9789146223986

Ur

translations of the gospel back into tongues (1982)

You must let me go first because I live in the sea always now and know the road.

Emily Dickinson

Musikinstrumentens hemliga liv Mellan midnatt och Reno gränsar världen mot en dyn.

Bussen stannar inte.

Pojkarna i bandet lutar huvudet mot nackstödet.

De drömmer som löst folk.

Kvinnan röker den ena efter den andra.

Hon nynnar »Strange Fruit«.

Hon har rök i kläderna, i rösten, men håret luktar aldrig.

Hon blåser bort vita kronblad från slaget, känner smaken av salt.

Månen är prima.

Instrumenten sover inte i sina mörka vaggor.

De håller sig kalla, mediterar.

De talar med främlingar: Kom alla trolösa unga och galna kärleksoffer Kom skurkar och högättade alla uppochnedvända skithögar.

13

Kom med eget ljus.

Kom in. Var vilse. Var stilla.

Om ni saknar oss därhemma så är vi på väg till räkenskapen.

14

Fallande djur I bergsstäderna gifter sig flickorna unga.

De skickas till trädgården efter betor. De kommer till bordet med glänsande hår, utan andning.

I min bok är kärleken mörkare än kola. Den kan bränna hål rakt genom en.

När den första satelliten flög förbi stod män på sina tomter, varma i bara undertröjorna, och längtade efter att skjuta något.

Mulan ser in i gevärspipan, ännu en lång rad att plöja.

Räkningarna samlas om hösten likt brev från en son i armén. En explosion dödar en stillsam man.

En annan sitter vid en mässingslampa i vit skjorta och ställer in hans utbetalningar.

Tusen dulcimers snidas av den som kallas Dubbeltummen.

15

Vintern kör oss i botten som en tränare. Spottar snö.

Hästar ryggar inför de kalla sporrarna i skyn.

Vi letar efter eken som älskar vårt sällskap mer än andra ekar.

De ljuvligaste sängarna förblir obäddade.

Hoppet är en kudde.

Släpp den inte.

16

Likets lydnad Barnmorskan lägger en trasa i den döda kvinnans hand, plockar bort hårnålarna.

Hon känner lukten av äpplen, undrar var i huset hon förvarar dem.

Inget under diskbänken förutom en trasig säck potatis vars ögon växer.

Hon hoppas att modersmjölken håller ett tag till, grannkvinnan ammar fortfarande.

Hon minns att grannen och den döda kvinnan aldrig kom överens.

En gren knäcks.

Hon vet att det inte är vinden.

Någon måste lägga ut lite gift.

Hon ser efter om kvinnan skrev ner några namn, hittar en vit skjorta att linda in barnet i.

Det är vackert tänker hon – snö som ingen gått i.

17

Natten innan domen verkställs sitter en kvinna på en buss med en säck svarta äpplen i knät.

Bussen får motorstopp vid dammen.

Hon drar fram en fällkniv ur säcken, kastar den i vattnet, halvöppen som ögonen på en advokat som har supit hårt i en månad. Mer än en månad.

Han däckar på sin båt.

När han kvicknar till är sjön en annan mans kostym, i plånboken fotot av en annan mans fru.

Kvinnan väntar tills alla stigit av innan hon gör det.

Hon sträcker ut handen för att sätta nålarna i håret.

Den dömde mannen gnider sig över armarna och tänker på någon han en gång var gift med.

Han sträcker in handen under sängen, rör vid den kalla tråden.

18

Hon reser sig och borstar av kläderna, botten går ur säcken.

Hon lämnar äpplena kringströdda i gången.

19

40

Ur

watts (2009)

Dikt på restaurangen i korsningen hur han ser henne hur regnet inte avtar alltid blått och vaksamt en upplyst klocka på väggen petar loss etiketten från flaskan hungrig men rör inte fisken hopkurad över ratten lämnar han den vanliga vägen där träden svävar över asfalten där det gamla barnhemmet brann och hon fångar en korsspindel under ett glas

22

Dikt med countrystation den går ungefär så här: när hunden kom rusande stelnade hon till han sköt mot huvudet de körde omkring de åkte tillbaka han var klädd i svart de dansade linedance de drack de föll omkull de svor trohet till kvinnorna som fött dem de förbannade kvinnorna som fött dem hjärtats kammare öppnades och slöts de gjorde planer de gjorde planer

23