Prolog
Det var juni och uppehÄll i regnet som strilat ner hela morgonen. Genom rutorna ut mot MidgÄrdstrappan sÄg vi förÀldrar och anhöriga med skyltar i högan sky, högtidsklÀdda och andÀktiga. Vi sjöng, skrek, bankade och tryckte oss mot de immiga glasdörrarna som stod mellan oss och vÀrlden utanför och pÄ given signal sprang vi mot friheten och mot ett liv bortom skolan. Jag slÀngde min vinröda abiturientmössa ut i folkhavet och prickade nÄgons uppstrÀckta armar. PÄ huvudet satt nu istÀllet den vita studentmössan, med skrivstil i guld: Sigtunaskolan Humanistiska LÀroverket 1998. Livet som vÀntade bÄde skrÀmde och lockade. Borta var gemensamma mÄltider, pluggstunder, uniformsdagar, den stÀndiga nÀrvaron av husförÀldrar och elevhemmets trettio systrar. Borta var ocksÄ reglerna och begrÀnsningarna. UngefÀr sjuttio kullar nybakade studenter hade sprungit ut pÄ trappan före oss. NÄgra av dem var nu förÀldrar pÄ plats, nostalgiskt suckande med en tÄr i ögonvrÄn i vÀntan pÄ sina barn. KÀra Äterseenden pÄ gÄrdsplanen, av tidigare rumskamrater, lÀrare och husförÀldrar. DÀr stod min mamma, brorsa och morbror, med egna studentmössor hÀrifrÄn. DÀr stod morfar. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv. TÄgande mot Sigtuna centrum, med champagne i smÄflaskor hÀngande runt halsen, rökte vi och drack öppet, högtidligt utvigda och lösslÀppta ur skolans regelverk. Vi sammanstrÄlade utanför elevhemmet Berga, som de 7