9789129676631

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 2

2011-10-26 10.51

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 3

2011-10-26 10.51

– utdrag ur trolldomsboken, sidan 78.

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 4

2011-10-26 10.51

– hemligstämplat dokument, undertecknat av statsministern.

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 5

2011-10-26 10.51

Läs mer om Martin Olczak och Anna Sandler på www.rabensjogren.se www.annasandler.se

Jakten på Jack: Trolldom i Gamla Stan, del 1 Vålnader på Vasaskeppet, del 2 Varulvar i Storkyrkan, del 3 Häxor i tunnelbanan, del 4

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Text: Martin Olczak © Bild: Anna Sandler Tryckt i Lettland 2012 ISBN 978-91-29-67663-1 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts förlagsgrupp, grundad 1823

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 6

2011-10-26 10.51

jakten p책 jack av Martin Olczak & Anna Sandler

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 7

2011-10-26 10.51

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 8

2011-10-26 10.51

Jag tittade mig omkring i den stängda, gamla järnvägstunneln. Det var svårt att se i mörkret.

Men jag kunde höra droppande vatten och skalbaggar som krälade på bergväggarna.

Bredvid mig hördes andetagen från mina två bästa vänner. Det var moster Betty och Rurik, den lilla vätten.

Vi hade sovit hela natten på järnvägsräls och kantiga stenar, och nu kändes det i hela kroppen.

– Det är inte särskilt mysigt här, gäspade jag 9

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 9

2011-10-26 10.51

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 10

2011-10-26 10.51

och satte mig upp. Men det är nog det bästa gömstället i hela stan.

Rurik skrattade så att det ekade i berget.

– Det kan du skriva upp, människopojke. Här kan ingen hitta oss. Ingen! Inte ens varulvarna och bergstrollen.

– Nej, sa Betty. Men vi kan inte gömma oss här resten av livet.

– Säg inte det, muttrade Rurik. Jag är hellre i en tågtunnel än i en varulvsmage. Så mycket är säkert.

Det var nästan kolsvart i tunneln. Men morgonsolen lyste in genom en smal springa i järnporten.

Och där i det glimrande ljusskenet låg Silverkompassen.

Under natten hade vi begett oss till Vasaskeppet. Där hade vi tagit kompassen – mitt framför näsan på odjur och skeppsvålnader – och nu låg den vid min sida.

11

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 11

2011-10-26 10.51

Jag sträckte ut handen och rörde vid den med fingertopparna. Jag kände på kugghjulen och de mystiska symbolerna.

12

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 12

2011-10-26 10.51

Den här märkliga saken skulle hjälpa oss att hitta mamma och pappa. När jag tänkte på det blev jag alldeles varm i bröstet.

Men så kom jag att tänka på en sak.

– Betty, vet du hur kompassen fungerar?

– Jodå, svarade hon. Det har skogsalverna berättat. Men för att kunna använda den behöver vi en speciell sak.

– Vadå? Behöver vi någon sorts trollformel?

Eller en magisk ört?

Betty skakade på huvudet.

– Nej, vi behöver ett hårstrå. Ett alldeles vanligt hårstrå … som tillhört någon av dina föräldrar.

Den där härliga värmen i mitt bröst försvann genast.

– Men Betty, suckade jag. Mamma och pappa har varit bortrövade i nio år. Det är omöjligt att hitta hårstrån som är deras.

13

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 13

2011-10-26 10.51

Jag kunde se Bettys bekymrade ansiktsuttryck i dunklet.

– Det blir inte lätt, sa hon. Men jag vet ett ställe där vi kan leta.

– Var då?

Betty tog ett djupt andetag innan hon svarade.

– Nu blir ni säkert förvånade, grabbar. Men vi ska faktiskt åka till …

Hon hann inte säga mer. I samma ögonblick föll ett stort löv in genom glipan i järnporten.

Det svävade sakta ner genom mörkret och landade på marken.

Mitt i solstrimman.

Det kändes som om blodet i min kropp frös till is.

På lövet stod nämligen ett meddelande skrivet med krokiga bokstäver.

14

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 14

2011-10-26 10.51

INL_Varulvar i Storkyrkan.indd 15

2011-10-26 10.51