9789129694888

Alice Kassius Eggers

n a k c i Fl

med

a n r o k s r e v l si

I_Flickan med silverskorna.indd 3

2015-01-09 13:39

Läs mer om Alice Kassius Eggers på rabensjogren.se

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm rabensjogren.se © Alice Kassius Eggers 2015 © Omslag: Moa Schulman Citatet på s. 99 är hämtat ur I’ll Be Home for Christmas av Walter Kent, Kim Gannon och Buck Ram Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2015 ISBN 978-91-29-69488-8 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I_Flickan med silverskorna.indd 4

2015-01-09 13:17

Första kapitlet Hur hamnade han här? Mika känner med händerna längs väggen. Träplank på alla sidor, inte spår av någon öppning. För minst hundrade gången tänker han på hur det hade blivit om han bara legat kvar i sängen den där morgonen, inte tittat ut genom fönstret, inte sett en ovanlig figur smyga över skolgården.

Om han någonsin kom ut ur den här lådan skulle han berätta allt, precis som det var.

Utanför fönstren på Ålandsgatan föll ett kallt regn, blev vitt mot trottoaren men smälte nästan direkt. På radion pratade någon om hur synd det var om barnen som inte fick en vit jul i år heller, men Mika brydde sig inte så mycket om det där med vinteridyll, han skulle helst sett att det var vår året om.

Kanske lite höst ibland, det var fint precis när löven blev gula och luften alldeles klar.

Flera i klassen hade köpt nya avancerade pulkor, snowracer med specialfunktioner och snygga hjälmar. Själv hade han ingen aning om vad han skulle göra på lovet. Gå och bada

7

I_Flickan med silverskorna.indd 7

2015-01-09 13:17

någon dag kanske, Dalängsbadet hade specialöppet för alla jullovslediga barn på eftermiddagarna, så att de inte skulle komma och störa motionssimmarna på förmiddagarna säkert.

Mika gillade i och för sig att åka skridskor men han hade inga egna och det var ändå inget roligt att gå till skridskobanan själv.

Kanske skulle han vara tvungen att träffa pappa ändå.

Mika skämdes lite för tanken, han borde väl se fram emot att träffa pappa. Det var säkert över en månad sen de senast hade varit på bio och ätit kinamat inne i stan.

Morris jamade från köket och Mika satte ner sina bara fötter på det kalla golvet. Han gick ut i köket och genast var katten framme och strök sig mot hans ben. ”Ja, du ska få mat i dag också hörru, ta det lugnt.”

Mika pytsade ut de kladdiga bitarna i skålen och tog fram ost och bröd till sig själv. Nu pratade de på radion om hur man gjorde julgodis utan socker, det lät skitäckligt. Utanför fönstret var himlen svart. Mamma hade redan åkt till jobbet, hon jobbade på flygplatsen utanför stan och var tvungen att gå upp nästan mitt i natten för att göra i ordning butiken innan kunderna började strömma in. Tydligen var det väldigt viktigt för gubbarna i kostym att få med sig sina spritflaskor och cigaretter vareviga dag. Mika tittade på julstjärnan i fönstret, bladen

8

I_Flickan med silverskorna.indd 8

2015-01-09 13:17

var redan bruna i kanterna. Det där med levande organismer hade aldrig varit mammas grej.

Han fyllde ett glas med vatten och gick fram till krukväxten. Från köksfönstret såg han skolgården, skolans röda tegel, cykelställen, klätterställningen där småbarnen lekte och tonåringarna tjuvrökte. Plötsligt såg han något som rörde sig. En vanlig morgon hade det inte varit så konstigt, städpersonalen brukade komma innan lektionerna började och en och annan mobbad elev smög sig ibland in i skolan tidigt för att slippa gå över skolgården när alla såg. Men på jullovet? I går hade Mika sett rektorn låsa den tunga dörren på gaveln och lägga på bommen. Det hade inte verkat som om någon tänkte komma tillbaka förrän tidigast efter nyår.

Men nu gick alltså en gestalt längs med tegelväggen bort mot cykelställen. Det var någonting med sättet den rörde sig på, det var inte vaktmästarens raka rygg eller städpersonalens hopkurade. Den här personen smög liksom försiktigt invid byggnaden. Det såg ut som om den hade en lång rock på sig, med en huva eller en sjal dragen över huvudet. Gestalten sneddade förbi cykelställen, bort mot klätterställningen. Förra året hade Mika fortfarande klättrat i den ibland men nu i femman tog det emot. Inte för att han brydde sig särskilt mycket om vad de andra tyckte, även om det blev lite tjatigt i längden med

9

I_Flickan med silverskorna.indd 9

2015-01-09 13:17

Jacks flin. Det hade bara inte känts roligt längre att häva sig upp i ribborna eller hänga i knävecken, sitta på taket till det lilla tornet och se allting uppifrån. Men gestalten som nu kommit fram till klätterställningen verkade tycka annorlunda.

Smidigt svingade den sig upp på den lilla hängbron och vidare till tornet. Mika kisade och försökte se vad den egentligen höll på med men figuren hade ryggen mot honom och det var dessutom mörkt så när som på gatlyktorna längs skolgårdens staket.

När gestalten var färdig med vad det nu var den hade gjort vände den sig mot fönstret och Mika och hoppade ner.

I hoppet föll huvan bakåt och Mika kunde se ett rufsigt hår avteckna sig i det svaga ljuset. Gestalten verkade få bråttom, för nu sprang den blixtsnabbt tillbaka över skolgården. För att komma ut genom grinden var den tvungen att passera under en av gatlyktorna och Mika såg skymten av ett ansikte under hårtestarna. Litet, finmejslat. En spetsig näsa och stirriga ögon. Det var en flicka, det var han nästan säker på nu. Äldre än han men inte vuxen. Det sista han såg när hon sprang runt hörnet var hur det gnistrade från hennes ena häl.

Mika stod kvar i köket och tittade efter flickan som fortsatte in mot stan. Färgen på fönsterkarmen hade flagnat lite,

10

I_Flickan med silverskorna.indd 10

2015-01-09 13:17

han drog sina fingrar längs det skrovliga. Naglarna var nedbitna som vanligt, det syntes mer nu när fingrarna börjat tjocka sig runt kanterna. Han tömde försiktigt vattenglaset i julstjärnans kruka, så att det inte skulle rinna över, och gick in till sitt rum innanför köket. Han slätade ut täcket över underslafen på våningssängen. Han hade hittat den på annons när de flyttade hit, det hade ingått hemkörning så mamma hade gått med på att köpa den, fast Mika bara var en. Han hade tjatat eftersom han gillade tanken på att någon kunde sova över, att de skulle kunna ligga i varsin säng och viska till varandra, knacka i brädorna under madrassen. En gång hade Jack sovit över men det hade inte varit särskilt mysigt alls, han hade somnat nästan direkt och sen legat och fisit och snarkat så att Mika nästan blev tokig. Efter ett tag hade han velat gå över till mammas stora säng men han hade inte vågat, tänk om Jack hade vaknat före honom och märkt det. Som en fribiljett till en neverending retningscirkus.

Sängen med de molnmönstrade lakanen såg inbjudande ut men han bestämde att de fick vänta. Han drog på sig långkalsonger under mjukisbyxorna och raggsockor över strumporna. I hallen tog han på sig både mössa och vantar, även om det inte var riktigt decemberkallt så blåste det säkert, och risken att någon såg honom var ändå liten. Han tog en femtio-

11

I_Flickan med silverskorna.indd 11

2015-01-09 13:17

lapp ur burken på byrån och la nyckeln i fickan med blixtlås.

Om mamma skulle fråga om pengarna kunde han alltid säga att han hade köpt kattmat, då skämdes hon för att hon glömt och frågade inte mer. Ofta var det dessutom sant, han fattade inte Jacks och allas tjat om veckopeng, hur mycket godis kunde man köpa liksom?

Han stoppade fötterna i sina snowjoggers och gick ut i trapphuset. På väggen hade någon kletat fast ett tuggummi och det luktade svagt av sopor. Mamma och han hade flyttat in i den lilla trean hösten när han började fyran. Sommarlovet innan hade de varit på semester för första gången utan pappa och när de kom hem till stan hade de kört förbi radhusområdet och fortsatt in till parkeringen på torget.

Först förstod Mika ingenting, skulle de handla innan de åkte hem? Kanske gå till den där nyöppnade mataffären med blixtrande lysrör och konstig lukt som tydligen var jättebillig och där alla som jobbade log konstigt. Men mamma hade bara stannat den lilla Audin på parkeringen och sen suttit alldeles stilla. Morris hade genast börjat jama och buffa på burdörren men mamma hade knappt märkt det. ”Jag måste berätta en grej för dig”, hade hon sagt och vridit sig i sätet så att hon såg rakt på honom.

Mika hade blivit både rädd och förväntansfull. Mamma –

12

I_Flickan med silverskorna.indd 12

2015-01-09 13:17

fladdriga, förvirrade mamma – hade varit alldeles lugn och allvarlig. ”Du vet hur det var innan vi åkte, att Peter och jag bråkade mycket och så.”

Jodå, det hade han inte glömt. Det hade varit skrik och gråt och i bästa fall muttranden och tystnad. Mamma hade varit borta nästan varje kväll och pappa och Mika hade suttit i tv-soffan eller framför varsin dator. Ibland hade pappa fnittrat till och vinklat skärmen på laptoppen så Mika kunde se, det var oftast någon fånig video med ankor som blev jagade av ett marsvin eller något. Men Mika skrattade alltid högt, då såg pappa glad ut i några sekunder. Det hade funnits chips hemma nästan jämt och när Mika hade gått och lagt sig värkte magen och munnen var alldeles flottig, trots att han borstade tänderna med eltandborste som tandläkaren hade sagt. ”Vi tyckte det var bättre att prata med dig i lugn och ro och jag skulle ha gjort det tidigare men … Vi hade ju så trevligt i stugan, visst? Jag ville inte förstöra det med en massa snack.”

Mamma såg nervös ut och det sista spåret av förväntan var nu officiellt borta, Mika blev allt mer säker på att mamma knappast hade några roliga nyheter att komma med. Inga kattungar, inga lottovinster, ingen ny cykel. ”Din farmor har ju varit så dålig så Peter ville inte åka från

13

I_Flickan med silverskorna.indd 13

2015-01-09 13:17

stan och ja, det passade ju bra då att dela upp våra saker när han ändå var hemma. Hans kompis Axel hade visst lånat någon bil så de kunde passa på att flytta in hans saker samtidigt. Peter har ju inte råd med hyran själv så det kändes som en bra lösning …”

Mika skulle flytta alltså. Han och pappa skulle hamna i något av de läskiga höghusen borta i Stensta, det var ungefär det värsta som kunde hända och han var säker på att det just därför var det mamma skulle säga. ”… Mika, lyssnar du? Förstår du vad jag säger?” Mamma tystnade och tittade ut genom den immiga bilrutan.

Mika nickade. Han skulle få bo i en garderob med mögel i taket och knarkare till grannar och pappa skulle börja supa och kanske träffa en supa-tant som hade en äcklig unge som skulle dela säng med Mika och slå honom i huvudet när ingen såg. Han fattade precis. ”Det var kanske dumt av mig att inte säga något tidigare”, fortsatte mamma, ”men jag hoppas att du ska tycka om den nya lägenheten och du kommer ju att träffa pappa hela tiden ändå efter skolan och såklart på helgerna. Och nu slipper du den långa vägen till skolan för vi kommer att bo precis bredvid.”

Det här hade han inte väntat sig. Skulle han och mamma

14

I_Flickan med silverskorna.indd 14

2015-01-09 13:17

bo själva nu? Han fick plötsligt en klump i magen. ”Men var ska jag vara när du jobbar då?”

Han måste ha låtit orolig för mamma lät mjuk och nästan gråtfärdig när hon svarade: ”Åh men älskling, du är ju så bra på att ta hand om dig själv, och jag har förklarat läget på jobbet så jag kommer nästan inte att jobba några kvällar.”

Mika kände hur tårarna trängde på, han tyckte inte om att vara själv, han tyckte inte om mörker och han tyckte inte om att mamma försökte få det att låta som om det var han som skulle vara duktig när det var hon som hade gjort fel. Men hon bara fortsatte med den uppmuntrande tonen som skorrade falskt: ”Den gamla vaktmästaren Laszló bor dessutom i samma trapp som vi, honom minns du väl? Han har sagt att du alltid kan ringa på där om du behöver något. Han är ju pensionär nu och är nästan alltid hemma.”

Jo, Mika mindes honom mycket väl. Han hade en raggig gammal hund som skulle hålla på och slicka en i ansiktet hela tiden med sin slemmiga tunga. Och så luktade han konstigt.

Mika hade inte sagt något, bara nickat, han fattade att det redan var bestämt och lönlöst att protestera. Till slut hade mamma suckat till och dragit ut bilnyckeln.

15

I_Flickan med silverskorna.indd 15

2015-01-09 13:17

”Ta med dig Morris nu, så går vi bort och kollar på ditt nya rum, jag har beställt blå tapeter till dig, det gillar du väl?”

Mamma klev ur bilen och började packa ur väskorna.

Mika öppnade dörren till baksätet och tittade rakt in i de gula kattögonen genom burens galler. ”Snart, killen, ska du få slippa det här fängelset”, sa Mika.

Nu hade de bott på Ålandsgatan i ett och ett halvt år och Mika hade vant sig vid trapphusets skumma belysning som långsamt tändes av sig själv när någon passerade. Lampan flimrade fortfarande när han gick ut genom porten och vidare över det tunna snötäcket. Hans skor lämnade bruna spår efter sig i det vita. Han visste inte riktigt varför, men istället för att ta snabbaste vägen över skolgården som han brukade, så följde han samma väg som han hade sett gestalten röra sig. Genom grinden, längs med huset till cykelställen, och sen snabbt genom ljuskäglorna bort till klätterställningen.

De inplastade kedjorna längs med hängbron gnisslade lite i vinden. Det var bökigt att ta sig upp i vinterjacka och tumvantar, men Mikas kropp kände varje kedja och träbalk och var snabbt uppe på det lilla tornets tak. Ett tunt lager frost klibbade under vantarna, han kilade fast ena foten i takkanten för att sitta stadigare. Hans ögon granskade de välbekanta

16

I_Flickan med silverskorna.indd 16

2015-01-09 13:17

plattorna. Någonting måste hon ha gjort häruppe, så där mystisk ser man inte ut om man bara vill klättra lite.

Mitt på taket satt det en knopp, det gick en pelare rakt igenom ställningen under den. Mika hade ofta hållit sig i den för att kunna ligga på rygg med huvudet utanför takkanten, upp och ner såg skolan gigantisk ut. Nu sträckte han sig efter knoppen och kände hur den glappade, det var en springa under den han aldrig hade märkt förut. Försiktigt vred han på knoppen, lite rädd att hela ställningen skulle falla ihop om den plötsligt åkte av, även om han insåg att det var osannolikt. Inkilat mellan knoppen och taket låg ett kuvert. Hans hjärta hoppade till, fram till nu hade allt kunnat vara inbillning men det här var definitivt på riktigt. Han drog av sig ena tumvanten med tänderna och kunde lirka fram kuvertet.

Det var ett vanligt litet vitt kuvert, som ett sånt man lägger grattiskort i på födelsedagar. Men det var tomt både på framsidan och baksidan och fliken var prydligt ingenslickad. Han tvekade. En del av honom ville inget hellre än att bara slita upp det men så fick man förstås inte göra. Han försökte hålla upp det mot ljuset från gatlyktan, se om man såg något men det var bara mörkt av innehållets konturer. Mika hade alltid varit noga med andras grejer, aldrig rört något man inte fick, men så här nyfiken hade han aldrig varit förut. Det var som om

17

I_Flickan med silverskorna.indd 17

2015-01-09 13:17

kroppen faktiskt sa till honom att ta brevet. Kanske om han la tillbaka det efteråt? Det skulle ju vara extrem otur om någon kom precis de minuterna han lånade det. Han bestämde sig för en kompromiss – han fick öppna det men sitta kvar i klätterställningen. Kom det någon kunde han säga att det trillat ner och att han blev nyfiken och sen lägga tillbaka det. Han tog kuvertet mellan tänderna och klättrade ner i tornet. Inne på brädgolvet var det fuktigt, en gammal snusprilla låg slängd invid den låga väggen. Mika satte sig på en fläck som såg rätt torr ut, ändå kunde han känna byxorna bli blöta. Han tvekade en sista gång innan han så försiktigt han kunde lirkade upp kuvertet. Inuti låg en vikt lapp med bara några få rader på: Det ska alltid finnas två torn Det ena är ljust, det andra mörkt En morgon ska bli en natt En skymning ska bli en gryning Där det är lä ska det blåsa Där det är torka ska floden rinna A. Mika läste orden igen. Handstilen var snirklig men spretig, någon hade försökt skriva sitt finaste men darrat på handen.

18

I_Flickan med silverskorna.indd 18

2015-01-09 13:17

Han vände på pappret, synade det i kanterna, men det fanns inga andra spår än de sex raderna och det ensamma A:et i hörnet. Ute på gatan körde en bil förbi, Mika såg ljusen komma och försvinna men visste att han var dold inne i tornet. Det var så mystiskt alltihop, kändes mer som något som hände i en bok än något som hände Mika Kihlström i 5B liksom. Det var spännande samtidigt som han hade hoppats på något mer begripligt. Vad skulle han göra med det här?

Han tog fram mobiltelefonen han hade fått av mamma, hon sa att det var för att han skulle kunna ringa om han blev rädd, men hittills hade han inte pratat i den en enda gång.

Bara spelat det enkla spelet som fanns i den tills han tröttnat.

Men han visste att det fanns en kamera och när han tryckte fram den lös en liten lampa i mörkret och bländade honom.

Han riktade telefonen mot pappret och synade bilden som kom upp. Jo, det gick att se vad det stod. Det lilla klicket lät högt i tystnaden.

Han la försiktigt tillbaka telefonen i fickan, rädd att bilden skulle försvinna. Sen la han tillbaka lappen i kuvertet, klättrade upp på taket och petade tillbaka brevet. Han hade öppnat det så försiktigt han kunde och framsidan var fortfarande slät men så fort man såg baksidan skulle man ju fatta. Han kände sig stel när han klättrade ner och gick hemåt samma väg som

19

I_Flickan med silverskorna.indd 19

2015-01-09 13:17

han kommit, strök längs med huset och spanade ner i marken efter fotspår från den som gått där före honom, men det var alldeles slätt.

När Mika kom in i hallen blinkade telefonsvararen. Mamma envisades med att ha kvar den, ”i fall mormor ringer”, sa hon.

Varför mormor inte kunde ringa på mobiltelefonen som alla andra förstod Mika inte, men han tryckte i alla fall på uppspelningsknappen. ”Hej …”

Mika hörde sin pappas röst, nära, som om han hade pratat djupt in i telefonluren. ”… Jo jag tänkte att …” Det blev tyst, en hostning som lät mer som en harkling rosslade till. ”… Ja, Mika, det är alltså din pappa som ringer för att höra hur du vill göra på julafton. Jag kommer väl sitta här mest och … det kanske inte är så kul men du får förstås gärna komma hit och … Ja, om du vill äta något kanske jag kan köpa … Eller du kan i alla fall få din present, det vill du väl? Ja, jag är hemma om du vill ringa tillbaka, eller om jag är ute kan du ju ringa på mobilen, fast jag är nog hemma. Om du vill ringa. Kram kram.”

Det klickade till, Mika tittade på den röda nollan som kom upp på displayen. Sen på väggklockan som visade 8.30. Det

20

I_Flickan med silverskorna.indd 20

2015-01-09 13:17

var knappt dag än. Han undrade om pappa hade sovit något alls, om han visste att mamma jobbade morgon och om han hade väntat tills han trodde att Mika var vaken. Äh, han hade säkert inte tänkt alls utan bara gjort som han själv ville, som vanligt. Ibland kände sig Mika som hundra år. Eller i alla fall äldre än de där töntarna som skulle vara hans föräldrar.

Han såg sig själv i hallspegeln. Nej, hundra år gammal var han i alla fall inte. Men äldre än förra året. Håret hade blivit lite mörkare, nu kunde han säga att det var brunt utan att ljuga.

Han bestämde sig för att försöka sova lite till, han kunde ringa tillbaka sen. Han kröp ner i sängen med mobilen i handen, tog upp bilden av brevet och läste texten en gång till.

Morris hoppade upp vid fotändan och kurade ihop sig. Snart sov de båda två.

21

I_Flickan med silverskorna.indd 21

2015-01-09 13:17

er änn k , ka dor Mi i s ? r hä alla m an på o h k e n in k d a s l a n p n is go rä ham gen. T an nå t, prec ur l väg m h tta al ä ngs ing. O ä l ber a n p n n r p ö ha de hän någon skulle r. d a n me år av et v åda l d p s r som inte en hä d ur ut