Kapitel 1
Det var lördagen den sista mars och solen sken pĂ„ Avenyn i Göteborg. Den lyste över andra gator ocksĂ„, men inte sĂ„ blĂ€ndande, för mellan Kungsportsbron och Götaplatsen hade man fĂ€st metallblanka banderoller och ballonger som reflekterade solstrĂ„larna. Det var den stora utekaféöppnardagen dĂ„ krögare och affĂ€rsmĂ€n hoppades pĂ„ folkfest pĂ„ verandor och trottoarer. Butikerna hade flyttat ut delar av sitt sortiment, som pĂ„skkĂ€rringar av halm och t-shirts med tuppmotiv. Unga svartklĂ€dda expediter jagade Ă€rtgröna pĂ„skfjĂ€drar som virvlade ivĂ€g. Det blĂ„ste halv storm och temperaturen kom knappt upp i en grad plus, sĂ„ solen lyste förgĂ€ves. Kunderna, flanörerna och de vĂ€lsituerade vĂ„rfirarna syntes inte till. Förmodligen körde de sina barn till fotboll, trĂ€nade pilates eller köpte krassefrön till Ă„rets första kruka. Kanske besökte de istĂ€llet sina Ă€lskare och Ă€lskarinnor eller satt pĂ„ hemmet och lĂ€ste högt för en rik gammal farbror. Femmans spĂ„rvagn gled skramlande fram pĂ„ sin eviga klassresa mellan Ărgryte och BiskopsgĂ„rden. Men nĂ€stan inomhus, pĂ„ de inglasade uppvĂ€rmda verandorna som hörde till restauranger som Lipp och Rubinen, satt Ă€ndĂ„ nĂ„gra som vĂ„gat sig till innerstan och smuttade pĂ„ en latte eller en eftermiddagsöl. Vid deras fötter prasslade shoppingkassar i golvdraget. Lönen brĂ€nde i mĂ„nga kreditkort. Alla lĂ€ngtade efter den varma vĂ„ren. Vintern har varit svĂ„r i Ă„r. 9