9789146219408

Katarina Frostenson

Tal och Regn

WAHLSTRĂ–M & WIDSTRAND

Wahlström & Widstrand www.wwd.se © Katarina Frostenson 2008

Omslag och målningar av Håkan Rehnberg Tryck: Kristianstads Boktryckeri, Kristianstad 2008 ISBN 978-91-46-21940-8

ISBN 978-91-46-21940-8

9 789146 219408

Kallelsen Ordet var där, fasan strålar genom kroppen lugn min hand, det är bara ett skal – säg ut det högt och se inför dig: de rör sig och drar bort tre höga stavar och Hon som driver de små och låga framför sig som kreatur på vägen till en marknadsplats – bokstavsbarn ni liknar visst en karavan försvunna över fälten i ett landskap i en doft av gyttja, fikon, svavel granatrök och en kallgrön minaret, bortom allt en Stad: en ligger i diket, ser mot molnen tre står och målar i en idiotisk flock s lapar ur en ljusblå källa k kryper på bara knän mot kromeriz fattigbarn, utkastade, brunnötta och tärda när jag ropar kommer ni tillbaks – lek tills gruset skaver era ben 5

tills kylan kommer och det svartnar stigens spår är borta ni ska be att någon tar er i sin mun – Därute yr det. Den stora staven darrar: varför vill ni inte säga något, å förtäckta, ska jag hala in er, kalla er igen ask le se la de rör sig mot varandra, andebleka, lilla skara – nej, säg inget! återvänd till leken, bli i gräset, skimra stavar Tala eller inte tala det är frågan jag inte vill svara på ja nej ja

6

Ger Kom skrapljudet ur grunden frågans sång hur djup är din kärlek inget vällde fram hebreiskt frågas det igen hur djup inte alls grundtålig mildutgjuten över allt

7

Slussen vinter Målad av en nederländsk hand: idag kupad gulvit med ett stråk av köldgrönt i sig rum under en himmel medeltida ansikten utan kärlek stretar upp för branten slipade med sina ränslar drar de byten till sin kula ruvar drömmen om en vinst därinne pannor molar mot januaristålet i förundran över fortgåendet ledan av att ingenting vill vända skönt att glida ner för kullen att få släppa taget i det hala med ens rör sig allt i cirkel om dig vändzon salivfläcken på stenen gnistrar de röda bussarnas tid

stjärnan över oss i midvintern långa kyssarna i kylan

det är sju grader minus 8

lycka ingenting kan hända köldens gåva frys ner oss dit där känseln rister öppnar allt du håller i ditt ansikte ropar rätt ut ge något ett slaviskt instrument av bara fingrars droneartade klang tar någon stor ett sakta danssteg över planen, gnolar: se det är här vi är i foten här här den vita ryssgården i tanken nedsänkt skaver som om den ville lyftas upp till himlavalvet där under grunden strömmande utan att veta: inlopp

9

O Gårdens enda träd ordet mörkertal bland löven stammen allmänordets goda bark

10

Sveden En hög, klar dag, oktoberdag med gula löv i skogen där vi sade högt: låt oss gå till bottnen med det där vi sa vilket betyder: låt det få bli tyst, nej låt oss göra av med det, vad? liksom Allt så skönt att sjunka ljudlös i en TJÄRN en fågel kved: bli av bli av ja gnid din e-sträng över döda vidden spela gamla fela tills ditt ljud tar slut, för jag vill skåda dina ben. Ja e som du Såg ditt ansikte och det var stort: rågax i en tomhet vidunderliga blanka sak av omtanke och kallsinne, land du har sköna ökon (blå och bleka) uppnos, liten haka, går som dronten, släpar benen är ett väsen och en hägring, denna dikt är dömd att dö om sanningen ska fram 11

bli av med av med bli å den där fågelns locksång – ser på dig: du står där, blåglor klart tillbaka hägring: låt mig gräva i din feta mylla du som har ett ord som hynda sticka handen i din breda hals peta i din bleka näsa och dra ut din kråka mormors lilla stackars men Hvi gråter du?

JAG VET INTE!!! äter dig med ögonen: du finns inte jagar dig med pinne, slår efter dina osynliga ben vad liknar simhud smakar köttet har torsken huvud kolla globen är allting uppätet blev barnet nergrävt stackars jävel

12

låt oss bedja – straka krake, arma kräk – även jag älskar det ensidiga jag erkänner ja e som du e e e jag sa det tidigt och det blir mitt slut någonting i svenskan driver rakt åt – Helvete! ett snålvatten, reglage förintelse och stor kapacitet till packetage: säg inte annat! denna dikt är dömd att dö om sanningen ska fram DET SKA DEN! låt oss gå över på den andra sidan äcke ja naa! allri?! janä nänäää inte ja emellertid enär Ä vältra dig i fettet, i din djupa, söta glömska vakna upp i skuldens huldra, kryp på korset sedan gnag dig ner till sista knotan, snikne slicka den så att den glänser, lik ditt självbelåtna ansikte: gå in i väggen 13