9789129685756

#P 3 )PMNCFSH

Bo R Holmberg

Illustrationer av Sofia Malmberg

Läs mer om Bo R Holmberg och Sofia Malmberg på: rabensjogren.se

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm rabensjogren.se © Bo R Holmberg 2013 © Omslag och illustrationer: Sofia Malmberg 2013 Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2013 ISBN 978-91-29-68575-6 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

1

Nej! tänker Siri. Det är pappa! Det skulle ju vara mamma …

Hon sa ju det, att det var annorlunda den här veckan! Och jag som bestämt att träffa Björn. Ikväll klockan sex. Siri står på skolans parkering när pappa kommer.

Han har en noppig fleecejacka och stövlar. På huvudet en bakvänd keps. Siri vet att det står Bosses Däck på den.

Han står vid bilen och bugar sig högtidligt när hon kommer fram.

5

– Jag trodde att det skulle vara mamma, säger Siri.

– Vecka 51. Årets näst sista. Udda vecka. Slutar veckan på ett, tre, fem, sju eller nio är det du och jag, eller hur?

Bara du och jag.

Han sveper ut armen i en sirlig gest.

– Mamma sa …

– Ja, på onsdag tillbaka till henne för att fira julafton och sen på juldan till mig. Så bestämde vi. Det blir lite annorlunda på grund av helgerna.

– Jaha, säger Siri.

Pappa slår upp dörren som om han är en privatchaufför.

– Varsågod, säger han.

På sätet ligger två pizzakartonger. Siri sätter sig på sittdynan och fäster säkerhetsbältet.

– Kan du koppla fast dig själv? säger pappa.

Han har också satt sig och startat bilen.

– Jaa. – Jag behöver inte kolla?

Siri svarar inte.

– Jag har köpt pizza, säger pappa.

– Jag ser det, säger Siri.

– Sitter du nu?

6

– – – – – – – – – –

Fast! säger Siri.

En ny vecka, säger pappa och svänger ut på vägen.

Hur långt är det till mamma?

Från mig? Två kilometer kanske.

Hur långt är det?

Två tusen meter.

Jaha, säger Siri.

Eller kanske lite längre. Vi kan mäta nån gång.

Vi gör det, säger Siri.

Skolan är mitt emellan henne och mig. Det vet du ju.

Mitt emellan ett gult litet radhus och ett grått lite större radhus. Mitt emellan ett rum med en rosa vägg och ett rum med en röd vägg. Mitt emellan två rum, som det står Siri på dörren till.

Men det grå huset är långt ifrån det gula där mamma bor, och nära det gula finns Björn. Det är honom Siri bestämt med. Klockan sex. Och till honom från pappa är det två kilometer, som också är två tusen meter. Eller kanske lite längre.

– Snart är det jul, säger pappa.

7

2

Det är snart jul, men det finns ingen snö. En julgran står på en öppen plats mellan radhusen. Den lyser i varje fall.

Siri kan se den från köksfönstret. Och pappa har tänt tre ljus i staken på bordet.

Siri har delat upp sin pizza i sex bitar. Hon kan hålla

en kil i handen utan att den rasar ihop. Då är det en bra pizza. Pappa har köpt en liten flaska julmust.

I vardagsrummet står julgranen klädd, men alla julklappar finns i en garderob.

Klockan är över fem. Siri vet att hon inte kan gå till mamma. Det får hon inte. Det är så bestämt.

Den vecka hon är hos pappa är hon bara hos pappa och den vecka hon är hos mamma är hon bara hos mamma.

Hon kan ringa. Det får hon. Men vad ska hon säga?

Hon äter upp tre av pizzabitarna.

– Jag sparar resten, säger hon.

Sedan plockar hon undan. Pappa läser tidningen. Han har lagt fötterna på stolen framför sig. Det är fyra stolar i köket, men de behöver egentligen bara två. Siri skjuter in sin när hon plockat undan.

Hon går in i vardagsrummet. På staketet till verandan hänger en ljusslinga, den slingrar som en orm. Siri står en stund och tittar på den, sedan går hon tillbaka till köket.

– Kan jag gå till Sandra? säger hon.

Det är här hos pappa hon kan vara med Sandra.

Hos mamma är det Frida och Vidar. Men helst Björn.

Pappa lutar sig fram över bordet. Mitt på huvudet lyser en liten kal fläck. En dag kanske allt hår är borta på honom.

Han tittar upp.

– Om du får för hennes föräldrar så, säger han.

– Det får jag.

– Ring och fråga.

– Jag har gjort det, säger Siri.

– Bli inte borta för länge, säger pappa. Vi ska upp tidigt i morgon.

– Hejdå, säger Siri.

Hon tar på sig stövlar och jacka. Och mössa. Den har en krans av mjukt skinn. Hon knyter den inte.

Farstubron är lite hal, det vet hon. Men hon rör sig försiktigt. Genom köksfönstret ser hon pappa. Han har lagt fötterna på bordet nu och lutar sig bakåt.

Rakt framför henne syns Sandras veranda. Hennes ljusslinga är blå.

Men det är inte till henne Siri går. Hon ska ta sig de två kilometerna som är två tusen meter till Björn. Hon vet en genväg genom skogen och då borde det i varje fall vara kortare än två kilometer.

10