Page 1


Grym

eld 3

Pa l & Co 4.indd 3

11-02-17 12.54.52


:

Korv med brod Vinden är iskall och snöflingorna små och ett­ riga. Pål kör ner händerna i jackfickorna, men det hjälper inte. Han fryser ändå, jättemycket.   Det är irriterande att erkänna, men mamma hade rätt i morse när hon tjatade om att han borde ta på sig mössa och vantar.   Nu fryser han och dessutom hade han fel. Inget av det känns bra. Bredvid honom lufsar Fritz. Han har både mössa och vantar och verkar inte frysa ett dugg trots att hans runda kinder är röda av kylan.   − Jag vill ha en korv, säger Fritz.   − Va? svarar Pål. Vad ska du med en korv till?   − Äta förstås. Jag är hungrig.   Det är ingen större överraskning. Fritz är näs­ tan alltid hungrig. 5

Pa l & Co 4.indd 5

11-02-17 12.54.52


− Vi kan gå hem till mig och fika i stället, före­ slår Pål.   − Jag vill ha korv, säger Fritz tjurigt. Och salt lakrits.   Pål rycker på axlarna. Fritz är världens bästa kompis, men en hungrig Fritz är en jobbig Fritz. Det enklaste är att låta honom få som han vill.   Korv-Unos gatukök ligger närmast. För att ta sig dit sneddar de över torget, förbi möbel­affären och Linnéas blommor. Det är inte många män­ niskor ute. De som kan välja stannar helst inne när det snöar på tvären som nu.   − Jag fick fyra rätt på matteprovet, säger Fritz. Det var ganska bra.   − Tycker du? undrar Pål.   Det gick att få trettio rätt. Själv fick han tjugo­ sju. Det kan inte ens Solbritt klaga på. Solbritt är deras ständigt sura extralärare och hon brukar annars klaga på det mesta Pål gör.   − Jag kunde haft noll rätt, säger Fritz. Det hade jag förra gången. Så jag är nöjd. Riktigt nöjd.   Korv-Uno är en blå barack som ligger i ena änden av torget. Den har funnits där jämt och 6

Pa l & Co 4.indd 6

11-02-17 12.54.52


det syns. Det mesta av färgen har flagat av och hela byggnaden lutar. Plåttaket är rostigt, men det syns inte nu när det ligger snö på det.   Det har stått i tidningen om Korv-Unos ga­ tukök flera gånger, det har Pål sett. Grannarna har klagat på att gatuköket är så fult och slitet, de tycker att baracken förstör hela torget.   Det tycker Pål är att överdriva. Torget skulle vara fult även utan Unos fallfärdiga barack. Tre parkbänkar, en fontän som inte fungerar ens på sommaren och några rabatter med taggiga bus­ kar, det är det hela. Plus en parkeringsplats. Inte mycket att skryta över.   Glasrutan till gatuköket är stängd för att det inte ska snöa in. När Fritz knackar på rutan tar det bara några sekunder innan den öppnas. Inne i gatuköket tornar en man upp sig. Han ser all­ deles för stor ut för den lilla baracken. Huvudet slår nästan i taket och axlarna är breda som på en kroppsbyggare. Fast magen som hänger ut över linningen på byxorna skulle förstås ingen kroppsbyggare vilja ha.   − Ja? säger den jättelika mannen.   Ovanpå de vanliga kläderna har han en upp­ 7

Pa l & Co 4.indd 7

11-02-17 12.54.52


knäppt vit rock och på huvudet sitter en konstig mössa i papp som det står Korv-Uno på. Hans näsa är mycket stor och väldigt röd. Inne i näs­ borrarna skymtar tussar av svart hår. Fritz stir­ rar på mannen med öppen mun.   − Heter du Korv-Uno? frågar han.   Mannen rynkar pannan så att de redan vild­ vuxna ögonbrynen ser ännu lurvigare ut.   − Hur så?   − Tja, jag undrar bara, säger Fritz.   − Kom du hit för att fråga vad jag heter? frå­ gar mannen.   Fritz skakar på huvudet.   − Jag vill ha en korv också. Med bröd. Och lakrits.   Mannen ler plötsligt. Det ser ovant ut. Han har ketchup på tänderna. Eller om det kanske är räksallad.   − En korv med bröd och lakrits, säger han. Det tror jag inte att någon annan har beställt.   Fritz ser förvirrad ut.   − Jag vill inte ha lakritsen på korven. Utan i en påse. Som efterrätt.   − Det förstod jag faktiskt, säger mannen. Jag 8

Pa l & Co 4.indd 8

11-02-17 12.54.52


är inte dum. Förresten heter jag faktiskt Uno. Min pappa hette Uno och min farfar hette Uno och jag skulle tro att även min farfarsfar hette Uno. Det är ett gammalt fint släktnamn. Och allihop säljer vi korv. Eller sålde. De andra är döda nu. Men min son Lill-Uno ska ta över ef­ ter mig. Fast han är förstås inte så liten längre. Skulle tro att han är närmare två meter.   − Oj då, säger Fritz. Han funderar på att fråga hur Lill-Uno ska få plats i kiosken om han är så lång. Men han vågar inte.   Korv-Uno fiskar upp en korv ur en balja med varmt vatten och trycker ner den i ett bröd.   − Så där, ja, säger han.   − Jag vill ha en grillad korv, protesterar Fritz. Inte en kokt.   Korv-Unos leende stelnar. Med en ilsken rö­ relse slänger han tillbaka korven i vattnet.   − Det kunde du ha sagt innan, muttrar han. Tror du att jag är någon sorts tankeläsare, el­ ler?   När han lägger den grillade korven i brödet går korvbrödet sönder. Unos röda näsa blir ännu rödare. 9

Pa l & Co 4.indd 9

11-02-17 12.54.52


− Se hur det går! fräser han.   − Det var inte mitt fel, påpekar Fritz.   Uno tar fram ett nytt bröd och lägger dit grill­ korven.   − Så där, det blir tjugo kronor.   Fritz ser förvånat på honom. Sedan granskar han noga den handskrivna prislistan som sitter uppsatt på väggen bakom Uno.   − En korv med bröd kostar femton kronor, säger han och pekar på prislistan. Det står där.   Korv-Uno fnyser.   − Korvbröd är inte gratis. Du får betala extra för det som gick sönder.   − Men …, försöker Fritz.   Sedan rodnar han och kommer inte på någon­ ting mer att säga. Fritz kan vara rätt blyg ibland. Pål tar ett steg framåt.   − Det var inte Fritz fel att brödet gick sönder, säger han. Det var ditt. Och då ska väl inte Fritz behöva betala? Det är ju orättvist.   Korv-Uno lutar sig framåt. Han är stor, han är arg och han ser med ens farlig ut. Ögonen som fixerar Pål är alldeles svarta.   − Tror ni att jag håller på med någon sorts 10

Pa l & Co 4.indd 10

11-02-17 12.54.52


välgörenhet? fräser han. Att jag utfodrar glupska ungar bara för att jag tycker att det är så himla kul? Det kan ni glömma. Jag driver en affär som ska gå med vinst. Här skänks inte bort några korvbröd, det ska ni ha helt klart för er. Vad ska du ha för lakrits?   − Jag har bara tjugo kronor, svarar Fritz.   − Synd för dig, säger Uno.   Han räcker över korven till Fritz och drar igen glasluckan med en ilsken smäll. Fritz tittar på sin korv och ser olycklig ut.   − Vilken dum gubbe.   − Verkligen, instämmer Pål. Nu går vi hem till mig. Jag håller på att frysa ihjäl.   De vandrar långsamt hemåt. Fritz tuggar dys­ tert på sin korv.   − Den var inte ens god, muttrar han.

11

Pa l & Co 4.indd 11

11-02-17 12.54.52


Pa l & Co 4.indd 12

11-02-17 12.54.53


Tappade pennor Två sidor med nästan likadana mattetal. Pål hinner göra nästan allihop innan han tröttnar. Att räkna är inte svårt, bara tråkigt. Nu måste han gör något annat för att liva upp stämningen lite.   Det är inte direkt så att Pål gillar att bråka. Men att sitta still på en stol och vara tyst blir för trist i längden. Till slut kliar det i hela kroppen. Då är det nödvändigt att tappa en penna eller göra några roliga grimaser för att stå ut. Ibland undrar han om inte Solbritt känner precis lika­ dant. Hon måste också tycka att det är tråkigt i klassrummet, för annars skulle hon väl inte attackera honom direkt?   Det är bara en liten stump till blyertspenna han tappar, det hörs knappt alls när den slår i golvet. Ändå reagerar Solbritt som om han har 13

Pa l & Co 4.indd 13

11-02-17 12.54.53


försökt rånmörda någon. Hon far upp från sin stol och kommer ångande mot honom. Just den här dagen har hon en ljust rosa kofta med broderade pelikaner på. Solbritts klädsmak är lite speciell. Hennes gungande bröst gör att pelikanerna ser ut att röra sig.   − Vad håller du på med? gormar hon.   − Jag tappade bara pennan, svarar Pål och försöker se oskyldig ut.   Okej, han kanske råkade tappa den med flit, men det finns ingen anledning att bli så upprörd för det.   − Alla andra klarar av att hålla i sina pennor. Det är märkligt att just du inte gör det.   − Ja, visst är det? säger Pål ivrigt. Det måste vara något fel på mina pennor. De kanske är felkonstruerade på något sätt?   Nadja fnissar högt. Då gör resten av klassen också det. Det får Solbritt att bli ännu argare. Hon blänger hotfullt på Pål.   − Du stör de andra, fattar du inte det? Hur ska någon kunna arbeta om du håller på att tappa pennor hela tiden?   Solbritt är bara deras extralärare. Den riktiga 14

Pa l & Co 4.indd 14

11-02-17 12.54.53


läraren heter Lena, men hon verkar vara lika rädd för Solbritt som alla andra. Det är ingen tvekan om att det är Solbritt som bestämmer i klassrummet. Pål rätar på ryggen och möter hennes blick.   − Jag tror faktiskt att de blir mer störda av att du står där och skäller.   Han vet att det är fel sak att säga. Det är unge­ fär lika smart som att försöka släcka en eld med hjälp av bensin. Solbritt blir förstås rasande, pre­ cis som väntat. Samtidigt vet han att han har rätt.   − Jag kommer att ringa hem till din mamma, väser hon. Din attityd är oacceptabel.   − Gör det, svarar Pål.   Han försöker verka oberörd, men det är han inte. Att få skäll står han ut med, han är van. Bli utslängd i korridoren är okej och extra läxor är också okej. Men att Solbritt pratar med mamma är inte okej. Mamma blir så ledsen och bekym­ rad. Visserligen är mamma inte lika ledsen nu som hon var precis efter skilsmässan. Då grät hon nästan jämt. Numera gråter hon inte så ofta. Men skrattar gör hon inte heller. 15

Pa l & Co 4.indd 15

11-02-17 12.54.53


När Solbritt ringer och klagar blir allt värre. Pål misstänker att mamma tror att det räknas som hennes fel att han inte kan vara tyst och sitta still. Att det beror på skilsmässan. Ändå var det pappa som ville skiljas och inte hon. Han hade träffat Doris och ville hellre bo tillsammans med henne än med Pål och mamma.   − Be om ursäkt, säger Solbritt.   Pelikanerna gungar fortfarande hotfullt fram­ för Påls ögon.   − Nej, svarar Pål.   Han tänker inte be om ursäkt. Varför ska han göra det när det är han som har rätt? Han förstår inte varför Solbritt slösar bort en massa tid på att skälla på honom. I stället borde hon hjälpa så­ dana som Fritz att lära sig räkna. Hon är ändå lä­ rare och lärare ska ju lära ut saker. Stackars Fritz blir alldeles yr bara han hör ord som procent och division. Han behöver all hjälp han kan få.   − Jag tycker …, börjar Lena, men en ilsken blick från Solbritt får henne genast att tystna.   I samma ögonblick ringer det ut. Det är som om luften går ur Solbritt. Hon rycker på axlarna och vänder sig om. Pål skyndar sig att rycka åt 16

Pa l & Co 4.indd 16

11-02-17 12.54.53


sig sin lilla ryggsäck och försvinna ut ur klass­ rummet tillsammans med de andra.   − Vad jobbig hon är, säger han. Jag önskar att hon kunde skaffa sig en annan hobby än att tjata på mig.   Nadja fnissar och slänger med sitt ljusa hår. Det har blivit roligare att gå i skolan sedan Nad­ ja började i deras klass, det är både Pål och Fritz överens om. Nadja är rolig. Dessutom har hon en pappa som är bankrånare. Visserligen har varken Pål eller Fritz träffat honom, men ändå. Det gör det extra spännande att vara kompis med Nadja.   − Tror du att hon ringer hem till din mamma? undrar Nadja.   − Hoppas inte, svarar Pål. Hänger ni med mig hem? Mamma har lovat att göra pizza till mid­ dag. Hon sa åt mig att fråga om ni också ville ha.   Nadja nickar och Fritz hoppar nästan jämfota av förtjusning. Hemgjord pizza är bland det go­ daste han vet. Speciellt den som Påls mamma gör. Hon snålar inte med osten som hans egen mamma gör. 17

Pa l & Co 4.indd 17

11-02-17 12.54.53


Det mesta av snön som kom dagen innan har redan töat bort. Kvar finns bara en massa grå­ brunt slask på trottoarerna. Påls slitna gympa­ skor blir snabbt genomblöta. Något annat kan han inte tänka sig att ha på fötterna, hur mycket han än fryser. Gummistövlar är otänkbart, det är bara småungar som har det. Och så Nadja. Hon skuttar obekymrat gatan fram i sina röda stövlar. Vanliga regler gäller inte riktigt för hen­ ne. Hon bryr sig inte om vad andra tycker.   Bostadsområdet Pål bor i ligger en bit ifrån centrum och skolan. Redan på långt håll ser man de gråa hyreshusen som ligger på rad.   Förr blev Pål arg så fort han fick syn på dem. Han ville mycket hellre bo kvar i huset där de bodde tidigare, mamma och pappa och han själv. Men nu har han börjat vänja sig, både vid bo­ stadsområdet och lägenheten och tanken på att pappa bor någon annanstans.   − Mamma slutar tidigt i dag, säger Pål.   Men när de har gått trapporna upp till lägen­ heten är dörren låst. Det gör ingenting för Pål har en egen nyckel, men det är ändå lite kons­ tigt. Mamma borde vara hemma. 18

Pa l & Co 4.indd 18

11-02-17 12.54.53


− Hallå? hojtar han inåt lägenheten.   Ingen svarar. Mammas skor står inte på dörr­ mattan och hennes kappa hänger inte på kro­ ken där den alltid hänger när hon är hemma. Kanske har hon gått till affären. Det kan ju vara någonting som fattas till pizzan. Rökt skinka till exempel. I så fall har hon säkert skrivit en lapp till honom. Han sparkar av sig sina blöta skor och skyndar ut i köket.   Mycket riktigt. På köksbordet ligger det en lapp: Hej Pål! Jag är bjuden på middag och kommer antagligen hem rätt sent. Ni får äta på pizzerian i stället. Kram, mamma. Instuckna under pap­ perslappen ligger tre hundra kronor i skrynkliga sedlar.   Pål tar pengarna och stoppar ner dem i fickan. Att äta på restaurang är en lyx han inte är van vid. Mamma och han har aldrig råd att gå till pizzerian. Nu har han fått pengar så att han kan bjuda Fritz och Nadja också. Det borde kännas bra, men det gör det inte.   Det känns skumt.

19

Pa l & Co 4.indd 19

11-02-17 12.54.53


:

Hjalten Glader Till pizzerian är det bara några hundra meter att gå. De sneddar över gårdarna förbi de andra hyreshusen.   Det är inte många människor ute vid den här tiden på eftermiddagen. Folk har inte hunnit hem från jobbet än och småbarnen är kvar på dagis. Men framför sig får de plötsligt syn på två perso­ ner som halkar fram i snösörjan. Två män som hål­ ler hårt i varandra för att inte ramla omkull. Den ene av dem har en knallblå toppluva på huvudet.   − Kolla Pål! säger Fritz. Det är ju dina alkis­ kompisar.   Pål lyser upp.   − Glaaader! tjoar han. Trötter!   De två männen stannar till och vänder sig om. Han med toppluva lyser upp i ett stort, nästan tandlöst leende. 20

Pa l & Co 4.indd 20

11-02-17 12.54.53


− Pål-Skrål! skrattar han. Min favoritgrabb, det var länge sedan!   För några månader sedan var Glader och Trötter stamgäster på parkbänken utanför Påls port. Där brukade de sitta och dricka öl och skräna tillsammans med de andra hemlösa alkis­ gubbarna. Men så är det inte längre. När Tröt­ ter blev misshandlad och hamnade på sjukhus, saknade han och Glader varandra jättemycket. Så mycket att de kom på att de var kära i var­ andra.   Nu har de fått en lägenhet på prov och är sam­ bor. Av bara farten slutade de dricka sig fulla varenda dag.   − Kul att se dig grabben, säger Glader.   Han flinar mot Nadja och Fritz.   − Ja, er också, förstås. Hur lever livet?   − Bara fint, svarar Pål. Hur är det för er? Har ni kvar lägenheten?   − Yes, säger Glader stolt. Klarar vi två må­ nader till får vi ett riktigt hyreskontrakt. Vi har blivit så skötsamma att hälften vore nog. När vi festar till det dricker vi äppelmust.   Han skrattar sitt vanliga, bullriga skratt. Tröt­ 21

Pa l & Co 4.indd 21

11-02-17 12.54.53


ter nöjer sig med att nicka instämmande. Både är fortfarande lite slitna och tilltufsade, men de ser betydligt piggare ut än de gjorde för ett halvår sedan.   − Och vart är herrskapet på väg? undrar Gla­ der.   − Vi ska käka pizza, säger Pål.   Han funderar ett ögonblick. Tre hundra kro­ nor är mycket pengar. Det räcker till två stora familjepizzor.   − Vill ni följa med? Jag bjuder.   Fem minuter senare kliver de in genom dör­ ren till Pizzeria Ruffino. Där inne är det varmt och mysigt, med rutiga dukar och levande ljus på borden. Pål beställer två kebabpizzor med extra sås och en stor kanna vatten. Pizzorna är enormt stora, de fyller nästan hela bordet.   − Det här var storstilat av dig, säger Glader. Bjuda gamla gubbar som oss på restaurang!   − Vi är ju kompisar, säger Pål. Dessutom har ni räddat livet på oss.   Glader skrockar belåtet.   − I mitt nästa liv ska jag vara hjälte på heltid.   Han trycker i sig en rejäl bit pizza till, lutar sig 22

Pa l & Co 4.indd 22

11-02-17 12.54.53


sedan tillbaka på stolen och klappar sig belåtet på magen.   − Det där var gott. Bra mycket godare är korv med bröd. Vi var på väg för att köpa oss var sin när ni dök upp.   − Inte hos Korv-Uno, va? säger Fritz. För han är en riktig skurk. I fredags lurade han mig på fem kronor.   − Gjorde han? frågar Glader.   − Japp, säger Fritz.   Sedan berättar han hela historien om korv­ brödet som gick sönder. Glader blir upprörd. Han blir lätt det.   − Sno en unge på fem spänn, muttrar han. Så gör man bara inte.   − Och han blev arg på mig, trots att det var hans eget fel, säger Fritz.   − Jättedum var han, instämmer Pål.   Glader tar en stor klunk vatten och ställer se­ dan ner glaset med en duns på den rutiga duken. Hans ögon glöder.   − Vilken typ, säger han. Jag ska gå och säga några sanningens ord till den där Korv-Uno. Ingen lurar mina kompisar på pengar! 23

Pa l & Co 4.indd 23

11-02-17 12.54.53


Han rätar på ryggen och slår sig för bröstet.   − Hjälte-Glader rycker ut!   Nadja fnissar. Glader ser strängt på henne.   − Jag skämtar inte, lilla fröken. Rättvisa ska skipas och Fritz ska få tillbaka sina pengar.   Utanför pizzerian skiljs de åt. Glader och Tröt­ ter beger sig mot centrum för att utföra sitt hjälte­ dåd. Nadja, Fritz och Pål ger sig av hemåt.   Pål räknar med att mamma inte ska ha kom­ mit hem. På lappen stod det att hon skulle bli sen. Men när han står utanför dörren hör han musik inifrån lägenheten. Det första han får syn på när han öppnar dörren är ett par stora skor på hallmattan. De är absolut inte mammas. Inte hans heller.   En obehaglig misstanke sprider sig genom kroppen. Han smyger fram till vardagsrums­ dörren och kikar in. Det är värre än han kunnat föreställa sig.   Mitt på golvet står mamma med armarna runt halsen på en främmande karl. De vaggar tillsam­ mans i takt till musiken. Mamma dansar med slutna ögon, mannens ena hand vilar på hennes rumpa. 24

Pa l & Co 4.indd 24

11-02-17 12.54.53


Pål stirrar. Det känns som om han ska kvä­ vas. Han snurrar runt och rusar in på sitt rum. Dörren far igen med en hård smäll. Några se­ kunder senare tystnar musiken. Efter ännu några sekunder knackar det försynt på hans dörr och mamma kikar in.   − Försvinn! skriker Pål.   − Men Pål, säger mamma.   I nästa ögonblick dyker den främmande man­ nen upp bredvid henne i dörröppningen. Han har vildvuxet mörkt hår, svart skäggstubb och ett äckligt, inställsamt leende.   − Tjena, grabben! Jag heter Marco.   Pål svarar inte, han blänger bara. Mamma ser strängt på honom.   − Du kan väl åtminstone hälsa, säger hon.   Pål skakar på huvudet. Han tänker absolut inte hälsa på en sliskig karl som lägger sin hand på hans mammas rumpa.   − Skärp dig, Pål, väser mamma.   Hon har lockar i håret och målade ögonfran­ sar. Klänningen hon har på sig har Pål aldrig sett. Den är urringad både fram och bak. Mam­ mas bröst ser ut att vara på väg att hoppa över 25

Pa l & Co 4.indd 25

11-02-17 12.54.53


kanten på den. Till på köpet stinker hon söt par­ fym. Hon har verkligen gjort sig till. Pål undrar vem av de två som egentligen behöver skärpa sig.   − Skäll inte på honom, säger Äckel-Marco. Vill han inte hälsa är det helt okej för mig. Jag måste förresten dra mig hemåt nu.   Utan att klä av sig kryper Pål ner i sängen och drar täcket över huvudet. Han mår illa. Sä­ kert står mamma ute i hallen och kysser den där sliskiga typen nu. Tanken får Pål att rysa av obehag.   Han trevar under madrassen efter sin hemliga dagbok.

26

Pa l & Co 4.indd 26

11-02-17 12.54.53

9789132158216  

Grym 3 : 5 6 7 8 9 10 11 13 14 15 16 17 18 19 : 20 21 22 23 24 25 26

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you