Issuu on Google+


Tillberg Dukat för hämnd.indd 2

2012-06-29 15.00


Tillberg Dukat för hämnd.indd 3

2012-06-29 15.00


”Vi jobbar i det tysta, som Dracula i kistan” Södra Sidan

”Hämnd är en rätt som skall serveras kall” Italienskt ordspråk

Tillberg Dukat för hämnd.indd 5

2012-06-29 15.00


1 Skål för försvunna förfäder Doften av blodpudding hänger tung över ekbordet i matsalen. Lennarts pappa försöker dölja en liten rap. ”Ursäkta, jag har nog ätit för mycket”, mumlar han och rättar till de tunga silverbesticken. ”Det konstgjorda blodet kan få magen att bubbla”, förklarar Lennart. Han vet vad han pratar om. Lennart har fått i sig en hel del blodplasma sen han lärde känna Louella, Draculas dotter. Hon sitter på andra kortsidan av det väldiga bordet, i slottets mörka matsal. 7

Tillberg Dukat för hämnd.indd 7

2012-06-29 15.00


”Jag tycker att vi skålar”, föreslår Louella och höjer sin bägare med blodplasma. Hon ler. I skenet från kandelabrarnas ljus framträder vampyren i henne. Louellas bleka ansikte verkligen lyser i den annars mörka slottssalen. Hon ser spöklik ut. Lennart vet att även om hon ler nu och ser … han vill inte använda ordet ”söt”, det är pinigt … trevlig ut, så döljer sig huggtänderna under de där svagt blodröda läpparna. Hon är ett monster. Innerst inne. ”Till min pappa, greve Vlad Dracula, och till er förfader, Abraham van Helsing”, fortsätter vampyrflickan. Alla höjer sina bägare. ”Till Dracula och professor Abraham, var än ni nu befinner er nånstans, where ever you are”, säger pappa. Lennart har avslöjat allt för sina föräldrar, hur han hittade Den hemliga boken och att de är släkt med vampyrjägaren Abraham van Helsing, känd från boken om Dracula. Först trodde mamma att Lennart skojade. Vampyrjägaren fanns ju inte på riktigt, än mindre vampyrgreven. Men exakt det ville de före detta fienderna att alla skulle tro. Det var därför de lät en ung teaterman i London, Bram Stoker, skriva en roman om dem, med titeln Dracula. Boken blev en succé och Bram Stoker känd. Folk tog för givet att de två romankaraktärerna var just det: påhittade figurer i en bok. Precis som den riktige professor Abraham van Helsing och greve Dracula hoppats. På så sätt kunde de fortsätta med sitt projekt, att skapa fred mellan världens alla monster och varelser. ”Men tänk att jägaren och hans byte till slut blev vänner … Otroligt”, säger pappa förundrat och ställer ner bägaren med blodrött vin. 8

Tillberg Dukat för hämnd.indd 8

2012-06-29 15.00


Sällskapet ser på varandra. Lennart förklarar: ”Våra släktingar insåg att de var tvungna att sluta fred, att de inte behövde jaga varandra eller vara rädda.” ”Men Abraham van Helsing var ju inte rädd för nåt, precis som alla inom vår släkt”, påpekar pappa. Lennart funderar. ”Han kanske lärde sig.” Pappa ser fundersamt på honom. ”Ja, det kan vara bra att vara lite rädd ibland”, fortsätter Lennart. ”Inte för rädd …”, harklar sig Louella. De två vännerna ler mot varandra. Lennart känner till Louellas hemlighet, att hon är livrädd för det mesta. Men hemligheten är säker hos honom. Han är ju hennes bästa kompis. Och enda. Det blir tyst runt bordet. Lennart skruvar på sig. Trans­ sylvanien ligger ensligt i en bortglömd del av Europa, i Rumä­niens mörkaste skogar intill Karpaternas vilda bergskedja. Transsylvaniens och slottets tystnad får benen att krypa. ”Mer blod, nån?” frågar Louella och erbjuder kannan. Föräldrarna ler ett artigt nej tack. ”Vi håller oss nog till blodrött vin istället”, svarar mamma. Lennart skrattar: ”Och jag till blodröd tranbärsjos.” ”Så länge det är nåt rött ni dricker”, flinar vampyrflickan och häller upp mer blodplasma mixad med jos, frukter och socker till en härlig bål, om än kanske med lite för mycket blodsmak om människorna själva får välja. 9

Tillberg Dukat för hämnd.indd 9

2012-06-29 15.00


Mamma spanar in kannan med bloddrycken. Hon luktar på vätskan som har en frän och tung doft – som blod. ”Abraham van Helsing skapade den här drycken, för att sluta fred. På så sätt behöver inte vampyrerna livnära sig på blod från människor”, utbrister mamma, som om polletten trillar ner först nu och hon börjar fatta allt som Lennart berättat. ”Exakt, mamma. Bra där”, uppmuntrar Lennart. ”Det här med att det finns vampyrer och så, ja, bara det är nytt för mig. Men jag är öppen för allt spännande”, kvittrar mamma. ”Ja, du provade ju min nya, extrastarka vitlöksost i morse”, skrattar pappa, och andas ut ett moln av vitlöksstank så att ljusen nästan släcks. ”Våra släktingar ville skapa fred mellan våra arter, vampyrer och människor, ja alla varelser egentligen”, flikar Louella in. ”Nåt som inte uppskattats.” Mamma och pappa ser förundrat på vampyrflickan. ”Av vem då? Alla vill väl ha fred?” ”Det vet vi inte”, svarar Louella och Lennart i mun på varandra. ”Nån ville stoppa våra släktingar. Döda dem. Vem? Vi ska ta reda på den hemligheten också”, fortsätter Lennart. Sen blir det så där tyst igen. Pappa ser besvärad ut. ”Jag har en 10

Tillberg Dukat för hämnd.indd 10

2012-06-29 15.00


här i fickan, en hemlighet alltså”, säger han och vecklar ut ett dokument ur kavajens innerficka. ”Det är från Kronofogdemyndigheten. De hotar med att försätta min restaurang, Garlic Heaven, i konkurs.” Han suckar. ”Ibland verkar människor lika rädda för vitlök som ni vampyrer.” ”Det kanske beror på att du serverar vitlök i allt, till och med i glassen och i mineralvattnet. Om du …”, försöker Lennart. Men pappa lyssnar inte. Han överger aldrig sin kärlek till vitlök. ”Jag måste få tag på pengar snabbt, annars tar de hela restaurangen ifrån oss, den är mitt allt.” Han börjar nästan gråta. Lennart reser sig för att trösta honom. Just då bankar det på slottsporten. Det ekar via högtalarsystemet som Louella låtit sätta in. Hon har inte råd med tjänstefolk som förr i tiden, när pappa Dracula levde – för tvåhundra år sen. Vampyrflickan stelnar till. ”Det är han, blodsugaren. Igen.” ”Finns det fler av din sort?” frågar mamma, hon låter nästan lite uppspelt. ”Ja, det är klart”, fnyser vampyrtjejen. ”Men det här är nåt värre, en människa … en advokat.” Mamma har redan börjat gå ner för att öppna. ”Sitt du, jag kan prata med din gäst. Du och Lennart har ju slavat i köket hela kvällen.” Lennart ser hur det rycker i mungipan på sin vampyrkompis. Huggtänderna håller på att växa fram. ”Morsan försöker bara vara snäll”, säger han och nickar 11

Tillberg Dukat för hämnd.indd 11

2012-06-29 15.00


mot sin mamma som försvinner nerför trappan. ”Att vara snäll mot advokaten är som att kasta pärlor för svin, eller ge vitlök till en vampyr – bortkastat”, svarar Louella och jagar efter.

12

Tillberg Dukat för hämnd.indd 12

2012-06-29 15.00


2 Blodsugare på besök Advokaten möter Louella med ett brett dollarflin. Han är stor som en Big Mac och bräker nåt på amerikanska som inte låter särskilt trevlig. Bakom honom tittar ett gäng taniga poliser fram. Lennart känner igen de trumpna männen som försöker se tuffa ut när de tar skydd bakom den väldige advokaten. ”We meet again”, börjar amerikanen. ”Vi träffas ännu en gång, unga fröken.” ”Ung? Jag är tvåhundra år!” Advokaten låtsas skratta. ”Då måste du äta mycket vitaminer”, flinar han. ”Jag gillar inte mat.” ”Jag har sökt dig i flera dagar, du har aldrig öppnat. Jag trodde att du flytt fältet”, fortsätter han. ”Jag sover om dagar­ 13

Tillberg Dukat för hämnd.indd 13

2012-06-29 15.00


na”, svarar vampyren. ”Ja, som alla tonåringar”, skrattar advokaten och sneglar upp mot månen som redan syns på kvällshimlen. Den är nästan full och lyser spöklikt genom tunna molntrasor. Men så tystnar han tvärt. ”Du har inte tid att stå här och skoja. Första skulden lyckades du betala. Rånade du en bank?” Lennart kliver fram. ”Nej, hon vann delfinalen i en mattävling – med mig”, säger han stolt. Advokaten tittar på honom som om han vore en liten insekt och skakar på huvudet. ”Om en vecka ska nästa pott med pengar in. Annars är slottet vårt”, fortsätter han. ”Jag föddes här, jag ska dö här”, ryter Louella. ”Det kan vi säkert ordna”, säger advokaten och låter med ens allvarlig. Vampyrflickan ser inte allt för rädd ut – för en gångs skull. ”Berätta för flickstackaren vad som gäller”, beordrar advokaten till poliserna bakom sin rygg. Försiktigt tittar den tanigaste av männen fram bakom amerikanens rock, som flaxar i kvällsvinden likt en hotfull skugga. 14

Tillberg Dukat för hämnd.indd 14

2012-06-29 15.00


”Betala, annars konfi…”, harklar sig polisen. ”Konfiskerar!” rättar advokaten. ”Ja, konfi… Jag menar, vi tar slottet ifrån dig.” Då antar Louella sin mest vampyrlika pose. Trots att hon själv är skraj för det mesta kan hon ändå få andra att bli rädda. Det är lite som teater, men det funkar. När hon stirrar polisen i ögonen med kall blick rycker det liksom i mungipan på honom. Polisen sväljer en klump i halsen. Han är tunnhårig. Hjässans enstaka hårstrån står rakt upp av skräck. Runt halsen bär han en krans med vitlök, precis som resten av sina kollegor. ”Vitlök ska du ha i maten, inte runt halsen”, fnyser Louella.

Hon kliver fram till poliskonstapeln. ”Varför har du vitlök på dig egentligen?” frågar hon. ”Eh … Vi tänkte … misstänkte … att du var …” 15

Tillberg Dukat för hämnd.indd 15

2012-06-29 15.00


”Vadå? Att jag var vadå? Hungrig?” ”Att du var en va…” Polisen vågar inte säga ordet. ”Vampyr?” rättar Louella. Han nickar. Vampyrflickan skrattar överdrivet. ”Jag? Vampyr? Du har sett för många Draculafilmer”, säger hon och river snabbt loss en vitlök och tar en tugga.

Polismannen hinner knappt reagera förrän Louella har ätit upp hela vitlöken. Han bara stammar. ”Ni ska få era pengar – på nåt sätt. Jag ger aldrig upp slottet”, fortsätter hon. ”Men slottet verkar ha gett upp om dig …”, svarar advokaten och rycker loss en bit från muren så att murbruk rasar i backen. ”En vecka, från och med idag. Då ska jag ha pengarna. Om inte, så blir ditt lilla slott en temapark för skräckfantaster. Horror World!” utbrister advokaten och tar fram en rulle med en massa ritningar. ”Arkitekten har redan skissat upp hur den rysliga nöjesparken ska se ut, eller hur Irving?” En ännu tunnare man än polisen kikar fram bakom advokaten. Arkitekten mumlar hur han har tänkt sig att slottet 16

Tillberg Dukat för hämnd.indd 16

2012-06-29 15.00


ska förvandlas till en del av en skräckpark, lika inspirerad av Dracula som av Twilight-serien och med hamburgerrestauranger och karuseller för hela familjen. Lennart tycker att det ser hemskt ut, alltså hemskt fult och inte hemskt som i rysligt. Arkitekten har svart polotröja, stora glasögon med svarta skalmar och en blank svart rock. Lite som mamma. Alla arkitekter verkar klä sig så. Som begravningsentreprenörer. Eller vampyrer. ”Dra åt helvete!” ryter Louella och tar tag om porten. ”Men helvetet har vi tänkt bygga här – med Horror World”, svarar advokaten och håller fram ritningarna. Lennart hinner uppfatta nåt om en bergochdalbana på slottets borggård, utformad som en färd ner i helvetet, sen drar Louella igen porten framför näsan på besökarna.

17

Tillberg Dukat för hämnd.indd 17

2012-06-29 15.00


3 van Helsing och Draculas hemlighet Familjen och Louella samlas vid matsalsbordet. Lennarts föräldrar gäspar ikapp. De är inte vana att vara uppe om natten då solen sover. Men det är bara då Louella kan vara ute. Hennes släkte tål ju inte solljus. ”Otrevlig, den där blodsugaren”, gäspar pappa och sneglar på klockan. Den är nästan tolv på natten. ”Det är en sak jag inte fattar, varför påverkades du inte av de där vitlökarna som polismannen hade runt halsen? Du åt ju till och med upp en. Jag trodde vampyrer fick magknip eller förintades av vitlök”, säger mamma och sjunker ner i stolen vid ekbordet. ”Det är tack vare vår släkting, mamma”, förklarar Lennart. ”Abraham van Helsing skapade ju den konstgjorda blodplasman för att stilla vampyrers lust efter människoblod. Och en av ingredienserna är …” Lennart sneglar mot mamma och inväntar en gissning. ”Vitlök?” chansar hon. 18

Tillberg Dukat för hämnd.indd 18

2012-06-29 15.00


Lennart nickar. ”Nåt så enkelt?” flinar mamma. Men Lennarts pappa blir förstås upprörd. ”Vitlök är inte enkelt! Allium sativum är en underbart komplex skapelse”, börjar han och håller sen en lång monolog om storheten med vitlök. Lennart har lärt sig att inte lyssna på pappas oändliga vitlöksprat. Även om han älskar matlagning kan det bli för mycket, åtminstone när pappa sätter igång och babblar om sin älskade lökväxt. När pappa är klar förklarar Lennart att vitlöksextrakt i små mängder under lång tid bryter ner vampyrers biologiska behov av att suga mänskligt blod, om de får nåt annat likvärdigt – såsom konstgjord blodplasma. ”Det är lite som när jag lurade Danne i skolan. Han är galen i kött och hatar grönsaker. En gång lagade jag en vegetarisk burgare och han älskade den, trots att burgaren var gjord på grönsaker”, jämför Lennart. Pappa reser på sig, gäspar och sträcker på armarna. ”Där ser ni, till och med vampyrer äter vitlök nu för tiden. Då borde människor också göra det – på Garlic Heaven.” Men vampyrer är gammaldags av sig och gillar uråldriga traditioner. Louella är den enda i sitt släkte som har smakat på Abraham van Helsings konstgjorda blod. Hennes pappa, Dracula, kallade drycken för Bloody Abraham. Han ville att hon skulle dricka vätskan två gånger om dagen, för då kunde hon gå i vanlig skola – nåja, inte helt vanlig, det var en kvällsskola i England – bland vanliga människor. Utan att hon ville sätta tänderna i sina klasskompisar eller i lärarna, inte ens den stränga mattefröken. Men allt det där berättar 19

Tillberg Dukat för hämnd.indd 19

2012-06-29 15.00


Louella inte. Lennarts föräldrar verkar alldeles för trötta. Hon däremot är pigg. Det är först när solen går upp som det börjar bli dags att lägga sig. Så här tidigt på året dröjer det många timmar till dess. ”Vi går och knyter oss”, säger pappa och tar mamma i handen, tillsammans vinglar de sömndruckna upp mot sovrummet. Lennart och Louella sitter ensamma kvar. Skenet från stearinljusen får skuggorna att spela på väggarna runt omkring. Ända sen han träffade Louella har en helt ny värld öppnats för Lennart. Livet är inte vad det alltid har tyckts vara. Det finns varelser han förut trodde var påhittade och numera är han alltid på sin vakt. Han och Louella har ju en motståndare som de inte vet nåt om. Kanske skuggorna är övernaturliga väsen utsända av Draculas och Abraham van Helsings gåtfulla fiende? Nån som inte vill att vampyrer och människor ska sluta fred? Den personen – eller varelsen – önskar att världens alla monster ska fortsätta att vara skraja för varandra. Varför? ”Vi kan slå två flugor i en smäll med den här mattävlingen”, säger Lennart. ”Flugor? Mat? Du ska väl inte ha en fluga i soppan”, skämtar Louella, ”Din vampyrhumor är inte lika vass som dina huggtänder direkt.” ”Jag ska fila på dem, skämten alltså”, ler Louella. Och så berättar Lennart om sin plan. Mattävlingen som Lennart har gått vidare i är viktig för både Lennarts familj och för Louella. Vinner de nästa deltävling kan vinsten rädda deras familjeklenoder – slottet och 20

Tillberg Dukat för hämnd.indd 20

2012-06-29 15.00


restaurangen. När de tävlar kan de dessutom fortsätta att skriva ner recept i Den hemliga boken – Abraham van Helsings och Draculas gemensamma kokboksprojekt. Kokboken är mer än en exotisk receptsamling, den var tänkt som ett sätt att skapa fred mellan olika varelser och monster, att lära känna varandra över en bit mat, sluta fred och till sist förstå att det som är okänt inte behöver vara läskigt bara för att det är främmande och annorlunda. Lennart vecklar upp inbjudan till nästa delfinal. Den går av stapeln i Rom, i Italien, om tre dagar. Han tar också upp sin plånbok. Den är full med sedlar. ”Jag har tagit ut alla mina sparpengar från banken. Det är familjens sista sparade slantar, och jag har lovat att aldrig röra dem, men pengarna räcker precis för att vi ska kunna åka på resan – till Rom och nån annanstans kanske”, säger han och ser sig omkring. ”Men vad säger dina föräldrar då?” frågar vampyren oroligt. ”Äh, de skulle inte fatta”, fnyser Lennart. ”Och jag gör det här för deras skull. Det är vår enda chans, att vinna tävlingen, få stålarna, och samtidigt fortsätta samla recept, skapa fred och ta reda på vem som var ute efter våra släktingar. Du och jag kan ju bli nästa offer …” Lennart låter självsäker, han är ju en van Helsing. Louella skruvar på sig. Hon gillar inte att Lennart har gått bakom ryggen på sina föräldrar. Hon tycker om dem och det var så länge sen hon träffade sina egna. Louella blev vampyr för två hundra år sen. Det var då hon såg sin mamma bli mördad i Svarta kyrkan i staden Brasov, en bit bort från slottet. Och för ungefär hundra år sen så försvann pappa 21

Tillberg Dukat för hämnd.indd 21

2012-06-29 15.00


också. Hon har känt sig som den ensammaste varelsen på jorden – tills nu. ”Jag får ju igen pengarna när jag vinner tävlingen”, ­lugnar Lennart. ”Men om vi inte vinner. Tänk om vi förlorar”, svarar vampyren. ”Vi måste vinna”, säger Lennart kort. Louella smittas av Lennart självsäkerhet.. Hon nickar. ”Okej, kör. Men jag vet vad vi också måste ha med oss. Kom!” ropar Louella och drar med sig Lennart till slottets bibliotek.

22

Tillberg Dukat för hämnd.indd 22

2012-06-29 15.00


9789132161032