inte mitt namn och jag bryr mig inte om hans.

Vi är båda tjugo någonting och vi har känt varandra i tre och en halv timme. Det räcker för det här.

Han kommer några minuter senare över min rygg och går ut i badrummet för att hämta en toarulle som han slänger åt mitt håll. Jag ligger kvar ett tag och funderar på om jag ska stanna eller gå.

En stund efter att han lagt sig flyttar han sig närmare och drar sin hand ner över min mage. Jag ser hur han blir hård igen. Han tar händerna om min hals lite för hårt och jag tar min hand om hans kuk. Jag stannar natten ut men vi sover inte särskilt mycket. Efter att vi vaknat kysser vi inte varandra.

Han frågar om jag vill ha frukost. Jag tackar nej, och förklarar att jag måste iväg. Han ser varken lättad eller besviken ut. Han följer mig till dörren inlindad i lakanet och ger mig en tafatt kram. Vi frågar inte om varandras nummer. Vi frågar inte om varandras liv.

Vi ses, säger han.

Vi ses, säger jag.

Jag andas. Nervöst. Medvetet. Hela tiden bevakar jag min omgivning. Känner in hur de ser mig. Om de ser mig. Till slut måste någon se mig. I ena handen håller jag en Fantaflaska med mer vodka än läsk. I andra handen har jag en cigg.

Jag och min kompis – som vet mer om livet och som har haft sex – promenerar ner för gågatan i Malmö. Vi är på väg någonstans för att möta upp någon eller bara vandra runt. Vi passerar Jensens Bøfhus och kommer över på andra sidan kanalen. Där stöter vi på ett gäng killar som också driver runt i stan men med händerna greppade kring ölburkar. Vi tror att det gör oss till vuxna. En av dem pratar med mig och sedan hånglar han upp mig och jag får känna hur en annan människas tunga känns. Den är varm och rörlig och det är kul.

Vi ramlar vidare till någon park och jag känner hur den överhängande paniken som kommer av att vara okysst lättar. Jag kanske inte är fulast i hela världen.

9

Jag sitter i klassrummet. Jag är numera ensam för mina två bästa vänner har bestämt sig för att de inte tycker om mig och spridit ett rykte om att jag är lesbisk. Tanken på en ful tjej som inte gillar killar är äcklig.

Jag går i korridorerna och hör kommentarer, pikar, hån.

Jag sitter på lektionerna och varenda viskning verkar handla om mig. Jag är tretton år, ingen tycker om mig och jag förstår vad ensamhet är.

10

Vi är på en fest i trädgården till en lyxig villa med bastu i källaren och pool. Jag har börjat umgås med hon som bor här. Hon går i en parallellklass och vi har spanska ihop.

Spriten har vi köpt av en snubbe i en bil bakom Borgarskolan. Jag dricker fulvodka och hamnar i samma soffa som två från min klass. Viskningarna har slutat och ingen verkar bry sig längre.

Rakel, som är snygg, berättar nöjt att hon fått en komplimang från en kille på festen för att hon fortfarande är oskuld fast hon går i åttan. Jag säger att jag också är oskuld och Rakel säger att det inte är riktigt samma sak. Vi säger inte varför men vi vet att det är för att Rakel är populär och hon själv har valt att inte få sin kropp vanärad av en tonårskille. Jag är bara oskuld.

11

Jag sitter i badrummet med en vibrator i handen. Alla mina vänner har varsin. Vi har köpt dem till varandra i födelsedagspresent. På skämt. Som om vi aldrig skulle använda dem. Som om de faktiskt inte har till syfte att tillfredsställa.

Det låtsas vi inte om.

Jag sitter på golvet och trycker vibratorn hårt mot fittan i väntan på att det ska bli skönt. Det börjar brännas.

Jag slutar. Jag vet fortfarande inte vad som är grejen med sex.

12

Någon har lyckats ta sig in på en tjej i klassens Lunarstormkonto. På profilen där man vanligen skriver vilka som är ens bästa vänner och citat från favoritlåtar har någon skrivit vidriga saker om var och en av tjejerna i klassen.

Vid mitt namn står det: ”Hon kan ha sina fula byxor så högt upp för att de hålls uppe av hennes dubbelhakor.”

Typiskt skämt om typiskt ful tjej.

En kväll något år senare hänger vi i en kompis garage och två i rummet erkänner att det var de som tog sig in på kontot. Vi var vänner då och fortsätter vara det, för vad ska man göra?

13

Jag står framför dörren till den stora vita villan. Tvekar.

Rakel har fest för tjejerna i klassen. Jag påminner mig själv om att vi ska dricka. Att inte vara med är att vara utanför.

Jag knackar på. De som redan är där sitter kring köksbordet och leker drinklekar.

Mellan klunkarna av tetrapaksvin börjar Rakel skicka runt sin mobil med en bild på en tjej i bh. Jag känner igen henne. Hon går i sjuan. Rakel berättar med ett allvarligt röstläge att tjejen skickat bilden till en av de snygga killarna i nian. Till han som Rakel är på g med. Vi kommer överens om att tjejen är slampig. Några vid bordet har hennes nummer och sms:ar ”hora”. Rakel skrattar och vi med henne.

Vi fortsätter kvällen med att bli fulla och låtsas dra halsbloss. Några dansar. Några kräks i trädgården. Några tar foton när de hånglar i Rakels säng. Några säger att de älskar varandra. Några gråter.

På måndagen går någon hårt in i tjejen i sjuan med axeln. Tjejen fortsätter framåt utan att titta upp. Vi som är i närheten småskrattar. Vi tycker det är rätt åt henne.

Jävla slampa.

14

Vi är på en sunkig klubb där vakterna låtsas som att vi liknar våra falskleg. Vi dansar med varandra i takt med musiken. Vi har varit hos en vars föräldrar aldrig är hemma och aldrig bryr sig. Vi har blandat häxa och alla är fulla.

Männen kring dansgolvet är äldre och lite äckliga men det är härligt att stå i centrum. Vi hånglar med varandra utan att koppla det till attraktion. Vänskapliga hångel framför kåta män. Det känns som att vi äger dem och världen.

15

Vi är på sextonårsfest på Hipp och jag dansar. Det är ganska tomt på dansgolvet och jag börjar hångla med killen jag dansar med. Plötsligt, fast jag inte vet hur, så dansar jag med hans kompis som står bredvid och bara sådär, fast jag inte vet hur, så hånglar vi. Sedan hamnar jag hos en tredje kompis och vi hånglar också. Vi är ensamma kvar på dansgolvet och de kastar runt mig mellan sig och låter mig dansa och hångla med den jag står med. Jag vet vad som förväntas av mig och jag är full och förvirrad och jag vet ju att man ska vilja bli kysst men det här känns inte bra.

Jag ramlar bort mot rökrutan, där några bekanta står, i ett försök att fly situationen. Jag hinner inte tända en cigg förrän killarna kommer ut i rökrutan och drar med mig in igen för att fortsätta.

Jag träffar på en av killarna flera gånger efter det. Han reagerar på samma sätt vid alla tillfällen. Sträcker ointresserat fram handen och låtsas som att han inte vet vem jag är. Kanske gör han inte det. Kanske är den avsmak jag skymtar i hans blick allmän och inte riktad mot mig. Kanske vill han bara inte kännas vid ett luder.

16

Jag gör en lista över alla jag hånglat med. Hur många gånger jag blivit sedd. Försöker komma ihåg vem och när. Det är en lång lista. Och ibland är det bara en siffra och ett uteställe. Till slut är det mest en dimma av läppar.

Det är många som gått med på att kyssa mig men jag mår inte bättre för det. Det är för lätt att bli kysst. För mekaniskt. För obetydligt. Det kan inte ge mig bekräftelse på att jag är åtråvärd. Attraktiv. Behövd. Men om någon skulle ha sex med mig skulle han behöva bli hård först. Då måste han verkligen vilja ha mig, och då kan ingen säga att jag är oskuld för att jag måste. Jag önskar att någon vill ha mig. Tonårslivet varar en fucking evighet.

17

nr. 0 Vi är i en villa i Åkarp. Det är fest. En kille berättar för mig att jag ser ut som en av tjejerna i Ridskolan. Det är en porrfilm berättar han. Jag tar det som en komplimang.

Toaletten är blockerad. Någon lyckas lirka upp toalåset och öppnar dörren till två nakna kroppar som har sex på toalettsitsen. De skriker till. Alla skrattar.

Vi är ofta här på fester. Jag vet inte vem som bor här. Jag brukar säga till mina föräldrar att jag sover hos någon av mina vänner. De brukar säga att de sover hos mig. Sedan blir vi fulla i en villa. Så som barn gör.

En jävligt cool kille som går i trean för andra gången sjunger en Håkan Hellström-låt för mig medan jag ligger med benen över hans i en soffa. Han frågar om jag haft sex och när jag säger nej säger han att det är fint av mig. Lite tidigare på kvällen lyfte han upp mitt linne och sa att jag hade en snygg bh. Jag kan inte fatta att jag får sitta där med honom. Att han har tid för mig. När han drar vidare till en annan fest letar jag upp han som jag kom dit med.

I villan finns ett designerat knullrum. Killen jag träffar har gått och lagt sig där. Han är tre år äldre än mig vilket är så sjukt många år äldre. Jag tycker inte om honom men han verkar tycka om mig och det är han den enda som gör så jag har fortsatt sms:a honom.

Han har inte druckit i kväll. Han dricker inte tror jag.

Jag har druckit. Jag har druckit jättemycket. Så som jag alltid gör. För jag är sexton år och förvirrad.

18

Jag kommer in till honom och ber honom om att vi ska ha sex. Han säger nej. Jag tjatar. Jag vill inte men jag vill att han ska vilja. Han ber mig lite uppgivet att hämta en kondom. Jag är så full att jag inte förstår konsekvensen av att jag hämtar kondomen. Jag är fullständigt okåt men lägger mig på rygg. Han drar på sig kondomen och tränger in i mig. Det gör ont. Riktigt ont. Det gör visst ont när någon har sex med en och man inte är kåt. Jag ber honom att sluta och han slutar. Vi pratar lite efteråt och jag försöker skoja om att jag onanerat för mycket och att det var därför det gjorde ont. För att rättfärdiga att det inte gick att ligga med mig. Han säger inte så mycket. Han somnar.

Jag går ut och hittar en ledig sovplats på en beige tygsoffa i vardagsrummet. Jag vill inte vara nära honom.

På morgonen vaknar jag och drar till bussen direkt utan att säga hej då. Jag åker in till stan och vandrar runt för jag kan inte åka hem. Jag går planlöst omkring och känner hur andnöden sprider ut sig över bröstkorg, axlar, hjärta, revben, lungor, strupe, ork. Sex är något annat än hångel.

Jag inser det nu. Ångesten är större.

Efter timmar av irrande hoppar jag på bussen igen. Jag får hoppa av efter bara några stationer. Jag är illamående och nära att spy. Bakfyllan är blandad med äckel och självhat. Jag promenerar resten av vägen hem.

I tankarna, andningssvårigheten och självhatet dyker det ändå upp. Det som inte borde finnas där. Drivkraften.

Lättnaden. Vetskapen att jag faktiskt är knullbar. I alla fall om jag tjatar.

19

På kvällen ringer en av mina vänner för att prata om festen.

Hon är kär i en av de äldre killarna och med ett leende som hörs genom luren berättar hon att de hånglade i går. Jag blir glad för hennes skull. Hon pratar vidare om att de sov ihop och att hon stannade för frukost och lyssnade på hur killarna i trean gick igenom kvällen. Hur de pratade om vem som hade sex på toan. Om hur någon skämdes för att han krossat en vas från Italien som visst var svindyr. Om hur någon skröt om att han spytt i vasken. Om hur nr. 0 berättade för de andra att han och jag skulle ha sex men att jag hade knullat mig själv för hårt med en dildo för att det skulle funka.

20

Vi får i uppgift att skriva en novell på svenskan. Jag skriver om en chef för ett oljebolag som ligger med sin städerska och sedan avskedar henne så hon dödar honom. Jag får VG och börjar gråta.

21

nr. 1 Amin fumlar på sig kondomen och vi har sex för första gången. Det är fint. Vi är alldeles upphetsade av varandra och har sex två gånger i rad. Vi har träffats i någon månad och han är min pojkvän. Jag går i ettan på gymnasiet och han i trean. Till och med jag kan ha en pojkvän.

När vi börjar komma igång en andra gång ropar hans mamma att det är mat och vi får fnittriga och kära sitta vid bordet och äta pasta med köttfärssås och låtsas som vi inte precis har ändrat på alltings ordning om vad som är viktigt i livet.

Första gången Amin berättar att han älskar mig ligger jag och gråter i hans säng. Jag säger att han inte borde vara med mig. Att jag inte förtjänar en pojkvän. Att han har missförstått allt och att han borde sluta vara med mig.

Han berättar allt han tycker om med mig och avslutar med att säga ”och det är därför jag älskar dig, Sonia”. Det är som i den bästa av tonårsfilmer och jag blir alldeles lycko­lugn i kroppen.

Hans ögon lovar mig något och fast jag inte vet vad det är så tror jag på honom. Efter en stunds tystnad säger jag: jag älskar dig, och han svarar högtidligt: jag älskar dig också.

22

Jag har fått MVG minus på en uppsats. Jag beaktar skolresultatet i min dagliga granskning av mina intellektuella, estetiska och sociala brister. Om jag inte ens kan vara bäst i klassen i en medioker klass i en medioker skola i den tredje största staden i ett mediokert jävla land, hur fan ska jag då klara mig någonstans?

Jag ligger och beklagar mig i Amins säng medan jag rör mina fingertoppar över hans kropp. Jag får snabbt ett stånd till svar. I takt med att hans puls ökar minskar min oro. Jag lugnas av hans upphetsade blick. Slappnar av genom hans åtrå. När jag känner honom i mig försvinner jag bort som om jag vore full men istället för bakisångest får jag efter sexet ligga på hans bröst och lyssna på små, oförargliga snarkningar. Snarkningar som älskar mig.

23

Amin och jag varar i tre år. Vi lär oss tycka om rödvin och går upp i vikt och pratar om vad våra barn ska heta och lär känna varandras vänner och familjer. Vi tror att vi kommer vara tillsammans för alltid.

Han är trygg. Men tråkig. Han är nöjd med livet. Nöjd med stabiliteten och lugnet. Han tittar förbryllat på mig varje gång jag försöker få honom att diskutera om demokrati är det bästa statsskicket eller om vi bör tillåta dödsstraff eller vilket moraliskt ansvar vi har för människor i tredje världen eller alla andra stora frågor som måste behandlas.

Jag är för mycket för honom. Jag blir för full när vi går ut. Jag gråter när vi bråkar. Jag oroar mig för saker han inte ser som problem. Jag avkräver honom en passion han inte förstår. När jag drömmer sover han.

Jag möter honom i stan. Vi promenerar runt tills vi hittar en parkbänk utan förbipasserande. Jag har bestämt mig. Jag har nyss gått ut gymnasiet och vill ha ett annat liv än det med honom. Han vill inte att vi gör slut. Han vill att vi flyttar ihop och skaffar barn och gifter oss och lever lyckliga i alla våra dagar. Han gråter. Jag gråter också men det måste finnas något annat än trygghet att leva för.

24

Tre saker är viktiga för mig.

Jag vill rädda världen, jag vill uppfattas som/vara begåvad och jag vill bli älskad. Sakerna är utan närmare psykoanalys sprungna ur samma behov av bekräftelse. Mest av allt vill jag i och för sig kanske mest bara sluta må skit men jag tänker att det är samma sak.

25

Jag är på buss 171 tillsammans med alla andra Malmöbor som inte riktigt velat eller vågat flytta till Lund för att börja på universitetet.

På kursen Nationalekonomi A blandas en mindre grupp fundersamma A-kurstagare med trehundrafemtio beslutsamma civilekonomer. I föreläsningssalen flockas blonda, smala, svenska människor med dyra väskor och strama, raka hästsvansar. Jag noterar min vikt, min längd, mina feta lår och mitt svarta, yviga hår.

Jag kollar på schemat för att säkerställa att jag inte hamnat på rasbiologiska institutet. Varför ska jag känna mig osäker här? Det är de som borde ifrågasätta sin plats. Fast de är den värsta delen av samhället så är det jag som blir osäker. Osäker på hur man pratar med de som ser empati som kapitalförlust och makt som en rättmätig dopgåva.

Jag tittar på en kvinna i en jacka med svindyra pälsdetaljer. Hon skrattar åt något slätstruket en kille i loafers sagt. Hans familj äger garanterat minst en båt och hatar hemlösa. Jag ser hur de sugit i sig påståendet om att alla i grunden är egoister och tagit till sig detta som en riktlinje och ett rättfärdigande för att se ner på mig. Jag hatar dem för att de inte förstår att det är de som borde skämmas och inte jag.

Jag tittar efter lediga platser och andas lugnare när jag ser en t-shirt med ett Víctor Jara-citat på en kille med rufsigt hår. Jag slår mig ner bredvid honom och en annan 26

Wahlström & Widstrand www.wwd.se © Sofia Rönnow Pessah 2020 omslag Lotta Kühlhorn tryck ScandBook, EU 2020 isbn 978-91-46-23609-2