9789132157967

Av Jenny Han har pรฅ B. Wahlstrรถms Bokfรถrlag utgivits Sommaren jag blev vacker Ingen sommar utan dig

Ingen sommar utan dig.indd 2

11-03-25 14.36.57

Jenny Han

Översättning Lina Erkelius

Ingen sommar utan dig.indd 3

11-03-25 14.36.57

Mitt hjärtligaste tack till Emily van Beek, Holly McGhee och Elena Mechlin på Pippin Properties, och till Emily Meehan och Julia Maguire på S&S. Tack också till mina första läsare, Caroline, Lisa, Emmy, Julie och Siobhan. Jag är lycklig som känner er.

Ingen sommar utan dig.indd 5

11-03-25 14.36.57

Kapitel ett 2 juli Det var en varm sommardag i Cousins. Jag låg vid poolen med en tidning över ansiktet. Mamma la patiens på verandan, Susannah var inne och fixade i köket. Snart skulle hon antagligen komma ut med ett glas iste och en bok jag borde läsa. Någonting romantiskt.

Conrad, Jeremiah och Steven hade surfat hela förmiddagen. Kvällen före hade det varit oväder vilket gjorde att vågorna var höga nu. Conrad och Jeremiah kom hem först.

Jag hörde dem innan jag såg dem. De kom gående uppför trappan och höll på att bryta ihop av skratt åt att Steven hade tappat badbyxorna i en särskilt grym våg. Conrad klev fram till mig, lyfte den svettiga tidningen från mitt ansikte och flinade. Han sa: ”Du har ord på kinderna.”

Jag kisade upp mot honom. ”Vad står det?”

Han satte sig på huk bredvid mig. ”Jag vet inte. Få se.”

Och så synade han mitt ansikte på sitt allvarliga Conradsätt. Sedan böjde han sig ner och kysste mig, och hans läppar var svala och salta av havet.

Då sa Jeremiah: ”Ni två borde ta in på hotell”, men jag förstod att han skojade. Han blinkade åt mig, närmade sig 7

Ingen sommar utan dig.indd 7

11-03-25 14.36.57

Conrad bakifrån, lyfte upp honom och slängde honom i poolen.

Jeremiah hoppade också i, och han ropade: ”Kom, Belly!”

Då hoppade jag förstås i jag med. Det var skönt i vattnet.

Mer än skönt. Som alltid var Cousins den enda plats jag ville vara på. ”Hallå? Hörde du vad jag sa?”

Jag slog upp ögonen. Taylor knäppte med fingrarna framför näsan på mig. ”Nej, förlåt”, sa jag. ”Vad sa du?”

Jag var inte i Cousins. Conrad och jag var inte tillsammans och Susannah var död. Ingenting skulle någonsin bli som det hade varit. Det hade gått – hur många dagar? exakt hur många dagar? – två månader sedan Susannah dog och jag hade fortfarande inte fattat det. Det var ofattbart. När någon man älskar dör känner man sig overklig. Det är som om det har hänt någon annan. Det gäller någon annan, inte mig. Allt var diffust och konstigt. Vad innebär det att någon verkligen verkligen är borta?

Ibland blundade jag och tänkte om och om igen, det är inte sant, det är inte sant, det här är inte på riktigt. Det var inte mitt liv. Men det var mitt liv, mitt liv som det hade blivit.

Efteråt.

Jag befann mig på Marcy Yoos bakgård. Killarna levde om i poolen och vi tjejer låg på våra badlakan, på rad bredvid varandra. Marcy var min kompis, men resten, Katie, Evelyn och de andra, var mer Taylors kompisar.

Det var redan drygt trettio grader och klockan var bara lite efter tolv. Det skulle bli riktigt hett idag. Jag låg på 8

Ingen sommar utan dig.indd 8

11-03-25 14.36.57

mage och kände hur svetten samlades i en pöl i svanken.

Det kändes som om jag började få solsting. Det var bara den andra juli och jag längtade redan efter att sommaren skulle ta slut. ”Jo, alltså, vad ska du ha på dig på festen?” Taylor hade lagt våra badlakan så nära varandra att de snarast liknade en filt. ”Inte vet jag”, sa jag och vred på nacken så att vi hamnade ansikte mot ansikte.

Hon hade pyttesmå svettpärlor på näsan. På Taylor bröt svetten alltid fram på näsan först. Hon sa: ”Själv tänker jag ha den där nya solklänningen som jag köpte på outletstället.”

Jag blundade igen. Jag hade solglasögon så det syntes inte om jag blundade eller tittade. ”Vilken då?” ”Den där med små prickar du vet, den som man knyter i nacken. Jag visade ju dig i typ förrgår.” Hon gav ifrån sig en otålig liten suck. ”Jaså den”, sa jag. Men jag kom inte ihåg vilken hon menade och jag förstod att hon märkte det.

Jag skulle just säga något snällt om klänningen när jag kände någonting iskallt, metallaktigt i nacken. Jag tjöt till och där satt Cory Wheeler på huk bredvid mig med en immig Colaburk i handen. Han höll på att skratta ihjäl sig.

Jag satte mig upp, blängde på honom och torkade av mig i nacken. Jag var urless på den här dagen. Jag ville bara gå hem. ”Vad håller du på med?”

Då skrattade han ännu mer, vilket gjorde mig ännu argare. ”Gud, vad du är omogen”, sa jag.

9

Ingen sommar utan dig.indd 9

11-03-25 14.36.57

”Men du såg så svettig ut”, försvarade han sig. ”Jag ville bara svalka av dig.”

Jag svarade inte utan satt bara där med handen mot nacken. Mina käkar var alldeles spända och jag kände hur de andra tjejerna tittade på mig. Då bleknade Corys leende liksom bort och han sa: ”Förlåt. Vill du ha den här Colan?”

Jag skakade på huvudet och han ryckte på axlarna och gick mot poolen. Katie och Evelyn gjorde miner som betydde vad är det med henne? och jag kände mig pinsam. Att vara taskig mot Cory var som att vara taskig mot en hundvalp.

Det skulle man bara inte vara. Jag försökte fånga hans blick, men det var för sent. Han tittade inte tillbaka på mig. ”Han skojade ju bara, Belly”, sa Taylor lågt.

Jag la mig ner på badlakanet igen, på rygg den här gången.

Jag tog ett djupt andetag och släppte långsamt ut luften. Jag hade fått ont i huvudet av musiken från Marcys iPod. Hon spelade för högt. Och egentligen var jag faktiskt törstig. Jag skulle ha tackat ja till den där Colan.

Taylor böjde sig fram och sköt upp mina solbrillor för att kunna se mig i ögonen. Hon kisade. ”Är du sur?” ”Nej. Men det är så varmt.” Jag torkade svetten ur pannan med armen. ”Sura inte. Cory kan inte rå för att han uppför sig som en idiot när du är med. Han gillar dig.” ”Det gör han inte alls”, sa jag och tittade bort. Men det gjorde han på sätt och vis, det visste jag. Och jag önskade att det inte var sant. ”Jo, han är helt galen i dig. Du borde ge honom en chans.

Då skulle du kunna släppa tankarna på du-vet-vem.”

Jag tittade bort. ”Ska jag göra inbakade flätor på dig till 10

Ingen sommar utan dig.indd 10

11-03-25 14.36.57

i kväll?” frågade hon. ”Jag kan fläta luggen och sätta upp den så där som förra gången.” ”Okej.” ”Vad ska du ha på dig?” ”Jag vet inte riktigt.” ”Alla kommer att vara där så vi måste göra oss fina”, sa Taylor. ”Jag kommer hem till dig innan så gör vi oss i ordning tillsammans.”

Justin Ettelbrick hade i flera år haft världens brakfest strax före nationaldagen. Vid det laget brukade jag redan vara i Cousins Beach, och då var hemma och skolan och skolkompisar miljoner mil bort. Inte en enda gång hade det bekymrat mig att jag missade festen, inte ens när Taylor berättade om sockervaddsmaskinen som Justins föräldrar hade hyrt ett år, eller det fantastiska fyrverkeriet de hade vid sjön vid midnatt.

Det här var första sommaren någonsin som jag var hemma och kunde gå på festen, och det var första sommaren som jag inte skulle åka till Cousins. Och det bekymrade mig. Det sörjde jag. Jag hade trott att jag skulle vara i Cousins varenda sommar hela livet ut. Jag ville inte vara någon annanstans än där på somrarna. Aldrig någonsin. ”Du följer med, va?” frågade Taylor. ”Ja, jag har ju sagt det.”

Hon rynkade på näsan. ”Jag vet, men …” Hon tystnade. ”Strunt samma.”

Jag visste att hon väntade på att allting skulle återgå till det normala, bli som vanligt. Men ingenting skulle kunna bli som vanligt igen. Jag skulle aldrig kunna bli som vanligt.

11

Ingen sommar utan dig.indd 11

11-03-25 14.36.57

Förr hade jag varit övertygad om att om jag bara ville något tillräckligt mycket, önskade tillräckligt mycket, så skulle allting bli så som det var bestämt. Ödet, som Susannah hade sagt. Varenda gång jag fyllde år önskade jag mig Conrad. Varje gång jag såg en stjärna falla, tappade en ögonfrans, slängde ett mynt i en fontän, handlade min önskan om den jag älskade. Jag trodde att det alltid skulle vara så.

Taylor tyckte att jag skulle glömma Conrad, att jag bara skulle radera honom ur minnet och tankarna. Hon brukade säga typ: ”Alla måste komma över den första kärleken, det är en fas man måste igenom.” Men Conrad var inte bara min första kärlek. Han var ingen fas jag kunde ta mig igenom. Han var mycket mer än så. Han och Jeremiah och Susannah var min familj. För mig skulle de alltid höra ihop, de där tre, evigt förenade. Jag kunde inte tänka mig någon av dem utan de andra.

Om jag glömde Conrad, om jag fördrev honom ur mitt hjärta och låtsades att han aldrig funnits där, skulle det vara som att göra samma sak mot Susannah. Och det kunde jag inte.

12

Ingen sommar utan dig.indd 12

11-03-25 14.36.57

Kapitel två När skolan slutade i juni packade vi bilen och åkte raka vägen till Cousins. Så hade vi alltid gjort. Dagen innan brukade mamma åka till mataffären och köpa jättekartonger med äppeljuice, storförpackningar med nyttiga snacks, sol­ skyddskräm och fullkornsflingor. När jag tjatade om Kalaspuffar och Frosties sa mamma: ”Beck kommer redan att ha köpt en massa sötade flingor. Du kommer att kunna äta tills tänderna ruttnar, oroa dig inte.” Hon hade förstås rätt.

Susannah – som mamma kallar ”Beck” – älskade söta flingor precis som jag. Vi åt jättemycket flingor i sommarhuset.

De hann aldrig bli gamla. En sommar åt killarna flingor till både frukost, lunch och middag. Min bror Steven åt Frosties, Jeremiah Kalaspuffar och Conrad Corn Flakes.

Jeremiah och Conrad var Becks söner och de älskade sina flingor. Själv åt jag det som fanns, bara det var sötat.

Jag hade varit i Cousins varenda sommar hela livet. Inte en enda sommar hade vi missat att åka dit. I nästan sjutton år hade jag rantat efter killarna och hoppats och önskat att jag en dag skulle vara stor nog att få vara med i deras gäng.

Sommarpojkarnas gäng. Till slut hade jag kvalat in, men nu var det för sent. I poolen sista kvällen sista sommaren hade 13

Ingen sommar utan dig.indd 13

11-03-25 14.36.57

vi sagt att vi alltid skulle komma tillbaka. Det är läskigt hur allting kan förändras. Bara så där.

När jag kom hem förra sommaren kunde jag inte göra någonting annat än att vänta. Augusti blev september, skolan började och min väntan fortsatte. Conrad och jag hade inte precis bestämt någonting. Han var inte precis min pojk­vän. Det enda vi hade gjort var att kyssas. Han skulle börja på college, där det fanns miljoner andra tjejer. Tjejer som inte behövde vara hemma någon viss tid, tjejer i hans korridor, smartare och snyggare än jag, nya och spännande på ett sätt som jag aldrig kunde bli.

Jag tänkte på honom oavbrutet – vad det vi hade gjort egentligen betydde, vad vi var för varandra nu. Vi skulle aldrig kunna gå tillbaka till det som hade varit. Åtminstone skulle inte jag kunna det. Det som hade hänt mellan oss – mellan mig och Conrad, mellan mig och Jeremiah – hade förändrat allt. Så när augusti gått och september kom och telefonen fortfarande var tyst kunde jag bara tänka tillbaka på hur Conrad hade sett på mig den där sista kvällen, och då visste jag att det fortfarande fanns hopp. Jag visste att jag inte hade inbillat mig alltihop. Det kunde jag inte ha gjort.

Enligt vad min mamma sa, hade Conrad flyttat in i ett studentrum och börjat sitt nya studentliv nu. Han delade rum med en jobbig typ från New Jersey, och Susannah var rädd att han inte åt ordentligt. Mamma berättade det här helt apropå, liksom i förbigående, som för att inte såra min stolthet. Jag pressade henne inte på mer information. Grejen var att jag visste att han skulle höra av sig. Jag visste det.

Det enda jag behövde göra var att vänta.

Samtalet kom andra veckan i september, tre veckor efter 14

Ingen sommar utan dig.indd 14

11-03-25 14.36.57

vårt avsked. Jag satt i vardagsrummet och åt jordgubbsglass och bråkade med Steven om fjärrkontrollen. Det var måndag kväll, klockan var nio, bästa sändningstid. Telefonen ringde och varken Steven eller jag gjorde någon ansats att gå och svara. Den som reste sig skulle förlora kampen om fjärrkontrollen.

Mamma svarade i sitt arbetsrum. Hon kom ut i vardagsrummet med telefonen i handen och sa: ”Till dig, Belly. Det är Conrad.” Hon blinkade åt mig.

Jag blev helt yr. Jag hörde havet i öronen. Bruset, vrålet mot trumhinnorna. Det kändes som ett rus. Det var underbart. Jag hade väntat och nu kom belöningen. Jag hade väntat ut honom och nu ringde han. Jag hade fått rätt och det kändes underbart.

Steven ryckte mig ur mina drömmar. Med rynkade ögonbryn sa han: ”Varför skulle Conrad ringa till dig?”

Utan att låtsas om honom tog jag luren av mamma. Jag gick undan, bort från Steven, från fjärrkontrollen, från mitt fat med smältande glass. Allt det där var oviktigt.

Jag väntade med att säga någonting tills jag var framme vid trappan och hade satt mig där. ”Hej”, sa jag. Jag försökte låta bli att le, för jag visste att han skulle höra på mig om jag log. ”Tjena”, sa han. ”Vad gör du?” ”Inget särskilt.” ”Vill du veta en sak?” sa han. ”Min rumspolare snarkar värre än du.”

Nästa kväll ringde han igen, och nästa. Vi pratade i timmar varje gång. Steven tyckte det var konstigt att det var mig som Conrad ville prata med mig och inte honom.

15

Ingen sommar utan dig.indd 15

11-03-25 14.36.58

”­Varför ringer han till dig hela tiden?” frågade han. ”Vad tror du? Han gillar mig. Vi gillar varandra.”

Steven gjorde en äcklad grimas. ”Han har ballat ur helt”, sa han och skakade på huvudet. ”Är det så konstigt att Conrad Fisher gillar mig?” sa jag och la trotsigt armarna i kors.

Steven behövde inte tänka länge innan han svarade. ”Ja. Det är väldigt konstigt.”

Och det var det, ärligt talat.

Det var som en dröm. Overkligt. År ut och år in, sommar efter sommar, hade jag trånat och längtat – och nu plötsligt ringde han gång på gång. Han tyckte det var kul att prata med mig. Jag fick honom att skratta även mot hans vilja.

Jag visste vad han gick igenom eftersom jag gick igenom ungefär samma sak själv. Det fanns bara några få personer i hela världen som älskade Susannah som vi gjorde, och nu var hon sjuk.

Det hade uppstått någonting mellan oss, något som inte gick att definiera. Men någonting var det.

Några gånger tog han bilen och körde hela vägen från sitt college till mig. Tre och en halv timme tog det. En gång övernattade han eftersom det blev så sent att mamma inte ville att han skulle köra tillbaka. Han sov i gästrummet.

Jag låg vaken i mitt rum i flera timmar och tänkte på att han låg och sov bara några meter ifrån mig, hemma hos oss av alla ställen.

Om Steven inte hade varit på oss som en igel vet jag att Conrad åtminstone skulle ha försökt kyssa mig. Men på grund av min brorsa blev det liksom aldrig av. Om vi satt och tittade på teve kom han och tryckte sig ner mellan oss.

16

Ingen sommar utan dig.indd 16

11-03-25 14.36.58

Sedan började han prata med Conrad om sådant som jag inte visste någonting om eller inte brydde mig om, som fotboll. En gång efter middagen frågade jag Conrad om vi skulle åka och köpa glass, varpå Steven genast la sig i: ”Bra idé!” Jag blängde på honom men han bara flinade. Conrad tog min hand mitt framför ögonen på Steven och sa: ”Vi kan åka allihop.” Och så blev det. Mamma hängde också med. Det var inte klokt. Jag var på dejt med mamma och brorsan i baksätet. Å andra sidan gjorde det att vår kväll i december kändes ännu mer fantastisk. Det var då som Conrad och jag åkte till Cousins, bara vi två. Det är inte ofta man får uppleva perfekta kvällar, men det var just vad den där kvällen var.

Perfekt alltså. Den hade varit värd att vänta på.

Jag är glad att vi uppleva fick den.

För i maj var alltihop över.

17

Ingen sommar utan dig.indd 17

11-03-25 14.36.58

Kapitel tre Jag gick hem tidigt från Marcy. Till Taylor sa jag att jag ville vila lite före festen. Helst hade jag velat vila och sedan stanna hemma. Så fort jag kom hem satte jag på mig min stora Cousins-t-shirt och fyllde en vattenflaska med grapeläsk och krossad is. Sedan tittade jag på teve tills jag fick ont i ögonen.

Det var fridfullt och underbart tyst. De enda ljuden kom från teven, och från luftkonditioneringen som slog av och på. Jag hade huset för mig själv. Steven sommarjobbade på en stormarknad. Han sparade till en femtio tums platt-teve som han skulle ta med till college till hösten. Mamma var visserligen hemma, men hon satt instängd i sitt arbetsrum hela dagarna. Jobbade ikapp, sa hon.

Hon ville vara ensam, och jag förstod varför.

Taylor kom vid sextiden, beväpnad med sin knallrosa sminkväska från Victoria’s Secret. Hon klev in i vardagsrummet och tittade på mig där jag låg i soffan i min t-shirt.

Hon rynkade på näsan. ”Har du inte ens duschat än?” ”Jag duschade i morse”, sa jag utan att resa mig. ”Ja, och sedan har du legat ute i solen hela dagen.” Hon tog tag i mina armar och jag lät henne dra upp mig till sittande ställning. ”In i duschen med dig nu!”

18

Ingen sommar utan dig.indd 18

11-03-25 14.36.58

Jag följde henne uppför trappan och hon satte sig på sängen i mitt rum medan jag tog den snabbaste duschen i mitt liv. Taylor gillade att snoka, och ensam på mitt rum skulle hon behandla mina saker som om de vore hennes egna.

När jag kom in dit satt hon på golvet framför spegeln och pudrade kinderna med snabba rörelser. ”Ska jag sminka dig också?” ”Nej tack”, sa jag. ”Titta inte när jag klär på mig, okej?”

Hon himlade med ögonen och sedan blundade hon. ”Vad pryd du är”, sa hon. ”Och?” sa jag och satte på mig trosor och behå. Sedan drog jag på mig samma t-shirt igen. ”Okej, nu kan du titta.”

Hon slog upp ögonen på vid gavel och började ta på sig mascara. ”Jag skulle kunna måla dina naglar”, erbjöd hon sig. ”Jag har tre nya nyanser.” ”Nä, det är ingen idé.” Jag höll upp händerna. Naglarna var nerbitna ända till rötterna.

Hon gjorde en grimas. ”Okej, men vad ska du ha på dig då?” ”Den här”, sa jag och dolde ett leende. Jag pekade ner mot t-shirten. Jag hade använt den så mycket att det hade blivit små hål runt halslinningen, och den var mjuk som en blanksliten gammal snuttefilt. Jag önskade faktiskt att jag kunde ha den på festen. ”Jättekul”, sa Taylor och hasade på knäna fram till min garderob. Där reste hon sig och började rota runt och skjuta galgar åt sidan som om hon inte redan visste exakt vad som hängde där. För det mesta brukade jag inte bry mig, men idag kände jag mig lättretlig och irriterad på allting.

19

Ingen sommar utan dig.indd 19

11-03-25 14.36.58

”Du kan sluta leta”, sa jag. ”Jag tänker ha mina avklippta jeans och ett linne.” ”Men Belly, alla klär sig snyggt på Justins fester. Du har aldrig varit med så det kan ju inte du veta, men du kan bara inte ha några gamla avklippta jeans.” Taylor tog fram min vita solklänning. Senast jag hade haft den var förra sommaren, på den där festen med Cam. Susannah hade sagt att klänningen framhävde mig som en ram runt ett foto.

Jag gick fram och tog klänningen ifrån Taylor och hängde tillbaka den. ”Det är fläckar på den”, sa jag. ”Jag tar något annat.”

Hon satte sig framför spegeln igen. ”Ta den där svarta klänningen då, den med små blommor på. Dina tuttar blir jättesnygga i den.” ”Den är obekväm och för tajt”, sa jag. ”Snälla?”

Jag suckade, drog av klänningen från galgen och satte på mig den. Ibland var det enklast att bara ge efter för Taylor.

Vi hade varit kompisar, bästisar, sedan vi var små. Vi hade varit bästisar så länge att det liksom hade blivit en vana, en rutin som var svår att bryta. ”Kolla vad sexigt.” Hon tog ett steg fram och drog upp dragkedjan. ”Nu ska vi diskutera vår handlingsplan.” ”Vad då för handlingsplan?” ”Jag tycker att du ska ge Cory Wheeler en chans.” ”Taylor …”

Hon satte upp en hand i luften. ”Låt mig få prata till punkt. Cory är supertrevlig och supersnygg. Om han styrke­ tränade och fick lite muskler skulle han bli världens sexigaste.”

20

Ingen sommar utan dig.indd 20

11-03-25 14.36.58

Jag fnös. ”Lägg av.” ”Han är i alla fall lika snygg som C-ordet.” Hon hade slutat säga hela hans namn. Numera var det bara ”du-vetvem” eller ”C-ordet”. ”Sluta pressa mig, Taylor. Jag kan inte sluta tänka på honom bara för att du vill det.” ”Du kan väl försöka åtminstone?” lirkade hon. ”Du kan använda Cory som substitut. Det skulle han inte ha något emot.” ”Om du inte slutar prata om Cory följer jag inte med på festen”, sa jag och jag menade det. På sätt och vis hoppades jag faktiskt att hon skulle säga något mer så att jag slapp gå.

Hon gjorde stora ögon. ”Okej, okej. Ursäkta. Inte ett ord till.”

Hon tog sminkväskan och satte sig på sängkanten medan jag satte mig vid hennes fötter. Hon plockade fram en kam och benade mitt hår. Sedan flätade hon luggen med snabba, kunniga fingrar och satte upp den åt sidan. Ingen av oss sa något medan hon höll på, men sedan sa hon: ”Du är jättefin med håret så här. Du ser lite ut som en indian, som en Cherokee-prinsessa eller nåt.”

Jag var nära att skratta, men hejdade mig. Taylor fångade min blick i spegeln. ”Det är okej att skratta”, sa hon. ”Det är okej för dig att ha kul.” ”Jag vet”, sa jag, men det kändes inte så.

Innan vi gick stannade jag till utanför mammas arbetsrum.

Hon satt vid skrivbordet med pärmar och pappershögar framför sig. Susannah hade utsett henne till god man och i det ingick 21

Ingen sommar utan dig.indd 21

11-03-25 14.36.58

tydligen en massa pappersarbete. Hon satt ofta i telefon med Susannahs advokat och gick igenom olika saker. Hon ville att Becks sista vilja skulle uppfyllas till punkt och pricka.

Susannah hade testamenterat lite pengar till både Steven och mig som vi skulle ha till college. Jag hade fått smycken också. Ett safirarmband som jag inte kunde föreställa mig när jag skulle ha. Ett diamanthalsband som jag skulle ha när jag gifte mig – det hade hon specificerat. Opalörhängen och en opalring. De var mina favoriter. ”Mamma?”

Hon tittade upp. ”Ja?” ”Har du ätit?” Jag visste att hon inte hade det. Hon hade inte varit utanför arbetsrummet sedan jag kom hem. ”Jag är inte hungrig”, sa hon. ”Om det inte finns någonting i kylen kan du beställa hem en pizza om du vill.” ”Jag kan göra en macka åt dig”, erbjöd jag mig. Jag hade varit och handlat tidigare i veckan. Steven och jag hade turats om. Mamma var förmodligen helt ovetande om att det var nationaldagen nu till helgen. ”Nej, det är okej. Jag går ner och gör i ordning något åt mig lite senare.” ”Okej.” Jag tvekade. ”Taylor och jag ska på fest. Jag blir inte särskilt sen.”

På sätt och vis hoppades jag att hon skulle säga att jag måste vara hemma. På sätt och vis ville jag erbjuda mig att stanna hemma och hålla henne sällskap. Vi kanske kunde poppa lite popcorn och kolla på någon bra film på teve.

Men hon hade redan återvänt till sina papper. Hon tuggade på sin kulspetspenna. ”Låter bra det”, sa hon. ”Var rädd om dig.”

22

Ingen sommar utan dig.indd 22

11-03-25 14.36.58

Jag stängde dörren efter mig.

I köket satt Taylor och skrev sms medan hon väntade på mig. ”Nu drar vi.” ”Vänta, jag måste bara göra en sista grej.” Jag gick bort till kylskåpet och tog fram tillbehör till en kalkonmacka.

Senap, ost, vitt bröd. ”Belly, det kommer att finnas mat på festen. Du behöver inte äta något nu.” ”Det är till mamma”, sa jag.

Jag gjorde i ordning smörgåsen, lindade in den i plastfolie och la den på ett fat som jag ställde på köksbänken där hon skulle se den.

Justins fest var precis som Taylor hade sagt att den skulle vara.

Halva vår årskull var där, och Justins föräldrar syntes inte till. I trädgården stod ljuslyktorna på rad och den höga musiken fick högtalarna att vibrera. Några tjejer hade redan börjat dansa.

Justin stod vid grillen och vände köttbitar och bratwurstkorvar. Bredvid grillen fanns en stor öltunna. På Justins förkläde stod det ”Kyss kocken”. ”Som om någon skulle vilja kyssa honom.” Taylor fnös.

Hon hade försökt ställa sig in hos Justin i början av året, innan hon fick nöja sig med killen hon hade nu, Davis. Taylor och Justin hade dock hunnit dejta lite innan han dumpade henne för en tjej i avgångsklassen.

Jag hade glömt att spruta på mig myggspray, så jag blev stucken hela tiden. Titt som tätt måste jag böja mig ner och klia mig på benen, men det var jag bara glad för. Då hade jag något att göra. Jag var rädd att plötsligt råka möta Corys blick. Han stod vid poolen.

23

Ingen sommar utan dig.indd 23

11-03-25 14.36.58

Folk drack öl ur plastmuggar. Taylor hämtade flaskdrinkar åt oss från ett litet kylskåp som också fanns tillgängligt utomhus. Jag fick en Fuzzy Navel. Den var sirapssöt och smakade kemikalier. Jag tog två små klunkar och sedan hällde jag ut den.

Taylor fick syn på Davis borta vid beer pong-bordet. Hon satte pekfingret för munnen och tog mig i handen. Vi närmade oss honom bakifrån och Taylor la armarna runt hans mage. ”Där är du ju”, sa hon.

Han vände sig om och de kysstes som om de inte hade setts på jättelänge. Jag blev stående där ett tag med min väska i ett stelt grepp medan jag tittade överallt utom på dem.

Hans fullständiga namn var Ben Davis, men alla kallade honom bara Davis. Han var jättesnygg, han hade skrattgropar och smaragdgröna ögon. Fast han var kort, vilket Taylor i början hade sagt var en nackdel, men nu hävdade hon att det inte spelade så stor roll. Jag avskydde att åka bil med dem till skolan, för de satt och höll varandra i handen hela tiden medan jag fick sitta baksätet. De gjorde slut minst en gång i månaden och de hade bara varit tillsammans sedan i april. En gång när hon hade gjort slut ringde han och grät och försökte få henne tillbaka, och då hade Taylor satt telefonen i högtalarläge. Jag hade dåligt samvete för att jag lyssnade, men samtidigt var jag avundsjuk och liksom fascine­rad över att han var så ledsen att han grät. ”Pete måste gå på muggen”, sa Davis och la armen om midjan på Taylor. ”Spelar du med mig tills han kommer tillbaka?”

Hon tittade på mig och skakade på huvudet. Hon vred sig ur hans grepp. ”Jag kan inte lämna Belly.”

24

Ingen sommar utan dig.indd 24

11-03-25 14.36.58

Jag blängde på henne. ”Du behöver inte vara barnvakt åt mig, Taylor. Spela du.” ”Är du säker?” ”Klart att jag är säker.”

Och så gick jag därifrån innan hon hann komma med några invändningar. Jag hejade på Marcy, på Frankie som hade åkt med samma skolbuss som jag i mellanstadiet, på Alice som hade varit min bästis på dagis, och på Simon som liksom jag var med i redaktionen för skolans årsbok. De flesta av dem hade jag känt hela livet och ändå längtade jag till Cousins mer än någonsin.

Ur ögonvrån såg jag hur Taylor snackade in sig hos Cory och skyndade mig ännu längre bort innan hon hann ropa på mig. Jag tog en Cola ur kylen och gick bort till studsmattan.

Det var ingen annan där och jag sparkade av mig flipflopsen och klättrade upp. Jag la mig i mitten och drog kjolen tätt kring benen. Det var stjärnklart, små diamanter blinkade där uppe. Jag klunkade i mig Colan, rapade några gånger och tittade mig omkring ifall någon hade hört mig. Men nej, alla var borta vid huset. Sedan försökte jag räkna stjärnorna, vilket är ungefär lika dumt som att försöka räkna sandkorn, men jag räknade ändå, bara för att ha något att göra. Jag undrade när jag skulle kunna smita därifrån. Vi hade tagit min bil, och Taylor skulle kunna få skjuts hem av Davis.

Sedan funderade jag på om det vore oartigt att ta med sig några korvar hem som jag kunde äta lite senare.

Jag hade inte tänkt på Susannah på minst två timmar.

Taylor hade kanske rätt. Det var kanske här jag borde vara.

Om jag fortsatte att längta till Cousins och fortsatte att tänka på den tiden kanske jag aldrig skulle komma vidare.

25

Ingen sommar utan dig.indd 25

11-03-25 14.36.58

När jag låg och funderade dök plötsligt Cory Wheeler upp på studsmattan och kom fram till mig där jag låg. Han la sig bredvid mig och sa: ”Hallå där, Conklin.”

När hade vi börjat tilltala varandra med efternamnet?

Aldrig. Ändå svarade jag: ”Hallå där, Wheeler.” Jag försökte undvika att titta på honom. Jag försökte koncentrera mig på att räkna stjärnor och inte på hur nära mig han låg.

Han stödde sig på ena armbågen. ”Har du kul?” ”Mycket.” Jag började få ont i magen. Jag skulle få magsår av att försöka smita undan från Cory hela tiden. ”Har du sett någon stjärna falla?” ”Inte än.”

Han luktade rakvatten, öl och svett, och konstigt nog var det inte en särskilt äcklig blandning. Syrsorna lät så högt och det kändes som om festen pågick någonstans jättelångt bort. ”Jaha, Conklin.” ”Vad då?” ”Träffar du fortfarande den där killen som du hade med dig på skolbalen? Han med de sammanväxta ögonbrynen.”

Jag log. Jag kunde inte låta bli. ”Conrad har inte sammanväxta ögonbryn. Och nej. Vi … hm, vi har gjort slut.” ”Cool”, sa han, och ordet blev hängande i luften.

Det här var ett avgörande ögonblick. Nu kunde kvällen sluta hur som helst. Om jag vred en aning på huvudet skulle jag kunna kyssa honom. Jag skulle kunna blunda och förlora mig i Cory Wheeler. Jag skulle kunna fortsätta att försöka glömma. Jag skulle kunna låtsas.

Visst var Cory både snygg och trevlig, men han var inte 26

Ingen sommar utan dig.indd 26

11-03-25 14.36.58

Conrad. Inte på långa vägar. Cory var enkel, han var som ett snaggat hår: prydlig, alla hårstrån åt samma håll. Så var inte Conrad. Conrad kunde vända upp och ner på hela mig med en enda blick, ett enda leende.

Cory knuffade lekfullt till min axel. ”Jaha du, Conklin … så då kanske vi …”

Jag satte mig upp och sa det första som föll mig in: ”Oj, jag måste gå på toa. Vi ses om ett tag!”

Jag klättrade ner från studsmattan så fort jag kunde, tog flipflopsen i handen och började gå tillbaka mot huset. Taylor stod vid poolen och jag gick raka vägen fram till henne. ”Vi måste prata”, väste jag.

Jag drog henne bort till godisbordet. ”För typ fem sekunder sedan var det nära att Cory Wheeler frågade om han och jag skulle bli ihop.” ”Och? Vad sa du?” Taylors ögon glittrade och hon såg vidrigt belåten ut. ”Att jag måste gå på toa”, sa jag. ”Belly! Nu går du tillbaka och säger att du är intresserad!” ”Men lägg av. Du vet ju att jag inte är intresserad. Jag såg att du pratade med honom för ett tag sedan. Var det du som sa åt honom att fråga?”

Hon ryckte lite på axlarna. ”Nja … Han har ju hängt efter dig hela året och varit gullig nog att bjuda ut dig. Det är möjligt att jag knuffade honom lite i rätt riktning. Ni såg så söta ut tillsammans där på studsmattan.”

Jag skakade på huvudet. ”Du borde inte ha uppmuntrat honom.” ”Jag vill ju bara att du ska få annat att tänka på.”

27

Ingen sommar utan dig.indd 27

11-03-25 14.36.58

”Ja, men du behöver inte lägga dig i så där”, sa jag. ”Jo, det behöver jag.”

Vi stirrade på varandra ett tag. Vissa dagar, som den här, hade jag lust att vrida nacken av henne. Det var så jobbigt att hon alltid skulle bestämma. Jag var trött på att hon knuffade mig än hit, än dit, och fick mig att känna mig som en docka av det mer luggslitna slaget. Så här hade det alltid varit mellan oss.

Men grejen var att jag äntligen hade fått en ursäkt att åka hem. Jag kände mig lättad. ”Jag ska nog åka nu”, sa jag. ”Va? Vi har ju nyss kommit.” ”Jag känner inte för att stanna, okej?”

Vid det här laget var irritationen ömsesidig. ”Jag börjar bli trött på det här, Belly”, sa hon. ”Du har deppat i flera månader nu. Det är inte bra. Min mamma tycker att du borde söka hjälp.” ”Va? Har du pratat med din mamma om mig?” Jag bläng­ de på henne. ”Du kan hälsa din mamma att jag inte är någon Ellen.”

Taylor flämtade till. ”Vad sa du?”

Enligt Taylors mamma hade deras katt, Ellen, årstidsbundna depressioner. De var tvungna att ge henne anti­ depressiv medicin hela vintrarna, och en vår när Ellen fortfarande verkade nere hade de tagit henne till en kattpsykolog. Det hjälpte inte. Enligt min åsikt var Ellen helt enkelt bara ondskefull.

Jag tog sats. ”Jag lyssnade på dig i flera månader när du var orolig för Ellen, och sedan när Susannah dör tycker du att jag bara ska glömma henne och bli ihop med Cory och spela beer pong. Jag är ledsen, men så enkelt är det inte.”

28

Ingen sommar utan dig.indd 28

11-03-25 14.36.58

Taylor såg sig hastigt omkring och böjde sig fram mot mig. ”Låtsas inte som att det bara är Susannah du är ledsen för, Belly. Du deppar för Conrads skull också, och det vet du.”

Jag fattade inte hur hon kunde säga något sådant. Det gjorde ont. Det gjorde ont eftersom det var sant. Men det var ändå ett slag under bältet. Min pappa brukade säga att Taylor var skoningslös. Det var sant. Men ändå: Taylor Jewel var en del av mig och jag en del av henne.

Halvt ironiskt sa jag: ”Alla kan inte vara som du, Taylor.” ”Du kan åtminstone försöka”, föreslog hon och log lite. ”Du, förlåt för det där med Cory. Jag vill bara att du ska må bra.” ”Jag vet.”

Hon la armen om mig och jag lät henne göra det. ”Det kommer att bli en urhäftig sommar ska du se.” ”Urhäftig”, ekade jag. Jag var inte ute efter någonting urhäftigt. Jag ville bara överleva. Gå vidare. Om jag klarade den här sommaren måste nästa sommar bli lättare.

Det måste den bli.

Så jag stannade ett tag till. Jag satt på verandan med Davis och Taylor och tittade på medan Cory flörtade med en andraårstjej. Jag åt en grillad korv. Sedan åkte jag hem.

Hemma låg den inplastade smörgåsen kvar på bänken. Jag la in den i kylen och gick upp på övervåningen. Det lyste i mammas sovrum, men jag gick inte in och sa god natt.

Jag gick raka vägen in på mitt rum, drog på mig den stora Cousins-tröjan igen, lossade på flätan, borstade tänderna 29

Ingen sommar utan dig.indd 29

11-03-25 14.36.58

och tvättade ansiktet. Sedan kröp jag ner under täcket och bara tänkte. Jag tänkte: Så det är så här livet är nu. Utan Susannah, utan killarna.

Det hade gått två månader. Jag hade överlevt juni. Jag tänkte: Jag klarar det här. Jag kan gå på bio med Taylor och Davis, jag kan simma i Marcys pool, kanske kan jag till och med dejta Cory Wheeler. Om jag gör sådana saker kommer det att ordna sig. Kanske skulle det gå lättare om jag tillät mig att glömma en del.

Men den natten drömde jag om Susannah och sommarhuset, och till och med i sömnen kände jag hur bra allting hade varit. Hur rätt det hade varit. Och det spelar ingen roll vad man gör eller hur mycket man anstränger sig: man kan inte hindra sig själv från att drömma.

30

Ingen sommar utan dig.indd 30

11-03-25 14.36.58