9789132159961

I serien Jonzon/Jonsson har utkommit: Syskon mot sin vilja Lรถgner och hemligheter

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 2

11-06-27 10.18.38

lรถgner

och hemligheter ritta Jacobsson

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 3

11-06-27 10.18.38

TEAS BOK

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 5

11-06-27 10.18.38

Torsdag

Tea Låtens sista toner dog ut. Plötsligt var det tyst.

Tea tittade upp från boken. Hon skulle redovisa den på svenskan i morgon. Hon hade hunnit halvvägs, men hade ändå bara en vag uppfattning om vad den handlade om. Något om en stor familj, rätt lik hennes egen, med styvmamma och -pappa, halvbröder och -systrar, och plastsyskon. En plastfamilj, styv­ familj, bonusfamilj, låtsasfamilj – vad skulle hon kalla dem i sitt föredrag? Puckade idioter? Åtminstone var de i boken det. De ödslade tid på att hata och vara elaka.

Hemma hos henne var det inte så. Inte älskade de varandra direkt, men för det mesta var de rätt snälla. Böcker var alltid så överdrivna. Så egentligen var det inte ett dugg likt hennes liv.

I deras familj fanns inte heller några halvsyskon, inte ännu.

Men pappas tjej Emilia skulle föda hennes, Tobias och Sessans halvbror eller halvsyster om några månader. Alexis och Antonias mamma, Maria, skulle nog däremot inte få fler barn. Hon var för gammal. För att inte tala om hennes gubbe Percy. Fast i och 7

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 7

11-06-27 10.18.38

för sig var hon inte äldre än mamma och Pirkka och där fanns en klar risk att de skulle få för sig att skaffa ett barn till.

Hon skakade på huvudet. Det var knappast troligt. De hade redan fullt upp med fem barn i huset.

Hermansson hoppade plötsligt upp på boken och tryckte sig spinnande mot Teas arm. Hon klappade kattens svarta huvud.

– Ja, trampa på den, du. Den är sjukt dålig.

Egentligen var det konstigt att Hildegard hade velat att just hon skulle läsa den. Som om hon ville markera vilken rörig familj hon hade. Alexis bodde i samma hus men han hade fått Sagan om ringen. Den handlade om krig och äventyr och inte om något familjestrul.

Det var bara klassens sjuor som var tvungna att redovisa var sin bok. Åttorna hade redan gjort det. Hildegard hade först lovat att de själva skulle få välja vad de ville läsa, men efter det att Felix hade valt Kalle Anka pocket och Ina Bockarna Bruse hade hon hastigt ändrat sig. Hon hade gett Felix en bok som hette Idioten av en rysk författare med en massa konsonanter i namnet. Och sedan hade hon delat ut en hög med böcker efter eget tycke och smak.

Fast Tea hade svårt att tänka sig att den rundnätta läraren i yllekofta och stadiga skor gjorde något av elakhet. Men till och med Hildegard blev trött på allt tjafs i klassen ibland.

Hermansson la sig högt spinnande på de uppslagna bladen.

Tea suckade. Tydligen tyckte också katten att det var dags att ta paus från det hårda slitet.

Helst ville hon gå ner till köket och äta något. Men då riskerade hon att åka på att hjälpa till med mat, disk eller tvätt. Det berodde på vem som var hemma.

Pirkka brukade sätta upp sitt arbetsschema på sjukhuset på 8

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 8

11-06-27 10.18.38

kylskåpsdörren, men mamma kom och gick som hon ville. Och det var mest hon som tvingade Tea att hjälpa till, för hon hatade hushållsarbete lika mycket som Tea. Pirkka däremot tyckte faktiskt om att baka och laga mat. Det var något skumt med honom, det hade Tea alltid tyckt.

När mamma och pappa fortfarande levde ihop hade allt gått enligt samma gamla rutin. Mamma åkte sist hemifrån och lämnade Sessan och Tobias på dagis, pappa hämtade dem. Då fick Tea eftermiddagarna för sig själv. När hon stack nyckeln i låset visste hon att det var tyst i lägenheten. Hon kunde ligga på soffan och zappa mellan tevekanalerna ända tills idyllen sprack av pappas ”hoho, nu är vi hemma”. Då stormade Sessan och Tobias in och ville se barnprogram.

Så växte dagarna till år tills det kom en dag då det var mamma som både lämnade och kom hem med småsyskonen. Pappa hade börjat jobba över, kväll efter kväll. Och mamma blev allt ledsnare.

Så plötsligt var pappa borta och de blev tvungna att flytta hit ut till landet.

Men nu var det som det var. Inget att sörja över. Det hade Tea redan gjort många gånger utan att få något för alla sina tårar.

Hon lyssnade. Det var nog bara hon och Alexis hemma. De hade åkt buss hem från skolan tillsammans. Antagligen låg han också och stressläste. Fast han hade mer tid på sig. Han hade sin bokredovisning först nästa vecka. Dessutom var han snabb och smart. Han behövde inte alls lika mycket tid på sig som hon för att lära sig saker.

Tea suckade. Först hade hon hatat honom. Det var för två månader sedan då han, Antonia och Pirkka hade flyttat in i deras hus. De, och speciellt han, tog plats i hennes liv. Men nu visste 9

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 9

11-06-27 10.18.38

hon inte riktigt vad hon kände för honom.

Hon tänkte ofta på Alexis och drömde om honom. Det var faktiskt lite sjukt.

Hon reste sig hastigt.

Hermansson ryckte till. Hon plirade sömndrucket mot sin matte.

– Sov du, sa Tea. Bäst att gå ner. Efter några mackor skulle hon kanske orka ta sig igenom den urtråkiga boken.

Hon hade precis hunnit ner till hallen när det rasslade till i låset. Innan Tea hann fly klev mamma in släpande på två stora matkassar och med Tobias och Sessan i hasorna.

– Titta, Tea, jag har fått en ny jacka!

Sessan dansade runt på hallgolvet i en ljusblå täckjacka. Hon var söt som en docka med sina ljusa lockar och stora blå ögon.

Mamma såg på henne med ett leende på läpparna.

– Hur kan jag ha fått en sådan söt liten prinsessa till dotter?

– Men mamma, visst är sjörövare också fina?

Tobias plirade uppfordrande på henne med sitt synliga öga.

Det andra täcktes av en svart lapp mot skelning. En smart ögonläkare hade fått honom att inte bara acceptera, utan också gilla den med sina häftiga historier om modiga pirater.

– Jadå. Du är också fin. Men jag menar, kolla på oss två.

Hon gjorde en yvig gest mot Tea. – När man ser dig är det ingen tvekan om vem som är din mamma.

Skrockande för sig själv hjälpte hon Tobias och Sessan att hänga av sig. Sedan kånkade hon in kassarna i köket med de pladdrande minstingarna efter sig.

Tea stod kvar framför hallspegeln. Den visade en bild av en 10

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 10

11-06-27 10.18.38

smal flicka med blå ögon och halvlångt ljust rakt hår. Ingen prinsessa direkt som mamma så bussigt hade påpekat.

Hon hade plötsligt tappat lusten att äta och vände sig om mot trappan.

Just då kom Alexis nersläntrande. Ännu en med avundsvärda lockar, men hans var ljusbruna, precis som hans varma ögon.

– Finns det någon mat? frågade han och gäspade stort.

– Ser jag ut som en servitris, eller?

Alexis såg snopet på henne.

– Vad är det med dig nu då?

Men Tea trängde sig förbi honom utan att svara.

– Kim, vad var det med Tea? hörde hon honom undra i köket.

Hon hörde inte mammas svar, bara hennes skratt. Snart också hans.

De skrattade tillsammans.

Säkert åt henne! Ååå!

Tea flydde till sitt rum och slog på radion på högsta volym.

Fast just då spelade bara en stillsam flöjt vemodiga toner. Ljudexplosionen uteblev.

Hon zappade mellan kanaler tills hon hittade hårda beats med pumpande bas.

Nu fick de dissa henne hur mycket de ville. Bara hon slapp höra deras skratt.

11

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 11

11-06-27 10.18.38

Fredag

Tea Granhäcken runt det faluröda huset, som var Teas hem, dolde som en mur undervåningen med dess verandor och flyglar. Den gömde också förrådsbyggnaderna och skjulet. Från landsvägen, där Tea och Alexis väntade på bussen, såg man bara övervåningen, balkongerna och det röda tegeltaket. En smal grusväg ledde genom ett flackt fält till det ödsliga huset. De närmaste grannarna fanns på andra sidan skogen.

Det var bara få bilar som åkte förbi, alla i riktning mot stan.

Tea var sur. Att Alexis visslade glatt gjorde inte saken bättre.

Vad hade han för orsak att vara så uppåt?

– Du ska väl redovisa din bok i dag? frågade han.

– Och? – Jag bara undrade. Hann du läsa ut den?

Det hade hon inte, men hon hade ingen lust att erkänna det.

– Vadårå? Har du läst ut din bok?

– Jag har en vecka till på mig. Dessutom är min bok dubbelt så tjock som din.

12

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 12

11-06-27 10.18.38

– Ska jag tycka synd om dig?

– Det har jag väl inte sagt. Sagan om ringen är sjukt bra. Vad är det med dig?

Bussen dök upp i kurvan.

– Sköt ditt så sköter jag mitt.

– Slipp då!

Alexis vände bort huvudet men hon hann se hans sårade blick.

När bussen stannade vid hållplatsen lät han henne kliva på först.

Hon kände sig rutten och ville säga något snällt. Men han gav henne inte någon chans. Han tog sig snabbt längst bak och satte sig bredvid Gullvi. Det brukade han aldrig göra annars.

Gullvi sken upp och sa något.

Tea satte sig på sätet framför dem. Jag struntar väl i vad han tycker, tänkte hon. Tog han åt sig får han skylla sig själv.

Fast hon lyckades inte övertyga sig själv om att hon verkligen hade gjort rätt i att snäsa av honom.

– … otroligt intressant om den grekiska filosofin, malde Gullvi på när de klev av.

Tea sneglade på Alexis. Han såg faktiskt ut att lyssna.

Hon hade hört brottstycken av Gullvis långa utläggning under bussresan. Till och med tråkigare än Gullvi själv. Ful var hon också. Skelettsmal med stripigt, råttbrunt hår och ansiktet prickigt av finnar.

Som om Alexis skulle bry sig om henne!

Plötsligt ryckte Tea till.

Vad är det med mig?

Vad spelade det för roll om Alexis var intresserad av Gullvi eller inte?

13

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 13

11-06-27 10.18.38

Hon skyndade sig av bussen och jagade på sina steg mot skolgården nästan som om hon ville fly från sina tankar.

Varför tänkte hon så mycket på Alexis?

Hon passerade skylten med de snirkliga bokstäverna, ”Välkommen till Urberga skola”. Trots att oktober redan var på väg att glida över i november var gräset på gården fortfarande överraskande grönt. Men äppelträden längs grusgången hade tappat nästan alla sina blad.

Madde och Ina väntade utanför den rödmålade byskolans småspröjsade entrédörr.

– Tja! ropade hon redan på håll.

Madde vände sig om mot henne. Hon hade en irriterande ovana att granska alla uppifrån och ner för att kolla av deras hår, smink, kläder innan hon tog ställning till om det var värt att besvara en hälsning. Till slut nickade hon, men knappt märkbart.

Tea trodde att hon hade vant sig vid det, men i dag retade det henne. Madde var ju inte perfekt på något sätt. Hon gick klädd i svart och sminkade sig hårt med tjocka kajalstreck och lager av mascara. Det kolsvarta, färgade håret var hårt tuperat. Ändå kunde Tea inte låta bli att känna sig osäker inför den granskande blicken. Visst såg hon lite blek och tråkig ut bredvid Madde i sina blå jeans och tröja och med bara lite mascara på fransarna? Nästan som Gullvi.

– Läget? sa Ina. Hon gick alltid i Maddes fotspår och klädde sig som hon.

Men det orangegula, korta håret och den piercade näsvingen var ett bevis på att hon faktiskt hade egen smak. Om det nu inte var så att Madde hade tvingat henne att spöka ut sig.

I Teas gamla skola hade det varit de snygga partytjejerna och 14

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 14

11-06-27 10.18.38

idrottskillarna som hade styrt klassen. Men i Urberga fanns inte så många elever så sjuorna och åttorna var hopslagna. Där fanns inget coolt partygäng. Det var bara Madde som kunde göra livet surt ibland. Och några stökiga killar.

– Bra, svarade Tea. Fast hon kände sig konstig.

Madde hade redan tappat intresset för henne. Hon tog ett par steg bakåt för att berätta för Ina om en galen tävling som hon hade sett på Youtube.

Tea fick anstränga sig för att höra. Det var nog meningen också. Hon var bara en halv meter ifrån dem men hamnade ändå utanför.

Hon såg sig omkring efter något bättre alternativ.

Alexis pratade med Emil och Gullvi stod som en envis skugga bredvid honom. Han tittade inte ens åt Teas håll.

Däremot vände han sig snart mot vägen. Det gjorde alla andra också. Ett öronbedövande skrammel överröstade allt prat.

Mammas röda skrotbil svängde in på parkeringen.

Tea sneglade på de fnittrande eleverna på skolgården.

Pinsamt!

Hon låtsades att hon inte kände tanten som ivrigt vinkade åt hennes håll.

Men Tobias röjde släktskapet. Liten och knubbig och med en lapp över ögat sprang han raka vägen mot henne.

– Tea! Tea! Vet du vad? Mammas avgasrör gick sönder.

– Säger du det, mumlade hon.

Han stannade inte hos henne utan hoppade vidare till sina klasskompisar. Varför var han tvungen att komma till henne överhuvudtaget? tänkte hon surt. Fast de flesta visste förstås vid det här laget att den lille knubbiga killen var hennes lillebror.

15

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 15

11-06-27 10.18.38

Det ringde in. Det var dags att redovisa den sjukt dåliga boken inför klassen.

Vilken skitdag! Usel början och ännu sämre fortsättning.

Värre kunde det knappast bli!

16

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 16

11-06-27 10.18.38

Söndag

Tea På söndagseftermiddagen kom Teas morfar med sin nya fru Ulla, och Pirkkas föräldrar på middag. Det var mammas och Pirkkas första bjudning sedan de flyttade ihop och Pirkka var nervös. Ändå hade han förberett allt noga. Han hade lagat en skaldjurspaté till förrätt, helstekt fläskfilé till huvudrätt och fryst in en hallonparfait till efterrätt.

Sista halvtimmen innan gästerna skulle komma for han runt och kontrollerade gång på gång det dukade bordet och smakade av såserna.

Tea hade efter ett gräl med mamma motvilligt tagit på sig en kjol och en glittrig topp. Fast hade mamma ens andats om att Sessan såg ut som en prinsessa i sin ljusblå klänning, skulle Tea ha bytt om till jeans igen. Men trots att Sessan faktiskt såg ut som en prinsessa, sa mamma inget. Hon hade fullt upp med att hindra Hermansson från att lapa i sig vatten ur de små skålarna med blomblad på bordet. Ändå gick allt som smort. Folk som för bara några månader sedan inte ens kände varandra umgicks som om de aldrig gjort 17

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 17

11-06-27 10.18.38

något annat. Inte ens Sessan och Tobias drällde eller gnällde utan uppförde sig väl. Sessan matade Hermansson med fiskpaté och Tobias körde runt på bordet med saltkaret.

– Vilken fantastisk middag, suckade morfar när han lite senare lutade sig bakåt i soffan.

– Vår son har alltid varit road av matlagning, skyndade sig Pirkkas mamma att säga så att det inte skulle råda några tvivel om vem som lagat middagen.

– Till skillnad från Kim, skrockade morfar. Jag minns den där brända såsen …

– Lite fika kanske? avbröt mamma snabbt.

Alla sa ja och Pirkka for upp ur fåtöljen och försvann.

När Tea gick in i hallen för att hämta sin mobil höll han på att duka två brickor med koppar, bullar, kakor och en tårta.

Hon smög förbi för att han inte skulle få syn på henne. Annars hade hon nog blivit tvungen att hjälpa till.

När hon grävde i jackfickan slank Pirkkas mamma in i köket.

– Hur går det? frågade hon. Vill du ha hjälp?

Pirkka suckade högt.

– I tisdags handlade jag, i onsdags gjorde jag patén och parfaiten, i torsdags bakade jag bullarna och tårtan, i fredags vek jag servetterna, strök dukarna och putsade ljusstakarna. Och i går städade jag. Då hade jag behövt hjälp. Nu är allt klart.

– Så du får ingen hjälp?

– Nä-ä du! Jag jobbar och sliter, ingen annan gör någonting.

Ungarna hjälper aldrig till och Kim pular med sitt. Och Maria har också börjat ringa och kräva att jag hjälper till med både det ena och andra. Men barnen struntar hon i. Hon träffar dem bara när hon känner för det och det är sannerligen inte ofta.

18

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 18

11-06-27 10.18.38

– Låter som förut, sa Pirkkas mamma lugnt. Det hjälper tydligen inte att byta familj. Kanske är det något annat som är fel …

– Vad menar du?

– Tänk efter.

Det blev tyst.

Just då kom Tea på att hon grävde förgäves i jackfickorna.

Hennes mobil låg i skrivbordslådan.

Hon smög tyst fram och såg Pirkka stirra dystert framför sig medan han skakade på huvudet.

Hans mamma log vänligt mot Tea när hon passerade henne på vägen tillbaka till vardagsrummet.

Tea stod kvar och såg på Pirkka.

– Varför tog hon inte en bricka med sig? muttrade Pirkka för sig själv.

Var han ledsen? Eller arg?

Sällskapet i vardagsrummet brast i skratt.

I samma stund fick Pirkka syn på Tea. – Där sitter de och har kul, sa han och suckade.

Plötsligt tyckte hon synd om honom.

– Jag kan bära in den ena! sa hon. Tar du den med tårtan?

Surheten i hans ansikte slätades ut. Han log brett och nickade. De tågade in med brickorna i vardagsrummet.

– Det verkar gå bra för er, sa morfar när han sträckte sig efter sin andra tårtbit.

Tea noterade att Pirkka och hans mamma utväxlade snabba blickar.

– Jadå, sa mamma snabbt. Lite för mycket att göra kanske, men det är ett gammalt hus. I morse lagade jag en droppande toa och den läckande vattenkranen i köket. Och så är det alltid 19

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 19

11-06-27 10.18.38

något fönster som kärvar. Och nästa helg ska jag serva värmepannan så den klarar vinterkylan.

Tea sneglade på Pirkka. Nu var det hans tur att beklaga sig.

Men han såg bara fundersam ut.

– Och så måste du byta avgasrör, la Tea till. Annars får du inte komma till skolan. Jag höll på att skämmas ihjäl i fredags.

Morfar började genast berätta om en gammal rosthög till bil som han hade haft som ung.

Medan de andra pratade gled Teas tankar över till pappa. Han skulle nog ha trivts och skrattat högst av alla. Men så skulle det aldrig mer bli. Hon skulle umgås med mamma för sig och pappa för sig. Om ens det. Det var inte många gånger hon hade träffat honom sedan mamma och pappa skildes.

Tydligen var det lika illa med Alexis och hans mamma.

Han satt mittemot henne. Han hade tagit på sig finbyxor och vit skjorta och fått ordning på lockarna med hårgelé. Vad snygg han var!

Han blinkade mot henne medan han skrattade högt åt något som morfar sa och hon kände att hon rodnade av sina tankar.

Hon slog snabbt ner blicken.

Jag är inte klok ju!

Men sedan rycktes hon med och snart skrattade hon lika glatt som de andra.

Det glada pratet fyllde huset. Det brukade inte vara något naturligt tillstånd i deras hem.

Lika bra att njuta så länge det varar, tänkte Tea.

20

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 20

11-06-27 10.18.38

Måndag

Tea Gullvi tog i så att finnarna blossade i hennes bleka ansikte medan hon malde på om sina grekiska filosofer. Det var ämnet för Gullvis bokredovisning. Tea hade lyckats ta sig igenom sitt föredrag i fredags utan några större missöden trots att hon inte hade läst ut boken. Ingen, inte ens Hildegard, var intresserad av den, så de märkte inte att hon aldrig berättade hur den slutade.

Hon såg att Alexis lyssnade. Fast Sanna som satt bredvid honom brydde sig knappast om Gullvis bok. I stället beundrade hon Alexis i smyg. Men han föll inte längre för hennes vackra mandelögon. Det som en gång hade varit mellan dem var slut.

Ha! Tea såg segervisst på Sanna som tittade tillbaka med undrande blick.

Tea vände sig snabbt bort och grävde upp sin mobil ur väskan.

Alexis hit och Alexis dit.

Vad är det med mig?

21

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 21

11-06-27 10.18.38

Hon började bläddra. Det var ett bra tillfälle att passa på att rensa bort gamla mess. Gullvi bara malde på.

Det var hur tråkigt som helst!

Gullvis röst försvann.

Teas högra tumme dansade över knapparna. Den levde sitt eget liv. Hennes tankar invaderades snart av ett par ljusbruna ögon vars blick fick det att hetta till i kroppen.

Plötsligt slutade Gullvi och klassen applåderade artigt.

Just då pep Teas mobil till.

Vad är det för idiot som skickar mess nu? hann hon tänka.

– Vems mobil var det?

Alla såg på varandra. Inte min. Inte min heller.

Tea höll mobilen under bänken och blickade oskyldigt mot katedern medan hon i smyg knappade fram meddelandet.

Hildegard skulle bli vansinnig om hon upptäckte att Tea hade mobilen på.

Först när hon var säker på att inte Hildegard såg åt hennes håll tittade hon ner på displayen.

Bokstäverna formade en mening.

Det började snurra i huvudet.

Jag är kär i Alexis.

– Vad har vi sagt om mobiltelefoner?

Tea spratt till. Hildegard stirrade på henne. Hur visste hon att det var min mobil?

– Tea? – De ska vara avstängda under lektionen, mumlade hon.

– Och vad händer om man inte respekterar förbudet?

– Du tar mobilen.

– Nå?

Hildegard räckte fram handen.

22

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 22

11-06-27 10.18.38

”Jag är kär i Alexis.”

Tänk om hon läser messet!

– Du kan inte ta den, sa Tea. Det är stöld.

– Du får tillbaka den efter skolan, sa Hildegard lugnt. Så …

Tea for upp och rusade förbi Hildegard.

– Du har ingen rätt att ta min mobil! skrek hon.

Hon smällde igen dörren, snappade åt sig jackan och skyndade hemåt. Medan hon gick, bläddrade hon tillbaka till meddelandet som aldrig skulle ha skickats.

Hur gick det där till?

Med darrande fingrar raderade hon de pinsamma orden.

Hon tittade inte på avsändaren. Hon visste vem som hade skrivit dem.

Det var hon själv.

Tea kryssade fram på en marknadsgata smockfull av små stånd med doftande rätter. Hamburgare, wok, kyckling, korv, frukt, våfflor och popcorn – allt som behövdes för att mätta en hungrig mage. Det var bara att ta för sig.

Hon skulle just sträcka sig efter ett grillat kycklinglår när ett larm började tjuta. Hon fick panik och försökte fly, men benen var blytunga. De gick knappt att lyfta. Och tjutet bara fortsatte.

Hon tryckte händerna för öronen och slog yrvaket upp ögonen. Hon låg i sin säng. Det var telefonen som ringde.

– Svara! skrek hon.

Ringandet fortsatte.

Hon masade sig till dörren.

– Svara då!

Inget hände.

23

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 23

11-06-27 10.18.38

Hon tassade nerför trappan till telefonen i hallen och lyfte luren.

– Ja, vad är det? snäste hon.

– Hej, jag heter Emma och håller på med en marknadsundersökning om svenska folkets tevetittande och tänkte ställa några korta frågor, sa en artig kvinnlig röst. Har du mamma eller pappa hemma?

– Nej. – När kommer de?

Tea tittade på klockan och upptäckte att den bara var tolv.

Vad gjorde hon hemma? Sedan mindes hon. Hon hade sprungit hem från skolan. På grund av meddelandet i mobilen …

– Mamma slutar väl typ fem.

– Pappa då?

– Ingen aning. Fråga Emilia.

– Eh … vem är det?

– Hans tjej.

– Jaha … Men kan jag kanske prata med dig då?

– Det gör du redan.

Tjejen fnissade till.

– Ja … Hur stavas ert efternamn? Ska det vara Jonzon med ett z?

– Nej, Jonsson med två s.

– Här står det faktiskt med ett z.

– De ska alltid vara så märkvärdiga.

– Vilka då?

– Pirkka, Antonia och Alexis.

– Är inte … Pirkka Jonzon … din mamma?

– Skojar du?

– Men det är Pirkka Jonzon som har betalt teveavgiften.

24

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 24

11-06-27 10.18.38

– Och? Mamma har väl betalt något annat i stället. Hon försöker ju inte luras på något sätt.

Det var tyst en stund i luren.

– Nej … öh … jag kanske ändå återkommer senare för att prata med … ja, någon vuxen …

– Gör det, men kom ihåg att Jonsson ska stavas med två s!

Tea la på luren, sträckte på sig och gäspade. Vilken virrig människa!

Hon fortsatte in i köket. Det borde finnas kvar rester från i går.

Efter en stadig lunch gick hon upp igen. För en gångs skull var hon helt ensam i huset. Fast inte med något gott samvete förstås. Det skulle bli en rejäl utskällning i skolan i morgon.

Bäst att lämna mobilen hemma om Hildegard skulle få för sig att lägga beslag på den som straff för i dag.

Alexis dörr stod öppen. Hon tänkte på meddelandet igen och kände rodnaden sprida sig på kinderna. Hon måste ha varit helt förvirrad när hon skrev det! Tänk om någon annan än hon själv hade fått messet av misstag! Till exempel Alexis!

Stegen förde henne mot hans rum. De hade bott i samma hus i två månader nu men det var sällan hon hade varit inne hos honom. Hon tog inte klivet in nu heller, utan stannade på tröskeln som om där gick någon osynlig gräns som man inte fick passera.

På sängen låg ett virkat överkast. Skrivbordet var tomt sånär som på ett pennställ och ett rent skrivbordsunderlägg.

Inga böcker, kläder, chipspåsar eller godispapper som inne hos henne.

Det hängde inte heller några affischer på väggarna som hos de flesta trettonåringar, utan två bonader. Den enas motiv var 25

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 25

11-06-27 10.18.39

en björkskog runt en sjö, den andras en stuga i solnedgång.

På nattygsbordet stod ett foto på en vacker kvinna med mörka ögon och mörkt hår. Hon var väldigt lik Antonia. Det var Maria, Alexis och Antonias mamma. Hon hade en boutique på Östermalm och bodde i den flottaste lägenhet som Tea någonsin hade sett.

Hon var säker på att Alexis hellre hade bott där. Om han hade fått välja. Men det hade han inte. Det var mycket Alexis och hon hade gemensamt.

Alexis …

Hennes mobil gav ifrån sig en ilsken signal.

Den ryckte tillbaka henne till verkligheten. Hon flydde till sitt rum som om hon hade gjort något dumt. Och det hade hon faktiskt. Hon hade stått utanför sin låtsasbrors rum och drömt om honom.

Tänk om han eller någon annan skulle få reda på det!

Då skulle hon dö!

26

Jonzon & Jonsson Lo gner och hemligheter.indd 26

11-06-27 10.18.39