9789146220992

Herta Müller flackland Översättning Susanne Widén

Wahlström & Widstrand

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 3

2011-06-20 10.03

På svenska av Herta Müller: Flackland 1985 Människan är en stor fasan på jorden 1987 Barfota februari 1989 Resande på ett ben 1991 Redan då var räven jägare 1994 (pocketutgåva 2007) Hjärtdjur 1996 (rev. pocketutgåva 2005) Kungen bugar och dödar 2005 Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv 2007 Andningsgunga 2009

Wahlström & Widstrand www.wwd.se Originalets titel: Niederungen Copyright © Carl Hanser Verlag München 2010 First published in Germany by Rotbuch 1984 Published in agreement with Leonhardt & Høier Literary Agency A/S, Copenhagen Tryck: ScandBook AB, Falun 2011 isbn 978-91-46-22099-2

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 4

2011-06-20 10.03

Innehåll Griftetalet 7 Det schwabiska badet 13 Min familj 15 Flackland 17 Ruttna päron 99 Tryckande tango 108 Fönstret 113 Mannen med tändsticksasken 117 En bykrönika 120 Den tyska benan och de tyska mustascherna 133 Landsvägsbussen 136 Mor, far och den lille sonen 141 Den gången i maj 145 Gatsoparna 149 Åsikten 151 Inge 154 Herr Wultschmann 161 Svart park 165 Arbetsdagen 167 Anmärkning 169

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 5

2011-06-20 10.03

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 6

2011-06-20 10.03

Griftetalet På järnvägsstationen sprang släktingarna längs med det frustande tåget. För varje steg de tog rörde de de lyfta armarna och vinkade.

Vid tågfönstret stod en ung man. Rutan nådde honom till armhålorna. Tryckt mot bröstet höll han en bukett vita slokande blommor. Hans ansikte var stelt. En ung kvinna bar ut ett kraftlöst barn från stationen. Kvinnan var puckel­r yggig.

Tåget for iväg till kriget.

Jag stängde av TV:n.

Far låg i en kista mitt i rummet. På väggarna hängde så många fotografier att väggen inte syntes. På ett fotografi var far hälften så stor som stolen han höll sig fast vid.

Han hade en klänning på sig och hullet veckade sig på de krumma benen. Huvudet var päronformat och kalt.

På ett annat fotografi var far brudgum. Man såg bara halva bröstet. Den andra halvan täcktes av en bukett vita slokande blommor som mor höll i handen. Deras huvuden var så tätt ihop att örsnibbarna vidrörde varandra.

På ett annat fotografi stod far rak som ett ljus framför ett staket. Under kängorna låg snö. Snön var så vit att far stod 7

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 7

2011-06-20 10.03

i tomma rymden. Handen höll han lyft över huvudet till hälsning. Rockkragen var täckt av runor.

På fotografiet bredvid stod far med en hacka på axeln.

Bakom honom växte en majsstjälk som sköt upp i himlen.

Far hade hatt på sig. Hatten kastade en bred skugga och skymde fars ansikte.

På nästa fotografi satt far bakom ratten i en lastbil.

Den var lastad med boskap. Varje vecka körde far djuren till slakthuset i staden. Fars ansikte var smalt med skarpa konturer.

På alla bilderna hade far stelnat mitt i en rörelse. På alla bilderna såg far ut som om han inte visste vad han skulle ta sig till. Men far visste alltid vad han skulle ta sig till. Därför var alla fotografierna falska. Det hade blivit kallt i rummet av alla falska fotografier och av alla hans falska ansikten.

Jag ville resa mig från stolen men min klänning hade frusit fast vid träet. Klänningen var genomskinlig och svart. När jag rörde mig knastrade det. Jag satt där som stelnad i glas.

Jag reste mig och rörde vid fars ansikte. Det var kallare än föremålen i rummet. Ute var det sommar. Flugorna släppte sina larver i flykten. Byn bredde ut sig längs den breda, sandiga vägen. Den var het och brun och glittrade så att ögonen brändes sönder.

Det var fullt av rullsten på kyrkogården. På gravarna låg stora stenar.

När jag såg ner på marken upptäckte jag att mina skosulor var vända uppåt. Hela tiden hade jag gått på skosnörena.

Långa och tjocka låg de bakom mig. I ändarna ringlade de ihop sig.

På ostadiga ben lyfte två små gubbar ur kistan från likbilen och sänkte ner den i graven med hjälp av två slitna 8

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 8

2011-06-20 10.03

rep. Kistan gungade. Både deras armar och repen blev allt längre. Trots torkan var graven fylld med vatten.

Din far har många döda på sitt samvete, sa en av de berusade gubbarna.

Jag sa: Han var med i kriget. För tjugofem döda fick han en orden. Han kom hem med flera ordnar.

I ett rovland våldtog han en kvinna, sa gubben. Tillsammans med fyra andra soldater. Din far körde upp en rova mellan benen på henne. När vi gick därifrån blödde hon.

Hon var ryska. I flera veckor efteråt kallade vi alla vapen rovor.

Det var sent på hösten, sa gubben. Rovblasten var svart och sluten av frosten.

Sedan lade gubben en stor sten på kistan.

Den andra berusade gubben fortsatte: På nyåret gick vi på operan i en tysk stad. Sångerskan sjöng lika gällt som ryskan hade skrikit. En efter en lämnade vi salen. Din far stannade kvar tills det var slut. I flera veckor efteråt kallade han alla sånger och alla kvinnor rovor.

Gubben drack brännvin. Det kluckade i magen på honom. Jag har lika mycket brännvin i magen som det finns grundvatten i gravarna, sa gubben.

Sedan lade gubben en stor sten på kistan. Intill ett vitt marmorkors stod mannen som skulle tala vid graven. Han gick fram till mig. Han hade bägge händerna nedkörda i rockfickorna.

I knapphålet hade han en ros, stor som en hand. Den såg ut som sammet. Där han stod bredvid mig, tog han upp ena handen ur rockfickan. Den var knuten. Han ville räta ut fingrarna men kunde inte. Ögonen svällde av smärta. Tyst började han gråta.

9

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 9

2011-06-20 10.03

Med sina landsmän kommer man ingenstans när det är krig, sa han. De finner sig inte i några order.

Sedan lade han en stor sten på kistan.

Nu kom en tjock man och ställde sig bredvid mig. Hans huvud såg ut som en slang och han hade inget ansikte.

I många år låg din far med min fru, sa han. När han var på fyllan pressade han mig på pengar som jag aldrig fick tillbaka.

Han satte sig på en sten.

Sedan kom en rynkig, skinntorr kvinna fram till mig, spottade på marken och sa tvi vale.

Begravningssällskapet stod vid gravens andra ände. Jag såg på mig själv och blev förskräckt eftersom mina bröst syntes. Jag frös.

Allas ögon var vända mot mig. De var tomma. Under ögonlocken brände pupillerna. Männen hade gevär hängande över axlarna och kvinnorna rasslade med radbanden.

Mannen som skulle hålla talet plockade med rosen. Han slet av ett blodrött blad och åt upp det.

Med handen gav han mig ett tecken. Jag visste att nu var jag tvungen att säga något. Alla såg på mig.

Jag kunde inte komma på något att säga. Genom strupen for mina ögon upp i huvudet. Jag förde handen till munnen och bet sönder fingrarna. På handens baksida syntes märken efter tänderna. Mina tänder var varma. Ur mungiporna rann blod ner över mina axlar.

Vinden hade slitit av en av ärmarna på min klänning.

Som en svart sky svävade den i luften.

En man lutade sin käpp mot en stor sten. Han lade an med geväret och sköt ärmen. När den sjönk ner framför 10

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 10

2011-06-20 10.03

ansiktet på mig var den fylld med blod. Begravningssällskapet applåderade.

Min arm var naken. Jag kände hur den blev till sten i luften.

Mannen som skulle tala gjorde ett tecken. Applåderna tystnade.

Vi är stolta över vårt samhälle. Vår duglighet bevarar oss från undergången. Vi finner oss inte i att bli förolämpade, sa han. Vi finner oss inte i att bli baktalade. I vårt tyska samhälles namn dömer vi dig till döden.

Alla siktade på mig med gevären. I mitt huvud hörde jag en bedövande knall.

Jag föll omkull men hamnade inte på marken. Jag blev liggande i luften rakt ovanför deras huvuden. Tyst öppnade jag dörrarna.

Mor hade städat i alla rum.

I rummet där liket hade legat på bår stod nu ett långt bord. Det var en slaktbänk. På bordet stod en tom vit tallrik och en vas med en bukett vita slokande blommor.

Mor var klädd i en genomskinlig svart klänning. I handen höll hon en stor kniv. Mor ställde sig framför spegeln och skar med den stora kniven av sin tjocka grå fläta. Med båda händerna bar hon den bort till bordet. Ena änden lade hon på tallriken.

Resten av mitt liv kommer jag att gå svartklädd, sa hon.

Hon satte eld på ena änden av flätan. Den räckte från ena bordsänden till den andra. Flätan brann som en stubintråd.

Elden slickade och åt.

I Ryssland rakade de av mig allt hår. Det var det mildaste straffet, sa hon. Jag var yr av hunger. På natten kröp jag ut i ett rovland. Vakten hade ett gevär. Hade han upptäckt mig 11

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 11

2011-06-20 10.03

hade han tagit livet av mig. Det rasslade inte om rovorna.

Det var sent på hösten och rovblasten var svart och sluten av frosten.

Jag kunde inte se mor längre. Flätan brann fortfarande.

Rummet var fyllt av rök.

De har tagit livet av dig, sa mor.

Vi kunde inte se varandra längre, så tjock var röken i rummet. Jag hörde hennes steg helt nära mig. Med utsträckta armar trevade jag efter henne.

Plötsligt grep hennes knotiga hand tag i mitt hår. Hon skakade mitt huvud. Jag skrek.

Jag slog upp ögonen. Rummet snurrade. Jag låg i en boll av vita slokande blommor och var instängd.

Sedan kändes det som om hela huset välte omkull och tömde ut sitt innehåll på marken.

Väckarklockan ringde. Det var lördag morgon, halv sex.

12

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 12

2011-06-20 10.03

Det schwabiska badet Det är lördagskväll. Det glöder om magen på kaminen i badrummet. Vädringsfönstret är ordentligt stängt. Förra veckan fick två år gamla Arni snuva av den kalla luften.

Mor tvättar ryggen på lille Arni med ett par urtvättade trosor. Lille Arni slår omkring sig. Mor lyfter upp lille Arni ur badkaret. Stackars barn, säger morfar. Så små barn ska inte badas, säger mormor. Mor kliver i badkaret. Vattnet är fortfarande varmt. Tvålen löddrar sig. Mor gnuggar grå flagor från halsen. Mors flagor flyter på vattnet. Det är en gul rand i badkaret. Mor stiger ur badkaret. Vattnet är fortfarande varmt, ropar mor till far. Far kliver i badkaret. Vattnet är varmt. Tvålen löddrar sig. Far gnuggar grå flagor från bröstet. Fars flagor flyter på vattnet tillsammans med mors flagor. Det är en brun rand i badkaret. Far stiger ur badkaret. Vattnet är fortfarande varmt, ropar far till mormor. Mormor kliver i badkaret. Vattnet är ljummet. Tvålen löddrar sig. Mormor gnuggar grå flagor från axlarna. Mormors flagor flyter på vattnet tillsammans med mors och fars flagor. Det är en svart rand i badkaret. Mormor stiger ur badkaret. Vattnet är fortfarande varmt, ropar mormor till morfar. Morfar kliver i badkaret. Vattnet är 13

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 13

2011-06-20 10.03

iskallt. Tvålen löddrar sig. Morfar gnuggar grå flagor från armbågarna. Morfars flagor flyter på vattnet tillsammans med mors, fars och mormors flagor. Mormor öppnar dörren till badrummet. Mormor ser bort mot badkaret.

Mormor kan inte se morfar. Svart badvatten skvalpar över badkarets svarta rand. Morfar sitter väl i badkaret, tänker mormor. Mormor stänger badrumsdörren efter sig. Morfar släpper ut vattnet ur badkaret. Mors, fars, mormors och morfars flagor snurrar runt ovanför avloppet.

Nybadad sitter den schwabiska familjen framför TV:n.

Nybadad väntar den schwabiska familjen på lördagskvällens långfilm.

14

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 14

2011-06-20 10.03

Min familj Mor är en kvinna som går höljd i sjalar.

Mormor är blind av starr. På ena ögat har hon grå starr, på det andra grön starr.

Morfar lider av testikelbrock.

Far har ett barn till tillsammans med en annan kvinna.

Jag känner varken den andra kvinnan eller det andra barnet. Det andra barnet är äldre än jag, och folk säger att därför är jag en annan mans barn.

Far ger det andra barnet julklappar och säger till mor att det andra barnet har en annan man till far. Till jul får jag alltid hundra lei i ett kuvert av brevbäraren, som säger att det är från jultomten. Men mor säger att jag inte är någon annan mans barn.

Folk säger att mormor gifte sig med morfar därför att han ägde en åker men att hon älskade en annan man, och att det hade varit bättre om hon hade gift sig med den andre mannen eftersom hon är så nära släkt med morfar att det är rena rama inaveln.

Andra säger att mor är barn till en annan man och att min morbror är barn till en annan man, men inte samma andre man utan en annan.

15

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 15

2011-06-20 10.03

Därför är ett annat barns morfar min morfar, och folk säger att min morfar är ett annat barns morfar, men inte samma andra barn utan ett annat, och att min morfarsmor dog helt ung i vad som påstods vara en snuva, men i själva verket var det inte alls en naturlig död, utan det skulle ha varit självmord.

Och andra säger att det inte alls var sjukdom och att det inte alls var självmord utan att det var mord.

Efter hennes död gifte min morfarsfar genast om sig med en annan kvinna som redan hade ett barn med en annan man som hon inte var gift med, men gift var hon hur som helst, och i detta andra äktenskap med min morfarsfar fick hon ytterligare ett barn, och folk säger att också det barnet fick hon med en annan man, inte med min morfarsfar. År ut och år in for min morfarsfar varje lördag till en småstad som också var en kurort.

Folk säger att han hade ihop det med en annan kvinna i den där stan.

Han visade sig till och med offentligt med ett annat barn vid handen och med det barnet talade han dessutom ett annat språk.

Man såg honom aldrig tillsammans med den där andra kvinnan, men folk säger att hon inte kan ha varit något annat än en kurortshora, eftersom min morfarsfar aldrig visade sig offentligt med henne.

Folk säger att den man som utanför byn håller sig med ännu en kvinna och ett barn bara är förakt värd, att det inte är ett dugg bättre än inavel, att det är värre än den allra värsta inavel och att skam går på torra land.

16

Muller_Flackland_20992_CS4.indd 16

2011-06-20 10.03