Issuu on Google+


I_Spar i sanden.indd 1

2014-05-15 13:14


Läs mer om författarna på noraflygt.blogg.se torbjornflygt.se rabensjogren.se

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm rabensjogren.se © Torbjörn Flygt och Nora Flygt 2014 © Omslag: Eva Lindeberg Foto: Sofia Jernström/plainpicture/Pictorium Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2014 ISBN 978-91-29-69229-7 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I_Spar i sanden.indd 2

2014-05-15 13:14


så otroligt tråkigt !

Nelly orkar knappt säga det, eller ens tänka det. Hon gäspar. Lutar pannan mot bilrutan. Varmt glas. Att bli arg och bråka om det har hon tröttnat på. Tjänar ändå ingenting till. Hon tittar ut. Lyssnar inte till mamma och pappa som pratar oavbrutet i framsätet. Säkert pratar de om jobb. Det gör de alltid. Jobb jobb jobb. Fastän de kommer hit för att vara lediga. Och att vara lediga är för dem detsamma som att spela golf. Det går in för sin eländiga golf som om det vore ett jobb. Spelar golf från tidig morgon till sen kväll, och spelar de inte så pratar de om det. Eller så pratar de om vädret. Vilket är ännu värre. Som om det är något att prata om. Regnar det så regnar det. Och regnar det inte så är det soligt. Eller bara molnigt. Är det något att prata om? Tråkigt. Så obeskrivligt tråkigt. En hel rutten sommar i en liten stuga på Strandbaden i Falsterbo med inget annat att göra än att hänga på stranden, sola och bada – och med världens sämsta täckning. Vad ska hon göra där? Bara sola och bada. Om 5

I_Spar i sanden.indd 5

2014-05-15 13:14


det inte regnar – då kan hon inte ens göra det. Nästa sommar stannar hon i stan. Det har hon redan bestämt. Så slås hon av en tanke. Tänk om Sanna och Kristian inte är där i år! Tänk om de har fått lov att stanna hemma! Då finns det ju verkligen inget att göra. Ingenting alls! Pappa vänder sig mot henne. – Jag kommer att vara först i vattnet! hojtar han. Ska vi slå vad? Hon tittar på honom. Han har redan vänt sig om igen, så deras blickar möts i backspegeln i stället. Herregud, att han inte kan sluta med det. Så har han hållit på sedan hon föddes. Varenda gång de närmar sig en badstrand eller en bassäng tjatar han om att han ska vara först i. Bara för att sedan låtsas fastna med ena foten i badbyxorna så att Nelly hinner först. För att lura ut henne i vattnet. Som om hon inte begriper det. Men det var flera år sedan hon gick på det. I år kan han få springa ut i vattnet själv, med badbyxorna runt fötterna, om han orkar. – Först i vattnet! Vad säger du, Nelly? Pappa är på bra humör. Han älskar Falsterbo och alla sina golfkompisar, som också kör ner från Stockholm. Samma människor som de träffar i stan träffar de här. Hela dagarna. Umgås på golfbanan. Eller på stranden. Badar inte. Men står i vattenbrynet och pratar jobb och golf och väder. Hemma i Stockholm hinner han sällan spela golf. En gång gick han ut för att slå några bollar i trädgården, men grannen fick bollen i huvudet och fick åka till akuten. 6

I_Spar i sanden.indd 6

2014-05-15 13:14


Mamma och pappa och deras vänner är bättre på att prata om golf än att spela det. Undrar om det är så med deras jobb också. Nelly trycker fram en ny låt i sin telefon. Sätter på sig hörlurarna. Solen gör att hon svettas och att lurarna glider. Hon vill hem till stan! Hon skruvar upp volymen. Blundar. Försöker sova. Låtsas sova. Men ljudet är högt och läcker ut från hörlurarna, och när hon inte kan låta bli att kisa ser hon på mammas min att hon inte låter sig luras. Mamma som vänder sig mot henne. – Visst ska det bli härligt ändå att komma till stugan igen? säger hon glatt. Nelly orkar inte svara. Men hon måste sänka ljudet, annars får hon ont i öronen. – Vi älskar ju Falsterbo! fortsätter mamma obekymrat. – Jadå, darling! säger pappa och klappar henne på låret. Och visst har Nelly också älskat att komma ner till deras mysiga lilla stuga och träffa sina kompisar igen. Men det var förr. Inte nu längre. Nu känns det här området med små stugor bara futtigt och töntigt. Hon vill åka till New York eller något lyxhotell i Grekland. Alla andra som hon känner ska göra något kul, de flesta ska resa utomlands. Hon blundar och låtsas sova igen.

7

I_Spar i sanden.indd 7

2014-05-15 13:14


med sin väska med handduk, simglasögon och ombyte i ett årtionde nu. Minst. Det är hopplöst med en lillebror som aldrig kan skynda sig. Kim har hållit på att leta efter sina badbyxor sedan frukost. Och när han äntligen hittade dem fick han börja leta efter handduken. Men när han hittade den – i Sannas utsträckta hand – var badbyxorna försvunna igen. Tills Sanna återigen kom till hans undsättning. – Du har dom på dig. Kim kände över ansiktet, drog handen över pannan. – Inte där, sa Sanna. – Det vet jag väl, svarade Kim. Jag känner om jag har cyklopet också på mig. Har du sett det? – Nä. Det är skälet till att de ännu inte kommit i väg. Sanna har fått lova att inte ge sig av till stranden utan Kim, och att inte gå någon annanstans heller utan honom. Hon har fått hela ansvaret om dagarna när deras föräldrar jobbar.

sanna har stått klar

8

I_Spar i sanden.indd 8

2014-05-15 13:14


Ibland undrar hon om de verkligen jobbar. De kanske bara tar bilen och kör till en annan del av stranden där de kan få ligga och sola och vara för sig själva, utan att behöva ta hand om Sanna och Kim. Nu sitter hon ute på altanen till deras rödmålade stuga och väntar, ser småfåglarna som hoppar mellan grenarna i de låga tallarna. Träden lutar, eftersom det blåser så hårt här om höstarna. Det blåser om somrarna också. Det blåser nästan alltid här. Bakom henne, inne i stugan, hörs Kims springande steg över de slitna golvplankorna. Vad är det nu han har glömt? Suck. Sanna vet hur det här sommarlovet kommer att bli – en evig väntan på att Kim ska hitta allt och bli klar, vilket han väl blir lagom till att skolan börjar igen i augusti. Hon drar åt sig en sittdyna som har ramlat ner från en av stolarna. Lika bra att göra det bekvämt för sig, hon kommer att få sitta här länge. Hon lutar ryggen mot en av altanstolparna, blundar och vänder ansiktet mot solen. Hon kommer att bli skolans mest solbrända om hon blir sittande här hela lovet! Hon borde inte, hon vet ju att solen är farlig för huden – men det är så skönt! Så plötsligt förstår hon vad det innebär. Hon kommer att bli sämst på simning om hon bara sitter här! Hon vänder sig mot den öppna dörren och ropar högt: – Kim! – Ja? 9

I_Spar i sanden.indd 9

2014-05-15 13:14


Rösten kommer bakifrån. Hon öppnar ögonen. Kim står alldeles intill henne. – Där är du! säger hon. Spionerar du på mig? – Nä. – Är du äntligen klar? – Jag har varit klar länge. – Varför sa du inget? – Jag ville inte väcka dig. – Jag sov inte. Jag väntade på dig. – Brukar du snarka när du är vaken? – Ha ha, säger Sanna argt. Nu går vi. Hon reser sig hastigt. Så hastigt att hon blir yr och det känns som om hon ska svimma. – Ja, kommer du? frågar Kim. Sanna håller en hand mot stolpen. Släpper hon greppet nu kommer hon att ramla. Det söker henne, som hon lärt sig av mamma att det heter när det känns som om man ska svimma. Men hon skakar på huvudet och släpper ändå – och står kvar upprätt. – Mår du inte bra? säger Kim oroligt. Vill du sova mer? – Nä, nu går vi, svarar Sanna rappt. Har du allt? Det har han. Badbyxor på sig, cyklopet i ena handen, handduken i den andra och sandalerna på fötterna. Han har till och med smort in sig med solskyddskräm. Hon ska bara låsa dörren. Men var är nyckeln? Hon hade den nyss, det är hon alldeles säker på. Den sitter inte i dörren. Hon 10

I_Spar i sanden.indd 10

2014-05-15 13:14


känner i shortsfickan. Hon letar i strandväskan. Så typiskt. Nu är den borta. Varför händer sådant bara henne? Hon är förföljd av otur. Otur och en sjuårig lillebror. Som säger: – Kommer du nån gång? – Jag måste låsa, fattar du väl! – Här, säger Kim och sträcker fram – nyckeln! – Varför har du den? utbrister Sanna. Har du haft den hela tiden? – Jag hittade den. Du måste ha tappat den när du somnade. Den låg under dig i gräset. Sanna rycker åt sig nyckeln. – Jag har inte tappat den! snäser hon. Hon stiger upp på altanen och låser dörren. – Kom nu! Och de börjar gå. De smyger förbi närmsta grannen Stinas stuga för att slippa bli stående länge och tvingas prata med den gamla damen. Stina är visserligen snäll, nästan som en mormor för dem, men hon är rätt jobbig också. Hon klagar på allt och alla, särskilt på invandrare. Ibland är det skönt att inte behöva vara artig och svara på hennes eviga frågor om vad de har gjort och vad de gör nu och vad de ska göra sedan, och allt mellan himmel och jord som hon är frågvis om. Men svarar de inte ordentligt, blir hon lätt sur. I sommar, när de för första gången är ensamma i stugan om dagarna medan mamma och pappa jobbar, är Stina efter 11

I_Spar i sanden.indd 11

2014-05-15 13:14


dem mer än någonsin. Som om hon var deras barnvakt! Men tack och lov syns hon inte till nu. Sanna går först, mellan kryptallar och björksly som växer ut över de smala stigarna mellan stugorna. Bakom kommer Kim släntrande. Han stannar ibland och står och stirrar i marken. Sanna viftar undan myggen. Ingen kan fastna för minsta lilla sak som Kim. Han står och tittar rakt ner på stigen innan han sakta sätter sig på huk. – Vad stirrar du på? ropar Sanna. Hon börjar bli allt mer rastlös och irriterad. – Titta, Sanna! Här går en myrstig! – Här är ju hur många myrstigar som helst! Skynda dig! Men Kim verkar inte höra. Han har en förmåga att stänga av hörseln när det passar honom. Men viskar man om julklappar eller födelsedagspresenter så hör han vartenda ord på hur långt avstånd som helst. Sanna börjar gå därifrån, ut genom slyet och vidare på grusvägen. Hon hinner passera betongklossarna som ska hindra bilar från att köra ut på heden mellan stugorna och stranden, innan hon vänder om. Kim sitter kvar på samma ställe, har inte rört sig en millimeter. Djupt försjunken i myrornas idoga vandrande fram och tillbaka. Sanna sträcker ut handen. – Kom nu, säger hon så vänligt hon kan. Han behöver inte titta upp för att greppa handen, och hon 12

I_Spar i sanden.indd 12

2014-05-15 13:14


hjälper honom att resa sig och de börjar gå igen. Det känns rätt fint att gå så här, hålla varandra i handen på väg mot stranden och veta att de har ett helt sommarlov framför sig. – Vet du var myror bygger sina stackar? – Där dom bor, föreslår Sanna. – Alltid på sydsidan av träd, säger Kim. Det är som en kompass. De går tillsammans över heden. Där finns sand och torr ljung och massor med kaninlortar. Överallt kaninlortar. För flera år sedan samlade Sanna och Kim ihop flera påsar med lortar som de på slutet av sommaren tömde i Stinas brevlåda. Det var ju bara på skoj! Men gissa om mamma och pappa skällde på dem. Mest på Sanna, som vanligt. Hon får alltid skulden därför att hon är äldst. Och Stina blev särskilt arg. Hon som varit snäll och bjudit dem på hallonsaft och kanelbullar varenda dag hela sommaren. Hon tittade strängt på dem och sa att ”det här hade aldrig hänt om ni uppfostrats ordentligt, men ni uppför er som invandrarungar”. Sedan gick hon in till sig och stängde dörren. Precis innan de kommer fram till sanddynerna får Sanna syn på en bekant gestalt som håller på att stiga ur en bil på parkeringen längs grusvägen mellan stugorna och det höga stängslet till militärområdet. Bilen måste vara ny, för den känner hon inte igen. Men kompisen! Hon börjar springa över heden, och hon kan höra att Kim 13

I_Spar i sanden.indd 13

2014-05-15 13:14


kommer springande strax bakom. Hon ropar så högt hon kan: – Hallå! Men så ser hon samtidigt att det kommer någon annan springande i samma riktning, och att han kommer att hinna först om hon inte tar i allt vad hon kan. Så hon slänger ifrån sig strandväskan, pendlar med armarna för att få extra kraft i stegen och springer det snabbaste hon någonsin kan. För hon tänker vara först!

14

I_Spar i sanden.indd 14

2014-05-15 13:14


ur det långgrunda och kristallklara vattnet. Det är tredje gången han är i och simmar i dag. I går var det så många gånger att han tappade räkningen. Han har simmat ut till flotten och därefter längs med stranden ända bort mot stora bryggan och tillbaka. Han har hållit sig en bra bit från stora bryggan, för han vill egentligen inte vara i närheten av den. Eller av dem som är där. Han tar ett par långa kliv upp på stranden. Sanden är fin som mjöl och nästan lika vit, och bottnen är mjuk och behaglig. Men precis däremellan, i vattenbrynet, har småstenar och tång spolats upp. Tången luktar illa, stenarna gör ont att trampa på. Kristian rycker åt sig handduken som han lagt prydligt hopvikt i sanden. Torkar sig hastigt. Känner solen värma ansikte och axlar. Han börjar redan bli riktigt brun. Han spänner bicepsen lite i smyg medan han torkar sig, så försiktigt och omärkligt att bara han själv ser det, och visst har de växt. Kanske inte så mycket som han hoppats på, men ändå lite. Han har gjort armhävningar och situps hela våren för att vara i riktigt bra form. kristian går långsamt upp

15

I_Spar i sanden.indd 15

2014-05-15 13:14


Och simmat. För i sommar tänker han minsann vinna över Sanna. Han värmer sig. Torkar i solen. Har ingen brådska tillbaka. Eller någon annanstans heller. Mormor och morfar har blivit så gamla det senaste året. De orkar inte göra något med honom längre. Tycker att han blivit stor nog att ta hand om sig själv och vara på egen hand. De sitter i skuggan ute på altanen och klagar på att det är så varmt. Och är det inte varmt så klagar de ännu mer på det. Eller sitter gör de inte. Mormor går hela tiden omkring och fixar med småsaker, medan morfar ligger på rygg i hammocken. Kristian ska bo hos mormor och morfar hela sommaren, i år igen. Det är de som ska ta hand om honom, men Kristian har redan förstått att det kommer att bli han som får ta hand om dem. Att laga maten klarar mormor fortfarande. Ingen lagar så god mat som mormor! Men det blir Kristian som kommer att få handla åt henne, och han har märkt att hon lagar samma rätter allt oftare. Han rullar handduken som en lång korv och lägger den nonchalant över axlarna, som han sett boxare göra när de lämnar ringen. Han slänger sin långa lugg på plats, tar tröjan i ena handen, foppatofflorna i den andra och börjar sakta promenera längs vattenbrynet. Strosar. Går med ena foten på land, den andra i vattnet. Ibland blöts båda av vågorna som makligt slår in över stranden. Han passerar stranden nedanför det militära skyddsområdet 16

I_Spar i sanden.indd 16

2014-05-15 13:14


och därefter stranden som hör till campingen. Han brukar gå hit för att se om han känner någon. Det gör han aldrig, men han gillar det ändå. Han känner sig hemma med folket som sitter här i sina randiga strandstolar och utfällbara solsängar under vida parasoller. Camparna är mer högljudda och skrattiga än de andra strandmänniskorna. Lite störiga i sin bullrighet och skämten som de ropar till varandra över stranden. Kristian gillar den stämningen även om han själv aldrig skulle få för sig att ropa högt någonstans. Långt borta, ute till havs, ser han glassbåten komma. Den uppenbarar sig som en dröm vid horisonten. Konstigt egentligen, ingen vet riktigt var båten hör hemma eller var den kommer ifrån. Den bara dyker upp varje dag vid fint väder. Gör stopp längs stranden och fortsätter ända ner till Skanör, innan den vänder åter. Sent på eftermiddagen syns den sakta stäva norrut igen, försvinna någonstans vid horisonten. Märkligt. Men gott med glass. Kristian vänder om och börjar gå tillbaka. Han undrar vad klockan är. Nu är mormor säkert orolig för att han inte kommit tillbaka än. Det blir hon alltid. Han hinner inte ge sig av förrän hon tittar mot väggklockan varannan minut och tror att han försvunnit, drunknat eller något. Och morfar börjar hojta om att hon ska lugna ner sig, sätta sig och ta det lugnt. Men det fina med mormors oro är att hon blir lika glad varje gång han kommer hem. Hon är snäll, mormor, men orolig. 17

I_Spar i sanden.indd 17

2014-05-15 13:14


Att han ska tillbringa sommaren hos mormor och morfar på Strandbaden är för att han inte ska vara så ensam, säger hans mamma. Men han är ju alltid ensam annars, hemma och i skolan, så vad skulle det göra egentligen? Och mormor och morfar är ju inte direkt något sällskap. De har inte längre ork att göra något med honom. Men han har längtat till den här sommaren, för här har han kompisar. Och för att han ska gå på konfirmationsläger i Skanör. Äntligen. Fastän han egentligen är ett år för ung. Kristian har också längtat efter att träffa Sanna igen. Och de träffades i går, men det var inte lika speciellt som han hade hoppats på. Även om han fortfarande blev glad över att se henne och vara tillsammans med henne. Han drar fingrarna genom luggen. Torkar pannan. Värmen! Så här varmt har det aldrig förr varit så tidigt på sommaren. Han måste svalka sig. Kristian kastar ifrån sig tröjan och foppatofflorna. Så onödigt att släpa med sig dem. Han är ju tillbaka där han nyss stod. Han brer noggrant ut handduken i sanden så att den kan torka och drar handen genom håret igen innan han springer ut och kastar sig handlöst i vattnet och simmar långt, långt ut. En halvtimme senare går han uppför stranden, med handduken om axlarna igen. Han flåsar tungt av ansträngningen. Det är då han på avstånd får se en stor bil som precis kört förbi vägbommen till parkeringen och nu stannat på andra sidan för 18

I_Spar i sanden.indd 18

2014-05-15 13:14


att fälla ner och stänga bommen igen. Bilen känner han inte igen, men han känner igen mannen som öppnar och stänger och stiger in i bilen för att köra fram och parkera den. Och han fattar vem mer som måste sitta i bilen! I samma stund börjar Kristian att springa. Med de längsta och kraftfullaste steg han kan. Bröstet pumpande av ansträngning. Han kan höra hur han flåsar. Som ett stort, tungt djur tycker han att det låter. Men i ögonvrån ser han hur någon annan också börjat springa mot samma mål. Det är naturligtvis Sanna! Med Kim redan långt bakom sig. – Hallå! ropar hon så högt att det måste höras ända ner till stranden och ut över vattnet. Säkert hörs det till Danmark också. – Hallå! Hon kommer strax att hinna före om han inte tar i ännu mer. Alltså tar han i ännu mer, men det gör tydligen Sanna också, för det är hon som kommer fram först och kan kasta sig om halsen på Nelly, som stigit ut ur bilen. Varför måste Sanna alltid tävla om allting? Och varför måste hon alltid vinna? Kristian stannar avvaktande en bit ifrån dem. Han vill krama om dem. Båda. Men kanske att de inte skulle uppskatta hans blöta badbyxor och svettiga kropp, slår det honom. Kim hinner ställa sig bredvid honom innan Sanna släpper greppet om Nelly. Nelly tar ett andetag för att få luft, ger också Kim en kram och kastar en blick på Kristian. Nickar ett hej till honom. 19

I_Spar i sanden.indd 19

2014-05-15 13:14


– Ja, ni verkar minsann ha längtat efter mig. Det förstår jag. Hon tar ett halvt steg bakåt. Synar dem. Skrattar. – Jag har också längtat, säger hon glatt. Gissa om jag är glad att ni är här. – Du är dig lik, säger Kristian. Det är menat som en komplimang. Men kanske uppfattar hon det inte så? För är Nelly verkligen sig lik? frågar han sig. Hon verkar ha blivit mer än ett år äldre sedan förra sommaren. Som om hon vuxit ifrån dem. Hennes blonda hår ligger så perfekt, det ser han. Och hon har sminkat sig noga. Ser vacker och självsäker ut. Kristian känner hur något i honom börjar pirra igen. Men på ett sätt är Nelly sig lik. Hon tar genast kommandot. Hon sätter händerna på höfterna. Tittar på dem en och en. Sanna. Kim. Kristian. – Jaha, då var vi samlade igen. Tror ni det händer nåt kul den här sommaren?

20

I_Spar i sanden.indd 20

2014-05-15 13:14


sina långa, vita stränder. Hit kommer Sanna och hennes lillebror Kim varje sommar. Här hänger de på stranden tillsammans med kompisarna Nelly och Kristian, badar och solar. Men allt förändras när Kim hittar ett främmande mynt i sanden. Var kommer det ifrån? Och vad är det för mystisk båt som lägger till vid stranden på nätterna? Har det något att göra med det tragiska som hände i trakten för mycket länge sedan – när en ung man försvann och

Flygt & Flygt

Strandbaden, Falsterbo – en riktig semesteridyll med

aldrig kom tillbaka… spår i sanden har Augustprisvinnaren Torbjörn Flygt skrivit tillsammans med dottern Nora Flygt. Läs mer om författarna på: noraflygt.blogg.se och torbjornflygt.se

I S B N 978-91-29-69229-7

9

789129 692297

Foto: Sofia Jernström, plainpicture/Pictorium Omslag: Eva Lindeberg

8_5 SPAR I SANDEN FLYGT _150x200.indd 3

2014-05-12 12:00


9789129692297