9789127116894

FÖRORD

av Camilla Läckberg

Pelargoner – så funkar det

11

13

MYTOLOGIN

Är det sant att pelargoner luktar illa? 27 Blev han mördad för sina pelargoners skull? 32 Det finns så många konstiga idéer om pelargoner – särskilt när det gäller hur man ska sköta dem Pelargoner är ju riktigt goda 42

35

HUR DET BÖRJADE

Pelargonen som vägrade att dofta Våren är en dyrbar historia 49 Pelargonfeber 52 Min mammas bougainvillea är död

47

55

MAMMAS ARV

Därför sviker aldrig en pelargon 59 Min mamma blev en pelargon när hon dog De kallar mig pelargonfjolla 81

62

HUR GÖR MAN www.nok.se © 2009 Lasse Anrell och Bokförlaget Natur och Kultur Grafisk form och illustrationer: Victoria Bergmark Foto: Fredrik Sweger Repro och tryck: Italgraf Media 2009 ISBN: 978-91-27-11689-4

Jag har problem med mina engelska pelargoner Hjälp! Är jag allergisk mot pelargoner? 85 På pelargonturné 87 Blommor på en utställning 90 Ge pelargonen en magnecyl 92 Pelargoner tycker inte om tomater 95 Min bror tycker inte om pelargoner 97

83

ÅRSTIDERNA

En stunds tvekan och eftertanke 102 November är den bästa pelargonmånaden Olle dödade pelargonerna 106 Doften av höstpelargoner 108 Pelargonhöst 111 Att döda en pelargon 114 Därför älskar han pelargoner 116 Pelargoner är ett klassmärke 119

104

PELARGONER KAN ANVÄNDAS I SJUKVÅRDEN

Pelargoner botar sjukdomar 122 Att hetsa sig till en trädgård 126 Plötsligt förstod jag varför de inte mådde bra

129

PELARGONER RÖR UPP KÄNSLOR

Mitt fiasko hos Malou 132 Pelargoner och sextrakasserier 135 Du som tycker så mycket om begonior, Lasse 138 Pelargoner och kvinnor – ett känsligt kapitel 140 Agnes, 2, är en smula domderande 143 Pelargoner och döttrar 145 En dag ska jag ha lika fina pelargoner som du, sa Anna Lindh

148

Hur vet man vad som är en pelargon?

En löjlig fråga för den som kan, kan man tycka, men en fråga som jag ofta får i min pelargonpraktik. Det är faktiskt inte så enkelt som det kan verka. En pelargon kan nämligen se ut nästan hur som helst. En gång såg jag till och med en som såg ut som en skrumpnad blandning av shar pei-hund och en murkla. Den var inte vacker.

De vanligaste sorterna är enligt min åsikt de här: Dr Westerlunds doftpelargon. Med stark och frisk doft, tycker även pelargonhatare. Användes förr i tiden ofta av just läkare för att fräscha upp luften i väntrum där folk satt i sina arbetskläder och luktade ... kropp. Flikiga blad. Kan användas som smaksättare i bakverk, brukar det poängteras. Blommar väldigt lite.

Mårbacka, rosa eller vit. Finns även röd, men det är mindre vanligt. Ingen vet om den uppfanns på Mårbacka hos Selma Lagerlöf.

Med största sannolikhet gick det inte till så. Däremot vet man att första gången den kallades så var 1955. Till mysteriet bidrar att Mårbacka också kallas Sundbornpelargon. Selma Lagerlöf bodde i Falun under tio år kring förra sekelskiftet. Hon satt modell för Carl Larsson som målade hennes porträtt ett par gånger. Låt oss gissa att Selma tyckte mycket om Carl Larssons fru Karins rosa pelargoner i fönstren på Lilla Hyttnäs (de finns på många av hans tavlor). Kanske bad Selma om att få ett skott för att odla fram egna blommor på Mårbacka.

Hur en äkta Mårbacka känns igen? Enklast på priset. De är dyrare. Själv fick jag ett bud på 2 000 kronor för en snygg Mårbacka.

Jag sa självklart nej. Tittar man på själva växten kan man känna igen en Mårbacka på dess ljust rosa kronblad, något bleknade mot kanten, och rosa ståndarknappar med rostrött pollen.

16

Bondpelargon, röd, rosa eller vit. Sveriges vanligaste sort. Pelargonernas egen Volvo.

Engelsk pelargon. Finns i en massa färger men lila och vit är vanligast. Kommer tidigt på våren.

Hängpelargon, planteras i amplar på verandan. En del blir väldigt vildvuxna och fina. Den vanligaste sorten brukar vara ’Cascade’.

Stjärnpelargon. Väldigt populär i början på 2000-talet. Spretiga stjärnformade blommor.

Snäckskalspelargon. Trend i slutet av 90-talet.

Mindre vanliga: Änglapelargon. En heter ’Sancho Panza’ och har mycket små blommor.

Rosenknoppspelargon. Ser ut som de låter. Lite mesiga. Trist röd färg.

Vill man ha den rödaste av alla pelargonerna i kvarteret så är det istället ett säkert kort att satsa på hängpelargonen ’Tom Cat’. Dovt vinröd, nästan haremsröd, är den alltid de röda pelargonernas värsting.

Vad är en Hitlerpelargon?

Men det konstiga med pelargoner är att de kan heta nästan vad som helst. Gillar man en blomma och har glömt vad den heter kan man hitta på ett namn (till exempel kan man kalla den något så personligt och fint som ’Snuttiplutti-Lasse’), ta lite sticklingar (skott) och föröka den och sedan ge bort den och tala om vad den heter.

Och så dyker den förr än man anar upp i pelargontidningar eller på nätet som ’Snuttiplutti-Lasse’: zonalpelargon, rödlätt. Skötselråd: Låt inte knopparna gå fram förrän plantan är buskig och fin. Kan bli mycket vacker om man vågar tukta den ordentligt”.

Som ett exempel, alltså.

Vi har alla älsklingar som vi vill uppkalla våra favoritpelargoner 17

efter. Jag känner en manlig odlare som har en grön och vit pelargon som han kallar ’Sebastián Eguren’ efter en fotbollsspelare i Hammarby som han beundrar. Det är en mycket fin pelargon.

En märklig blomma, vad gäller namn, är den röda lilla dvärgpelargonen ’Friesdorf ’. Att den har tyskt ursprung är ganska klart och inte så konstigt, tyskarna är bra på pelargoner. Men desto märkligare är kanske att den också kallas för ’Eva Braun’. Eller ’Hitlerpelargon’.

Varför den fått det namnet har inte gått att klarlägga (jag har verkligen forskat) men ännu märkligare blir det när man hör att den också kallas för ’Smålandspelargon’. Eller ’Ryska Maja’. Eller ’Oxford’. Eller ’Eriksson’. Eller ’Rysk kamensis’. Eller bara ’Tyskpelargon’ helt enkelt.

Exakt samma växt, rent genetiskt, men med hur många olika namn som helst.

Hur den ser ut? Liten som sagt. Hitler var ju ganska kort, även om han inte var dvärg. Även smålänningar påstås ju ha varit korta i det gamla Moberg-Sverige. Ganska svår att få att blomma, men de röda, lite spretiga och smala, stjärnformade blommorna är mycket vackra.

Enkelblommande. Bladen är lätta att få att växa och mycket dekorativa. Ganska tidig. Det våras för Hitler redan i början på mars.

Köp många!

Ett råd: Fläska på. Köp aldrig en blomma och låt den stå kvar i sin plastkruka och vattna lite hipp som happ när du kommer ihåg det. Gör inte så.

Köp många, var generös mot dig själv. Köp aldrig mindre än fyra.

Helst ett helt flak med tolv eller tjugo och sedan börjar du placera ut dem här och där, helst i grupp. Flera i en större kruka. Eller ställ dem på rad i fönstret. Pelargoner har en märklig förmåga att fungera som massrörelse. Låt dem invadera balkongen eller lägenheten. Bli 18

passionerad. Bli uppfylld. Det är först då som pelargonerna kommer till sin rätt. En och en är de rätt tråkiga och förvirrade. I grupp blir de fantastiska och en passion.

Har du stora utrymmen: satsa på massor av olika sorter. Har du, som jag, bara några fönster och en eller annan balkong att jobba med: satsa på några få sorter, koncentrera kraften och energin.

Hur vattnar man?

Lätt. Om man har en någorlunda normal kruka storleksmässigt börjar man med att ta bort fatet. Ja, faktiskt. Om blomman står utomhus är det bästa metoden. De flesta pelargoner hatar att stå inomhus i svenska lägenheter och hus. Det blir för torrt, för varmt. Står den på en balkong eller på en veranda eller ute i trädgården i en kruka – ta bort fatet.

Det är den bästa livförsäkringen för en pelargon. Min erfarenhet är nämligen att av tio pelargoner som dör så är dödsorsaken i nio av fallen övervattning. För mycket vatten, alltså. Pelargoner som står på vattenfyllda fat mår aldrig bra. Utan fat – då kan man vattna hur mycket som helst. Låt det rinna – och låt det rinna rätt igenom och ut på balkongen eller ner i gräset.

När ska man vattna? En viktig fråga, särskilt om man måste ha fat eller ska undervisa någon man bett hjälpa till med vattningen när man är bortrest. Jag har en enkel regel när jag har fat under krukan: jag känner med fingrarna i jorden. Är det torrt i jordytan: slå på en skvätt. Inga mängder. Men varje gång det är torrt: slå på en skvätt.

Varma sommardagar betyder det att man måste vattna varje dag.

Kalla höstdagar – någon gång i veckan. Ännu kallare vinterdagar – någon gång i månaden.

19

Det här är min allra äldsta pelargon. Jag har den placerad inne vid väggen på min inglasade balkong. Under en period växte den ihop med en vinranka och de trivdes väldigt bra ihop.

Men jag tvingades separera dem eftersom vinrankan blev för omfattande och pelar­gonen tyngde ner den. Fick den här som skott, tidigt 1990-tal. Ägaren trodde att den var en ’Drottning Ingrid’ men det är den inte. Jag skulle snarare säga att det är någon sorts bonnrosa variant. Det roliga med den är att jag tycker det syns att den är åldrad. Blommorna är lite fragila, den kräver mycket ompysslande, är lite svårstartad på våren men den är alltid makalöst vacker frampå hösten. Höll på att frysa ihjäl förra vintern, tappade en hel del av rotsystemet, men en säsongsrehab fick den att piggna till så att den kunde se så här hyfsat pigg ut vid midsommartid.

Två olika Mårbackaplantor som jag köpte en tidig sommardag och satte ihop i en fint ärgad kruka jag hade hemma. Efter en månad hade de båda plantorna redan vuxit så mycket att de var uppemot 50 centimeter höga och väldigt ståtliga. Senare på sommaren dominerade de balkongen och hade en enorm blomprakt. Den här krukan placerade jag mot mina principer på ett blomfat – grannarna blir lite kinkiga annars – eftersom den drack så mycket vatten och jag fick vissa klagomål på vattenflödet ner på balkongerna under. Annars är det generellt bäst att placera krukorna så vattnet får flöda fritt.

Det här är min enkla uppfattning om det mest uppenbart poetiska som man kan se i Sverige; det tidiga juniljuset som strömmar ner på några röda bondpelargoner i en blomlåda.

Håll med om att det på något sätt sammanfattar drömmen om det som kallats De Jordlösas Trädgård – det svenska köksfönstret med pelargoner i långa rader. En dröm som kan bli sann för de allra flesta ...

77

De kallar mig pelargonfjolla

“It ain’t necessarily so”, spelar Miles Davis på änglatrumpeten. Faktiskt. Min änglatrumpet lägger sordin på stämningen. Bitter, nedgången, solkig. Men den är min och de vita hängande blommorna kommer säkert tillbaka. Men inte på länge. Inte förrän nästa sommar.

De nedgångna änglatrumpeterna lyssnar på musiken från i april 1959.

Det är som i en annan tidsålder men musiken känns ändå helt ny. Åtminstone för änglatrumpeter.

Vad är det som är så lustigt med pelargoner? Pelargonfjolla, säger mina vänner om mig. Ingen tycker att min fixering vid de uråldriga mormorsblommorna pelargoner gör mig mer manlig. Pelargon­fjolla ... vad står det för, undrar jag ibland.

Jag berättade om mitt intresse för blommor i några kåserier. Artiklarna hade knappt hunnit komma i tryck förrän det började ringa från olika tidningar av fullständigt olika karaktär, från blomstertidningar till sladdertidningar. Det lustiga var tydligen att en person som gjort sig känd som en hänsynslös drummel i tv och i kvällspress kunde ha ett så ... vad ska vi säga ... ett så sublimt intresse som pelargoner.

Sublimt, sa jag, men tidningsredaktörerna tänkte ”löjligt”, ”fjolligt”, ”töntigt”. Jag såg det i deras ögon och tyckte att det kunde jag väl bjuda på. Ingen tidningsartikel blir sämre än de fördomar den kan punktera, muttrade jag. Fördomarna om pelargonodlare var det min mission i livet att göra slut på. Jag gjorde det med liv och lust.

Och jag var bra på att odla pelargoner. Snart vallfärdade vännerna till mig och frågade vad jag gjorde för att få mina pelargoner så enorma.

Gröna fingrar, sa jag. Genetiskt betingade gröna fingrar. Mina rötter hos värmländska odlare som var oändligt duktiga. Min morfar hade en glasveranda stor som en badmintonhall full av engelska pelargoner.

De blommade hela sommarhalvåret och ännu fram i december.

81

Han var en man som visste hur man fick engelska pelargoner att känna kärlek, sa jag. Men dina engelska pelargoner ser ju för bedrövliga ut, sa folk. Jag vet, sa jag. Ingenting är förutsägbart. Absolut ingenting ... generna hoppar ibland över generationer.

Min morfar hade även andra plantor. Han var en av Värmlands skickligaste odlare av kamelior, dessa vackra växter med tjocka, hand­­ lings­kraftiga blad och de ljusröda, diskret påträngande blommorna. En höst hade han fått dem alldeles speciellt prunkande och de sköt skott så mycket att all knopp hotade att tynga ner grenarna, trots att det var flera månader kvar tills de skulle blomma.

Alla som kom på besök tog han dit och förevisade växterna och besökarna suckade hänfört och morfar sa att det var mycket knopp och det var de verkligen överens om. Väldigt mycket knopp.

En dag kom hans son, det lilla bortskämda och förtjusande sladd­­ barnet, bärande på en välfylld påse som han stolt visade för sin pappa. ”Titta”, sa han och öppnade försiktigt papperspåsen som om han ville låta pappan suga på hemligheten tillsammans med honom. ”Titta, pappa ...”

De böjde sig båda ner så att de nästan hade näsorna nere i den bruna påsen från lanthandeln strax bortom skolan. ”Titta, pappa.” ”Mmmm.” ”Titta, pappa, titta va möe nöpp.”

Den som inte odlat och planterat själv och inte har lärt sig hur långt ner i det andliga djupet man går när man odlar just de meningslösa, liderliga prydnadsblommorna, kan inte förstå hur min morfar kände då. Ett helt års arbete bortkastat. Varenda knopp bortplockad.

Ett helt års skönhetsupplevelse bortkastad. En hel lång vinter framför sig utan minnena av kameliorna. Utan dofterna. Utan synerna.

Men det var möe nöpp. Det var det.

82

HUR GÖR MAN

Jag har problem med mina engelska pelargoner

Jag tror jag insåg hur det ligger till när jag fick allvarliga problem med mina engelska pelargoner.

Mårbacka, vanliga röda och rosa, doftpelargoner och alla de andra jag lever ihop med, de mår som prinsar, växer, dyrkar mig, suger ut mig och frodas och blommorna och de doftande bladen översvämmar min balkong som fjortonåriga flickors självgenererande fnitter.

Men de engelska står och stirrar på mig med stumma blickar likt en medelålders depression. Det är inte så att de är alltigenom problematiska. Jag köper dem i april, maj eftersom de är tidiga och sanslöst vackra med sina blommor i rosa, lila, purpur och olika violetta nyanser. Färgmässigt saknar engelska pelargoner konkurrens.

Jag gör mina inköp, planterar om dem och de är underbara. Tills själva de vackra blommorna dör. Sedan är det över. Kvar finns en 83