Page 1


I serien Dalslandsdeckarna har utkommit: Rånarna i ödetorpet Den försvunna hästen En hemsk plan Snöhögens hemlighet Silverormen Farligt möte Djupt vatten Den mystiska ön Drakringen Guldälgen Dödens hus Huggormens spår Vargtanden

2

Hagmar Vargtanden.indd 2

11-06-17 14.01.03


Vargtanden Pia Hagmar

Illustrationer: Sylvia Brunke

3

Hagmar Vargtanden.indd 3

11-06-17 14.01.03


Till några av mina trogna supportrar: Anita Alexandersson, P G Hagmar samt Nita & Jerker

www.wahlstroms.se © Pia Hagmar 2011 Utgiven 2011 av B. Wahlströms Bokförlag, Forma Books AB Omslagsillustration Sylvia Brunke Inlageillustrationer Sylvia Brunke Omslag Maria Sundberg Sättning B. Wahlströms Bokförlag Tryck ScandBook AB, Falun 2011 ISBN 978-91-32-16004-2

4

Hagmar Vargtanden.indd 4

11-06-17 14.01.03


d d En prinsessa hälsar på Aron vankar fram och tillbaka över golvet. Då och då tittar han förhoppningsfullt ut genom fönstret. Det känns nästan som på julafton när han var liten och väntade på jultomten. Fast nu är det förstås inte jultomten han väntar på. Leo och Henke sitter vid köksbordet och glufsar i sig var sin jättelik hönökaksmacka med skivad skinka på. Båda två smaskar så att det låter som om de är ute och går i ett träsk.   − Sluta smaska! muttrar Aron. Det låter äckligt.   − Vi smaskar inte, svarar Henke. Vi äter.   − Just det, instämmer Leo och smaskar ännu högre. 5

Hagmar Vargtanden.indd 5

11-06-17 14.01.03


− Ni smaskar, envisas Aron. Stäng munnen när ni tuggar!   Henke och Leo ser oförstående på honom.   − Hur ska vi då kunna prata? undrar Henke.   − Precis, nickar Leo.   Aron suckar och tittar ut genom fönstret igen. Det är en gråmulen dag. Regnet hänger i luften, men än har det inte börjat droppa. Blåser gör det också. Grantopparna svajar och soptunnan har vält. En del löv har redan ramlat av och virvlar nu fram över gräsmattan. Snart är det höst på riktigt. Men det gör ingenting. Det här kommer att bli den bästa hösten någonsin.   − Hon kommer inte tidigare för att du springer fram och tillbaka, säger Henke och tar ännu en stor tugga av sin macka.   − Va? svarar Aron. Vad snackar du om?   − Tror du att jag är dum, eller? undrar Henke.   − Jag tror inte, jag vet, muttrar Aron.   Henke flinar bara retsamt och börjar sjunga:   − Kääärleken är uuunderbar … 6

Hagmar Vargtanden.indd 6

11-06-17 14.01.03


Det låter fruktansvärt falskt. Henkes gälla röst skär i öronen.   − Lägg av! fräser Aron.   Då stämmer Leo också in i sången. Det gör knappast att det låter bättre.   − Kääärleken är bliiind …   Aron har lite svårt att bestämma sig för om han ska skratta eller slå dem i huvudet med O´boyburken. Ibland är de verkligen jobbiga. Ja, rätt ofta, faktiskt. Ändå är det omöjligt att tänka sig hur livet skulle vara utan hans två odrägliga småbrorsor. Någon gång måste de väl få lite vett de också. Henke är ändå elva och Leo nio. Själv kan Aron inte minnas att han någonsin varit lika barnslig som de är. Ändå är det bara två år sedan han också var elva.   Egentligen borde han förstås bli arg när de retas, men för tillfället har han väldigt svårt att bli arg. Det går inte att vara lycklig och arg samtidigt.   − Nu kommer hon! ropar Henke.   Aron rusar fram till fönstret och spanar ut. Ingen syns till. Henke viker sig dubbel av skratt. 7

Hagmar Vargtanden.indd 7

11-06-17 14.01.03


− Lättlurad! flinar han.   Mycket nöjd med sig själv, tar Henke en ny tugga av mackan.   − Vi vet att du väntar på Myggan, fortsätter han. Det är ingen idé att du förnekar det.   Att Myggan hälsar på är inget ovanligt. Hennes föräldrar bråkar ofta och dricker för mycket sprit. Myggan vill inte prata om det, men så mycket känner Aron ändå till. När det blir för jobbigt hemma brukar hon flytta hem till sin gammelmorfar Fritjof i några dagar tills det har lugnat ner sig.   Fritjof har ett rätt skruttigt torp några kilometer bort. När Myggan bor hos honom kan de träffas varje dag. Annars är det svårt, för då bor hon i Mellerud.   Men just i dag ska Myggan flytta in hos Fritjof på riktigt, så de kan träffas när de vill. Bäst av allt är att Myggan ska börja i Frändeskolan där Henke, Leo och han själv redan går. Bättre kan det helt enkelt inte bli. Aron hoppas att Myggan ska hinna komma och hälsa på redan denna första dag i sitt nya hem.   Aron blir hungrig av att höra de andra två 8

Hagmar Vargtanden.indd 8

11-06-17 14.01.04


smaska. Han tar också en bit hönökaka ur brödpåsen och brer smör på den. Precis när han tar den första tuggan, knackar det försynt på dörren. Leo studsar upp från kökssoffan för att öppna. Aron spurtar runt bordet för att hinna före. Då råkar han sätta brödbiten i halsen.   − Hej! ropar Leo och slänger upp ytterdörren.   Aron är illröd i ansiktet och hostar våldsamt. Inte ens ett hej lyckas han pressa fram. Typiskt.   Myggan står ute på trappan. Det är hon, men ändå inte. Aron känner knappt igen henne. Hennes annars så trassliga hår är flätat i två stela, mörkbruna flätor. I änden av varje fläta är ett vitt sidenband knutet till en prydlig rosett. I vanliga fall har Myggan alltid på sig slitna jeans och urtvättade tröjor. Nu har hon i stället en rosa klänning med puffärmar, vita knästrumpor och blanka, vita skor.   Aron och Leo bara stirrar på henne. Henke är inte lika finkänslig.   − Vad har du gjort? Du ser ju inte klok ut! 9

Hagmar Vargtanden.indd 9

11-06-17 14.01.04


fnissar han. Låtsas du att du är prinsessa, eller nåt?   Myggan rodnar och pillar lite på ena rosetten. Men sedan höjer hon hakan och blänger på Henke.   − Det är inget fel på prinsessor.   Aron öppnar munnen och stänger den igen. Han har inte direkt någonting emot prinsessor, rosa klänningar eller sidenrosetter. Men han vill att Myggan ska vara precis likadan som hon alltid har varit.   − Sluta glo! fräser Myggan.   Henke kan inte sluta skratta.   − Har du tänkt gå runt så där? frustar han. På allvar?   Myggan ger honom en vass blick. Hennes ögon blir ännu mörkare än vanligt.   − Jag har fått klänningen av Fritjof och Esmeralda. Det är den första finklänning jag någonsin haft.   − Av Fritjof? undrar Henke. Menar du allvar? Har han blivit sjuk, eller nåt?   Leo och Aron är minst lika förvånade som Henke. Att Fritjof skulle köpa en prinsessklän10

Hagmar Vargtanden.indd 10

11-06-17 14.01.04


ning verkar helt otroligt. Myggans gammelmorfar är världens snällaste, men just prydlighet är inte direkt hans specialområde. Hans torp är fallfärdigt, trädgården helt igenvuxen och inomhus ser det ut som om ingen har städat på femtio år och det är nog rätt nära sanningen. Fritjof själv har långt, stripigt skägg och går oftast runt i en gammal sliten överrock. Han brukar inte ägna sig åt att knyta sidenrosetter.   − Du fattar ingenting, säger Myggan och blänger på Henke.   − Sant, svarar Henke. Det gör jag verkligen inte.

11

Hagmar Vargtanden.indd 11

11-06-17 14.01.04


d d Mamma smider planer Mamma kikar in i köket för att se vad som står på. Hon verkar inte ens märka Myggans nya klädstil. I stället viftar hon med ett papper.   − Nu ska vi åka på äventyr! förkunnar hon glatt. Här är tidtabellen.   Aron, Henke och Leo ser förvånat på henne. I dag verkar det som om alla plötsligt har bytt personlighet. Först Myggan och nu deras egen mamma. Om det är någonting hon inte brukar ägna sig åt, är det just äventyr. Snarare oroar hon sig för precis allting och om hon kunde skulle hon antagligen hålla dem inlåsta för säkerhets skull.   − Äventyr? undrar Leo. 12

Hagmar Vargtanden.indd 12

11-06-17 14.01.04


Mamma skrattar nöjt.   − Just det. Vi ska åka båt på Dalslands kanal!   Aron, Henke och Leo ser på varandra. Visst kan det vara kul att åka båt, men det kan knappast räknas som ett äventyr. Särskilt inte tillsammans med mamma. Hon lär tvinga på dem åtminstone tre flytvästar var och dessutom ta med sig en egen livbåt. Dessutom såg de kanalbåtarna när de tältade i Håverud förra sommaren. Medelåldern bland passagerarna var hög.   − Det är bara pensionärer som åker med de där båtarna, säger Henke.   − Inte då, svarar mamma. Dessutom är det inget fel på pensionärer.   − Det vet jag väl, säger Henke. Men ändå.   Han lyser upp.   − Men om du åker båt, kan ju vi tälta under tiden! Båtarna går väl från Håverud och där omkring finns det bra ställen att tälta på.   Mamma fnyser.   − Det kan du glömma. Er vågar man ju inte släppa ur sikte. Var ni än är råkar ni ut för hemska saker. 13

Hagmar Vargtanden.indd 13

11-06-17 14.01.04


− Men mamma … protesterar Leo. Tälta är väl inte farligt? Det har vi gjort tusen gånger.   Mamma ger Leo en blick. Som vanligt har hon en svart batikklänning på sig. Ibland undrar Leo om hans mamma bara har en klänning som hon använder hela tiden, eller om hon har tjugo stycken precis likadana.   − Om jag minns rätt dog fiskarna i en hel sjö förra gången ni tältade i Håverud, säger mamma. Och dessutom höll ni på att bli uppeldade.   − Det var inte vårt fel, invänder Aron.   − Nej, det vet jag väl, svarar mamma. Men sådana där ruggiga saker händer er hela tiden. Så därför vågar jag helt enkelt inte låta er göra någonting själva längre.   Leo, Henke och Aron ser på varandra. Mamma är alltid tröttsam, men riktigt så här jobbig brukar hon inte vara. Tanken på att ha med sig henne överallt känns inte direkt lockande. Mamma ser deras miner och skrattar.   − Såja, pojkar. Det finns ingen anledning att se så dystra ut. Det kommer att bli en jättekul båtutflykt. Nu på hösten är det inte så många 14

Hagmar Vargtanden.indd 14

11-06-17 14.01.04


som åker med båtarna. Och jag lovar att ta med en riktigt god matsäck.   Hon vänder sig till Myggan.   − Du får också gärna följa med. Jag betalar.   − Tack, svarar Myggan artigt och drar i sina stela flätor.   − Bra, säger mamma. Då var det bestämt. Vi åker i morgon klockan nio.   Hon viker ordentligt ihop tidtabellen och släpar sedan fram dammsugaren.   − Om ni inte har någonting att göra, kan ni alltid städa era rum, föreslår hon. Det skulle verkligen behövas.   − Det går inte, svarar Henke kvickt. För vi har lovat att hänga med Myggan hem till Fritjof.   Leo och Aron nickar instämmande. Innan mamma hinner protestera skyndar de mot ytterdörren. I säkerhet på utsidan sneglar Henke på Myggan.   − Jag hoppas att det är okej? Just städning var jag inte så värst sugen på just nu.   Myggan skrattar så att alla hennes små vita tänder syns. De ser ut som pärlor, tycker Aron. 15

Hagmar Vargtanden.indd 15

11-06-17 14.01.04


− Jag hade ändå tänkt fråga om ni ville följa med mig hem. Esmeralda har bakat.   Leo tar tag i sin cykel som står lutad mot grindstolpen och svingar sig upp.   − Så hon har flyttat in nu? frågar han.   − Jepp, svarar Myggan. Det är därför jag också får flytta in. Nu är det ordning och reda, ni kommer inte att känna igen er.   Henke hystar i väg en sten och lyckas träffa elstolpen tjugo meter bort. Belåtet applåderar han sig själv. Till hans besvikelse är det ingen annan som bryr sig.   − Konstigt att man kan bli kär när man är så gammal, säger han. Fritjof måste vara över åttio och Esmeralda också.   − Varför är det konstigt? undrar Aron. Hur gammal man är spelar väl ingen roll.   Henke flinar.   − Just det ja, jag glömde att du är expert på kärlek.   Han slänger en menande blick åt Myggans håll. Aron känner hur han rodnar, trots att han verkligen inte vill.   − Lägg av! fräser han. 16

Hagmar Vargtanden.indd 16

11-06-17 14.01.04


Myggan vrider på huvudet.   − De har ju varit kära jämt, säger hon. Det har väl aldrig gått över helt enkelt.   − Stackars dem, säger Aron. Att de inte fick gifta sig när de var unga, menar jag. Tänk att vara kära och leva utan varandra i sextio år.   Myggan ler lite snett.   − Ja, det är synd om dem, men bra för mig. Om inte Fritjof hade gift sig med min gammelmormor Elin i stället, så hade ju inte jag funnits.   − Det tänkte jag inte på, säger Aron eftertänksamt. Ja i så fall var det ju faktiskt en himla tur.   − Men nu har de hittat varandra igen, tack vare mig! inflikar Leo stolt.   Henke skrattar.   − Du menar att allt är din förtjänst, bara för att du klantade dig och körde omkull utanför Esmeraldas hus?   − Det var inte det minsta klantigt, svarar Leo förnärmat.   De cyklar alla fyra i bredd på den smala, slingrande grusvägen. Förbi den gamla nedlag17

Hagmar Vargtanden.indd 17

11-06-17 14.01.04


da sågen och den rödmålade stugan som några holländare har köpt. Nerför en liten backe med hög granskog på båda sidor, under kraftledningen och förbi mjölkbordet. Det tar inte lång stund att ta sig till Fritjofs torp. De tvärstannar vid grinden och gapar av förvåning.

18

Hagmar Vargtanden.indd 18

11-06-17 14.01.04

9789132160042  

I serien Dalslandsdeckarna har utkommit: 2 Pia Hagmar Illustrationer: Sylvia Brunke 3 Till några av mina trogna supportrar: Anita Alexanders...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you