Issuu on Google+

www.wahlstroms.se ISBN 978-91-32-16109-4

Woods_den_nya_fen_org.indd 1

2013-01-28 10:30


Flora Bella

Pi m

Kajsa

Saga

Elin

Mariella

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 2

Laila

2013-01-31 09:48


Bok sju

Den nya fen Titania Woods

Illustrerad av Smiljana Coh Översättning Carina Jansson

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 3

2013-01-31 09:48


Till Julie, som gav feerna en modeshow

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 5

2013-01-31 09:48


Kapitel ett

”Åh, så vackert!” andades Flora Fladderblad.   Hon lutade huvudet bakåt för att beundra den glittrande kristallgrottan. Det underjordiska rummet gnistrade i rosa och grönt och blått. Det var som att stå inne i en diamant!   ”Visst är det glimrande?” sa Bella Blåklocka, hennes bästis. ”Kristallgrottorna är det bästa som finns. Jag är så glad att jag får visa dem för dig!”   ”Jag älskar dem!” Flora flög fram till Bella och kramade hennes hand. ”Det här är det bästa lovet någonsin, Bella.” 7

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 7

2013-01-31 09:48


De två feflickorna log varmt mot varandra. Båda gick i tvåan på Glittervingsakademin och de hade varit bästa vänner sedan första terminen. Nu hälsade Flora på hemma hos Bella under lovet, och Bellas pappa hade följt med dem till de berömda grottorna.   ”Ska vi gå vidare till nästa grotta, flickor?” frågade han nu och kom flygande mot dem från en kristallsamling han studerat.   ”Åh, ja!” pep Bella och gjorde ett litet skutt. ”Det är min favorit. Vänta bara tills du får se den, Flora!”   Flora nickade och log generat. Hon kände sig fortfarande lite blyg i herr Blåklockas sällskap – han var den stiligaste fe hon någonsin hade sett. Inte så konstigt att Bella var så söt, tänkte hon, med en mamma och en pappa som båda såg ut att vara modeller i blombladstidningar!   Passagen mellan grottorna skimrade som en frusen regnbåge. Flora fladdrade genom den tillsammans med Bella och hennes pappa och såg sig förundrat omkring.   ”Vad är det där inne?” frågade Flora plötsligt. De passerade ingången till en liten kammare. 8

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 8

2013-01-31 09:48


När hon kikade in skymtade hon en enda stor kristall som stod för sig själv på en stenpiedestal.   ”Ingenting för oss”, skrattade Bellas pappa och föste henne framåt. ”Det är en kristall som kan visa din framtid, om du vill.”  ”Är det?” flämtade Flora och glömde helt bort sin blyghet. ”Det låter ju helt fantastiskt!” Hon kastade en blick över axeln mot den försvinnande öppningen.   ”Jag tycker att det låter läskigt”, sa Bella och ryste. ”Tänk om den visar något hemskt?”   Hennes pappa log. ”Det sägs att den visar precis vad som kommer att hända – om man tittar in i den, alltså. Bäst att hålla sig borta från den sortens magi och bara uppskatta kristallerna för deras skönhet i stället. Titta, Flora – Stora kammaren!”   Han gjorde en elegant gest när de kom in i den största och pampigaste grottan av alla. Glittrande gröna och blå kristaller vällde nerför väggarna som frusna vattenfall. Mitt i den höga kammaren stod en enorm kristall som reflekterade det regnbågsskimrande ljuset i rummet.   Flora ropade högt av förtjusning … men hon 9

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 9

2013-01-31 09:48


16109_GV7_Den_nya_fen.indd 10

2013-01-31 09:48


kunde inte släppa tanken på det lilla rummet de passerat. Kunde den där kristallen verkligen visa någons framtid? Vad skulle hon få se, om hon tittade in i den?   Högt uppe på andra sidan grottan flög en grupp feer på en guidad rundtur.   ”Ska vi göra dem sällskap?” föreslog Bellas pappa. Alla tre flög uppåt och svävade i utkanten av gruppen.   ”Det här rummet kallas också Sångkammaren”, sa guiden som guppade i luften framför dem. ”Kristallerna sjunger nämligen sånger för varandra. Om ni blundar och koncentrerar er, kan ni kanske höra dem.”   ”Det här är verkligen glimrande”, viskade Bella i Floras öra. ”Men du måste koncentrera dig ordentligt – det tar en stund innan man hör någonting.”   Flora blundade som alla andra … men efter en kort stund tjuvkikade hon lite. Alla svävade med slutna ögon och försökte höra någonting. Till och med guiden blundade.   Floras hjärta bultade. Skulle hon våga? Nej, hon kunde inte, borde inte … åh, fast en kristall 11

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 11

2013-01-31 09:48


som kunde visa hennes framtid! Hur skulle hon kunna motstå det?   Innan hon hann ångra sig gjorde hon en djupdykning och flög genom grottan som en pil. Blixtsnabbt hade hon susat ut ur grottan och var på väg genom passagen, så fort att vinden ven genom hennes rosa hår.   Hon landade vid ingången till den lilla grottan. Där inne glittrade kristallen på sin stenpiedestal. Flora tvekade. Vågade hon verkligen? Men hon var tvungen att skynda sig – när som helst kunde Bella och hennes pappa upptäcka att hon var borta. Flora flög in i rummet.   Kristallen hade en oregelbunden form och såg nästan ut som ett isberg som balanserade på sin smalaste punkt. Flora gick långsamt fram till den. Hon såg sin egen spegelbild i de många fasetterna, och hennes ögon var stora och rädda.   Rösten lät kvävd och gäll när hon sa: ”Eh, skulle du vilja vara så snäll och visa mig min framtid?”   Flora tittade ängsligt in i kristallen. Fasetterna glänste kyligt mot henne och sekunderna tickade förbi. 12

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 12

2013-01-31 09:48


Efter en stund log hon och andades ut. Ingen­ting hände – Bellas pappa hade förstås bara skojat. Så dum hon var som hade trott på det!   Hon vände sig om för att flyga tillbaka till de andra – och tvärstannade. En virvlande dimma syntes djupt inne i kristallen. Flora lutade sig framåt och kände hjärtat bulta i bröstet. Dimman skingrades och en bild blev synlig.   ”Åh!” utbrast hon. Det var Glittervings­ akademin.   Den bekanta eken stod på sin kulle och löven

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 13

2013-01-31 09:48


sprakade i orange och gult. Flora stirrade och gapade. Ingenting hördes, men hon såg grupper med unga feflickor flyga omkring runt eken, skratta och småprata med varandra. Det var så verkligt!   Medan hon tittade på flög ytterligare två feer uppför kullen; en med rosa hår och en med blått. Flora drog efter andan när hon insåg att det var hon själv och Bella. Sedan dök Bellas pappa upp med deras ekbladsväskor. Det måste vara morgondagen hon såg, första dagen på den nya terminen!   Flora rynkade pannan och tittade osäkert på sig själv. Varför såg hon så olycklig ut?   Flora i kristallen flög långsamt, med sänkt huvud. Och Bellas vanliga leende var som bortblåst. I stället såg Floras bästa vän sur och grinig ut. De båda feerna flög sida vid sida, men sa ingenting till varandra.   Floras vingar kändes klibbiga när hon fortsatte titta in i kristallen. Vad var det som hände? Skulle hon och Bella bli ovänner?   Scenen förändrades. Plötsligt såg Flora Bella prata med en fe hon inte kände igen – en väl14

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 14

2013-01-31 09:48


digt söt fe med lockigt lila hår och lila vingar. Flora i kristallen svävade runt i närheten och såg övergiven och förtvivlad ut. Bella tog den främmande feflickans arm och flög iväg med henne, medan Flora i kristallen sorgset följde dem med blicken.   Flora tittade på, som bedövad, och kunde inte tro sina ögon.   Andra bilder fladdrade förbi, fortare och ­fortare. Bella och den nya flickan flög till ­lektionerna ihop, svävade sida vid sida i biblioteket, satt bredvid varandra vid matbordet. Den nya fen hade till och med tagit över Floras vanliga säng bredvid Bella i Piongrenen! Och varenda scen visade Flora i utkanten, utanför och ensam.   ”Åh”, viskade Flora när kristallen slutligen slocknade. Det kändes iskallt i grottan. ”Bella kommer att få en ny bästis! Hon kommer att glömma bort mig …”   Sedan ruskade hon på sig. Det kunde inte vara sant! Bella var världens bästa kompis.   ”Jag tror dig inte”, sa hon till kristallen och knöt händerna. ”Bella skulle aldrig göra så.” 15

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 15

2013-01-31 09:48


Kristallen stod tyst på sin stenpiedestal och glänste i det svaga ljuset.   Flora fick plötsligt bråttom därifrån och skyndade sig ut ur rummet. Tankarna virvlade som höstlöv när hon susade tillbaka till Stora kammaren. Självklart skulle Bella aldrig överge henne! Men bilderna hade varit så verkliga … och visst hade Bellas pappa sagt att kristallen visade precis vad som skulle hända?   Då måste det ju vara sant, tänkte Flora och kämpade mot tårarna när hon flög in i grottan. Åh, jag önskar att aldrig hade tittat! Herr Blåklocka hade gjort rätt i att fösa dem förbi kristallen. Varför hade hon inte lyssnat på honom?   Det kändes som om hon hade varit borta i evigheter, men gruppen med svävande feer öppnade just ögonen när Flora pilade upp till dem. Hon försökte se avslappnad ut, som om hon hade varit där hela tiden.   ”En ljuvlig sång från kristallerna, som vanligt!” Guiden såg lika nöjd ut som om han hade sjungit sången själv. ”Och om ni följer med mig ska jag visa en mycket ovanlig formation …” 16

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 16

2013-01-31 09:48


Gruppen flög långsamt vidare.   ”Visst var det glimrande?” sa Bella. Hennes leende bleknade när hon såg Floras min. ”Vad är det? Hörde du inte sången?”   Flora ryckte på axlarna. ”Lite. Den var väl okej.” Hon visste att hon skulle börja gråta om hon försökte säga något annat.   Bella lyfte förvånat sina blå ögonbryn. ”Åh. Jag som trodde att du verkligen skulle tycka om den.”   ”Det gjorde jag! Jag sa ju att den var okej, eller hur?” Det kändes som om ett helt ekollon hade fastnat i halsen på Flora.   ”Alla kanske inte är lika förtjusta i kristallsång”, skrattade Bellas pappa. Han lade händerna på deras axlar och styrde dem mot utgången. ”Kom nu, flickor – vi går och köper en bit frökaka i Kristallkaféet.” Bellas familj bodde i en vildvuxen fjärilsbuske som dignade av väldoftande lila blommor. Det var nästan skymning när de kom tillbaka och ett välkomnande, gyllene ljus skimrade i de små runda fönstren längst ner på buskens stam. 17

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 17

2013-01-31 09:48


”Hur är det med dig?” viskade Bella när de flög genom dörren. ”Du verkar så hängig.”   Flora pressade fram ett leende. ”Ingen fara. Förlåt … Jag är bara trött.”   ”Jag är också sömnig”, sa Bellas pappa och gäspade. ”Ni flickor gör mig helt utmattad! Skönt att ni ska åka tillbaka till skolan i morgon, så jag får lite lugn och ro.”   Flora visste att han bara retades, men tanken på skolan gjorde henne ännu mer nedstämd. Hon svalde hårt och bävade inför morgondagen.   När de åt middag den kvällen petade Flora bara i maten. Hon märkte att Bella såg mer och mer förbryllad ut, men hon kunde inte rycka upp sig. Om och om igen såg hon bilderna av Bella och den nya feflickan framför sig, tills hon inte hade någon aptit alls.   ”Vill du ha lite nektar, Flora?” frågade fru Blåklocka och höll fram nötskalskannan. Hon var lika vacker som sin dotter, med samma mörkblå hår och ovanliga silver- och guldmönstrade vingar, och hon såg alltid väldigt ­elegant ut.   ”Åh! Eh … nej tack”, stammade Flora när 18

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 18

2013-01-31 09:48


hon rycktes ur sina tankar. ”Förlåt, jag bara … tänkte på första skoldagen i morgon.” Det hettade i öronen när Bella gav henne en frågande blick.   Familjen Blåklockas matsal låg mitt inne i buskens stam och var helt rund, med ett blankt, svart stenbord och eleganta valnötsskalsstolar. På väggen hängde en stor blombladsbonad.   Matsalen var mycket pampigare än något av rummen hemma hos Flora, och plötsligt längtade hon efter sin familjs hemtrevliga, kaotiska

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 19

2013-01-31 09:48


stubbe bredvid strömmen i skogen. Hon skulle ge vad som helst för att få vara där nu, och för att inget av det här någonsin skulle ha hänt!   ”På tal om skolan fick jag ett blomblad från Miranda i dag”, sa fru Blåklocka och ställde kannan på bordet igen. ”Bella, minns du henne från festen jag hade förra året?”   Bella sken upp. ”Miranda Månglöd? Klart jag gör!” Hon vände sig ivrigt mot Flora. ”Hon är en av mammas gamla vänner från modell­ tiden. Nu är hon en väldigt berömd mode­ designer. Hon är alltid med i alla blomblads­ tidningar!”   ”Jag har nog hört talas om henne”, sa Flora och blev genast intresserad, trots sitt dåliga humör. ”Har du verkligen varit modell, fru Blåklocka?”   Fru Blåklocka log. ”Ja, har inte Bella berättat det? Miranda är en god vän från den tiden. Hon har alltid haft öga för mode. Det är faktiskt hon som har gjort den här”, sa hon och gjorde en gest mot sin skimrande spindelvävsklänning.   ”Den klär dig verkligen”, sa herr Blåklocka 20

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 20

2013-01-31 09:48


beundrande. ”Du skulle fortfarande kunna vara modell – du är lika vacker som första dagen vi träffades!”   Flora såg att Bella grimaserade, och hon log förstående. Det var så pinsamt när föräldrar började gulla med varandra inför ens vänner.   ”Hur som helst, Miranda skriver att hennes dotter Kicki ska börja på Glitterving i morgon”, fortsatte fru Blåklocka. ”Hon trivdes visst inte på Smaragdbladsskolan – hon tyckte att flickorna där var alldeles för snobbiga.”   Bella ryste. ”Åh, jag har hört att de där Smaragdbladsflickorna är förfärliga. Jag förstår henne verkligen – gör inte du det, Flora?”   ”Eh … nej”, sa Flora. Hennes hjärta ­började bulta hårt igen. En ny tjej! Det är säkert hon, tänkte hon förtvivlat.   ”Kicki går också i tvåan”, sa fru Blåklocka. ”Du kan väl ta hand om henne, Bella, och få henne att känna sig som hemma?”   ”Så klart!” sa Bella. ”Det måste vara otäckt att börja på en ny skola mitt i läsåret. Vi ska vara väldigt snälla mot henne båda två, eller hur, Flora?” 21

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 21

2013-01-31 09:48


Det kändes som om Floras vingar hade förvandlats till sten. Alla tittade på henne och väntade på hennes svar. ”Ja, självklart”, mumlade hon.   Bella såg oförstående ut och Flora tittade snabbt ner på sin klöverbladstallrik. Senare den kvällen, när hon och Bella packade sina saker, harklade sig Flora.   ”Hur är den där Kicki?” frågade hon nonchalant. De var i Bellas sovrum, en vacker liten gren fylld med små daggdroppsprydnader och fina blombladskuddar.   Bella tittade upp från sin ekbladsväska. ”Jag vet inte, jag har aldrig träffat henne. Men hennes mamma är väldigt trevlig.”   ”Jaha … men hur ser hon ut, då?” Flora lade en bunt nya blombladsblock i väskan och tänkte på den söta, lilahåriga fen i kristallen.   Bella rynkade pannan. ”Menar du Kicki? Hur ska jag kunna veta det?”   Flora ryckte på axlarna. ”Jag tänkte bara att du kanske har sett en teckning av henne någon gång, eller att din mamma har berättat …” Hon tystnade och insåg hur löjlig hon lät. 22

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 22

2013-01-31 09:48


Bella satte händerna på höfterna. ”Varför skulle vi prata om Kickis utseende? Flora, vad är det med dig? Du har varit konstig hela eftermiddagen!”   Flora tvingade fram ett skratt. ”Ingenting! Det är bara det att … eftersom hennes mamma har varit modell undrade jag om hon var lika vacker som sin mamma. Som med dig och din mamma.”   Bella rodnade sammanbitet. Hennes skönhet gjorde henne väldigt blyg, och hon tyckte inte om att prata om sitt utseende. ”Jag vet inte”, sa hon irriterat och tryckte ner ett par grässtrumpor i väskan. ”Du får se själv i morgon!”   ”Förlåt”, muttrade Flora.   Bella suckade. ”Det är lugnt. Men Flora, det är bara löjligt att jämföra mig med min mamma. Jag kan aldrig bli som hon.”   ”Vad menar du?” frågade Flora. ”Ni är ju jätte­lika!”   Bella gjorde en grimas och lade ner sina ­stövlar bredvid strumporna. ”Inte på det sättet. Jag menar bara … att jag aldrig skulle våga bli modell.” 23

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 23

2013-01-31 09:48


Flora stirrade på henne. ”Vill du bli modell?”   Bellas kinder blev illröda. ”Nej, det vill jag inte!” sa hon snabbt. ”Jag vill inte ens prata om det, okej?”   ”Okej”, ekade Flora förvirrat. Ville Bella bli modell? Visst var Bella mycket mer modeintresserad än Flora, men hon var ju så blyg! Flora hade inte ens tänkt tanken att Bella skulle vilja bli modell.   Flora kände sig av någon anledning ännu mer nedstämd när hon fortsatte packa. Tystnaden mellan dem blev längre och längre.   ”Flora, vad är det?” frågade Bella till slut. ”Snälla, berätta – jag märker ju att det är någon­ ting.”   Orden fastnade i halsen på Flora. Hon kunde inte berätta för Bella vilka hemska saker hon hade sett – det gick bara inte!   ”Jag vill bara inte åka tillbaka till skolan ­riktigt än”, sa hon till slut och pillade på väskans barkspänne. ”Lovet har varit så glimrande!”   Bella såg inte övertygad ut. ”Är du säker på att det bara är det?” 24

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 24

2013-01-31 09:48


”Helt säker”, sa Flora kort och vände henne ryggen.   Hon kände sig blytung inombords när de hade packat klart. Bellas rum var så litet att Flora fick sova i en silkeshängmatta uppe i taket, och när det blev dags att lägga sig flög hon dystert upp till den.   ”Jaha, god natt då”, sa Bella, som fortfarande lät förvirrad.   ”God natt”, mumlade Flora tillbaka.   Bella släckte lysmasklampan och det blev 25

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 25

2013-01-31 09:48


mörkt i det lilla rummet. Flora kurade ihop sig i hängmattan och stirrade in i skuggorna långt efter att Bella hade somnat.   För första gången i sitt liv såg hon inte fram emot att återvända till Glitterving.

26

16109_GV7_Den_nya_fen.indd 26

2013-01-31 09:48


16109_GV7_Den_nya_fen.indd 26

2013-01-31 09:48


www.wahlstroms.se ISBN 978-91-32-16109-4

Woods_den_nya_fen_org.indd 1

2013-01-28 10:30


9789132161094