9789137146386

Kärlek sökes

Carin Hjulström

Kärlek sökes

Tidigare romaner av Carin Hjulström Finns inte på kartan 2009 Hitta vilse 2010 Kajsas resa 2012 Irene Panik 2014

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Carin Hjulström 2016 Förläggare Adam Dahlin Redaktör Lena Sanfridsson Omslagsdesign Sofia Scheutz Omslagsfoton Björn Breitholtz/Pixgallery.com, Wrangler/Shutterstock, Brenda Carson/Shutterstock och Sofia Scheutz Tryckt 2016 hos ScandBook AB i Falun isbn 978-91-37-14638-6

Till alla som söker någon att dela sitt liv med.

Du är inte ensam.

Vi är många.

Så fortsätt längta, hitta mod Våga hoppas, våga tro Tro på drömmar, ta ett kliv Vält den värld du lever i Och var en galning, var naiv Det är det som håller oss vid liv Peter LeMarc, ”Det som håller oss vid liv”

Där under träden, bakom stängslet finns en stig för dig.

Fortsätt. Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.

Håkan Hellström, ”Du är snart där”

Kapitel 1

Kom ihåg att jag älskar dig Frida Sandberg slog armarna om den gänglige tjugoåringen. Fingrarna på hennes högra hand tog ett desperat grepp om skinnjackans axelparti. Det här ögonblicket hade hon fasat för de senaste fem åren.

På golvet i hallen stod två resväskor. I dem låg allt Jonas behövde det närmaste året. I en ficka låg passet och bokningsbekräftelsen: Landvetter–Sydney, ekonomiklass. Mellanlandning i Frankfurt och Bangkok. Öppen hemresa.

Frida hade krävt att returbiljetten skulle vara betald. Annars fick han inte åka. Inte för att hon kunde bestämma sådana saker längre – han var ju myndig sedan länge – men i just det här avseendet hade hon utövat sin sista kvarvarande föräldramakt. För att hon älskade honom så mycket. För att hon var livrädd för blotta tanken på att han skulle välja att stanna borta.

Självklart förstod hon att resan var bra både för hans utveckling och frigörelseprocess, men tänk om han valde att stanna i Sydney, Melbourne, Brisbane eller i något av de andra spännande resmålen killarna hade pratat om, istället för att komma tillbaka hem till Göteborg. För hur spännande var Göteborg på en skala, som Jonas och hans kompisar brukade säga.

Ja, hur spännande var det? Själv var hon den som blev kvar.

Det lilla radhuset i Kålltorp, som nästan hade varit för trångt 9

kärlek sökes

för en tvåbarnsfamilj, kändes plötsligt stort och ödsligt.

När Jonas idé om ett år i Australien hade börjat ta form hade Frida propsat på att han skulle packa alla sina saker i lådor och ställa ut dem i förrådet. Kaxigt hade hon menat att då kunde hon hyra ut hans rum, som hade egen ingång och toa. Men när avresan närmade sig och ångesten över att släppa taget plågade henne allt mer veknade tuffheten och modet att ställa krav, och hon började hoppas att han hade glömt det. För om han städade bort sig själv blev chansen mindre att han kom hem igen.

– Släpp nu, morsan, sa Jonas och försökte krångla sig ur hennes krampaktiga kram. Jag ska ju bara vara borta ett år … eller två.

Men Frida ville inte släppa.

– Du lovar väl att höra av dig ofta? Ska jag inte köra dig till flygplatsen i alla fall?

– Antons farsa kör. Det vet du ju.

– Förlåt, jag vet. Men jag kommer att sakna dig.

– Jag kommer att sakna dig också. Men du får försöka leva lite nu när du inte har några kids att ta hand om. Ut och ha kul! Gå på bio, träffa dina väninnor. Cilla är väl en riktig partypingla.

Häng på henne.

– Cilla? Henne har jag inte träffat på evigheter. Hon har en ny karl och ska köpa hus. Hon har inte tid att gå ut med mig.

– Nä nä, men försök se det positivt. Du kan jobba sent, gå på after work när du vill och slipper reta dig på mina tv-spelskonsoler.

Det blir billigare att handla och bara hälften så mycket disk. Och inga fyrtiofyror direkt innanför ytterdörren.

– Jag vet, men … det kommer att bli så tomt.

– Ta hand om ditt eget liv nu när jag ändå är borta. Vem vet, du kanske träffar någon skitsnygg Martin eller Anders eller Håkan, typ. Det vore ju på tiden i så fall.

– Nej du. Det kommer aldrig att hända.

10

carin hjulström

– Med den inställningen kommer du ingen vart. Satsa det här året på att hitta någon. Då blir jag ju dessutom tvungen att komma hem och godkänna honom. För han får fan inte flytta in utan att jag har sagt okej. Det ska du ha klart för dig.

– Kommer du hem om jag träffar någon?

– Hallå! Jag kan ju inte låta vem som helst dejta min morsa.

Hon ska ha det bästa, annars får han på moppo av Jonas Sandberg.

Med snörvlande näsa och mascararandiga kinder lyckades Frida till sist släppa greppet och pressa fram något som kunde tolkas som ett skratt. Hon försökte få fatt på glädjen över att sonen Jonas var född, ammad, uppfostrad, utbildad, fullvuxen och flygfärdig. Jobbet var gjort, uppdraget slutfört. Så hon log krampaktigt medan hon kämpade mot gråten när han lyfte upp väskorna och gick nerför yttertrappan. Långa ben i trasiga jeans, snusdosan i bakfickan, barfota i de slitna basketskorna. Hans axellånga, blonda hår gungade mot skinnjackans krage.

– Kom ihåg att jag älskar dig, sa hon med lite för gäll röst. Var rädd om dig. Och ring när som helst. Och ofta. Och hör av dig när du är framme.

En svart Volvo tutade och svängde in vid trottoaren. Jonas ställde ner väskorna och vinkade, först mot bilen, sedan mot Frida.

När han vände sig om såg hon de röda acnefläckarna på hans kinder som ett tecken på att tonåren var alldeles nyss.

– Jag älskar dig också, morsan.

Frida satte handen för munnen och nickade, försökte tänka att allt var som det skulle. Han måste vidare.

Men jag då? tänkte hon. Vart ska jag?

Till jobbet naturligtvis.

Det var både bra och dåligt att hon var tvungen att skärpa till sig och arbeta på som om ingenting hade hänt. Hon åt en tidig 11

kärlek sökes

middag bestående av gårdagens thairester. De hade förstås firat lite eftersom det var sista kvällen – samma gamla pad thai som vanligt. Fast den smakade mycket sämre när hon åt ensam.

Sedan hade hon ringt Jenny i Oslo bara för att känna att hon hade något barn kvar i närheten. Jenny var tjugoett, jobbade på en sunkig sylta med det halvlyckade namnet Lille John och bodde ihop med tre andra svenska tjejer i en lägenhet hyggligt centralt. Snabba pengar och mycket festande var syftet med arrangemanget.

– Så han har åkt nu? sa Jenny som om det vore något litet som knappt var värt att notera. Det var på tiden att han fick tummen ur och kom iväg.

– Det var väl det.

– Det måste vara skönt för dig att slippa ha den där jätte­bebisen hängande framför tv:n dagarna i ända.

– Jo …, sa Frida. Fast det blir tomt.

– Äh. Skärp dig. Du kan alltid komma hit och hälsa på. Framför allt kan du väl försöka ha lite kul. Du har suttit hemma alldeles för mycket, alldeles för länge.

– Jag jobbar faktiskt också. Då blir man trött.

– Svepskäl.

Frida andades i luren.

– Jag ringde egentligen bara för att säga att jag älskar dig. Kom hem och hälsa på snart. Jag kan laga rosmarinkyckling. Vi kan gå på stan och shoppa.

– Jag försöker faktiskt spara pengar.

– Jag vet, men … vi kan åka till någon outlet kanske. Eller jag bjuder med dig på spa.

– Spa skulle vara skönt, men jag har så otroligt tajt schema nu, jobbar sex kvällar i veckan, så det kan bli svårt.

– Jaha … Ja. Men du kan väl fundera på det?

12

carin hjulström

– Det ska jag. Nu är jag framme på jobbet, så jag måste sluta.

Okej? Puss puss.

– Puss puss, sa Frida och blev sittande med den stumma telefonen som fastklistrad vid örat och blicken stint riktad ut genom köksfönstret. På grannens carport fladdrade en presenning. En oansenlig pilfink slog sig ner i en buske. En röd bil med dåligt avgassystem for förbi på gatan.

Allt var precis som vanligt, men ändå helt annorlunda. Nu var hon för första gången verkligen helt ensam. Fri.

13