9789146219187

TED HARRIS & ANN LAGERSTRÖM

Konsten att leva innerligt ~ existentialism för den moderna människan

LevNu är en utgivningslinje inom Wahlström & Widstrand för böcker om hälsa, psykologi och livsstil.

www.levnu.wwd.se © Ted Harris & Ann Lagerström 2008 GRAFISK FORM INLAGA: Fredrika Siwe TRYCK: GGP Media GmbH, Tyskland 2008 ISBN 978-91-46-21918-7

INNEHÅLL

Förord 9 Det börjar med en fråga 13 DET FÖRSTA STADIET Sinnlighet 23 STEG 1 Att möta världen 25 STEG 2 Att samla på saker 35 STEG 3 Att berusa sig med tingen 45 Mellan sinnlighet och innerlighet … är det en röst som ropar 54

DET ANDRA STADIET Innerlighet 69 STEG 4 Att vara innerlig 71 STEG 5 Att vilja välja 89 STEG 6 Att våga handla 105 Mellan innerlighet och andlighet … är det åter en röst som ropar 118

DET TREDJE STADIET Andlighet 131 STEG 7 Att öppna sig 133 STEG 8 Att älska villkorslöst 149 STEG 9 Att bli ett med allt 163 Efterord 175 Litteratur 181

”Varje människa … äger ett naturligt behov att skaffa sig en livsåskådning, en föreställning om livets mål och mening.” ~ SØREN KIERKEGAARD, Antingen – eller

Förord

DET ÄR TORSDAG och prästen Ted Harris har precis satt på te när jag kommer för att hälsa på honom i Skolhuset på Adolf Fredriks kyrkogård mitt i centrala Stockholm. Vi pratar om livet, om hur märkligt det är att så många av oss är vilsna fastän vardagen för det mesta är så välorganiserad, trygg och rik.

Det är då han börjar berätta om Søren Kierkegaard, den danske 1800-talsfilosofen som ansåg att det var livsnödvändigt att ha en mening med livet. ”Alla behöver en livsåskådning, så resonerade han”, berättar Ted, ”något som får oss att gå upp på morgonen, som ger perspektiv på tillvaron och kraft att leva. Utan det tappar vi fotfästet och blir tomma inombords.” ”Skrev han så?” säger jag som hittills inte lagt ner mycket tid på Søren Aabye Kierkegaard. ”Ja, och dessutom trodde han att livets mening var individuell, ingen annan än du kan formulera den.” ”Söka helt själv? Men de etablerade idéerna då, religionerna, filosofierna”, ropar jag efter Ted som gått ut i köket för att hämta te och smörgåsar med tomat, ost och extra svartpeppar, ”kan jag inte luta mig mot dem?” ”Nej, inte enligt Søren”, säger Ted och dukar fram. ”Det är ditt liv och din mening och därför är det bara du som har ett svar. Det där kom Kierkegaard fram till 9

KONSTEN ATT LEVA INNERLIGT

tidigt och sedan ägnade han sig åt att försöka räkna ut hur det skulle gå till. Hur gör man för att förstå sig själv och hur gör man för att formulera en egen mening med livet? Med tiden blev hans funderingar en väg med tre stadier och nio steg.” ”Blev det? En nordisk andlig väg?” frågar jag förvånad. ”Nej, inte andlig”, säger prästen Ted, ”bara en metod för att söka efter meningen. Søren Kierkegaard ville absolut inte vara någon profet, kallade sig inte ens för teolog eller filosof. Han ville inte komma med några svar, han hade ingen beskrivning av vad som är sant, ingen analys av Allt. De nio stegen växte fram ur hans eget liv, ur hans egen brottning med de existentiella frågorna.” ”Och vad går de ut på?” ”Att lära sig leva innerligt”, säger Ted och orden hugger tag i mig. Innerlighet, det var länge sedan någon talade om det. ”Vad menade han?” ”Att vara innerlig”, säger Ted, ”innebär att ta livet och dig själv på yttersta allvar. Att ömsint betrakta verkligheten, både den inre och den yttre, och i varje stund försöka förstå hur allt hänger ihop. Glöm alla måsten, allt det som andra påstår är sant och fundera istället över vad du själv känner och tycker: Vem är du bortom alla föreställningar? Vad ska du använda dig själv till?

Och vad tror du om livets ursprung – om Alltet, själva existensen, det Søren ibland kallar för Intet?”

Det har blivit sen eftermiddag och mörkret smyger 10

FÖRORD

runt den stora vita kyrkan där utanför Skolhusets fönster. Ted dukar ut koppar och fat och ställer in i diskmaskinen i det smala köket.

När han kommer tillbaka frågar jag om vi inte ska skriva en bok om Sørens metod. Nog för att det finns hyllmeter om honom själv och ännu fler böcker som försöker tolka hans tankar, men jag skulle vilja läsa om vägen – en bok om sökandet efter meningen med livet och om konsten att vara innerlig, skriven för en sådan som jag som inte är så bevandrad i filosofi. Och om den inte finns, då kan väl vi göra den? ”Om du skriver”, säger Ted, ”jag berättar och du skriver.”

Och så blev det. Den här boken om Søren Kierkegaards tre stadier och nio steg har kommit till efter många och långa samtal där i Skolhuset på kyrkogården. Ted har berättat, ritat på blädderblock, förklarat, utmanat och nytolkat den gamle filosofens inte helt glasklara tankar.

Jag har skrivit och med hjälp av mitt eget och andras liv försökt göra prästens och filosofens tankar konkreta och användbara för oss som lever idag. Så här blev det.

Så låt oss nu ta den snart 200 år gamla filosofen i handen och tillsammans med honom gå hans inre väg. Han har satt på sig sin konstiga hatt, sin omoderna rock, sina stövlar och sina tajta byxor.

– Glöm inte käppen, Søren, glöm inte att ta med en av dina många älskade käppar.

Ann Lagerström

KONSTEN ATT LEVA INNERLIGT

”… det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna den idé som jag vill leva och dö för.” ~ SØREN KIERKEGAARDS DAGBOK

12

Det börjar med en fråga

DET KAN BÖRJA en vanlig dag, som en lätt obekväm aning, det är någonting som inte stämmer, det är någonting i livet som skaver och som inte låter dig vara ifred.

Impulsen är lätt att vifta bort, speciellt i vår tid när det finns så mycket att distrahera sig med. Men hur du än bär dig åt så blir det inte bättre. Den där aningen kommer igen och du känner en diffus oro och otillfredsställelse. Det gnager och gnager, och så en dag, eller kanske en sen natt, tar du mod till dig och lyssnar och hör att aningen är en fråga, en sats med fem ord: Vad är meningen med livet?

Och du tänker: Ja, vad är egentligen meningen med livet?

Frågan är inte särskilt unik, den har ställts i sekler, i millennier, sedan urminnes tider då den varelse som kallas människan fick förmågan att föreställa sig morgondagen. Är det här allt, har hon frågat sig, var det inte mer?

För Søren Aabye Kierkegaard, den store danske filosofen, kom frågan om livets mening tidigt. Första gången han kände av den var han bara 22 år. Ni kan se honom framför er i pojkrummet i den pampiga lägenheten på Kongens Nytorv 2 i Köpenhamn. Året är 1835 och 13

KONSTEN ATT LEVA INNERLIGT

han håller på att packa.

Søren hade allt vad en ung man på den här tiden kunde begära. Pappa Michael Pedersen hade jobbat ihop en förmögenhet och hade högtflygande planer för sina många barn. Nu går Søren på universitetet och läser teologi, kanske ska han bli präst. Fast läser är att ta i, han festar en hel del, går motvilligt på föreläsningarna och har svårt att förstå vad han ska med kunskaperna till: ”Vad gagnar det mig att kunna förklara kristendomens betydelse, att kunna förklara många enskilda fenomen, när de för mig själv och mitt liv inte har någon djupare betydelse?” skriver han i sin grönmelerade dagbok.

Ingenting berör honom längre, precis som många ungdomar idag tycker han redan vid tjugo att det mesta är meningslöst. Varför lever jag, frågar han sig, vad är meningen? ”Jag står vid ett stort frågetecken.”

Nu har han bestämt sig för att fara till landet, till fiskeläget Gilleleje, för att i naturen söka sig själv, eller som han skriver i ett brev till sin ingifta släkting Peter Wilhelm Lund, för att ”fästa min blick på mitt eget inre”.

Det ser ut som en vanlig semester, men är en av dessa vardagshändelser som påverkar historiens gång. Isaac Newton blir inspirerad av ett äppelträd och får idén om gravitationen, och Søren Kierkegaard åker till Gilleleje och formulerar grunderna för existentialismen.

Om nu livets mening inte finns i nöjeslivet i Köpenhamn och inte i teologin så kanske man kan hitta den i naturen, tänker Søren och tar på spatserskorna. Men efter att ha kuskat runt på landet i flera veckor ger han 14

DET BÖRJAR MED EN FRÅGA

upp – hav, skogar och historiska platser berör honom inte, och den 1 augusti 1835 tar han fram den grönmelerade och skriver de ord som kommer att gå till filosofihistorien: ”… det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna den idé som jag vill leva och dö för.”

Några oskyldiga ord bara, en ung mans nerklottrade tankar, men den här meningen är ett intellektuellt språng som kommer att påverka hela västvärlden.

Jag Søren Kierkegaard, konstaterar han, behöver inte söka meningen med livet utanför mig själv. Jag behöver inte följa några auktoriteter eller tro på någon lära. Jag kan själv bestämma vad som är rätt och vad som är fel.

Sanningen om mitt liv går inte att hitta någon annan stans än i mitt eget inre.

Han packar. Han far hem. Nu vet han. Veckorna i Gilleleje har gett honom en idé som han kan tänka sig att ”leva och dö för”. Meningen med hans liv, har han upptäckt, är att försöka förstå hur en människa kan hitta meningen med sitt liv. Søren ser som sin livsuppgift att undersöka hur han själv och andra fungerar. Vad är det att vara människa? Vad har livets mening för funktion?

Och hur ska vi bära oss åt för att finna den?

Han reser tillbaka till Köpenhamn, mer egensinnig än någonsin, och sätter direkt igång med sitt stora privata forskningsarbete. I tjugo år kommer han att hålla på, varje dag, varje timme, frenetiskt, närmast maniskt.

Precis som sökare i vår egen tid börjar han leta överallt – han studerar, han funderar, han fantiserar, famlar, prövar och frågar sig fram. Han kunskapssurfar på 15

KONSTEN ATT LEVA INNERLIGT

Köpenhamns universitetsbibliotek – filosofi, biologi, kultur, religion, medicin – allt i en enda kreativ röra.

Han läser något kapitel här, lite där, stryker under, antecknar, kommenterar och diskuterar vilt och hämningslöst med alla som kommer i hans närhet – vänner och bekanta, lärare och präster, människor han möter på gatan. Och så experimenterar han med sitt eget liv, med sig själv och sina relationer, 130 år före ungdomsrevolten på 60-talet, 140 år före 70-talets sambo, särbo, delsbo, 150 år före 80-talets privatreligion och nästan 160 år före den digitala revolutionen.

– Vilken modern människa du var, Søren, vad du skulle älskat internet, och vilken blogg du hade kunnat skriva med dina fria tankar och ditt vilda handlag med ord och meningar.

Det blir över 7 000 sidor dagboksanteckningar, mängder av artiklar, och ett 40-tal böcker i skiftande stilar, om olika ämnen och under fantasifulla pseudonymer: Victor Eremita, Vigilius Haufniensis, Constantin Constantius, Johannes de Silentio, Johannes Climacus och Anti-Climacus. Alla med i grunden samma tema – människans rätt att vara sig själv och hennes behov av att hitta sin egen sanning, sin egen mening med existensen.

existera ~

TRÄ DA FRA M , V ISA SIG

Många tror att de kan leva utan att ta reda på vart de är på väg. De tror att det räcker med att verka och vara 16

DET BÖRJAR MED EN FRÅGA

utan att reflektera. Man går upp på morgonen, äter frukost, går till jobbet, handlar, äter middag, tittar på tv, går och lägger sig, går upp på morgonen, äter frukost, åker på semester, renoverar huset, ser en fi lm, träffar vänner, går och lägger sig, går upp på morgonen och så är det bra med det.

Det tror inte Søren. Inte så att han hade någon åsikt om människors val av vardag, hans egen var inte särskilt spännande. Om du byter ut arbeta mot att läsa och skriva, film mot teater, renovera mot inreda, semester mot promenera så har du en bra beskrivning av Sørens eget liv. Nej, det han var övertygad om var att det inte räcker med att ordna det för sig i det yttre. Oavsett vilket liv du har, stillsamt eller äventyrligt, tillfredsställande eller besvärligt, så kommer du en dag att fråga dig själv: Varför? Varför lever jag? Vad är meningen?

Det är naturligt, tror Søren, det är oundvikligt. Precis som kroppen växer och utvecklas av egen kraft, vill också vårt inre växa och omfamna allt mer av verkligheten. Sökandet efter mening ligger nedlagt i vår natur.

En människa, tänker Søren Kierkegaard i den grekiske filosofen Platons anda, är inte en stol. En stol behöver ingenting för att vara tillfreds. Någon tänker ut den, någon snickrar ihop den, och sedan står den där och är stol. Flytta den, vänd den upp och ner, släng den – det spelar ingen roll. En stol reflekterar inte över sin situation, den vill ingenting, den utvecklas inte, den är och förblir den möbel som snickaren gjorde. Samma sak med träd, hus och till en viss del djur.

En människa däremot är inte konstant som stolen, 17

KONSTEN ATT LEVA INNERLIGT

hon är en process. Hon registrerar, reagerar, agerar och förändras med det liv hon lever. Människan är i vardande – idag är hon på ett sätt, om en tid kan hon vara någon annan och hon kan inte låta bli att undra över denna andra, över sig själv som möjlighet. Det är denna spänning mellan nu och sedan, mellan jag idag och jag i morgon, denna inbyggda förundran över oss själva och världen som sätter igång sökandet efter livets mening, tror Søren.

Han studerar sig själv, han ser sig omkring bland vänner och bekanta i Köpenhamn och antecknar i sina många dagböcker ett sammelsurium av tankar, känslor, teorier, iakttagelser, berättelser och allegorier. Med tiden tycker han sig förstå hur det fungerar, vilka förutsättningar som måste till, vilka val som måste göras, vilka handlingar en människa behöver utföra för att ta sig vidare i sin egen utveckling. Tre stadier fi nner han – det sinnliga, det innerliga och det andliga – och inom varje stadium tycker han sig se tre steg som vart och ett leder vidare.

Eftersom processen, enligt Søren, hör människan till kan den ske alldeles av sig själv: Barnets möte med världen väcker förundran, som väcker frågor, som får henne att undersöka, upptäcka och handla, och det ger erfarenheter, som ställer ännu fler frågor som steg för 18

DET BÖRJAR MED EN FRÅGA

steg driver människan framåt och inåt mot hennes eget livs mening.

Men han fann också fällor, stoppklossar som tidigt kan få processen att stanna upp. Uppfostran är en sådan stoppkloss, konstaterade han och tänkte på sin stränga, strama pappa. Konventioner en annan, menade han och satte sig tidigt upp mot moral och umgängesregler.

Anpassning en tredje, slog han fast och varnade för vår eviga längtan att höra till. Alla tre trubbar de av och förstör de finstämda inre sökverktygen – öppenhet och nyfikenhet. Och förlorar vi dem är vi illa ute, menade Søren, då tappar vi vår lyhördhet, vår förmåga att lyssna till oss själva och därmed vår möjlighet att utvecklas. Vi stelnar och fastnar och står och stampar, och blir allt mer främmande inför oss själva och vårt eget liv.

Søren tyckte att han funnit något viktigt, en väg som kunde befria människan och han kallade den för ”sin skatt”. Släpp taget om det givna, om konventioner och gamla föreställningar, uppmanade han sina medmänniskor, inse att du är fri. Upptäck dig själv, ge dig ut på ett livslångt äventyr på jakt efter sanningen om din egen existens.

Det var inte många som lyssnade. De flesta förstod inte. Istället ifrågasatte de, förtalade honom, närmast mobbade honom ända fram till hans död vid 42 års ålder, 1855. Skulle människan vara förmögen att finna meningen alldeles själv, utan föräldrar, lärare och präster, skulle en enskild människa kunna hitta sanningen?

Omöjligt.

19

KONSTEN ATT LEVA INNERLIGT

Men Søren gav inte upp, han var övertygad om att det var han som hade rätt, att det fanns ett sätt för människan att bli sig själv, en enskild, ”en enkelte”.

Det har gått nästan 200 år sedan Søren skrev alla sina böcker. Mycket har förändrats.

– Tror du att vi är beredda att lyssna till dig nu, Søren? Att vi 2000-talsmänniskor är tillräckligt självständiga för att bli nyfikna på din metod? Eller kommer vi också att bli provocerade och upprörda över dina tankegångar? Vad tror du? Ska vi pröva? Ska vi börja alldeles från början i det som du ansåg var det första stadiet i en människas liv, i Sinnligheten och människans möte med världen?