9789146220855

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 1

2010-11-05 10.14

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 2

2010-11-05 10.14

Claes de Faire

Alla lyckliga familjer liknar varandra Roman

Wahlstrรถm & Widstrand

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 3

2010-11-05 10.14

Wahlström & Widstrand www.wwd.se Copyright © Claes de Faire 2011 Andra tryckningen Tryckt hos ggp Media GmbH, Pößneck, Tyskland 2011 isbn 978-91-46-22085-5

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 4

2011-01-31 16.36

Till Ebba

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 5

2010-11-05 10.14

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 6

2010-11-05 10.14

Jan-Carl

Det är något som stör bilden av honom och hans självuppfattning, där han nu äntligen sitter i solen på verandan utanför Louisiana och granskar konturerna av den egna kroppen i de stora skyltfönstren in till museet. Han ser sin hand som långsamt sänker sommarens sista Kent i den nästintill tomma kaffekoppen. Den cigarett han lovade sig själv att släcka för flera månader sedan, men som fortfarande inte är släckt. Trots att han inte är lagd åt det nervösa hållet undrar han varför hon alltid ska ta så god tid på sig. Han tänker att det inte är inramningen det är fel på, de stora segelbåtarna som slår och byter kurs ute i sundet, eller träden vid kanten som skuggar stensättningen han sitter på.

Själv har han varsamt slagit sig till ro, skjutit ut den gröna trästolen från möbelgruppen och höjt blicken från cafeterians kaffekopp. Han är klädd i solblekt lammullströja, mockaskor och blåa byxor.

Det är hon som stör honom, som tar tid på sig. Irriterat knycker han till handleden efter armbandsuret. Det är hon som gör honom nervös, hennes sätt att långsamt förskjuta och komplicera alla de val som kommer i hennes väg.

Så hör han Estelles skor långt borta i bakgrunden. Ljudet, som en nedräkning, när hon är på väg mot honom.

Steg för steg och han undrar hur han på förhand kan veta att det är just hennes skor han hör och om det i så fall är en bra eller dålig känsla.

7

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 7

2010-11-05 10.14

Det var hans idé att rymma till Humlebæk för att de skulle få en helg för sig själva, men trots att de bara har varit här i några timmar har han redan tröttnat på henne.

Kanske är det för att han vet att deras affär har blivit så uppenbar att han plötsligt finner den helt osexig. Kanske vet Estelle det redan. Kanske vet hon också att han vet att hennes högsta önskan är ett prefix i efternamnet, och kanske vet hon att han aldrig kommer att lämna sin fru.

I stället går de bägge omkring med en plågsam klump i magen och undrar om de har dragit den här leken för långt och om det är dags att sluta nu.

Kanske är det så att det bara är han som tror att hon också anar att deras äventyr är på väg att ta slut, medan hon faktiskt är mitt uppe i de vackra ord han så långsamt portionerar ut till henne.

Känslan av misslyckande kröns dessutom av att utställningen med Philip Guston blev en stor besvikelse. Särskilt pinsamt blev det för honom, som under hela resan lade ut texten för Estelle om Philip Gustons stora imponerande målningar, i ett fåfängt försök att briljera med de helt daterade konstvetenskapliga poäng han samlade på sig under de första åren vid universitetet.

Utställningen visade sig bara innehålla Philip Gustons tidiga och mycket futtiga blyertsteckningar, och deras gemensamma letande efter något av de andra verken i galleriet förblev lottlöst.

Nu hör han hennes klackar helt nära bakom sig på den stenlagda terrassen. Han ser på sina händer och kliar sig sedan över näsan. Plötsligt känner han sig mycket stressad.

Klick-klack-klick-klack.

Hon är yngre. Åldersskillnaden är betydande och för honom är det själva poängen.

8

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 8

2010-11-05 10.14

Klick-klack-klick-klack.

Estelle blev en erövring han var tvungen att se om han kunde bemästra. Han tänker att han är en fri själ, att han gör precis som han själv vill.

Klick-klack-klick-klack.

Deras förhållande har ingen framtid. Han brukar bedra sin hustru, men han har gjort otroheten till en dekor, ett sätt att stå ut i sitt äktenskap. Ett fint vävt be­teende han än så länge inte bett om att få analyserat. Han behöver en jämn låga av dåligt samvete för att inte bli vansinnig på sin hustru. Estelle är hans tredje 20-nånting-åring och det kommer att sluta med henne som med de två tidigare. En kväll när han har druckit för mycket kommer han att vara oförskämd, riktigt oförskämd. Han kommer att förolämpa både henne och sig själv genom att glömma deras gemensamma förhållningssätt och i stället behandla deras förhållande som ett skitigt gammalt äktenskap. Säga att enda skälet till att de ligger med varandra är att hon har en helvetesrelation med jämnåriga män och att hon vill att någon ska betala hennes dyra drinknotor. Att hon tycker om att knulla på dyra hotellrum och att hon gillar att vara någons hemlighet, någons smutsiga hemlighet.

Han kommer att sitta tyst länge innan han hastigt lossar på slipsknuten och släpper ut all luft som finns i lungorna.

Sedan kommer han att ta tag med bägge händerna kring fönsterblecket, syna den svarta natten och ta ett nytt tag innan han ger sig på henne igen.

Han kommer att säga att han egentligen symboliserar hennes pappa och att det är perverst att hon söker en fadersfigur och samtidigt söker sexuell bekräftelse av samma person. Att hennes frenetiska strävan att knyta 9

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 9

2010-11-05 10.14

honom till sig är osund, och att det är perverst att hon accepterar att han är gift och har en familj. En han har vid sidan om. Hon är bara en pervers kvinna han har vid sidan om. En som tror att han ska ersätta hennes pappa på det mest perversa sätt man kan tänka sig.

Klick-klack-klick-klack.

– Älskling, här sitter du ju. Jag trodde åtminstone att du ville dricka ett glas vin med mig nu när vi har letat efter de här fantastiska målningarna du pratade så mycket om.

Så står hon framför honom och hon tittar på honom med spelad besvikelse och himmelsfärgade ögonvitor.

Trumpet och utstuderat bjuder hon redan ut sig på ett sätt som han ska uppfatta som eggande. Hon tycker själv att hon är helt oemotståndlig.

Tidigt i mars träffades de för första gången och han blev helt besatt av tanken på att hon skulle bli hans, en sommarerövring, väl värd att unna sig till semestern. Tillsammans med Louise var han bortbjuden på middag, med ett tiotal andra gäster som han kände sedan tidigare. Efter en drink i trädgården och ett kort välkomsttal gick gästerna in i matsalen. Han log åt värdinnan som han trodde hade ett extra gott öga till honom och som därför placerat honom bredvid sig. Redan innan de kom fram hade han förberett några ord att säga till tacktal. När han synade de slarvigt skrivna placeringskorten fann han sig stående bredvid Estelle som långsamt tittade upp mot honom under luggen och log.

Hon hade ett sätt med händerna, att ta över vartenda samtalsämne med sina yviga gester och initierat breda ut sig om sina erfarenheter från världens alla olika delar. Han slogs av att hon inte släppte honom med blicken samtidigt 10

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 10

2010-11-05 10.14

som hon helt och fullt gick upp i sin berättelse. Plötsligt kunde det bli helt tyst innan hon stilla viskade ut mot honom: – Eller hur, tycker inte du så också?

Vad de andra gästerna talade med varandra om under resten av middagen hörde han inte. Och ibland tappade han bort resonemanget som föll så naturligt över Estelles läppar att han fick tvinga sig själv till någon begåvad kommentar, när han i själva verket sträckte på sig som en struts för att se ner i hennes urringning.

Till slut blev han fast där, någonstans strax under halsen på henne, helt nära den gröna stenen som lade sig tillrätta i en liten grop på henne.

Louise blev plötsligt trött och åkte hem direkt efter desserten. Själv stannade han kvar efter att ha beställt en taxi åt sin hustru. Han hade stått på trappan upp till Gröna Villan och vinkat av henne, och sedan slängde han iväg ett tomt vinglas in i grindstolpen och såg bilen med hustrun försvinna bort längs vägen. Därefter stängde han dörren om sitt äktenskap och gick tillbaka in till middagsbordet medan han nynnade jaktvisan tyst för sig själv – Bad, bad Leroy Brown. The baddest man in the whole damn town. Det var en signaturmelodi, tonerna som avslöjade att han valt att intensifiera det drama han tänkte unna sig.

Han fick ögonkontakt med sig själv i den stora hallspegeln och gladde sig åt de erotiska planer som höll på att ta plats i hans huvud. Redan innan Estelle besvarade hans leende när han återigen klev in i matsalen visste han att det skulle gå vägen.

Det var bara en roll, något autopiloten kopplade på när han behövde det. Han sträckte sig efter flaskan och guidade henne runt Gröna Villan. Han tänkte att han 11

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 11

2010-11-05 10.14

inte kunde motstå sådana läppar. Vad som helst men inte sådana läppar.

Det må förlåtas honom. Allt går av sig själv.

Halv fem tog han sig samman, tog en taxi hem och smög sig in i våningen och kröp ner till sin hustru i deras gemensamma säng. Han höll andan tills han kunde vara säker på att Louise verkligen sov, så att han med rent samvete kunde se henne i ögonen vid frukostbordet morgonen därpå och säga att han kom någon gång före klockan två.

I mörkret tänkte han att det här gjorde det lättare för honom att vara gift, att han blev en bättre äkta man med skuldkänslor – att han är en fri själ som inte får hindras och därför kan göra som han själv vill. Han förundrades över att han fortfarande besatt någon form av kraft och kontroll som gjorde att han kunde styra ödet dit han ville, och han tänkte att tack vare Estelles oemotståndliga läppar skulle han vara Louise trofast.

Tisdagen därpå hade han en sen middag inbokad sedan länge. Men i stället för att stanna kvar till sist, och avsluta kvällen med en sängfösare i hotellets pianobar, och leva sig in i den förväntade rollen som den perfekta värden, och smörja de portugisiska intressenterna som flugit upp för att låta sig övertalas till en strukturell jätteaffär, smet han från deras reserverade chambre separée redan under varmrätten. Harald slog upp glasögonen i pannan och tittade besvärat efter honom innan han mimade: det här får vi ta senare. Själv log han mot gästerna och försäkrade dem att de skulle komma överens i förhandlingarna och att han såg fram emot mottagningen på den svensk-portugisiska handelskammaren nästkommande kväll. Förresten var 12

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 12

2010-11-05 10.14

det svenska vildsvinet en delikatess som han kunde lova dem att själva få nedlägga vid nästa Sverigebesök. I foajén glömde han sitt paraply, liksom sin omisskännliga förmåga att agera värd, att ställa firman framförallt, och såg taxin svänga upp framför sig.

Han tänkte att man måste vara koncentrerad om man besitter kraften att själv styra sitt öde. Att han drar en lans för sitt äktenskap.

20 minuter senare tog Estelle av sig sina trosor i samma taxi.

– Vi åker tillbaka och tar ett glas i huset i stället. Eller ska vi se Julie Mehretus visning också? Det vore väl läckert att se något färgglatt nu?

Han låtsas att hennes sarkasmer dör när de kommer i kontakt med solen. De barnsliga provokationerna, hon som springer ut på garageinfarten utanför barndomshemmet och ropar mot honom – Pappa, se mig!

Perverst!

– Jag gör som du vill, men det är ganska skönt att sitta här i solen också.

Så de blir sittande på de utdragna trästolarna på terrassen utanför Louisiana. Estelle med benen vilande mot kanten av hans stol och han med en stigande känsla av att befinna sig på helt fel plats.

Den stora engelska bilen river till i gruset utanför museet och fortsätter ut på Strandvejen. Estelle ler mot honom, öppnar solluckan och lägger huvudet i hans knä. Han smeker henne över håret och tänker på sitt vanliga allsmäktiga sätt att jag förlåter dig nu, jag struntar i dina barnsliga dumheter för den här gången. Sedan funderar han på om han ska 13

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 13

2010-11-05 10.14

ringa hem, men struntar i det eftersom han inte vill ljuga för Louise. Själv har han egentligen aldrig haft något behov av att höra av sig hem när han är bortrest. Louise brukar säga att han inte tänker på sin familj utan bara går upp i sitt jobb.

Han har aldrig reflekterat över om det är sant eller ej, men utgår alltid från att hennes dramatiska formuleringar bara tillhör det ständiga grälets retorik. Det är egentligen bara under de tillfälliga förbindelserna som han verkligen lyssnar på Louise, då har hon hans fulla uppmärksamhet.

Han balanserar livet kring ett styng av dåligt samvete som han vet gör honom till en bättre människa.

Med Estelle vilande mot hans axel, och den ljumma Köpenhamnsbrisen som lägger sin kraft ut mot havet, återstår nu endast att tänka på middagen. Ernsts hus ligger imponerande precis vid hamnen och har ett stort italienskt kök med havsutsikt. Det är inte första gången han lånar villan som för det mesta står helt tom.

Han ler åt det faktum att han är den person som oftast använder husets sängkammare. Villan på Strandvejen har blivit hans privata tillflyktsort.

Ernst lider av total asexualitet och hans hustru är bara intresserad av kapitalförvaltning; av att museets vänner ska kunna ha en lika fin julbasar som i fjol och att de hingstspermier som hon säljer till bekanta ska vara tillräckligt pigga vid inseminationen. Ett helt plåtskåp i garaget är fullt av provrör, han har själv sett dem, hört Ernsts hustrus nasala stämma leva upp vid tanken på befruktnings­ konstens alla nya möjligheter, och hur vältrimmade hingstar snart skulle kunna förökas till en enorm släktkrönika.

De grälla hattarna som försöker överglänsa varandra, programmen som det viftas med. Han hatar hästdressyr och det artificiella i att experimentera med liv.

14

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 14

2010-11-05 10.14

Ernsts ungar verkar inte vara något annat än förtorkade oskulder, helt oaptitliga att plocka, så då återstår egentligen bara han själv. Som vet var nyckeln ligger och som det här veckoslutet gör en tredje volta på samma kust, som går på samma museum och som nu svänger upp framför samma fiskaffär – bara för att på samma gamla inövade sätt låtsas att han improviserar fram grillade havskräftor innan de älskar med varandra i poolen. Han som kanske tar en sväng ut i garaget och slår till på det stora plåtskåpet i en helt kamratlig dunk bara för att han vet att det är absolut förbjudet att röra det.

Det är inget fel på hans liv.

Inget fel alls.

Han har fått två fax. På firman använder de fortfarande faxen när det gäller viktiga dokument. Han ögnar snabbt igenom dem, ringer ett kort samtal till Harald och tar en whisky på balkongen. Medan Estelle duschar så bestämmer han sig för att ge henne en chans till och går in i badrummet.

Redan när han drar undan duschdraperiet vet han att hon är värd besväret.

Han vet att bara det korta äventyret i duschen kommer att göra honom till en bättre äkta man än vad han någonsin har varit.

I omgivningens ögon är Jan-Carl en hårt arbetande advokat och verkställande direktör som är gift med en likaledes hårt arbetande advokat som han bor tillsammans med i en paradvåning från 1907 på Strandvägen i Stockholm. På somrarna tar han fem veckor ledigt och åker till familjens hus i Falsterbo och på vintern tar han fem dagar ledigt och åker skidor i Åre. Tidigt på tisdagar och torsdagar 15

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 15

2010-11-05 10.14

springer han den vanliga rundan på Djurgården, som han gjort i mer än femton års tid. Om han ligger före tidsschemat hinner han ta en snabb kopp kaffe på Hotell Diplomat, och svetten till trots får han nästan alltid uppmuntrande blickar från personalen. Sedan går han linkande hem till porten och tar hissen upp till våningen och hinner då oftast träffa sin familj där alla har börjat dagen på olika sätt. När han svettig kliver in i våningen efter joggingturen och flåsande är på väg in i sovrummet tänker han att han borde boka en tid för att kolla hjärtat ordentligt en gång för alla. Louise springer mellan badrummet och klädkammaren och han brukar mötas av hennes stressade blick när han slänger av sig joggingkläderna på sängen och försiktigt böjer ryggen bakåt. Kanske hinner han känna röken från hennes första morgoncigarett som hon i smyg försöker vädra bort genom sovrumsfönstret innan hon knäpper de prydliga blusknapparna och irriterat letar efter mobiltelefonen.

Hans hustru har alltid stressat och har därför fått ett nervöst litet veck i pannan. Kanske kommer det avslöjande lilla vecket av den bittra sanningen att hon bara är en medelbegåvad advokat och inte alls det juridiska geni hon önskar att hon var och som ett delägarskap i byrån egentligen kräver. Ibland ser han framför sig hur han skulle försöka att släta ut hennes panna med sina bara händer, lägga en ångad handduk av den sort man får på längre flygresor och reda ut alla veck, så att hon för bara några sekunder kunde få komma till ro.

Men han vågar inte röra henne på det sättet längre så han har avstått från att förverkliga idén.

Kraven hemifrån att lyckas med karriären har hängt tungt över Louise axlar. Hennes familj har dessutom 16

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 16

2010-11-05 10.14

grundlagt en specialitet, med föräldrarnas toppkarriärer krönta av pappans år som hovrättspresident och mammans närmast legendariska insats som statssekreterare på Justitiedepartementet som förebild, att ständigt pressa döttrarna framåt i en hänsynslös takt. Louises systrar stoltserar bägge med delägarskap i advokatbyrån på Regeringsgatan. Med de kraven, och med det tempo som det ständiga dåliga samvetet ger henne över att inte riktigt lyckats fullt ut, kan hon heller inte ge upp även om Jan-Carl har försökt att övertala henne till det. Hade han fått råda hade Louise varit hemma och pressat juice till honom, som hon hade kunnat servera varje morgon när han kliver in i köket.

Kanske är också Julia hemma från internatskolan och då gråter hon för att hon inte får någon bröstförstoring eller så bråkar hon med Louise som vill att hon ska gå upp några kilo i vikt för att se hälsosammare ut. Men antagligen är Julia inte hemma när han springer, eftersom internatskolan bara har hemresor varannan helg och då tillbringar hon dem oftast på lantstället med sina vänner eller med sin pojkvän Didrik.

När han kommer in i köket ger Inez honom något att äta innan han skyndar sig in i duschen. Vanligtvis vill han ha äggröra, en toast och svart kaffe. Sedan läser han tidningarna i följande ordning: ledaren i Dagens Nyheter och sedan den rosa affärstidningen från första till sista sidan innan han avslutar med nyhetsblocket i Svenska Dagbladet. Efter det dricker han ännu en kopp kaffe och går sedan in i badrummet. Där rakar han sig och tar en snabb dusch och tänker att han skiter i att stretcha och att kiropraktorn får ta bort det nästa vecka. Sedan torkar han sig omsorgsfullt framför spegeln i badrummet och 17

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 17

2010-11-05 10.14

tar på sig morgonrocken och öppnar garderoben där han väljer ut vad han ska ha på sig. Eftersom han är advokat men numera också vd för ett riskkapitalbolag är kläd­ koden ganska begränsad. Medan han sätter på sig en av flera liknande mörka kostymer lyssnar han alltid på Lugna Favoriter. Om han får välja så spelar de Rod Stewart, Tina Turner eller Uno Svenningsson. Om Louise kommer in så stänger han alltid av radion, och om frågan kommer är hans favoriter Rolling Stones, David Bowie eller Diana Krall.

Efter det blåser han håret. Han är medveten om att det är ett feminint drag, men med åren har det blivit nödvändigt för honom att dölja den begynnande flint han tampas med.

Kollar han nu på klockan samtidigt som han knyter sina skor så är den strax före åtta. Louise har hunnit vara på jobbet i nästan 45 minuter och Inez röker en cigarett på balkongen mot gården.

Han stänger dörren bakom sig och tar hissen ner.

Hans arbetsplats ligger på Stureplan och han promenerar dit. Det händer att han tar den engelska bilen men det tar oftast lika lång tid som att gå. Han är inte ung längre men kan inte heller planera för att gå i pension. Han är 49 år gammal men ljuger om sin ålder ibland. Bra dagar ser han ut som 44 – dåliga som 56. Han har god hållning och är inte fet. Det händer att han önskar att han kunde vara lite mer lättsam, men de flesta som känner honom tycker ändå att han är rolig. Han lever precis det liv som han vill leva. Det är inte helt sorglöst men ändå alldeles precist, det är enkelt och det är hans. Under de här 49 åren har han egentligen aldrig misslyckats med något eller 18

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 18

2010-11-05 10.14

drabbats av något riktigt bakslag. Han skrattar minst en gång om dagen. Dricker kanske för mycket och hinner inte spela squash fullt så ofta längre. Grubblerier har han aldrig ägnat sig åt för han är inte djupsinnigt lagd. Någon kanske till och med skulle säga att han är ytlig. Han tjänar bra med pengar, anses vara ett föredöme i sitt yrke, som egentligen bara handlar om företagsfientliga övertaganden, och han umgås i den sociala gemenskap där han hör hemma. Hittills har varken hans kärleksaffärer eller den ytterst minimala insiderhandel han ägnar sig åt avslöjats.

Han och Estelle grälar inte den sista kvällen i Danmark, trots att det är precis vad han hade förväntat sig att de skulle göra. Efter duschen kommer han på sig själv med att le mot henne där hon sitter under badlakanet och söker hans blick. Inombords tänker han att hon är väldigt söt och han hoppas att hon inte ska säga något på hela kvällen så att han kan få bevara den här känslan av hur det känns att vara ung igen. Det han bara kan känna med henne och som bara fungerar om hon är tyst och de tittar på varandra. Börjar hon prata försvinner magin direkt och då kommer han återgå till att vara en lättretlig och antändlig make.

– Jag kommer aldrig att lämna min fru. Du vet det, eller hur?

Hon nickar tyst och dricker den ljumma champagnen samtidigt som hon behåller ögonkontakten med honom.

För honom är det skönt att ibland få låtsas att han också är 22 år och inte har en aning om vad han vill göra med livet. Att telefonen inte ringer och påminner om en massa saker och att den danska ölen han varvar champagnen med aldrig tar slut. Genom glaset ser han på Estelle. På 19

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 19

2010-11-05 10.14

det barnsliga utseendet, gropen i hakan och de fylliga läpparna, och han frågar sig vad hon egentligen gör här med honom. Det är inte han som utnyttjar henne. Egentligen är det tvärtom. Hon kan gå ifrån honom närhelst hon vill, inget skulle kunna vara enklare för henne. Han undrar varför hon inte gör det, en snygg sorti. Han blir uttråkad på sig själv som inte kan erbjuda henne något bättre och hans fantasi krymper ihop inför varje möte och decimerar all övrig aktivitet. Han söker sig till hennes kropp som om allt annat i livet skulle kunna döda honom, när det i själva verket är precis tvärtom.

En drog.

– Men jag kommer aldrig att lämna min fru, bara så du vet det. Vi två kan inte bli mer än så här.

Kanske håller han på att bygga upp rätt stämning för att göra slut. Och kanske att den ansenliga mängd alkohol han druckit kommer att leda till att han säger att hon är pervers. En att ha vid sidan om. Och någon han kan välja att förlåta, om han vill.

– Vem har sagt att jag vill ha något mer än det här?

Hennes plötsliga leende är triumferande och överraskande och han lovar sig själv att de ska vara tysta resten av kvällen.

Under en sekund blir han medveten om sin plats. I den nakna position han befinner sig är det inte någon behaglig upptäckt.

Inte något han är van vid.

de Faire_ Alla lyckliga_20855.indd 20

2010-11-05 10.14