Issuu on Google+


I serien Klass 7 B har utkommit: Sommaren före sjuan – 3237 Den nya klassen – 3238 Fem kyssar och en fest – 3273 Varma händer frusna hjärtan –3286 En känsla av november – 3299 Veckor av lögn – 3322 Det som gör ondast – 3326 Början på värmen – 3327 Vi ses – lova det! – 3328

2

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 2

2012-03-30 12.23


3

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 3

2012-03-30 12.23


Jag vill tacka Hannah och Emi som har läst och kommit med synpunkter. Marita som jobbar på Socialtjänsten för information om hur det går till vid jourhemsplaceringar. Thomas på FysioCare för att han har kontrolläst det jag har skrivit om fotboll och judo.

www.wahlstroms.se Copyright © Pernilla Gesén 2012 Utgiven av B. Wahlströms Bokförlag, Forma Books AB 2012 Forma Books AB är ett dotterbolag till Forma Publishing Group AB som är miljöcertifierat enligt SS-EN ISO 14001 Omslagsillustration Nina von Rüdiger Omslagslayout Evelina Thörnberg Sättning B. Wahlströms Bokförlag Tryck ScandBook AB, Falun 2012 ISBN 978-91-32-16105-6

4

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 4

2012-03-30 12.23


Kalle Kalle är irriterad på sig själv. Hur många gånger har han inte ringt på hemma hos Paulina? De har känt varandra sedan fyran. Och här står han utanför sin kompis ytterdörr med fjärilar i magen. Han tar ett djupt andetag och sätter pekfingret på ringklockan. Dörren far upp och en yrvaken tjej med mellanblont rufsigt hår blir synlig. – Kommer du redan? Det är nästan så att Kalle skäms utan att förstå varför. Det brukar vara Paulina som är färdig i tid, inte Kalle. Men den här natten kunde han inte sova, en känsla som inte ville släppa taget. Paulina blir plötsligt medveten om att hon står i bara trosor och sovtröja. – Men shit! skriker hon och skyndar mot sitt rum. Kalle stänger ytterdörren och flyttar försiktigt undan ett gosedjur och en liten barnjacka, innan han sätter sig på pallen. Från Paulinas rum hör han hur det smäller i garderobsdörrar, trådbackar som dras ut och knuffas in. Paulina kan vara glad att hon har ett eget rum, hade Kalle varit så högljudd hade han garanterat fått en utskällning av sin storebror Johan. Särskilt en sådan här morgon, för Kalle hörde hur även Johan låg och vände och vred på sig halva natten. Han ser sig om i den ljusa hallen. Barnkläder överallt, det är svårt att förstå att Paulina bara har två småsyskon, av kläderna att döma verkar det vara ett helt dagis. – Var är de andra då? frågar han och följer efter Paulina in i köket. 5

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 5

2012-03-30 12.23


– Hos pappa, och mamma jobbar. Paulina rotar fram smör, mjölk och ost från kylen. Kalle ser att hon har shorts på sig. De ser nya ut. – Jag blir ju alltid väckt av Felicia eller Hampus. Det går inte att vakna av väckarklockor, muttrar Paulina och brer smör på en lingonmacka. Kalle passar på att ta sig en macka han med, snart står de lutade mot diskbänken och trycker i sig frukosten medan de sneglar mot köksklockan som sitter på väggen. – Vad är det med dig förresten? Du brukar ju inte vara så här tidig. – Nej, jag vet inte. Det kanske är för ljust för att sova? – Ha! Paulina skrattar så att det sprutar brödsmulor ur hennes mun och viftar med den halvätna mackan mot Kalle. – Som om det skulle påverka dig. Du, jag känner dig för bra. Kalle ler osäkert. Paulina blinkar och slänger med håret. – Du ligger säkert och tänker på Amira, flinar hon och knuffar till honom innan hon ställer ner mjölkglas, osthyvel och smörkniv i diskhon. Amira? Det är inte hennes fel att han ligger vaken på nätterna. Trots att klockan inte har slagit åtta på morgonen värmer solen. Kalle tar av sig munkjackan, det kommer bli en svettig dag och han ångrar att han tog jeansen. Snart skymtar de tornet på Sofia kyrka som sträcker sig över de ljusgröna träden likt en konstig rymdraket. – Bara två veckor till skolavslutningen, säger Paulina när de går uppför den långa backen i Vitabergsparken. Gång6

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 6

2012-03-30 12.23


vägen kantas av lövträd och på grenarna sitter fåglarna och sjunger. – Vad ska du göra på lovet? – Fotbollsläger, och så ska jag hälsa på Tessan, fatta att hon ska flytta till Göteborg! Paulina saktar ner stegen. – Usch, jag kommer att sakna henne, mumlar hon och sparkar till en ölburk som ligger på marken. Det kommer inte Kalle att göra. Han skulle vilja prata om det. Hur kär han var i Tessan för ett år sedan. Hur han klantade till det så att han höll på att förlora Paulina som kompis. Det blev aldrig likadant med Paulina efter Tessan. Innan var de allra bästa vänner, nästan som om de satt ihop. – Kommer du ihåg i mellanstadiet när vi kunde tänka på exakt samma sak exakt samtidigt? frågar han. De har äntligen tagit sig uppför backen, en kort raksträcka kvar, sedan är de framme. – Mm. Jag fattar inte att det bara var typ ett år sen. Det är sjukt vad mycket som har hänt sen vi började sjuan. Den stora gula skolbyggnaden blir synlig, några trappsteg ner till en asfalterad skolgård som de sneddar över. Paulina knuffar upp den tunga porten och börjar glatt skutta uppför stentrapporna. – Orka ha skåpen på fjärde våningen, pustar Kalle. I åttan borde vi få ha dem på plan ett. Paulina väntar in honom och dunkar honom brutalt i ryggen. – Dålig kondis? flinar hon som vanligt innan hon fort­ sätter upp och försvinner ur Kalles synfält. Först nu minns han vad han tänkte fråga henne. 7

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 7

2012-03-30 12.23


Paulina Paulina plockar fram samhällskunskapsboken, pennor och block från skåpet. Trots att det är fullt med folk som hänger i korridoren får hon genast syn på Rozannas svarta lockar bakom en skåpdörr. Paulina går fram. – God morgon! Rozanna hejar tyst och suckar över att hon inte har någon penna som fungerar. Paulina sträcker fram en blyertspenna och kikar in i Rozannas skåp. På skåpdörren sitter schema, ett svartvitt vykort med Jimi Hendrix, ett foto på Rozanna med sin mamma Camilla och under det ska fotot på Rozannas band sitta, men där är bara tejpen kvar. Paulina ska precis kommentera det när Rozanna smäller igen skåpdörren framför näsan på henne och börjar gå mot Andreas klassrum. Paulina får halvspringa för att hinna ikapp. Hon pratar på om vad hon gjorde i helgen, babblar om fotbollsträningen och om att hennes småsyskon ska vara hos Roy en hel vecka för första gången sedan han flyttade. – Jag funderar på att sluta i bandet. Rozanna ser plötsligt så uppgiven ut att Paulina får lust att slänga sig om halsen på henne, men hon låter bli, för Rozanna är så ömtålig att hon blir porslinshård när hon är ledsen. – Nej! Varför då? Rozanna himlar med ögonen och Paulina vet egentligen svaret. Yosef och Erik tränger sig förbi och går in i klassrummet. – Det är Johan som borde sluta, inte du, fortsätter Paulina. 8

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 8

2012-03-30 12.23


Från klassrummet hör de hur deras lärare Andreas säger till Gullan att hon inte får åka bräda inomhus och hur Gullan svarar något kaxigt. – Säger du det till Johan i så fall? frågar Rozanna. – Låtsas du fortfarande som om han är luft? – Han är luft. Det finns ingen annan trettonåring som kommer i när­ heten av att vara så bra på bas och sång som Rozanna är. Det finns heller ingen annan som kan vara så tjurig under lång tid. Det har gått flera veckor sedan Valborgsfesten då Paulina såg Tessan och Johan kyssas. Och kanske är det egentligen oförlåtligt, att kyssa sin flickväns bästa vän, men Paulina är säker på att Johan alltid kommer att vara kär i Rozanna. – Har han försökt förklara? frågar hon försiktigt. – Jag är inte intresserad, han är död. Rozanna lämnar henne och går in i klassrummet. Kalle stannar till bredvid Paulina. – Läget? Du ser ju inte så värst glad ut. Paulina grimaserar mot Rozannas ryggtavla innan hon följer efter Kalle in i klassrummet. – Min brorsa är en idiot. Men det är nästan så jag tycker synd om honom, han har grym ångest, säger Kalle. Han blir hängande över Paulinas bänk när hon har satt sig. Hon tittar frågande på sin kompis. – Var det nåt? Kalle ser plötsligt bortkommen ut och lommar iväg till sin plats. Paulina följer honom med blicken. Andreas är religiös på ett speciellt sätt. Han är övertygad om att han måste lära alla tonåringar att tänka själva. Fatta sina egna beslut. Svänga och kränga runt varenda möjlighet i livet. 9

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 9

2012-03-30 12.23


Nu går han runt i klassrummet, gestikule­rar med armarna när han pratar, ser alla i ögonen. Det halvlånga håret är som vanligt trassligt, idag är han klädd i orange och lila tröja med någon indisk elefantgud tryckt på magen, helt enkelt väldigt mycket Andreas. Han är glad och på hugget. Klass 7B vaknar motvilligt till. Andreas måste tro att samhällskunskap är den finaste gåva man kan få. Paulina rycks med – snart sitter hon och ler och nickar instämmande åt hans ord. – Samhälle, vad betyder det? Andreas låter frågan hänga över skolbänkarna utan att vänta på svar. – Jag kan förklara det så här. Utan samhälle dör vi, för samhälle är grupptillhörighet, med ramar och regler. Vi behöver ju fast mark, eller hur? Vi vill ju inte sväva omkring som små ensamma astronauter i tomma intet. – Jag vill, säger Gullan som använder sin skateboard som fotpall. – Men även det är en typ av grupptillhörighet, en del av samhället som består av skejtare, det är också trygghet och identifikation. Det är det jag menar, samhälle kan vara lika med trygghet. Andreas stannar plötsligt vid ett av de höga fönstren och tittar ut. Så vänder han sig snabbt om och tittar på klassen. – Finns det något negativt med det då? Trygghet som finns i en grupp? Trygghet i samhället? Elin? – Eh, jag vet inte. Att det kanske blir svårt att tänka själv och så. Att man litar på att nån annan vet bättre hela tiden, svarar Elin och flackar med blicken. – Exakt! Det här med samhälle kan också vara lite förrädiskt. För det finns risk att vi blir sömniga. Som kanske några av er just nu sitter och halvsover, i väntan på att få allt 10

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 10

2012-03-30 12.23


levererat. Blir det prov eller inte? Vilka sidor ska jag läsa? – Ja, men blir det det? Prov alltså? frågar Hanna. Andreas skakar på huvudet och ler så att hans ojämna tänder blir synliga. – Vi glömmer bort att tänka självständigt, att ta ansvar för oss själva. Paulina sätter sig ordentligt upp i stolen. Hon ser hur solstrålarna dansar mot det fula grönbruna golvet, mot de ljusa träbänkarna, mot mörka, blonda, rödlätta, brun­håriga huvuden som alla är uppmärksamt vända mot deras lärare. Snart känner hon en blick i nacken och vrider på huvudet. Kalle drar på mungiporna, Paulina ler tillbaka. Andreas försöker lägga det trassliga håret bakom ena örat, men misslyckas. Han ler underfundigt. – Och så går vi plötsligt omkring i likadana tränings­ overaller. Flera i klassen exploderar av skratt. Andreas gungar fram och tillbaka på sina fötter, verkar inte alls förstå vad som var roligt. – Men va fan, det där var taskigt, muttrar Tessan och drar i luvan på sin rosa onepiece. – Åh, jag menade inte så, jag menar bara att vi så lätt glömmer bort att fråga oss själva om vi verkligen väljer det vi vill, eller om vi låter andra göra valet åt oss för att passa in. Och vad händer med dem som inte tillhör samma grupp? Som till exempel hejar på ett annat lag. – De ska ha spö, säger Yosef kaxigt. – Varför reagerar vi så? – För att de tillhör en annan grupp såklart och det klarar en del inte av för det gör dem helt nervösa, säger Amira och blänger på Yosef. 11

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 11

2012-03-30 12.23


– Exakt! Så reagerar alla djur, även människor. Det vi inte känner igen hotar oss. Och samhället är ju faktiskt som en gigantisk grupp. Därför finns det en risk att de som inte passar in blir utestängda. Paulina ser sig omkring i klassrummet medan Andreas fortsätter att prata om grupptillhörighet och samhällsstruktur. Grupp klass 7B. Hon har svårt att förstå att hon bara har gått i den här klassen ett år. När hon började kände hon nästan ingen och nu … Paulina tittar på sin kompis Tessan, söt som en docka i sin overall. Hon tänker på hur löjligt hon reagerade första gången de träffades. Bara för att Kalle blev kär i Tessan. Nu är Tessan en av Paulinas allra bästa vänner. Hur ska hon klara sig när Tessan flyttar? Paulina suckar och sneglar på Tessans kille. Set kommer att få det värst av alla. Där sitter han med sitt zebrarandiga hår och kajal runt ögonen och visar ingenting. Men inuti är han full av glaskross, det är hon säker på.

12

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 12

2012-03-30 12.23


Tessan Okej. Det är kanske lite varmt för att vara klädd i mys­overall, men Tessan gick raka vägen till skolan efter att hon hade sovit över hos Set. Och hennes föräldrar orkar inte bråka om att hon är för ung för att sova hos honom, för snart ska hon flytta. Ner till jävla Göteborg där det är omöjligt att hitta någonstans och spårvagnarna gnisslar och alla vill äta fisk hela tiden. Det kan ju Stefan och Malin inbilla sig, att Tessan kommer att trivas när de väl har flyttat. Hur då? Skulle hon bli en helt annan person bara för att de byter stad? Tessan tycker att det Andreas tjatade om var bra – att tänka själv. Att inte bara flyta med. Tessan drar i dragkedjan på overallen, upp och ner. Hon kommer att hata Göteborg så mycket att föräldrarna till slut inte orkar och då kommer de att flytta tillbaka till Stockholm igen. – Vi måste dra och bada efter skolan. Tessan tittar på Set som langar in sina böcker i skåpet och låser. – Jag vet var. Set pekar på Nicolas som precis passerar. De haffar honom direkt. – Du har pool.Vi är dina bästa vänner och vi döör av värmeslag, suckar Set överdrivet. Först nu ser Tessan att Hanna står bredvid. – Du kan väl också följa med? frågar hon. – Nja, tror inte det, säger Hanna och Tessan undrar om hon fortfarande är sjuk. För det var inte länge sedan Hanna 13

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 13

2012-03-30 12.23


svalt sig själv så mycket att hon nästan suddades ut och dog. Tessan försöker tränga undan fantasibilder av Hannas tydliga revben och vassa höftben och alldeles för magra lår. Hanna har inte duschat på gympan under hela våren så Tessan har ingen aning om hur hon ser ut. Hon måste sluta med sina konstiga fantasier. Tessan skäms för att hon blir lättad över att Hanna inte följer med och badar. – Men du vill gärna att vi badar hos dig, säger Tessan och tittar på Nicolas. – Jag hade bestämt med Kalle, börjar Nicolas. – Han vill också bada, Paulina med, säger Tessan övertygande och får med sig både Set och Nicolas för att leta reda på de andra. Tessan ligger i en solstol på Nicolas tomt och är sommar i hela kroppen. – Vem har ändrat sig mest under det här året? frågar Nico­ las. – Menar du i hela klassen? undrar Paulina. Nicolas nickar. – Oj, Amira kanske. – Amira? frågar Kalle förvånat. – Ja, hon var ju så där skötsam och osynlig i början, men nu har hon börjat tänka på hur hon ser ut och så har hon blivit kaxigare, förklarar Paulina. – Det är ju bara för att hon har en crush på Kalle, säger Tessan obekymrat. – Men! Kalle blir röd i ansiktet. De andra skrattar. – Jag vet vem jag tycker. Hanna, säger Nicolas. Skrattet tar slut. Tessan tänker på hur Hanna var i början av 14

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 14

2012-03-30 12.23


höstterminen, tuff och kall. Som om hon inte brydde sig om någonting. Och sedan slutade hon äta, och blev som ett skelett, så sjuk att hon inte ens fick gå till skolan. De andra håller med. – Skönt att hon är frisk igen, säger Set. – Kom igen, så snabbt blir man inte frisk. Hanna säger att hon jämt går omkring och är rädd för att hon ska bli sämre. Nicolas får något dimmigt över blicken – Ni har verkligen blivit bundis, säger Tessan nyfiket. – Äh, vi är bara kompisar. Det bara blev så en kväll när vi var vid samma Valborgseld. Först började vi bråka men sen började vi snacka. – Prata inte om Valborg, ryser Tessan och flyttar över till Sets solstol. Kalle hoppar upp och börjar sparka på en fotboll som ligger i gräset. – Ni kanske blir ihop, retas han och flinar mot Nicolas. – Vadå? Kan man inte ha tjejkompisar? frågar Nicolas. – Kom igen, det finns alltid en anledning till att man vill bli kompis med tjejer, fortsätter Kalle. – Säger du det? Nicolas nickar mot Paulina. Kalle sparkar nervöst iväg bollen så att den landar i poolen. – För egentligen så är Kalle kär i mig, det är bara därför vi har varit kompisar sen mellanstadiet, retas Paulina. – Jättekul, mumlar Kalle och hoppar ner i poolen för att ta upp bollen. Tessan njuter av att känna Sets värme mot sin rygg, känna hans andetag vid örat och armarna runt hennes mage. Hon vill sitta så här för alltid, luta sig mot Sets bröst, veta att de tittar på samma sak samtidigt och att de känner likadant. Kalle häver sig upp över poolkanten och tar sin handduk. 15

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 15

2012-03-30 12.23


En puss i nacken, Tessan vänder sig om. Sets ögon strålar som gröna solar. – See these eyes so green, I can stare for a thousand years, nynnar hon och pussar honom på munnen. – Tänk att du till och med har lärt dig David Bowie. Set pussar henne igen. – Men jag gillar fortfarande Justin Timberlake bäst. – Aj! Det där gjorde skitont. Man kan inte säga såna där fula namn när jag är med. – Timber, Timber, Timberlake! skriker Tessan. Set drar upp henne på fötter. Snart har de skojbråkat sig över poolkanten och ner i det kalla vattnet. Tessan simmar under vattnet och nyper honom i benen. Nicolas kastar i fotbollen och hoppar efter. – Vattenpolo! tjuter han och lockar ner både Paulina och Kalle i poolen. Tessan trampar runt i poolen och försöker fånga bollen som hela tiden glider undan i vattnet. Hon skrattar så att tårarna sprutar. Inte visste hon att vattenpolo var så roligt. Hennes kompisar kastar sig vilt efter bollen som är omöjlig att behålla mer än en kort stund. Och omöjlig att kasta i mål. Tessan badar tills hon är slut i hela kroppen. Hon kliver upp och kraschar i solstolen igen. Set kraschar på henne. – Men! Jag är skadad, skrattar hon. – Jag med! Här! skojar Set och sätter hennes hand över sitt hjärta. Och skrattet dör så fort. Länge ser hon in i Sets sorgsna ögon. See these eyes so green. Tessan måste blinka många gånger, salta tårar svider på kinden. 16

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 16

2012-03-30 12.23


Det är som ett gift med långsam verkan. Att föräldrarna redan hade köpt huset på Särö utanför Göteborg innan Tessan visste att de skulle flytta, att fler och fler saker försvinner från lägenheten, men så diskret att hon nästan inte märker det. Och så nu. Det står en hurtig kvinna i deras vardagsrum och städar. – Cilla, säger hon och sträcker fram en hand för att hälsa. Tessan hälsar tankspritt, tänker att städtanten brukar komma första torsdagen i varje månad och inte heta Cilla, tänker att föräldrarna har flyttat fler saker till Göteborg och ser sig misstänksamt omkring i det ljusa vardagsrummet. Cilla följer henne med blicken. – Ja, det måste vara välstädat och undanplockat nu. Det är ju visning imorgon. – Kärring! Cilla ryggar skrämt tillbaka. – Förlåt, inte du, men mamma. Pappa också. Kärringar båda två! Tessan marscherar in i sitt rum och drämmer igen dörren. Allt i det här rummet är en del av henne. Hon har bott i den här lägenheten sedan hon var pytteliten. Även om hon ibland tröttnar på att det är så mycket rosa i rummet, vill hon inte ha det på något annat sätt. Det finns inte i själva sakerna, utan i luften. Det är Tessanluft. Hon trycker pannan mot fönsterrutan. Gångvägar, välskötta ytor med gräs och blommor, snett till vänster pizzerian med godaste hawaiin, längre bort skogsgläntan med det lilla berget, tystnaden, dofterna där ute, ljuset. Hemmahemmahemma. – Vi har en visning imorgon kväll mellan sex och åtta, då är det bra om du håller dig hemifrån. 17

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 17

2012-03-30 12.23


Stefan sitter framför sin laptop vid matbordet som används när de har gäster, Tessan halvligger i soffan och slötittar på teve. – Det går inte, jag har sagt till några i klassen att de kan komma till mig imorgon, ljuger hon. Det blir tyst något för länge. – Det har vi inte pratat om. – Inte att det skulle vara visning heller. – Du vet att vi ska sälja lägenheten. För att kunna göra det måste vi ha några visningar, det är inget konstigt med det. Med skitnödig vuxenröst. – Du vet att jag är tvungen att flytta från alla mina kompisar fast jag hatar det. Då är det inte konstigt att jag bjuder hem några av dem. I exakt samma ton. – Tessan. Suck. – Pappa. Suck. – Jaha. Men nu får du ändra på dina planer, det förstår du väl? Dina vänner kan komma hit i övermorgon istället. Visningen är redan utannonserad, det kommer förmodligen mycket folk. På teve: Ensamma människor vill bli omgjorda så att de blir vackra, zappar, olyckliga familjer räddas av att en massa snickare dundrar in i deras hem, zappar, välsminkade skåde­ spelare tittar i mikroskop för att utreda mord, zappar.

18

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 18

2012-03-30 12.23


Oskar Oskar stirrar på sig själv i spegeln. Han drar fingrarna genom det centimeterkorta håret. Raka av det eller inte? Han har inte låtit det bli så här långt sedan han vet inte när. Men nu är det som, orka, på något sätt. Inte. Blåa ögon, buskiga ögonbryn, ganska trubbig näsa, stora läppar. Ett ansikte som inte säger honom någonting. Men han är i alla fall inte särskilt lik sin pappa för då hade han inte stått ut. Det skulle väl vara den där blicken som möter honom i spegeln. Porslinsögon, som en skyltdockas, helt utan djup, precis som … Oskar knyter näven och drar den i slow motion rätt in i spegelbilden. Som en markering, inget splitter, han har kontroll. Och han är på väg till skolan. Svenska, engelska, matte. Kärnämnen tjatar jourföräldrarna, viktigt, viktigt. Tjatar stödläraren. Och förresten. Jour föräldrar. Vadå? Oskar är definitivt helt ensam och han får ont i huvudet av det här nya. Fjorton år och allt han har lärt sig rinner ifrån honom sedan han kom till Nick och Gunilla. De säger det aldrig. Att hans föräldrar har varit värdelösa. De behöver inte säga någonting, för Oskar är jourhemsplacerad och det säger allt. Han är jobbigt sugen på alkohol. En månad. Det är rekord. Sedan Oskar fick smak på alkohol för några år sedan har det knappt gått mer än ett par dagar utan att han har druckit. Men det tänker han inte berätta för någon. Han ska bara sköta sig i sommar, sedan kanske han får komma hem igen. Stödläraren har rött burrigt hår, säckiga kläder och flammiga kinder. Det finns mycket man kan slänga ur sig om en sådan kropp, men Oskar håller tillbaka. 19

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 19

2012-03-30 12.23


– Jaha, säger hon och tittar på det Oskar har skrivit. Det här går ju riktigt bra, du har svarat rätt på mer än hälften av glosorna. Stödläraren ger honom ett osäkert leende och rättar till sina glasögon. – Vad säger du, orkar du fortsätta en stund till? De sitter i ett litet grupprum i en skola som ligger åtta kilometer från jourfamiljens hus. Varje dag måste Nick eller Gunilla lämna och hämta honom. Som om han var en liten unge. Han ska vara här en timme till och har inget bättre för sig. Oskar rycker på axlarna. Stödläraren tolkar det som ett ja. Hon plockar fram engelskaboken och ber honom slå upp sidan trettiosju. Högläsning alltså. Oskar läser några rader och slutar. Det går för långsamt, orden blir fel. Han skjuter undan boken. Läraren undrar om hon ska läsa texten högt för honom en gång. Oskar mumlar ett ja och låter blicken vila på en bokhylla med skolböcker medan hon läser. Han funderar på hur han enklast ska få tag på alkohol. Att ta från jourhemmet är för riskfyllt, han har ju lovat sin mamma att sköta sig. Han får helt enkelt försöka övertyga Nick och Gunilla om att han är redo att träffa sina kompisar. Träffar han dem är han säker på att det finns sprit. Tre gånger i veckan hänger Oskar med Nick och Azad till judoklubben. Han gillar det, träningslokalen börjar kännas som hemma. Även om Oskar gärna hade sluppit Azad. Han är ett år äldre, liten och tunn och en bladderkäft som tror att han är viktig. Bara för att Azad har bott längre hos Nick och Gunilla gör det honom inte till någon och när Oskar bara blir tillräckligt bra på judo ska han nog punktera den där beniga smilapan. Oskar försöker att inte gå igång trots 20

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 20

2012-03-30 12.23


Azads högljudda skryt om hur bra kondition han har. Jag lovar, jag brädar dig fett i armhävningar. Jag lovar, jag klappar händerna mellan varje armhävning. Jag lovar, jag svettas nästan inte. Jag lovar … Oskar behandlar den lilla skiten som luft. När han kommer in i Dojon, som lokalen kallas, sjunker axlarna, trycket i huvudet lättar och ångesttankarna släpper. Här är det träning som gäller. Judo innebär inte bara fysisk träning. Här måste Oskar öva sig i att vara fokuserad, att se sin motståndare för att räkna ut hans nästa drag och även lära sig att spara på krafterna. Oskar tycker att det är den bästa skola som finns och fick han bestämma hade han varit här varje dag. Idag ska de öva matt-teknik och handkast. Det är först nu som träningen börjar kännas som på riktigt. Oskar vet att han bara har tränat judo sedan han kom till jourfamiljen för en månad sedan, men han önskar att han lärde sig lite fortare. När han tittar på dem som har tränat ett tag verkar det så lätt, men när han själv ska försöka lära sig kasten känns det omöjligt. Hjärnan måste tänka i så många steg, han är inte van. Nick står ombytt i sin vita judodräkt, runt midjan hänger ett svart bälte. Armarna i sidan, bredbent, gruppen står uppställd på rad. De har precis slutat med uppvärmningen som nästan körde slut på Oskar, med armhävningar, knäböj och situps. Nicks tjatande, Tempo, tempo, tempo! ringer fortfarande i öronen. Nick ber Azad att komma fram. – Krokbenskast, säger Nick och medan han låter Azad fälla honom förklarar han tekniken. Azad ser äckligt nöjd ut över att vara utvald. Så upprepar 21

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 21

2012-03-30 12.23


de kastet, men den här gången är det Azad som far i mattan. Nick fäller honom som om han var luft. Oskar skrattar inombords. Azad ser så viktig ut, som om han var Nicks favorit. Azad är huvudet kortare än Oskar, trots att han är ett år äldre. Och benig, han verkar ju inte ha en enda muskel. Oskar retar sig på att han är så uthållig. Men Oskar kommer att fälla honom, det kommer att gå så lätt. Snart är Nick klar med genomgången, de ska para ihop sig två och två. En uke och en tori. Oskar ställer sig framför Azad som inte verkar fatta att han snart kommer att bli krossad. Azad står där och flinar i sitt gröna bälte som om det skulle göra honom skitviktig. Oskar blir för ivrig, Azad parerar hans försök utan problem, får Oskar att känna sig som en idiot. Så är det dags för byte. Azads tur att kasta. Oskar ligger på rygg, han hade inte en chans. Nytt försök, Oskars tur. – Oskar, armarna snett bakåt. Nick är där och demonstrerar. Möblerar om Oskars armar och ben som om han var en leksak. – Azad, följ med i rörelsen. Azad låter sig fällas. Och det är tydligt att det bara sker för att Nick har bett honom. Oskar känner sig som en småunge, han hatar att han behöver så mycket hjälp. Och så är det dags för byte igen. Oskar flyger ner i mattan på första försöket. Studsar upp igen och slår till Azad i magen. Azad flämtar och faller ner på knä. Nu blev det felfelfel. Nicks väldigt bestämda röst bakom honom. – Du går till omklädningsrummet. Nick pekar med hela armen, sedan sätter han sig på huk vid Azad. Oskar står och trampar, det var inte så här han hade tänkt sig det. Azad tar sig långsamt upp på fötter igen. 22

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 22

2012-03-30 12.23


Om han bara tittade på Oskar så skulle han kanske kunna säga förlåt. Men Azad låtsas som om Oskar är luft. Nick pekar mot omklädningsrummet igen. – Du har tränat klart för idag, byt om och vänta på mig. Oskar lommar motvilligt iväg. Oskar struntar i duschen, han är för rastlös. Snabbt drar han av sig byxor och tröja och tar på sig jeans och t-shirt. Nick kommer in i omklädningsrummet, från lokalen hör Oskar hur de andra fortsätter att träna. Nick går fram och tillbaka i det trånga och stökiga rummet. – Det är helt oacceptabelt det som hände, säger han. Oskar skulle vilja säga att det inte var meningen, men det kommer inga ord. Han tittar på en hopknölad handduk som ligger på golvet. – Du vet reglerna. Egentligen måste jag stänga av dig från klubben. – Förlåt då! – Azad har tränat längre än du. Han är bättre, det får du hacka i dig, annars har du inget här att göra. – Ja, Azad är så viktig, en riktig rövslickare! Nick sätter sig mittemot och naglar fast Oskar med blicken. – Azad är inget hot. Det enda hotet som finns i din värld är du själv. Som det du gjorde nu, du sabbar för dig själv. Varför? Tycker du inte att du är värd mer? Nick pratar för konstigt, Oskar hänger inte med. – Jag blev lack, okej? Det händer inte igen, jag lovar. – Hur viktig är judon för dig? – Vadå? Typ viktig tror jag. Det är det enda som betyder nåt. 23

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 23

2012-03-30 12.23


– Då så, glöm inte bort det. Var schysst mot dig själv. Du kan väl i alla fall få göra en sak som känns viktig, eller hur? Men händer något sådant här igen är det slut med judon för din del. Och inte bara det, ger du dig på Azad igen kan du inte vara kvar hos oss utan måste flytta till en annan familj. Har du förstått? Oskar stönar irriterat. Nick upprepar frågan. – Ja! fräser Oskar och möter Nicks blick under en sekund. – Då så, då behöver du bara säga förlåt till Azad så stryker vi ett streck över det som hände. Nick reser sig igen. Oskar sitter kvar. – Vad väntar du på? – Men jag kan ju inte gå ut där när alla lyssnar, det är fan …, men det fattar du väl? Nick står kvar på samma ställe. Oskar suckar och reser sig.

24

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 24

2012-03-30 12.23


Paulina Paulina stör sig på hur hennes mamma rör sig i lägenheten. Hon går långsamt, stannar upp med blicken någonstans i fjärran, tar några steg till, tittar ut genom ett fönster, går fram till soffan och lägger alla fjärrkontroller i en prydlig rad, sätter sig, bläddrar förstrött i en tidning, reser sig och går ut i köket. Eva kan inte vara utan småsyskonen och Roy. Hennes armar blir hängande längs med sidorna, eller som just nu, putsande på en osynlig fläck på spisen. – Hur länge ska de vara hos pappa? frågar Paulina och sätter sig vid köksbordet. – En vecka, till på söndag, sex dagar till alltså. Eva vänder sig mot Paulina och ler ansträngt. – Hur var det hos Nicolas då? – Bra, vi spelade vattenpolo. – Roligt. Paulina hör att hon inte menar det. Att det bara är något hon säger. – Jag kommer att längta ihjäl mig när Tessan har flyttat. Hon är bäst på att få alla att må bra. När vi åkte hem från Nicolas kom hon på att vi skulle säga hej till alla som verkade sura, för att se om de blev gladare och många blev faktiskt det. Paulina pratar på för då slipper hon tystnaden. Hon berättar om skoldagen, om fotbollslägret hon ska till på sommar­ lovet, om att hon försov sig på morgonen. Hon undrar hur lång tid det kommer att ta innan hon vänjer sig vid att lägenheten är tyst. Hon är van vid att höra syskonen bråka och leka. Ska det bli så här nu varannan vecka? Evas blick 25

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 25

2012-03-30 12.23


glider bort från Paulina och ut genom fönstret. – Hallå, lyssnar du? – Va? förlåt. – Äh. Imorgon har jag fotbollsträning, så du vet. – Jag sparar mat. Eva hänger disktrasan över kökskranen och studerar sina naglar. – Kan vi inte äta ihop då? frågar Paulina. – Vi brukar ju äta klockan sex. – Vi? Paulina grimaserar och slår ut med händerna. – Nej, det är klart. Du och jag kan äta senare, eftersom det bara är … du och jag. Paulina känner hur rastlösheten kryper i kroppen. Hon reser sig och öppnar kylskåpet. – Är du hungrig? – Nej, jag bara, äh. Jag har inget att göra. – Jag vet, suckar Eva. Paulina stänger kylskåpsdörren. Plötsligt står hon väldigt nära sin mamma. Hon ser att Evas läppar darrar, att hon sväljer hårt. Paulina tränger sig förbi och lämnar köket. Det är inte svårt att övertala Amira att komma över. Snart har de stängt in sig i Paulinas rum. De halvligger på sängen medan Amira babblar om att familjen ska hälsa på hennes kusiner under sommarlovet. Hon pratar om sin släkt i Marocko, om sin roliga moster som bara är tio år äldre än Amira och om allt de gör när de är där. – Om du åker till Marocko måste du till marknaden i Marrakech, man kan köpa en massa fina saker där, men du ska pruta jättemycket för det är så man gör affärer där och 26

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 26

2012-03-30 12.23


det är faktiskt kul när man har lärt sig och på kvällen ska du gå till stora torget, det brukar vi göra och där är det jätte­ mycket folk och så köper man mat från små stånd och sitter vid jättelånga bord och det är som en stor fest och ibland reser vi till Essaouira och där tar stranden aldrig slut och … Paulina tycker om att lyssna på Amiras pladder – det får henne att glömma bort hur deppigt det är här hemma. Amira studsar upp från sängen och går fram till den stora spegeln. I ena hörnet sitter ett foto fastklämt mellan spegeln och ramen. – Vad små ni var. – Det är två år sen. Jag var på Kalles land. Amira tar loss fotot och sätter sig på Paulinas skrivbordsstol medan hon studerar bilden. – Ni ser glada ut. – Vi höll på och larvade oss. Det var pappa som tog kortet. – Tror du att ni kan bli så där bra kompisar igen? Paulina skakar på huvudet. Hon sätter sig upp i sängen och slänger benen över sängkanten. – Jag önskar att jag inte var kär i honom, suckar Amira. – Sluta med det då. – Lätt att sluta, säger Amira ironiskt och snurrar på kontorsstolen. Paulina går fram till skrivbordet och slår på datorn. Hon går in på Gröna Lunds hemsida. – Jag vill till Grönan! Kan inte vi åka dit i helgen? – Hur ska jag göra då? – Vadå? frågar Paulina och klickar på ett filmklipp från Fritt fall. – Hallå! Med Kalle såklart. På filmen blir folk fastlåsta i stolar som tar dem högt upp i luften, sedan faller de rätt ner mot marken och skriker i 27

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 27

2012-03-30 12.23


skräckblandad förtjusning. Paulina har åkt Fritt fall med Kalle. För två år sedan, hon minns precis hur kul de hade. De var på Gröna Lund med Kalles pappa en hel dag. Den sommaren var Paulina så säker på att det skulle vara Kalle och hon hela livet, för de gjorde nästan allt tillsammans. – Fattar du hur tjatigt det är att alla mina kompisar hela tiden pratar om honom? Först var det Tessan och sen Elin och nu du. – Du har väl aldrig varit kompis med Elin? frågar Amira. – Ändå. – Och Tessan hatade du väl när hon var ihop med Kalle? – Det var ju för att hon var så taskig mot honom och Kalle tjatade om sina problem hela tiden – det var lätt irri­terande. – Är du säker på att du själv inte är intresserad? – Av Kalle? Verkligen inte! protesterar Paulina. – Men du var det när han var ihop med Tessan, eller hur? – Det är hundra år sen. – I höstas. – Hundra år sen och du får absolut inte säga det till nån. De enda som vet det förutom du är Tessan, Rozanna och Nicolas. Paulina klickar vidare till nästa åkattraktion. Arga, snabba rörelser över tangentbordet. – Okej, säger Amira och tittar på dataskärmen där människor skramlar fram i hög hastighet på den nya bergochdalbanan. – Prata med honom då. Fråga vad han känner och så, föreslår Paulina. – Äh, det går inte. Paulina skrattar till. – Jag vet. Han är sjukt dålig på att prata om grejer. 28

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 28

2012-03-30 12.23


– Han pratar med dig. Amira reser sig upp igen och sätter tillbaka fotografiet där hon tog det. – Du kanske skulle kunna göra det? Prata med honom alltså? Hon vänder sig om och ser frågande på Paulina. – Kanske, mumlar Paulina. – Det vore skitsnällt. Paulina låser blicken i datorn. Vilka artister blir det på stora scenen i sommar? Hon försöker strunta i Amiras blick.

29

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 29

2012-03-30 12.23


Kalle Elevkaféet är nästan tomt på folk. Förutom Kalle och Set är det bara något gäng från nian som hänger runt ett bord och knappar på sina mobiler. Solen steker in genom höga fönster och får kaféet att se ovanligt dammigt ut. Bakom disken med inplastade ostmackor och chokladbollar står Joel och bläddrar i en serietidning. Kalle letar efter krita för att putsa sin biljardkö. Set samlar in bollarna i triangeln. – De andra är säkert ute, säger Kalle och lägger upp den vita köbollen. – Säkert, säger Set. – Så vad gör vi här? – Spelar biljard. Set lyfter försiktigt upp triangeln utan att röra bollarna. – Kom igen, borde vi inte gå ut? Set nickar åt Kalle att han ska spränga. Bollar i olika färger snurrar runt på bordet. – Men allvar, jag trodde att du ville vara med Tessan hela tiden nu, fortsätter Kalle och stöter till en helfärgad boll som försvinner ner i ett hål på långsidan. – Det vill jag. – Varför är du inte det då? Kalle misslyckas med nästa försök och det blir Sets tur. – Äh, ibland är det för jobbigt bara. Vi blir så ledsna hela tiden. Set stöter till den vita bollen. Den krockar med boll tio som rullar iväg och lägger sig i ett bra läge vid ett av hålen. Set ser nyfiket på Kalle. 30

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 30

2012-03-30 12.23


– Men du verkar vilja gå ut. Det kanske är nån du saknar? – Äh. Om Kalle fick välja en enda sak i sitt liv så skulle det vara att han aldrig mer rodnade. – Kalle? retas Set. – Nu spelar vi! säger Kalle stressat och stöter till för hårt. – Det är Amira! Eller hur? – Din tur. – Eller hur? Sets leende bara växer. Han står och lutar sig mot sin biljardkö och verkar ha glömt bort att de spelar. – Det är ingen! Nu spelar vi. Så fort Kalle kliver in i mattesalen börjar det krypa i kroppen på honom. Hans föräldrars uppmanande röster i huvudet. Du måste försöka. Skolk leder inte till något bra. Matte med Marina. Marina är väl okej, men matte är Kalles värsta ämne. Division med decimaltal har Marina skrivit på tavlan. Det måste vara någon typ av hörselallergi för när han försöker lyssna på lärarens genomgång så förstår han ingenting. Det är bara som ett surr av obegripliga förklaringar och ord, som om hon pratade ett helt annat språk. Paulina fingrar på en blyertspenna medan hon intresserat följer med i det Marina skriver upp på tavlan, hon är så uppslukad av genomgången att hon inte märker att Kalle grimaserar mot henne. Så har deras lärare pratat klart och alla flyttar plötsligt runt i klassrummet. Två och två, hör han Marina säga och märker att platsen bredvid Paulina är ledig. Kalle skyndar dit. – Kan vi jobba? frågar han snabbt. – Men jag hade tänkt jobba med Amira. 31

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 31

2012-03-30 12.23


– Det är taskigt, ni är båda duktiga på matte. Det borde vara en vinnare och en förlorare i varje grupp. Paulina skrattar till. Amira kommer fram och tittar frågande på dem. – En förlorare och en vinnare i varje grupp. Sån är lagen, upprepar Kalle. – Eh … – Så du får helt enkelt hitta en förlorare. Kalle ser sig snabbt omkring i klassrummet. – Som Tessan till exempel, eller Set. För han tänker inte flytta sig, Amira får bli sur. Amira släpar benen efter sig och sjunker ner bredvid Tessan. – Nu kanske hon blev ledsen, säger Paulina. – Äh, varför då? – Kalle, Valborgsfesten. Paulina tittar på honom som om han var trög. Kalle vill inte prata om det som hände mellan Amira och honom på Sets fest, helst vill han glömma alltihop. När Paulina märker att han inte tänker säga något mer ger hon upp och börjar läsa högt ur matteboken. Täljare och nämnare och förlängning. Kalle nickar som om han förstod. – Då så, då tar vi första talet, säger hon och tittar i matte­ boken och börjar sedan anteckna. Kalle följer fascinerat hennes hand som skriver och suddar. Han ser hur hon skrynklar ihop pannan när hon tänker och hur hon sedan lyser upp och han är fortfarande ovan vid vad han känner. Som om hjärtat gör en kullerbytta, som ett slag i solarplexus. En snabb inandning. Paulina ser upp från sina anteckningar och det är klart att ansiktsfärgen avslöjar honom. – Hallå, ska du inte räkna? 32

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 32

2012-03-30 12.23


Paulina nickar mot Kalles rutade papper. Han greppar sin penna och skriver upp talet. Och visst tittar hon extra länge på honom? Hon brukar inte stirra så här, han vill stoppa ansiktet i en frys. – Allvar, du borde träna bort det där. Du kan ju inte bli generad för att jag säger nåt om det som hände mellan Amira och dig på Sets fest. Paulina låter irriterad. Kalle låtsas räkna, han skriver av det Paulina har skrivit. Siffror och kommatecken. Uppställningar. Han skulle vilja fråga henne varför hon retar sig på att han rodnar. – Du fattar vad jag har gjort va? frågar hon och pekar på det han har skrivit. – Kanske inte riktigt. Paulina lutar sig närmare medan hon pekar och förklarar. – Sju komma fem delat med noll komma tre är ju lite svårt att räkna ut. Så då har jag bara gångrat med tio, så här, och då blir det ju sjuttiofem delat med tre. Det känns plötsligt ovant att hon är så nära. Kalle blir löjligt medveten om hur han rör sig, hur han nervöst stampar fötterna mot golvet i en snabb, rastlös takt, hur han ofrivilligt rycker till i armarna. Till och med andningen känns onaturlig. Paulina går vidare till nästa tal. Kalle försöker hänga med. De första talen är enkla, men sedan blir det alltmer komplicerat. Paulina förklarar och förklarar. Kalle är helt uppslukad av allt hon gör. Hur hennes mellanblonda hår vägrar att stanna bakom öronen, att hon rättar till det breda skinnarmbandet, att hon har målat ögonfransarna. – Va, har du börjat sminka dig? För en gångs skull är det inte Kalle som rodnar. – Det ser du nu? 33

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 33

2012-03-30 12.23


Paulina säger det på ett sätt som gör honom osäker. Som om han har gjort något fel. Amira kommer fram. – Är ni klara snart? Kalle har inte märkt att halva klassen har gått på rast. – Det är lunch, fortsätter Amira. Hon tittar på Paulina som tittar tillbaka. I flera sekunder. Som om de hade en hemlighet ihop. – Vi ses i matsalen, säger Amira och försvinner. Kalle samlar ihop sina saker och ställer sig upp. Paulina sitter kvar. – Jo, Kalle, det var en grej, börjar hon. – Vadå? Nicolas passerar. – Kom igen, ska ni inte käka? Kalle och Paulina sitter kvar. Paulina börjar långsamt samla ihop sina saker. Nicolas verkar inte ha särskilt bråttom han heller utan har tagit upp mobilen medan han väntar. Paulina reser sig. – Men, du skulle säga nåt. – Ja, fast … Paulina ser sig omkring, klassrummet är så gott som tomt. – Äh. Kom vi går och äter.

34

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 34

2012-03-30 12.23


Tessan Tessan tänker sitta i Sets knä hela rasten. Bara hänga här på den grönmålade bänken och titta ut över skolgården, luta huvudet mot hans axel, känna hans händer mot sin höft, läpparna mot hans halspulsåder. Om några timmar är det visning och varken Paulina eller Amira kan följa med henne hem eftersom de har fotbollsträning. – Alla är svikare, surar hon. – Jag vill inte heller gå hem till dig, säger Set. – Du är också en svikare. Tessan boxar till honom på armen. Set rycker till, hon sitter plötsligt inte alls lika bekvämt. Rozanna passerar som om Tessan var luft. Om Tessan var som vanligt skulle hon nog springa ifatt och hänga efter Rozanna tills hon fick en reaktion. Men inget i Tessan är som vanligt för hon har bara plats för sin flyttångest. – Du gör ju allt för att dina föräldrar ska hata mig, säger Set. – För att de ska hata mig menar du. Det är bara bra, för då vill de inte att jag flyttar med dem och då kan jag bo kvar här. Gullan glider fram på sin skateboard och slår sig ner. – Du kan väl följa med hem till mig efter skolan? frågar Tessan. – Ni kan väl följa med mig till skateparken istället? Ni är ju aldrig där längre. Gullan blänger surt på Set. – Snart är han där igen. När jag har flyttat, för ingen vill ju hjälpa mig att sabba. Set ser olyckligt på Tessan. 35

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 35

2012-03-30 12.23


– Jag skulle göra vad som helst om jag visste att det gjorde så att du inte behövde flytta. – Då så, då går vi hem till mig efter skolan. Tessan skäller på Gullan som ställer sina skor i skohyllan. – Det där är inte normalt! Hon slänger ner Gullans skor på golvet. Sedan slänger hon ner några skor till. Malins fina högklackade, Stefans skitlöjliga rutiga tofflor. Sin överfulla märkesväska slänger hon mitt framför ytterdörren, sedan drar hon med sig Gullan och Set in i köket. – Vill ni baka? frågar hon. – Skärp dig, muttrar Gullan och tittar runt i lägenheten. – Men du äter gärna om vi bakar, eller hur? frågar Set. Gullan grymtar ett ja till svar. Set bläddrar i en receptbok medan Tessan plockar fram bunkar och decilitermått. De bestämmer sig för att baka en kladdkaka. Då behöver de flera bunkar och snart är det chokladsmet, äggskal, smörklet, mjöldamm och strösocker i hela köket. – Här ser ju ut som värsta inredningstidningen, säger Gullan och nickar ut mot resten av lägenheten. – Du får förstöra precis vad du vill. Tessan vispar ägg och socker så att det skvätter överallt. – Det räcker med allt som blev sabbat på din fest, säger Gullan. Jag mådde skit i flera veckor efteråt. Tessan hör hur teven sätts på, hon vispar chokladsmeten extra hårt och ser hur stora mörkbruna fläckar stänker över de högblanka skåpen. När mäklaren kommer sitter Tessan, Set och Gullan på golvet i vardagsrummet och spelar tevespel. Mäklaren ser bort36

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 36

2012-03-30 12.23


kommen ut där han står i sin kostym med en bunt tryckta lägenhetsbeskrivningar i handen. – Har mamma och pappa glömt att berätta att det är visning idag? frågar han. – Nej, svarar Tessan utan att lyfta blicken från tevespelet. Gullan reser sig upp. – Jag måste nog dra nu, säger hon och smiter ut i hallen. Snart ropar hon hejdå och stänger ytterdörren. Set är tapper, han fortsätter att spela, precis som Tessan. Mäklaren harklar sig. – Hur ska vi lösa det här då? Spekulanterna kommer när som helst. Tessan rycker på axlarna och fortsätter att spela. Mäklaren lämnar dem. Hon hör honom harkla sig nervöst från köket och så är han tillbaka. – Jag tror inte riktigt att det här var vad dina föräldrar hade planerat, säger han. – Det är väl deras vanliga tur. Jag blev inte heller som de hade planerat. Lågmälda röster hörs med ens från hallen. Mäklaren får bråttom ut. – Shit, vad ska vi göra? frågar Set stressat. – Fortsätta spela.

37

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 37

2012-03-30 12.23


Oskar Oskar vaknar av ett konstigt ljud i rummet. Han slår upp ögonen och känner att det rinner tårar ner i öronen. Oskar stänger munnen, snyftar till. Han får i alla fall stopp på hulkandet även om tårarna fortsätter att rinna. Det svaga ljuset som silar in genom gardinspringan avslöjar att det snart är morgon. Oskar vänder sig om i sängen och söker med händerna på golvet efter mobilen. Displayen är svart. Inget meddelande, ingen som har ringt. Den värsta ångesten börjar släppa, men då kommer bilderna istället. En låda, Oskar är instängd. Han kommer inte ut hur han än bankar och skriker. Han trycker med all kraft mot väggarna, men det finns ingen öppning någonstans. Nästa bild. Hans mamma ligger och blöder på golvet, blodet forsar som från en kran, hon ligger där i allt det röda och krymper. Som en punkterad ballong. Snart är det bara blod kvar och Oskar kommer inte fram, benen vägrar att lyda honom, han står vid tröskeln och ser Carola försvinna utan att kunna göra något. Oskar sätter sig snabbt upp i sängen. Han har aldrig drömt i hela sitt liv, han är inte en sådan som drömmer. Kvart i sex. Han kan inte ringa hem så här tidigt. Han kan inte gå upp heller för då vaknar säkert den lilla äckliga hunden Snufsan och börjar skälla. Oskar lägger sig igen, försöker minnas vil38

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 38

2012-03-30 12.23


ken dag det är. Igår var det fredagsmys i jourfamiljen, vilket måste betyda att det har blivit lördag. Han vill blunda, men ögonlocken far upp hela tiden. Han ligger länge och bara stirrar i taket utan att blinka tills ögonen svider och tåras. Oskar lägger sig på ena sidan och dunkar pannan tyst och rytmiskt mot väggen. Sedan vänder han sig på andra sidan, han lägger sig på mage och så åter på rygg. Ena handen stoppar han in under kalsongerna, kuken är ganska hård. Han drar ner kalsongerna. Oskar försöker mana fram bilder av nakna lår, bröst och halvöppna läppar medan han runkar. Hans mamma som försvinner ifrån honom i en blodpöl. Oskars hand far upp ovanför täcket. Fan, han får inte tänka så. Ner under täcket igen, bröst var det, rumpa. Drar kuken fram och tillbaka och han känner sig plötsligt så ledsen. Kåt­bilderna seglar bort från honom, ersätts av Carolas ryggtavla som hela tiden är på väg bort. Oskar koncentrerar sig, något porrigt filmklipp har han väl i huvudet, hon den där i höga lackstövlar som ligger på rygg och ber om att bli knullad. Jävligt viktig bild i huvudet. Stövlar, plasttuttar, tränga in i henne och tränga undan allt annat. Bara göra som hon säger och knulla henne. Leta efter toapappret som hamnat längst under sängen, torka och somna om. Oskar ångrar sig innan han har hunnit ringa på. Han står där utanför, sätter örat mot dörren. Inte ett ljud. På sätt och vis blir han lättad över att det är tyst för det betyder att Carola inte blir ihjälslagen just nu, men vad betyder det då? Tystnaden. Oskar öppnar brevinkastet och försöker titta in, han ser bara en bit av hallgolvet. Det är knäpptyst i lägen­ heten, ingenting som rör sig. Oskar rätar på ryggen och ser sig omkring i trapphuset. Han tar upp mobilen, klockan är 39

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 39

2012-03-30 12.23


över ett. Han ringer Carolas mobil för säkert femte gången den här dagen, snart hör han hur hennes mobil ringer någonstans från lägenheten, men ingen svarar. För en kort sekund tänker han att hon kanske har börjat jobba, att det är därför hon inte svarar. Att hon tar tag i sitt liv så att Oskar och Alma kan flytta tillbaka. Men känslan vägrar stanna kvar, Oskar börjar bli för gammal för drömmar. Han ringer på trots att det är meningslöst. Hänger med tummen på ringklockan, ring, ring, rrrrrriiiiiiiiiing, ring. Blir arg över att han inte ens har fått någon nyckel, tycker att det är skönt att han inte har fått någon nyckel, för vad skulle han kunna hitta där inne? Blir förbannad igen, för tänk om. Rrrrriiiiiiiiing. Grann­ dörren öppnas, Oskar hinner inte försvinna nerför trappan. – Det är ingen hemma. Oskar stannar några trappsteg ner, vågar inte se grannen i ögonen. – Är inte du Carolas son? Vet du inte vad som har hänt? Grannen har en sådan där darrgnällig röst. En sådan där röst som tillhör någon som vill vara viktig. Varför kan han inte bara fortsätta nerför trappan? Varför kan han inte ta ett jätte­kliv upp igen och täppa till käften på granngubben? – Vad har hänt då? Oskar spottar fram sin fråga. – Ja, det var ju bråk som vanligt. Det kan inte vara lätt att ha en sådan pappa. – Han är fan inte min farsa! En centimeter från gubben som snabbt försöker dra igen sin dörr. Oskar får in foten, gubben rycker till. – Vad hände då? – Polisen kom, svarar grannen och försöker putta undan Oskars fot. 40

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 40

2012-03-30 12.23


– För att du skvallrade! Du ringer alltid snuten. Det är alltid nån jävel här som vill förstöra! Oskar har ryckt upp dörren på vid gavel. Han stirrar hatiskt på gubben som tittar ängsligt tillbaka. – Jo, men hade jag inte gjort det … Det var ju det jag försökte berätta, varför de inte är hemma. Oskar glömmer bort att han är arg. Han tränger sig förbi grannen och sätter sig på en bänk i hallen. Gubben trampar oroligt fram och tillbaka. – Säg då. – Du kan inte bara tränga dig in här! – Säg. – Om du lovar att du går sedan. Grannen tittar på Oskar som nickar. – Polisen tog din pa… din mammas man och sedan fick ambulansen hämta din mamma. Hon var visst allvarligt skadad. Oskar tittar oförstående på grannen. – Nu måste jag be dig att gå. Oskar sitter kvar och stirrar tomt på några jackor och rockar som är prydligt upphängda på galgar. – Precis som i drömmen. Mannen försöker ta tag i Oskars arm för att han ska resa sig, men Oskar slår sig fri. – Exakt som jag drömde, fattar du? Hur mamma försvann i en blodpöl. – Jaha, ja jag har inget att erbjuda dig. Jag har inte ens något av värde här hemma. Tavlan som hänger i vardagsrummet är bara en kopia. Oskar far upp på benen, får grannen att rygga tillbaka. – Varför sitter jag här och snackar med dig? Du ser ju ut som en gammal pungkula och kuksvett luktar du också. 41

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 41

2012-03-30 12.23


Oskar drar lite i gubbens glesa hårstrån, sedan vänder han på klacken och skyndar nerför trapporna. Grannens dörr slår igen. Oskar går och går. Hur skadad är hon? Ambulans betyder mycket skadad. Någon borde ha berättat för honom. Hur gör man för att ta reda på vilket sjukhus som tog emot henne? Oskar tittar på mobilen som om den skulle ge honom något svar. Han har ingen aning om vart han ska ringa, under en kort sekund överväger han att ringa Nick, men han vill inte att jourfamiljen ska få veta. Oskar är trött i huvudet av sina krångliga tankar som vägrar att försvinna. Hans ben värker, han måste ha gått i över en timme. Höghus har ersatts av villor, gatorna har blivit smalare. Oskar tar upp mobilen, Loke svarar direkt. Det var inte igår. Två minuter senare har de bestämt mötesplats.

42

Gesèn Vi ses - lova det inl NY 42

2012-03-30 12.23


9789132161056