Page 1

CHRISTINA BJÖRK EVA ERIKSSON


Kanske känner du igen somliga riddares namn i den här boken. Heimdall och Sigurd finns med i nordiska gudasagor. Artur och Parsifal är hjältar i många engelska riddarsagor. Tristan förekommer i både engelska och franska berättelser. Sankt Göran och draken är huvudpersoner i sagor i många länder. Men Ture Polykarpus Lejonstolpe då? Han är nog helt okänd. Allt i sagorna här hände när de berömda riddarna var barn. Kanske – eller kanske inte. Du får själv bestämma.

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm rabensjogren.se © Text: Christina Björk 2013 © Bild: Eva Eriksson 2013 Redaktör: Birgitta Westin Formgivning: Pia Hinnerud Tryckt hos Scangraphic, Polen 2013 ISBN 978-91-29-68773-6 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823


CHRISTINA BJÖRK EVA ERIKSSON


ARTUR, PELLERIN OCH DRAKEN

Det var en gång en ung riddare som hette Artur. Han bodde med sin hund Cabal på ett slott där de gick i lära hos den trollkunnige Merlin. När Artur fyllde år fick han två mycket fina presenter. Först ett stort runt bord, där han kunde ha kalas för alla sina riddarvänner. Och så en egen jaktfalk, ännu bara en liten vit och dunig unge, som Merlin hämtat ur de vilda pilgrimsfalkarnas bo. Lär man upp en sådan fågel kan den bli ganska tam och hjälpa sin ägare att jaga. Längre fram i livet skulle Artur få ett fruktansvärt fint svärd som hette Excalibur, men än så länge hade han bara ett övningssvärd. Artur döpte sin falk till Pellerin och började genast träna honom. Först måste lilla ängsliga Pellerin vänja sig vid Artur och vid hunden Cabal. Artur tränade och skötte sin falk och matade honom med insekter och små köttbitar. Bäst tyckte Pellerin om grillad kyckling, men ofta fick det duga med en nyfångad musfilé. Artur satte ett tunt läderkoppel med små bjällror omkring Pellerins ben. Nu kunde han inte flyga bort och gömma sig. Falkar ser tre gånger så bra som människor. Ibland blev Pellerin alldeles upphetsad och snurrig av allt han såg. Nu kunde Artur sätta på Pellerin en mössa över huvudet


och ögonen, så han skulle slippa se något alls på en stund. I vanliga fall lär man falkar att jaga småfåglar, duvor, möss och småkaniner. Men Artur hade en annan idé. Han samlade i hemlighet på små ödlor i en låda under det runda bordet i sitt rum. Nu skulle han lära Pellerin att fånga ödlor också. Pellerin blev större och fick riktiga fjädrar och var snart expert på att fånga ödlor utan att skada dem med klorna. En dag kom han hem med en liten grön ödla med konstiga knölar på ryggen. Den stod inte med i Arturs ödlebok, vad kunde det vara? Den lilla gröna växte fort och ville också helst ha grillad kyckling. Snart fick den knappt plats i Arturs ödlelåda.


En dag hade den ätit upp nästan alla de andra ödlorna. Artur blev rasande, och Cabal skällde ut den gröna. Nästa dag hade ödlelådan sprängts i bitar och den gröna hade fått vingar och stora vassa tänder och flög runt och sprutade eld ur gapet. Det var en DRAKE som Pellerin råkat fånga! – Hjälp, vi blir uppätna och hela slottet börjar brinna, sa Artur till Cabal. Artur vågade inte längre gå in i sitt rum utan stod med sitt svärd och Cabal utanför dörren och tittade in genom nyckelhålet. Men … på andra sidan dörren gjorde draken likadant, så Arturs öga speglade sig i drakens öga. Att spegla sig i en drakes öga är mycket farligt. Därför föll Artur medvetslös till golvet. Cabal hämtade Merlin. – Draken ska bort ögonblickligen, sa Merlin. Pellerin får locka iväg honom.


9789129687736