9789129675832

Christina Bj‌ rk Eva Eriksson

Tack till Sari Feldt Norgren som sa åt mig att skriva om prinsessor och drakar.

Christina Björk

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Text: Christina Björk 2011 © Bild: Eva Eriksson 2011 Formgivning: Pia Hinnerud Tryckt hos Scangraphic, Polen 2011 ISBN 978-91-29-67583-2 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Christina Bjรถrk Eva Eriksson

PrinsEssan MånstrålEs Måndag

Det

var en gång en bortskämd prinsessa som hette Månstråle. Hon bodde i ett slott och hade tre barnkammare för alla sina leksaker. Hon hade sex dockskåp till exempel.

Och 42 leksaksdrakar. I hennes garderober hängde så många klänningar, att hon aldrig kunde välja. Därför satt Månstråle för det mesta i nattlinnet och försökte bestämma sig.

En måndag kom en drake och rövade bort Månstråle för att ge henne till sina hungriga drakbarn. De var inte lika bortskämda som prinsessan. De hade bara en gammal råttgiftskartong som dockskåp i drakgrottan.

– Här får ni till frukost, barn, sa drakmamman och satte ner Månstråle i grottan och flög ut igen.

Nästan ingen kan skrika så högt som Månstråle skrek nu.

Drakbarnen vågade inte bita i prinsessan, för då skulle hon nog skrika ännu högre. Oj, nu tystnade hon.

– Är det där ert dockskåp? sa Månstråle. Har ni bara ett enda?

– Ja, tyvärr, sa Midnatts-Lasse, det största drakbarnet, vi får turas om att leka med det.

– Ynkligt. Och har ni ingen som bor i dockskåpet? frågade Månstråle.

– Nej, vår leksaksdrake brann upp när vi sprutade eld på den, sa Midnatts-Lasse.

– Rätt åt er, sa Månstråle och tog upp en liten leksaksdrake ur nattlinnesfickan.

Då kastade sig alla drakbarnen över Månstråle.

– Stopp! skrek Månstråle. Om ni äter upp mig, så kan jag inte visa er hur den fungerar.

Månstråle tog fram en mycket liten dockdammsugare ur andra fickan. Dockdraken började genast dammsuga. Surr, surr, lät det.

– Jag har sex dockskåp och fyrtiotvå leksaksdrakar, sa Månstråle. Alla med dammsugare.

– Vi vill ha allt det där av dig, sa Baby-Lotta, det minsta drakbarnet.

– Ni kan få somligt, sa Månstråle. Men då får ni följa med mig hem till slottet.

– Det får vi aldrig för mamma, sa Baby-Lotta.

Nu kom drakmamman tillbaka.

– Har ni inte ätit upp prinsessan? frågade drakmamman.

– Nej, vi tycker hon är roligare att leka med, sa MidnattsLasse.

– Vi kan väl få ha henne som barnvakt, sa Baby-Lotta.

– Nåja, sa drakmamman, lek lite utanför grottan, flyg absolut inte långt bort.

Fast det var just vad de gjorde. Alla fem bredde ut sina små vingar och tog tag i Månstråle och flög hem till slottet och in i hennes barnkammare.

Kungen hade just börjat leta efter prinsessan.

– VAR har du varit? sa kungen. Jag blev riktigt orolig.

– En drake kom och rövade bort mig, sa Månstråle. Men nu är jag tillbaka med alla drakens barn. De ska vara här och leka.

– Nej, det förbjuder jag, sa kungen. Drakbarnen ska omedelbart skickas hem.

– Då måste de få med sig varsitt dockskåp, sa Månstråle.

Annars skriker jag.

Kungen var van att göra som Månstråle ville. Han tog fram sin gyllene vagn och lastade på fem dockskåp, fem leksaksdrakar, fem dammsugare och sist även de fem drakbarnen.

– Vill ni ha lite klänningar också? frågade Månstråle.

Jag har för många.

– Nej, sa Midnatts-Lasse. Klänningar är fåniga. Särskilt om man har vingar.

Och så rullade den kungliga vagnen hem med drakarna.

Vilken märklig måndag, tänkte Månstråle.