9789129680614

Läs mer om Mårten Melin på www.rabensjogren.se www.martenmelin.se Också av Mårten Mera glass i däcken (2003) Susanne och den lilla grisen (2004) Svarta kängor med gul söm (2006) Jävla Lucia (2007) Amor anfaller! (2008) Som trolleri (2010) Förvandlad (2011)

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Mårten Melin 2012 © Omslag: Emma Adbåge 2012 Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2012 ISBN 978-91-29-68061-4 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I_Jag ar Love.indd 4

2012-01-30 10.43

Wise men say only fools rush in but I can’t help falling in love with you Elvis Presley

Jag förstår inte hur så mycket kärlek kan få plats i mig när jag känner mig så liten.

Mårten Melin

Selv mine øjne kan brænde, og alt, hvad jeg rører ved, smelte.

Lone Munksgaard Nielsen

I_Jag ar Love.indd 5

2012-01-30 10.43

6

I_Jag ar Love.indd 6

2012-01-30 10.43

fångad

Toaletten i H-korridoren var rätt snuskig, precis som alla toaletter på skolan. Fast just nu var det utan tvekan den bästa platsen i hela världen. Toadörren var det enda som skilde mig från helvetet därutanför. Fast samtidigt som den skyddade mig hade den också blivit min fängelseport. Det fanns ingenstans att ta vägen. ”Öppna!” ”Ja, kom igen nu, Love!” ”Du får fan bestämma dig!”

Hur många var de? Tjugo pers? Tjugo galna tjejer och killar (mest tjejer) som krävde att jag skulle komma ut.

Så här hade det varit hela mitt liv. Folk var som galna i mig. Alla blev kära i mig. Alla! I fyran hade jag varit ihop med alla tjejer i klassen för att jag hade varit för feg för att säga nej. Hade killarna bara vågat skulle de säkert också frågat chans.

Nu krävde de därutanför att jag skulle svara på frågan ”Vem är du kär i?” Jag hade redan svarat: Ingen! Det svaret dög inte. Inte när hela världen var kär i en och hoppades.

7

I_Jag ar Love.indd 7

2012-01-30 10.43

Hade jag ljugit och dragit till med vemsomhelst är det inga tvivel om att den personen skulle krävt att vi skulle vara tillsammans. Men jag ville inte vara ihop med någon jag inte var kär i. Och jag hade aldrig varit riktigt kär. Trots mitt förnamn.

Jag plockade fram min MP3-spelare och tryckte in lurarna i öronen. Jag vred upp volymen. Då hördes bara de värsta dörrknackningarna. Batteriet räckte två och en halv timme till. Skulle de hålla ut så länge?

Nej, det skulle de inte göra. Knackningarna var inga knackningar längre. Det smällde, gång på gång. Jag såg hur dörren skakade.

Och så: pang! Jag höll på att få dörren på mig, tryckte mig in i det lilla utrymmet mellan toalettstolen och papperskorgen. Dörren missade mig precis. Det här var helt galet!

Sally, Henrietta och Jamila stod längst fram. De hade stannat upp, såg faktiskt lite förvånade ut över sin egen framfart. Men det var bara en fråga om sekunder innan de skulle rusa fram mot mig. ”VAD ÄR DET SOM PÅGÅR HÄR?” Tack, gode Gud! Det var Annika, bildläraren. Jag hörde henne genom musiken. Alla vände sig mot henne. Nej, inte Sally, hon log lite fräckt mot mig. Jag log inte tillbaka, tog bara ut hörlurarna och la ner MP3-spelaren i väskan.

8

I_Jag ar Love.indd 8

2012-01-30 10.43

Annika trängde sig igenom folkmassan, hon stannade upp och tittade på mig. ”Love? Men vad …?” ”Kan du hjälpa mig förbi de här … människorna?” frågade jag.

Annika log. ”Jamen självklart, gubben. Men jag förstår inte …”

Hon vände sig till Sally som stod närmast. Ingen hade rört sig, förutom för att släppa igenom Annika. ”Det här kommer att få konsekvenser, det kan ni tro. Vet ni vad en sån dörr kostar? Ni kommer få reda på det!”

Sen tog hon mig i handen och drog mig genom folkmassan. Jag kände hur någon tog mig på rumpan. Jag kollade inte bakåt för att ta reda på vem.

Annika och jag gick över parkeringen. ”Tack för hjälpen”, sa jag. ”Jag klarar mig nu.” ”Inte då”, sa Annika. ”Jag skjutsar hem dig.” ”Men jag har min cyk…” ”Den kan jag ta i bilen. Du ska inte cykla efter en sån upplevelse. Jag förstår inte vad som flög i dem. Eller, det gör jag kanske.”

Hon log mot mig och kramade min hand. Inte hon också!

9

I_Jag ar Love.indd 9

2012-01-30 10.43

KvällsbesöK

Jag gick och la mig tidigt, sa till mamma att jag var trött.

Och det var jag också. Inte gå och lägga mig-trött, mer bara trött på allt! Det var så jävla jobbigt att folk var på mig hela tiden. Jag hatade det! ”Kom och sätt dig här, Love!” ”Vad snygg du är i håret, Love!” ”Love ska vara i vårt lag!”

Jag var inte ens bra på fotboll, ändå blev jag alltid vald först. Jag hade alltid beundrare efter mig. Men nu på eftermiddagen hade det exploderat. Visst, jag hade gömt mig några gånger förut, men jag hade aldrig varit med om något sånt som med dörren.

Jag hade aldrig gillat att vara i centrum. Bäst tyckte jag om att bara vara själv, eller kanske med mamma, och rita, titta på teve, gå i skogen …

Lite lustigt var det att alla blev kära i mig, men själv hade jag aldrig varit kär i någon. Jo, i Anna när vi gick i tvåan.

Fast när jag berättade det ville hon att vi alltid skulle vara tillsammans, alltid sitta bredvid varandra och typ aldrig 10

I_Jag ar Love.indd 10

2012-01-30 10.43

prata med någon annan. Så det gick snabbt över.

Mamma fick ofta byta telefonnummer för att det var så många som ringde och ville prata med mig. Nu hade vi hemligt nummer. Men folk fick reda på det i alla fall. Min mobil var typ alltid avstängd. Annars lät den jämt.

Jag hade ingen lust att göra någonting – inte läsa, inte rita, inget. Jag låg under täcket och stirrade i taket.

Då hörde jag något vid fönstret. Vi bor på andra våningen, jag har en liten balkong till mitt rum. Det var kanske en fågel som gick på räcket.

Fast fåglar knackar inte. Jag blev lite rädd. Var det någon som tänkte göra inbrott? Jag såg mig omkring, plockade upp en tjock pärm. Men la tillbaka den, tänkte att jag kunde ju titta ut och kanske skrämma bort den som var där.

Precis när jag drog undan gardinen insåg jag det puckade i att knacka på om man var en inbrottstjuv.

Och det var ingen tjuv heller. Jag blev rätt paff när jag såg Sally därutanför. Hon log och pekade på dörren. Jag suckade, tänkte att jag fick försöka jaga iväg henne. Jag kunde inte ha henne ute på balkongen! Jag la ner pärmen och öppnade. ”Vad gör du här?” viskfrågade jag. ”Du svarade aldrig på vår fråga”, flinade hon och trängde sig förbi mig.

11

I_Jag ar Love.indd 11

2012-01-30 10.43

”Du kan inte bara komma in!”

Sally ställde sig väldigt nära mig, teaterlog och blinkade. ”Ska jag stanna på balkongen då? Klättra ner igen och slå ihjäl mig?” ”Om du kom upp kommer du väl ner”, sa jag surt.

Sally skrattade till och satte sig på sängen. ”Söt du är i pyjamas”, sa hon.

Jag tackade inte för komplimangen. ”Alltså, du måste sticka härifrån.” ”Inte förrän du svarar”, sa Sally. ”Men jag är ju inte kär i någon!” ”Någon måste du vara kär i!”

Sally satt kvar, stirrade på mig. Jag fick väl dra till med någon så hon stack. ”Okej då”, sa jag och spände ögonen i henne. ”Jag är kär i Jamila.”

Jag såg hur Sally ryckte till lite. Hennes leende försvann men kom snabbt tillbaka. ”Du ljuger”, sa hon. ”För du gillar mig, visst gör du? Så som du tittar på mig ibland med de där ögonen …” ”Vadå, det är väl inget med mina ögon. Stick nu!” ”Inte förrän du har kysst mig.” ”VA?” utbrast jag och glömde att viska.

Jag hoppades att mamma inte hört. ”Inte förrän du kysst mig”, sa Sally igen.

12

I_Jag ar Love.indd 12

2012-01-30 10.43

”Jag hörde dig första gången”, väste jag. ”Aldrig i livet!” ”I så fall skriker jag. Det vill du inte va?”

Nej, det ville jag inte. Jag ville inte att mamma skulle höra. Jag ville bara en sak. Att Sally skulle försvinna! ”Lovar du att du ger dig iväg då?” ”Jag lovar!” sa Sally och såg överlycklig ut.

Jag satte mig på sängen, tänkte ge henne en snabb puss på kinden. Men Sally grabbade tag i mig, tryckte munnen mot min och körde in tungan. Så långt att jag fick kväljningar. Jag knuffade henne ifrån mig. ”Du är inte klok!” fick jag fram. ”Det är möjligt”, sa Sally och slickade sig om läpparna. ”Men jag håller vad jag lovar. Så nu går jag.”

Och så stövlade hon fram till dörren som ledde ut i hallen och öppnade den! Jag reste mig och såg till min fasa hur mamma kom gående från vardagsrummet. Hon hoppade till när hon fick syn på Sally. ”Hej då!” sa Sally till mamma och öppnade ytterdörren.

Mamma fick inte ur sig någonting, hon bara glodde på dörren som Sally stängt bakom sig. Men det dröjde inte så värst länge innan hon vände sig om och tittade på mig. ”VEM var det där, Love?”

Mamma såg inte så glad ut. Jag var inte heller det. Sally skulle skryta järnet nästa dag. Alla skulle säkert vara på mig igen.

13

I_Jag ar Love.indd 13

2012-01-30 10.43

Jävla skit! Jag önskade att jag aldrig behövde sätta min fot i skolan igen!

Det skulle snart visa sig att det skulle jag inte heller.

14

I_Jag ar Love.indd 14

2012-01-30 10.43