9789146221180

Flodtid_omfaĚŠng_CS4_110713.indd 1

2011-07-15 10.03

Flodtid_omfaĚŠng_CS4_110713.indd 2

2011-07-15 10.03

Katarina Frostenson

Flodtid

wahlstrĂśm & widstrand

Flodtid_omfaĚŠng_CS4_110713.indd 3

2011-07-15 10.03

Wahlström & Widstrand www.wwd.se © Katarina Frostenson 2011 Omslag och målningar av Håkan Rehnberg Tryck: Balto Print uab, Litauen 2011 isbn 978-91-46-22118-0

ISBN 978-91-46-22118-0

9 789146 221180

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 4

2011-07-15 10.03

Bara rader

Flodtid_omfaĚŠng_CS4_110713.indd 5

2011-07-15 10.03

Flodtid_omfaĚŠng_CS4_110713.indd 6

2011-07-15 10.03

A Början i en barrskog sträva barken tankens rissel tar dig själv i handen: förvandla inte mer en grå ekorrsvans piskar i sinnet gå med orden lätt, som barnet går blå om foten över tuvor, nerför branten grustaget och mellan käkar kornen mal melankolin och säg din stund sug på ordet stå i strimman från det gula klotet över svarta brynet kasta skuggan av ett tag

7

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 7

2011-07-15 10.03

skära tungan fylls av ljuset huvudet en sol å spräng det fulla mätta ingen mättnad aldrig mera vidare till Stora Fält stå i öppna slås av vinden trasa hata allt vad du har gjort och var i början ordet kreatur en bländning till att krypa in i gläntan juniskälvan under skimret trädets krona hängande från grenen tungan far flådd efter ämnet 8

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 8

2011-07-15 10.03

slickar silvret himmelsdjuret dalar i det djupa taget om den varma luften är trots allt en riktning osynlig ditt vita fladder målsnöre om barken har vi fått lystmätet inte aldrig nej nej alltid vidare i det som spränger ut i virveln dans och stig

9

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 9

2011-07-15 10.03

O Du är allvarlig allvarlig allvar du är liten arg var i går glad

ja käftig trix

du är varg

så nära språket att du tror du är det

uppkrupen moses

10

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 10

2011-07-15 10.03

Ut Tänk – v a d d u v i l l g e nerfall i det stora rummet, i en plötslighet av regn nej steg ut, utan att mäta, lätta tassar

säg vad-vill-du-ge, säg ord som går med ljus i sig runt husen kan du kanske svara det kan vara dagens svar, så u t o v a k a stor som hus är dagen nu av ansikten som vill nåt – vågar ute i det gråa av fasader block torg rött grus vida gator och vid N i l e n

ostämt!

stämmigt det som ekar hoppger och gör vågor, skrämmer även

becksvart natten stelnar som en enda röra ja som du sa, det finns ingen syntax när det är i görningen

ett klotter-goja-rorschach

men du trenger å höre

11

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 11

2011-07-15 10.03

m e n i n g s b y g g n a d ljud ta i varandra, stavelserna länkas, lödas, och att det tar tid, lång tid, alltså att det finns en

framtid vad den vara månde plogar över dödas ben, steg för steg gå till andra, gå till ödet

höra: det är jag

skulor, korn, gryn, manna, o r d e n ingen Orfeustrasa, bara rader, måste arbeta mer, det är det enda raka måste översätta, annars är du inte mänska

bära henne över vatten sila ljuden slita hörseln av-vakta o sinne verka, leise leise tänk på strimman av en tiger vide revlar fiskars ryggars vandring tänk på ljuset genom påskris

12

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 12

2011-07-15 10.03

avla varje dag en rad, ett bröd i famnen tänk på barken, tänk på stickan, handen tänk på sol som varje dag går upp

13

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 13

2011-07-15 10.03

Räddanden Långa tiderna i stretandet, bland e-lätena svedarikets sneda gnetande i trögheten när dövörat slås till för småljuden räddar dig Novalis I varje ting sover en sång se skeden å de vaga dragen ansikte i r o s t f r i h e t upp och ner, det badar borta i en annan värld vid bordet här

och här och HÄR, att säga ordet högt där växer BERG och SOL en DAL du är en spegel – ansikte i silvernatt vid frukostmat

när allt driver förbi dagsljuset sugs in i ränderna i streckkodsorden skärmen av reptilrepliker ansiktena som talar med sig själva

osaligt i ringsignalerna som gör en döv för ljudet ur kroppen, när det kommer, kreaslätet som säger att

nu räcker det

14

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 14

2011-07-15 10.03

hör tystnaden ur blodet ljusa floden

silarljuset i dig strimmorna

en simmare du är i vatten överallt du går en fot tår plöjer fåror de går ut ordet s t r å l a n d e det är av jord och herakleitossol

solen har vidden av en fot

Mätta dagar öppnar raden Nära och svår att fatta avståndet att låta vara framför sig gud eller du klippkanten sandrevet

ett stammande den skatt som aldrig räckes fram brickan med sakerna som ingenting får skada, inte till något pris för sådant finns tänk att det inte finns ett pris för någonting känn att det finns en fri färd vidare en våg i luften bara 15

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 15

2011-07-15 10.03

knaket av harbenet draget när det kommer oerhörda h ö j n i n g stå i rummet, händerna nerfallna som sker vid sommarvakan, är vid huvudgärden nära utsuddandet mitt i ö g o n b l i c k e t var dags föraning, vara i den fara som föder räddande

andning, lilla vagn som för över hopplöshet

Jag lyfter ögat, psalmen brutet spelad av en trumpet på stenarna vid Sergels torg

den bräckte dagen så kom den nära, faran drog med handen mot min kind – sa att jag ska fara ner till dig som dog

jag for och strök med handen tills du nästan inte andades den enda bön jag känner – handen över pannan i sista stunden

rosig när vi far över Slussen kommer doften av kaffe de sista ord du sa var d o f t e n a v k a f f e i doften av kaffe bor du nu 16

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 16

2011-07-15 10.03

brunbränd munrund överallt hos alla och envar ser ner i vätskan fjärilen som munnen blåser och orden andetaget formar sorgelivets fullständigt meningslösa gåva Achmatova att hon har funnits, den långa kön till bröd i dag och natt och hon som kom i natten, musan: det är jag igen igen går hon igenom dagen ropar ros sora ora kolögd under doket hon med slöjan lyfter ögat och ser ut i det s å v i t a f r ä m m a n d e omringad av l ä t e n någons duva är hon säkert saknad din förbindelse

teckenlösa i skogarna av ting Säg det igen: nu räcker det en räcka ord och inga mera hemska ting

är tingen allt som finns omkring är skärmarna det mottagande vi har – finns någonting som inte är ett ting

finns överhuvudtaget l i v e t k v a r finns öster, väster

det finns kanske inte längre några väderstreck 17

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 17

2011-07-15 10.03

man måste spotta för att fatta var man är utan en tanke far strålen ur munnen

saliv

på asfalten där fläcken vätskan ur kroppen glänser äcklar kanske fradgan – men bubblorna, de små bubblorna

å någon ropar från den andra sidans ljus i gatlivet från hörnet ut: ris – r i s – underbara ansikte som öppnas bara lite

18

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 18

2011-07-15 10.03

Det som krisen föder Bankmännen bar ut sina lådor som om det var ett offertåg en ny art av sorg (så torr) vi förlorar allt vi har vi hade allt, se

efter oss skärmarna raderna ramarna gångarna

floden av glas

19

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 19

2011-07-15 10.03

En tiger smal som ett fodral gled ur raden det som krisen föder en en sköt fram ur den, en gren med k v i s t ö g o n en äng med gräs så blekt lekt om i tumlat runt i tusenfalt med andra ord tänk på

förtvivlad möjlighet mager tiger enögon ett ängssträvt gräs ränder och en annan fattighet agrar rak karg arg strimmig rar och sträng r i m l i g h e t

20

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 20

2011-07-15 10.03

Det som krisen föder är gråt i tid och otid händerna i vått och torrt oket lyfter av att orken bara helt enkelt tryter

oxarna leds bort

fält som mildhet sparvhalsarna sväljer hjärtats mat tankestret och barkord kvar det innerliga grålivet detsomkrisenföderärettfrö

21

Flodtid_omfång_CS4_110713.indd 21

2011-07-15 10.03