9789132161896

”Ett halsbrytande, fullmatat berg-och-dalbane-äventyr om böckers hemliga kraft.”

En hemlig historia. Ett mystiskt arv. Mörk magi med okänd kraft. Och tre syskon som kommer att göra vad som helst för att få sina föräldrar tillbaka.

CHRIS COLUMBUS & NED VIZZINI

HEMLI GHETERNAS HUS

VINDHÄXANS HÄMND

Brendan, Eleanor och Cordelia Walker har allt. Snälla föräldrar, ett vackert hus i San Francisco och alla tekniska prylar de kan önska sig. Men allting förändras när deras pappa förlorar sitt jobb och familjen tvingas flytta in i det märkliga Kristoff House – ett hus som till en början verkar för bra för att vara sant men snart ger dem kalla kårar …

Det dröjer nämligen inte länge förrän de inser att huset en gång tillhörde en galen författare, vars historier har vaknat till liv.

Bokstavligt talat. Nu tvingas syskonen slåss mot livsfarliga pirater, blodtörstiga krigare och en benknäckande jätte. För att överleva måste de vara modigare än någonsin förut – och samtidigt kämpa mot sina egna mörka sidor. Om de misslyckas kommer de aldrig få se sina föräldrar igen och en maktgalen häxa kommer att ta över världen. Ingen press, alltså …

J.K. ROWLING

HEMLI GHETERNAS

HUS

VINDHÄXANS HÄMND

1 CHRIS COLUMBUS & NED VIZZINI

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 2

2014-06-16 14:17

VINDHÄXANS HÄMND

HEMLI GHETERNAS

HUS

CHRIS COLUMBUS & NED VIZZINI

Översättning: Ylva Kempe

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 3

2014-06-16 14:17

www.wahlstroms.se Text copyright © 2013 by Novel Approach LLC All rights reserved.

Published by arrangement with Ulf Töregård Agency AB Svensk utgåva © 2014 B. Wahlströms Bokförlag, Massolit Förlagsgrupp AB Omslagsdesign och layout © HarperCollinsPublishers Ltd 2013 Omslagsillustration © Cliff Nielsen Originalets titel House of Secrets Sättning Massolit Förlagsgrupp AB Tryck ScandBook AB, Falun 2014 ISBN 978-91-32-16189-6

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 4

2014-06-16 14:17

Till Monica Din kärlek till böcker och läsning inspirerade mig till det här äventyret – C.C. Till min son, Felix, som jag tror kommer att gilla det här en dag – N.V.

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 5

2014-06-16 14:17

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 6

2014-06-16 14:17

1

B

rendan Walker visste att huset skulle vara förfärligt.

Han blev misstänksam redan av den glättiga ton som mäklaren, Diane Dobson, använde när hon pratade med hans mamma. ”Det är verkligen ett helt fantastiskt hus, mrs Walker”, kvittrade Diane ur telefonens högtalare. ”Ett perfekt ställe för en världsvan familj som ni. Och priset har alldeles nyss gått ner dessutom!” ”Var ligger det där huset?” frågade Brendan, som var tolv och satt bredvid sin storasyster Cordelia och spelade Uncharted på sin högt älskade PSP. Han var klädd i slitna jeans, basketskor och en lacrossetröja full av gräsfläckar. ”Ursäkta, vem var det där?” frågade Diane från Iphonehållaren på bilens instrumentbräda. ”Vår son, Brendan”, svarade deras pappa, dr Walker. ”Vi 7

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 7

2014-06-16 14:17

har satt telefonen på speaker.” ”Talar jag med hela familjen Walker? Så underbart! Nå, Brendan” – Diane lät som om hon väntade sig beröm för att hon hade kommit ihåg namnet – ”huset är beläget på Sea Cliff Avenue nummer 128, tillsammans med en rad andra exklusiva villor som ägs av framstående invånare i San Francisco.” ”Som fotbollsspelare?” frågade Brendan. ”Som direktörer och bankirer”, rättade Diane. ”Bara skit alltså.” ”Bren!” sa mrs Walker och rynkade pannan. ”Du kommer att ändra dig när du ser huset”, sa Diane. ”Det är en charmerande, rustik liten ädelsten omgiven av skogs…” ”Vad sa du!?” avbröt Cordelia med hög röst. ”Vem har jag den äran att prata med nu?” frågade Diane.

Har jag den äran att prata med? Seriöst? tänkte Cordelia – men sanningen var att hon själv gärna använde den typen av språk i sina mer intellektuella stunder. ”Det är vår dotter Cordelia, vårt äldsta barn”, sa mrs Walker. ”Cordelia! Ett sådant vackert namn!”

Cordelia hade helst velat fräsa: Ge fasen i att kommentera mitt namn, men eftersom hon var äldst var hon bättre än Brendan på att låta artig. Hon var en lång, spenslig tjej med fina ansiktsdrag som hon gömde bakom en blond lugg. ”Diane, vi har letat efter ett nytt hus i en hel månad nu, och under den tiden har vi lärt oss att mäklare använder sig av just den där sortens ’kodspråk’.” ”Jag vet inte vad du menar, det kan jag försäkra dig.” ”Ursäkta mig, men vad betyder det där?” frågade Eleanor, som var åtta. Hon hade skarp blick, en liten bestämd näsa och långt lockigt hår i samma färg som systerns, hår som ibland var fullt av tuggummi och löv, som om hon hade varit äventyrlig 8

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 8

2014-06-16 14:17

den dagen. Hon hade en benägenhet att vara tyst utom när hon skulle vara det, vilket var det som Brendan och Cordelia älskade mest hos henne. ”Hur kan du försäkra något när du inte vet?”

Cordelia nickade uppskattande mot sin syster och fortsatte: ”Jag menar att när mäklare säger ’charmerande’ så betyder det ’litet’. Och ’rustikt’ brukar betyda ’beläget i ett björnrikt område’. ’Skogsnära’ är detsamma som ’invaderat av myror’. Och ’ädelsten’ vet jag inte ens … ’fyrkantigt’, kanske.” ”Ge dig nu, Deal”, muttrade Brendan med blicken fäst vid skärmen, irriterad över att det inte var han som hade kommit på det där.

Cordelia himlade med ögonen och fortsatte. ”Så därför undrar vi, Diane, vad är det du tänker visa oss – en liten, myrinvaderad skokartong som ligger i en skog full av björnar?”

Diane suckade så att alla kunde höra det. ”Hur gammal är hon?” ”Femton”, sa mrs och mr Walker samtidigt. ”Hon låter som om hon var trettiofem.” ”Varför det?” frågade Cordelia. ”För att jag ställer relevanta frågor?”

Brendan sträckte sig fram från baksätet och tryckte bort samtalet. ”Brendan!” skrek mrs Walker. ”Jag försöker bara rädda min familj ur en pinsam situation.” ”Men ms Dobson skulle berätta för oss om huset!” ”Vi vet redan hurdant huset kommer att vara. Som alla andra hus vi har råd med: kasst.” ”Jag är böjd att hålla med”, sa Cordelia. ”Och ni vet hur svårt jag tycker det är att hålla med Bren om någonting.”

9

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 9

2014-06-16 14:17

”Du älskar att hålla med mig”, mumlade Brendan, ”för det är ju enda gången du vet att du har rätt.”

Cordelia skrattade, vilket fick Brendan att le mot sin vilja. ”Snyggt, Bren”, sa Eleanor, och rufsade om lite i sin storebrors okammade hår. ”Ungar, vi kan väl försöka att vara lite mer positiva när det gäller huset?” sa dr Walker. ”Sea Cliff är ju ändå Sea Cliff. Det handlar om utsikt över Golden Gate-bron. Jag vill titta på det, och jag vill veta mer om varför priset har gått ner. Vad var det för nummer nu igen?” ”128”, sa Brendan utan att titta upp. Han hade en kuslig förmåga att komma ihåg detaljer, en förmåga han hade övat upp genom att memorera matchresultat och fuskkoder i tevespel.

Hans föräldrar brukade skoja om att han skulle sluta som advokat av den anledningen (och därför att han var så bra på att argumentera), men Brendan ville inte sluta som advokat. Han ville bli fotbollsspelare. ”Skriv in det i min telefon är du snäll.” Dr Walker viftade med telefonen framför Brendan medan han körde. ”Jag är mitt i ett spel, pappa.” ”Och?” ”Så jag kan inte bara pausa.” ”Finns det ingen pausknapp?” frågade Cordelia. ”Det är ingen som har bett dig säga något, Deal”, sa Brendan. ”Kan ni inte låta mig vara ifred bara?” ”Det är du ju redan jämt”, sa Cordelia. ”Du sitter alltid med näsan i det där fåniga spelet och sedan klarar du dig från att äta middag med oss för att du måste gå på lacrosseträning, och du vägrar alltid att följa med när vi ska åka någonstans … det är som om du inte vill vara en del av familjen över huvud taget.”

10

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 10

2014-06-16 14:17

”Vilket geni du är”, sa Brendan. ”Där avslöjade du mig allt.”

Eleanor sträckte sig efter telefonen och skrev in adressen – fast hon gjorde det baklänges, med numret först och gatnamnet sedan. Cordelia öppnade munnen för att ge Brendan svar på tal, men sedan påminde hon sig om att han var i den där åldern när killar måste säga hemska sarkastiska saker därför att de är så klumpiga och tafatta.

Det var huset som var det verkliga problemet. Till och med Eleanor var misstänksam mot det nu. Det skulle vara så gammalt att folk hade dött i det. Säkert skulle det vara halvt förfallet och ha sneda fönsterluckor och ett tjockt lager av damm inomhus och utanför ett vildvuxet träd och en massa snokande grannar som skulle titta på familjen Walker och viska att ”där är de där idioterna som mäklaren äntligen har lyckats lura”.

Men vad kunde de göra åt saken? De var åtta, tolv och femton år gamla. Eleanor, Brendan och Cordelia var alla tre var för sig absolut säkra på att just de var i allra sämst tänkbara ålder, som mest maktlösa och orättvist behandlade.

Så Brendan fortsatte att spela och Cordelia läste och Eleanor fingrade på gps:en tills de stannade på Sea Cliff Avenue 128. Då tittade de ut genom bilfönstret och tappade hakan, alla tre. För någonting liknande hade de aldrig sett.

11

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 11

2014-06-16 14:17

2

S

ea Cliff var ett område där det låg stora flotta villor på kullar, de flesta alldeles intill den soliga gatan där raden av unga träd klippts till perfekta lövgröna klot. Men huset som familjen Walker skulle titta på låg betydligt längre in från gatan, allra längst ut på kanten av den klippa som gett området dess namn, så långt ut att Brendan inte kunde låta bli att undra om det hade stöttats upp med pålar. En vidsträckt, smaragdgrön gräsmatta avskärmade det från gatan, och tre jättelika tallar skuggade gräset. Huset hade bruna knutar som lyfte fram den kungsblå färgen på panelen. En perfekt formad grusgång slingrade sig mellan träden fram mot ytterdörren. ”Jag har cyklat förbi här massor av gånger och aldrig sett det här stället”, sa Cordelia. ”Det är för att du aldrig tittar upp från dina löjliga böcker”, sa Brendan.

12

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 12

2014-06-16 14:17

”Och hur tror du att jag ska kunna läsa när jag cyklar, din idiot?” ”Ljudböcker?” ”Bråka nu inte medan vi pratar med mäklaren, är ni snälla”, sa mrs Walker med låg röst. Hon hade redan ringt upp Diane Dobson igen och bett om ursäkt för att Brendan hade lagt på, och nu såg de en kvinna som liknade Hillary Clinton stå och vänta där grusgången började. ”Det där måste vara hon. Kom nu, allihop.”

Familjen Walker klev ur sin Toyota under tyst knuffande.

Diane kom emot dem, klädd i en skräddarsydd, korallfärgad dräkt och med det blonda håret som en blänkande hjälm på huvudet. Hon fick huset att se ännu mer imponerande ut. ”Dr Jake Walker”, sa dr Walker och sträckte fram handen för att hälsa. ”Och det här är min fru, Bellamy.” Mrs Walker nickade artigt. Dr Walker brydde sig inte om att presentera sin avkomma. Han hade inte rakat sig på morgonen, fast han brukade framhålla för sina barn att män som inte rakade sig varje dag saknade självdisciplin. Men han var inte längre den han en gång hade varit. Diane kastade en blick på familjens begagnade bil. ”Kan vi ha vår häst här?” frågade Eleanor och drog i sin pappas ben. ”Vi har ingen häst, Nell”, skrattade han. ”Hon är inne i en hästperiod just nu”, förklarade han för Diane. ”Men det skulle passa jättebra, pappa! Och du sa att jag kunde få en häst när jag fyller år, och …” ”Det var om vi köpte ett hus på landet, och det ska vi inte göra. Man kan inte ha häst när man bor i stan.” ”Varför inte? Det finns massor av ställen där man kan rida!

Golden Gate-parken, Crissy Field … Du tror att jag inte kommer ihåg saker som du har lovat …”

13

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 13

2014-06-16 14:17

Mrs Walker ställde sig på knä och lade händerna på Eleanors axlar. ”Älskling, kan vi prata om det här senare?” ”Men varför måste pappa alltid …” ”Lugna dig. Det är inte pappas fel. Allting är annorlunda nu bara. Kom så leker vi en lek. Blunda och berätta sedan för mig vilken sorts häst du skulle vilja ha om du fick välja precis vad du ville. Jag blundar också.”

Mrs Walker slöt ögonen och Eleanor gjorde likadant. Brendan gjorde en föraktfull grimas, men inom sig var han lite frestad att hänga på. Cordelia blundade – av solidaritet med sin lillasyster och för att reta Brendan. ”Och så … öppna dem!” sa mrs Walker. ”Vad för sorts häst är han?” ”Hon. Ljusbrun med vita fläckar. Hon heter Misty.” ”Perfekt.” Mrs Walker kramade sin dotter hårt och reste sig sedan för att titta på huset tillsammans med Diane Dobson, som tålmodigt hade väntat på att familjen skulle reda ut sina uppenbara interna problem. ”Är det inte ett förtjusande hus?” sa mäklaren. ”En helt unik konstruktion.” ”Det finns en del saker hos det som bekymrar mig”, sa mrs Walker. Brendan såg att hon var på väg in i förhandlingsläge, en position där hon använde sin charm och självsäkerhet för att få folk att göra som hon ville. Där hon stod framför huset såg hon stark och vacker ut, och med mer självförtroende än vad hon hade haft på flera månader. Brendan undrade om det kanske var ödet som hade fört dem till det här huset. ”Vad är det som bekymrar dig, menar du?” frågade Diane. ”Först och främst”, sa mrs Walker, ”så ligger huset på kanten av en klippa. Det känns lite riskabelt. Vad händer om det blir jordbävning? Då rasar vi rakt ner i havet!”

14

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 14

2014-06-16 14:17

”Huset klarade jordbävningen 1989 utan en skråma”, sa Diane. ”Konstruktionen är utomordentlig. Följ med in så ska vi ta en titt.”

Nyfikna följde familjen Walker efter henne längs grusgången fram mot huset, förbi de stora tallarna. Brendan lade märke till att det var något underligt med gräsmattan. Det dröjde en minut innan han kom på det … där fanns ingen Till salu-skylt.

Vad är det för ett hus som är till salu utan att ha en skylt som talar om det? ”Det här är ett viktorianskt, kulturminnesmärkt trevåningshus”, meddelade Diane, ”för lokalbefolkningen känt som Kristoff House. Det byggdes år 1907, efter den stora jordbävningen, av en man som överlevde den.”

Dr Walker nickade. Hans släkt hade också överlevt den stora kaliforniska jordbävningen flera generationer tidigare.

De hade flyttat därifrån efter det, men dr Walker hade kommit tillbaka på grund av sitt arbete. Ett arbete som han inte längre hade. ”218!” sa Eleanor och pekade på skylten ovanför ytterdörren. ”128”, rättade Cordelia henne vänligt.

Eleanor trutade med munnen och tittade ner. Diane fortsatte sin monolog på trappan, men Cordelia dröjde sig kvar hos sin lillasyster. Det här kanske var ett bra ”inlärningsögonblick”, som Cordelias engelsklärare ms Kavanaugh brukade säga. Eftersom en av effekterna av Eleanors dyslexi var att hon läste bokstäverna i fel ordning, föreställde sig Cordelia att det kanske fanns ett enkelt psykologiskt trick som kunde få henne att läsa rätt. De hade bara inte kommit på det än. Brendan stannade också till, inför utsikten att få se Cordelia misslyckas. ”Kan du försöka läsa det baklänges?” frågade hon uppmuntrande.

15

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 15

2014-06-16 14:17

”Det är inte så enkelt, Deal. Du tror att du kan allting!” ”Jag har faktiskt läst böcker om det här, och jag försöker bara hjälpa …” ”Jaha, och var var du förra veckan då, i skolan?” avbröt Eleanor. ”Va? Vad pratar du …” ”Den där dumma vikarien i min dumma engelskagrupp sa till mig att läsa högt ur Det lilla huset på prärien. Och det kunde jag inte.”

När hon sa det, mindes Eleanor tydligt den dagen i skolan.

Ms Fitzsimmons hade varit sjuk, och Eleanor hade inte vågat berätta för vikarien att hon inte kunde läsa, så hon hade gått fram och ställt sig framför klassen med boken i händerna och väntat på att det skulle ske ett under. Hon trodde att hon kanske, för en enda gångs skull, på något magiskt vis skulle kunna läsa meningarna på rätt sätt. Men orden såg lika hopblandade ut som vanligt – inte bakvända, Cordelia, tänkte hon, utan hopblandade – och när hon försökte läsa titeln så lät de första fyra orden rätt men det sista lät som en svordom. Hela klassen skrattade och Eleanor släppte ner boken och sprang sin väg, och vikarien skickade henne till rektorn och sedan dess hade alla kallat henne för den där svordomen. ”Åh, Eleanor”, sa Cordelia med låg röst. ”Stackars dig. Men jag kan inte följa med dig på lektionerna.” ”Nej, det kan du inte! Så sluta låtsas att du kan hjälpa mig!”

Cordelia ryckte till. Brendan, som var förtjust över hennes misslyckande, öppnade munnen för att komma med en dräpande kommentar, men innan han hann göra det … ”Vad är det där?” utbrast Eleanor.

Brendan och Cordelia följde hennes blick och fick se en gestalt kila fram mellan tallarna och in bakom huset. Det var 16

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 16

2014-06-16 14:17

nästan bara en skugga som skymtade. För snabb för att vara en människa. Bakom dem på Sea Cliff Avenue tutade en bil. ”Det var förmodligen bara skuggan från bilen, Nell”, sa Brendan. ”Som flyttade sig från trädet till huset när bilen rörde sig.” ”Det var det inte alls. Det var en människa. Och den var skallig.” ”Var det en kille utan hår?” ”En tjej. Nej, en gammal kvinna. Som stirrade på oss. Och nu är hon bakom huset.”

Brendan och Cordelia tittade på varandra, och båda väntade på att den andra skulle göra den vanliga vad hon hittar på-grimasen. Men ingen av dem gjorde det. De såg båda två precis lika allvarliga ut som sin lillasyster.

De tittade mot huset. Där, på ena sidan, tätt intill väggen, stod en mörk gestalt. Och den betraktade dem.

17

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 17

2014-06-16 14:17

3

B

rendan drog ett djupt andetag och försökte hålla sig lugn, försökte känna sig stark. Gestalten stod kvar. ”Hallå?” ropade Brendan försiktigt, medan han gick närmare över gräset och drog med sig Eleanor. Cordelia följde efter strax bakom dem. ”Är det någon där?”

Han försökte använda sin tuffaste röst, men det funkade inte riktigt. Han lät mer som en av Mupparna än som Schwarzenegger. Han harklade sig för att dölja det medan han och hans syskon smög närmare husgaveln.

Gestalten visade sig inte vara något annat än en gammal staty. En gotisk ängel, nästan två meter hög och uthuggen i grå sten med strimmor av grönt och svart. Den hade vingarna hopfällda bakom ryggen och sträckte sig framåt, och högra handen var avbruten. Ansiktet var nedslitet – både hakan och läpparna var borta, eroderade efter många år av San Franciscos 18

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 18

2014-06-16 14:17

vind och dimma. Ögonen var övertäckta av mossa. ”Åh, vad vacker den är”, sa Cordelia.

Brendan torkade sig i pannan och märkte förvånad att den var täckt av svett. Det var kanske dumt, men han hade väntat sig att se den person som Eleanor hade beskrivit: en skallig kvinna, en gammal häxa. I sin fantasi kunde han till och med se henne hötta med ett krokigt finger åt honom och höra henne väsa: ”Här är de där dårarna som tänker köpa huset!” ”Ser du, Nell? Det är bara en staty. Det finns ingen här”, sa Brendan och lade handen på Eleanors axel. ”Hon försvann någonstans.” ”Det var bara en skugga du såg. Det var ljuset som lurade dig.” ”Det var det inte alls!” ”Glöm det nu. Du blev rädd, bara.” ”Inte lika rädd som du”, sa Eleanor och flyttade på Brendans hand. Hon pekade på svettfläcken han hade lämnat på hennes axel. Och innan Brendan hann säga något, sträcktes en annan hand ut bakom honom och grep honom om nacken.

19

16189-6_inlaga_Hemligheternas_hus_Final.indd 19

2014-06-16 14:17

”Ett halsbrytande, fullmatat berg-och-dalbane-äventyr om böckers hemliga kraft.”

En hemlig historia. Ett mystiskt arv. Mörk magi med okänd kraft. Och tre syskon som kommer att göra vad som helst för att få sina föräldrar tillbaka.

CHRIS COLUMBUS & NED VIZZINI

HEMLI GHETERNAS HUS

VINDHÄXANS HÄMND

Brendan, Eleanor och Cordelia Walker har allt. Snälla föräldrar, ett vackert hus i San Francisco och alla tekniska prylar de kan önska sig. Men allting förändras när deras pappa förlorar sitt jobb och familjen tvingas flytta in i det märkliga Kristoff House – ett hus som till en början verkar för bra för att vara sant men snart ger dem kalla kårar …

Det dröjer nämligen inte länge förrän de inser att huset en gång tillhörde en galen författare, vars historier har vaknat till liv.

Bokstavligt talat. Nu tvingas syskonen slåss mot livsfarliga pirater, blodtörstiga krigare och en benknäckande jätte. För att överleva måste de vara modigare än någonsin förut – och samtidigt kämpa mot sina egna mörka sidor. Om de misslyckas kommer de aldrig få se sina föräldrar igen och en maktgalen häxa kommer att ta över världen. Ingen press, alltså …

J.K. ROWLING

HEMLI GHETERNAS

HUS

VINDHÄXANS HÄMND

1 CHRIS COLUMBUS & NED VIZZINI