9789129676969

Petrus Dahlin

D I L S A O_Dilsa3.indd 3

Sofia Falkenhem

och k채rlekens mysterier

2010-10-04 15.46

Petrus Dahlin

D I L S A Dilsa.indd 7

Sofia Falkenhem

och k채rlekens mysterier

2011-01-17 14.58

Läs mer om Petrus Dahlin på www.rabensjogren.se

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se

© Text: Petrus Dahlin 2011 © Omslag och illustrationer: Sofia Falkenhem Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2011 ISBN 978-91-29-67696-9 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Dilsa.indd 8

2011-01-17 14.58

Kärlek verkar vara svårt. Men kärlek verkar också vara helt underbart. Det är nog därför så många tänker på det så ofta.

Ibland på helgerna och loven hjälper jag min kusin Kalle Skavank att lösa brott. Det har vi gjort ett tag nu. Därför är det många i min skola som frågar mig om stölder och såna saker. En dag kom en tjej från en annan skola fram till mig på rasten. Hon lämnade ett brev. Sedan försvann hon. När jag läste brevet förstod jag att hon ville ha hjälp. Men det var inte ett deckarfall, det var en annan typ av mysterium. Kärlekens mysterium.

Hon var olyckligt kär. Jag förstod att jag bara måste hjälpa henne. Fast jag hade ingen aning om hur …

9

Dilsa.indd 9

2011-01-17 14.58

kapitel 1 Det är onsdag, en helt vanlig dag i skolan. Lunchrasten är snart slut och dubbeltimmen i matte ska börja. En tjej som jag inte känner igen kommer fram till mig på skolgården. Hon är kort och vågar inte titta mig i ögonen.

– Hej, säger hon.

– Hej, svarar jag.

Så står hon där och säger ingenting. Efter en liten stund frågar jag: – Vill du nåt eller ville du bara säga hej?

– Ehh … det är du som är Dilsa, va? säger hon.

Jag nickar till svar. Men jag vet inte om hon ser det för hon tittar bort.

– Ja, det är jag som är Dilsa, säger jag.

11

Dilsa.indd 11

2011-01-17 14.58

Hon räcker mig ett kuvert. Sedan vänder hon sig om och springer iväg över skolgården. I samma sekund som jag ropar efter henne ringer det in. Rasten är slut.

Motvilligt går jag till klassrummet.

När jag har satt mig sticker jag in kuvertet mellan benet och stolen. Min bästa kompis Ida sitter bredvid mig.Vi har vuxit upp på samma gård. Och vi har gått på dagis ihop och nu går vi i samma klass. Förutom min kusin Kalle är hon den jag träffar mest.

Försiktigt försöker jag öppna kuvertet men det är svårt. Min lärare Helena ser alltid allt som händer i klassrummet.

Lektionen går långsamt och jag gör extrauppgifter. Så har det alltid varit med matte. Jag ligger hela tiden före resten av klassen. Jag har 12

Dilsa.indd 12

2011-01-17 14.58

fått pappas intresse för siffror. Alla tal är enkla och lätta att lösa. Kanske är det därför som jag också är ganska bra på att lösa brott. Det handlar om att lösa problem. Hitta nya vägar för att få upp svåra knutar.

När lektionen är slut tar jag och Ida på oss jackorna. Precis när jag springer ut på gården kommer jag på något. Kuvertet! Jag måste ha glömt det i klassrummet.

13

Dilsa.indd 13

2011-01-17 14.58

– Vi kan väl ses lite senare, säger jag.

– Jag ska på dansskolan, vi ses efter den, säger Ida. Dörren till klassrummet är öppen. Helena står och packar ihop sin väska. Jag går fram till min plats och letar, men kuvertet är borta.

– Har du glömt nåt? frågar Helena.

– Ett kuvert. Det måste ligga här nånstans, säger jag.

– Det gör det inte, säger Helena.

Hon lyfter sin hand och viftar med kuvertet.

Leende går jag fram till henne och tar det.

– Tack, vi ses imorgon, säger jag och springer ut igen.

Så fort jag kommer ut på skolgården river jag upp kuvertet och viker upp ett brev. Det är långt.

Snabbt läser jag igenom det. Så läser jag det en gång till. När jag lagt ner det i min ryggsäck går jag inte hem som jag har tänkt mig. Jag går till min kusin Kalle. Om han inte är hemma och gör läxor sitter han säkert i kiosken.

Varken Kalle eller hans pappa Magnus är hemma i radhuset. Det är bara grannens katt som 14

Dilsa.indd 14

2011-01-17 14.58

välkomnar mig. Han stryker sig mot mina ben och verkar tycka att jag ska släppa in honom.

När jag kliat katten under hakan en stund går jag mot kiosken. Den ligger bara några hundra meter bort.

15

Dilsa.indd 15

2011-01-17 14.58