9789113057972

STepHeN HAwkINg MIN HISTORIA

Översättning: Ulrika Junker Miranda

Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2013 Stephen Hawking och Norstedts, Stockholm 2014 Utgiven enligt överenskommelse med Writers House och Ia Atterholm Agency, Sweden Originalets titel: My Brief History Originalförlag: Bantam Books Översättning: Ulrika Junker Miranda Omslag: Miroslav Šokčić efter originalutgåvan av Kathleen Lynch/Black Kat Design Omslagsfoto framsida: med tillstånd från författaren / © Gillman and Soame UK Författarfoto flik: © Philip Mynott Tryckt hos Livonia Print, Lettland 2014 ISBN 978-91-1-305797-2

INNEHÅLL 1 Barndom

9

2 St. Albans

19

3 Oxford

33

4 Cambridge

43

5 Gravitationsvågor

57

6 Big bang

61

7 Svarta hål

67

8 Caltech

75

9 Äktenskap

81

10 Kosmos – en kort historik

89

11 Tidsresor

97

12 Imaginär tid

109

13 Inga gränser

115

Bildleverantörer

120

1 BARNDOM

M

in far Frank kom från en småbondesläkt i Yorkshire, England. Hans farfar − min farfarsfar John Hawking − hade varit en välbeställd bonde men köpte för många gårdar och blev bankrutt under jordbruksdepressionen i början av nittonhundratalet. Hans son Robert − min farfar − försökte hjälpa sin far men gick själv i konkurs. Lyckligtvis ägde Roberts hustru ett hus i Boroughbridge i vilket hon drev en skola, och det gav familjen lite inkomster. På så sätt lyckades de skicka sin son till Oxford, där han studerade medicin.

Min far fick en rad stipendier och priser, vilket gjorde att han kunde skicka pengar till sina föräldrar. Sedan började han forska om tropisk medicin, och 1937 reste han till Östafrika som en del av den forskningen. När kriget bröt ut reste han tvärs över hela Afrika och nedför Kongofloden för att sedan följa med ett fartyg tillbaka till England, där han tog värvning. Men han fick svaret att han gjorde större nytta inom den medicinska forskningen.

Min mor föddes i Dunfermline i Skottland som det tredje barnet av åtta i en familj där fadern var husläkare. Det äldsta 9

MIN HISTORIA

syskonet var en flicka med Downs syndrom som bodde för sig själv tillsammans med en vårdare fram till sin död vid tretton års ålder. Familjen flyttade söderut till Devon när min mor var tolv år. Hennes familj var, liksom min fars, inte välbeställd. Ändå lyckades de ordna så att även min mor kom till Oxford. Efter Oxford hade hon flera olika arbeten, bland annat som skatteinspektör, vilket hon inte alls trivdes med.

Hon lämnade det arbetet för att bli sekreterare, och det var så hon mötte min far i början av kriget.

Jag föddes 8 januari 1942, exakt trehundra år efter Galileis död. Uppskattningsvis tvåhundratusen andra spädbarn föd-

Min far och jag.

10

BARNDOM

Med min mor.

des också samma dag. Jag vet inte om något av dem senare blev intresserad av astronomi.

Jag föddes i Oxford fast mina föräldrar bodde i London.

Det berodde på att tyskarna under andra världskriget hade gått med på att inte bomba Oxford och Cambridge, som motprestation för att britterna inte bombade Heidelberg och Göttingen. Det är synd att den sortens civiliserade överenskommelser inte kunde utvidgas till att gälla fler städer.

Vi bodde i Highgate i norra London. Min syster Mary föddes arton månader efter mig, och jag har fått höra att jag inte blev särskilt glad över att hon kom. Under hela vår barndom fanns det vissa spänningar mellan oss som skärptes därför att 11

Jag, Philippa och Mary.

Jag och mina syskon p책 stranden.

BARNDOM

vi var så nära varandra i ålder. Nu när vi blivit vuxna har de försvunnit i och med att vi valt olika vägar i livet. Hon blev läkare, vilket gladde min far.

Min syster Philippa föddes när jag var nästan fem år gammal och bättre förstod vad som skulle hända. Jag minns att jag såg fram emot hennes födelse, så att vi kunde leka tillsammans alla tre. Hon var ett mycket livligt och vaket barn, och jag respekterade alltid hennes omdöme och åsikter. Min bror Edward adopterades långt senare, när jag var fjorton, så han figurerade knappt under min barndom. Han var mycket olik oss andra tre; han saknade akademiska och intellektuella intressen, och det var säkert nyttigt för oss. Han var ett ganska besvärligt barn, men man kunde inte låta bli att tycka om honom. Han dog 2004 utan att dödsorsaken säkert kunde fastställas; den mest sannolika förklaringen är att han blev förgiftad av ångor från ett lim som han använde när han renoverade i sin lägenhet.

Mitt tidigaste minne är att jag står i barnkammaren på Byron House School i Highgate och gråter ögonen ur mig. Runt omkring mig leker barn med vad som verkar vara härliga leksaker, och jag vill vara med. Men jag var bara två och ett halvt år; det här var första gången jag var ensam med folk som jag inte kände, och jag var rädd. Jag tror att mina föräldrar blev rätt förvånade över min reaktion, för jag var deras första barn och de hade rättat sig efter böcker om barnpsykologi där det stod att barn borde vara redo att inleda sociala relationer i tvåårsåldern. Men efter den hemska morgonen tog de mig därifrån och skickade mig inte tillbaka till Byron House förr­ än ett och ett halvt år senare.

13

MIN HISTORIA

Vid den här tiden, strax efter kriget, var Highgate ett område där ett antal forskare och akademiker bodde. (I ett annat land skulle de ha kallats för intellektuella, men engelsmännen har aldrig velat erkänna att de haft några intellektuella.) Alla dessa föräldrar skickade sina barn till Byron House School, som var en mycket progressiv skola för sin tid.

Jag minns att jag klagade för mina föräldrar över att skolan inte lärde mig någonting. Pedagogerna på Byron House trodde inte på det som då var den accepterade metoden för att drilla barn i olika ämnen. Istället förväntades man lära sig utan att märka att man blev undervisad. Till sist lärde jag mig läsa, men det var först ganska sent, i åttaårsåldern. Min syster Philippa lärde sig läsa med mer konventionella metoder, och hon kunde läsa när hon var fyra år. Men hon var å andra sidan mycket mer begåvad än jag.

Vår gata i Highgate, London.

14

BARNDOM

London under blitzen.

Vi bodde i ett högt, smalt viktorianskt hus som mina föräldrar köpte mycket billigt under kriget, när alla trodde att London skulle bombas sönder och samman. En V­2­raket landade faktiskt bara några hus ifrån vårt. Jag var borta med min mor och syster just då, men min far var hemma. Lyckligtvis blev han inte skadad och huset fick inte heller några svåra skador. Men det fanns under många år en stor utbombad tomt en bit längre ner på gatan, där jag brukade leka med min vän Howard som bodde tre hus från mig åt andra hållet. Att lära känna Howard blev en uppenbarelse för mig, för hans föräldrar var inte intellektuella som föräldrarna till alla andra barn som jag kände. Han gick i kommunal skola, inte på Byron House, och han visste mycket om fotboll och boxning, sporter som mina föräldrar aldrig skulle ha drömt om att följa med i.

15

MIN HISTORIA

Ett annat tidigt minne var när jag fick mitt första modelltåg. Det tillverkades inga leksaker under kriget, i varje fall inte för hemmamarknaden. Men jag var passionerat intresserad av modelljärnvägar. Min far försökte tillverka ett tåg av trä åt mig, men jag var inte nöjd med det, för jag ville ha någonting som rörde sig av sig självt. Så han skaffade ett begagnat mekaniskt modelltåg, reparerade det med en lödkolv och gav det i julklapp till mig när jag var närmare tre år gammal. Tåget fungerade inte särskilt bra. Men min far reste till Amerika strax efter kriget, och när han kom hem igen med Queen Mary hade han med sig nylonstrumpor till min mor – de fanns inte att få tag på i Storbritannien då. Han hade med sig en blunddocka till min syster Mary. Och mig gav han ett amerikanskt tåg, komplett med gardjärn och en spårslinga som gick i en åtta. Jag kommer fortfarande ihåg hur förväntansfull jag var när jag öppnade paketet.

Mekaniska tåg som måste vridas upp var i och för sig bra, men det jag egentligen ville ha var elektriska tåg. Jag tillbringade timmar med att titta på utställningen av en modelljärnväg på en modellbyggarklubb i Crouch End nära Highgate. Jag drömde om elektriska tåg. Till sist, när båda mina föräldrar var borta någonstans, passade jag på att tömma min sparbössa på de få slantar som jag hade fått vid speciella tillfällen, till exempel vid mitt dop. Jag använde pengarna till att köpa ett elektriskt tågsätt, men till min besvikelse fun­ gerade inte heller det särskilt bra. Jag borde ha tagit tillbaka tåget och krävt att få ett annat istället, men på den tiden var inställningen att det var ett privilegium att man ens fick köpa saker och att det bara var otur om det visade sig vara något fel på dem. Så jag betalade för att få service på den elektriska motorn, men inte ens efter det fungerade den något vidare.

16

BARNDOM

Jag och mitt modelltåg.

Senare, när jag var tonåring, byggde jag modellflygplan och båtar. Jag har aldrig varit särskilt praktisk, men jag gjorde det tillsammans med min skolkamrat John McClenahan, som var mycket duktigare och vars far hade en verkstad hemma i huset. Jag hade alltid som mål att bygga modeller som jag kunde styra. Jag brydde mig inte om hur de såg ut. Jag tror att det var samma önskan som fick mig att uppfinna en rad mycket komplicerade spel tillsammans med en annan skolkamrat, Roger Ferneyhough. Bland dessa fanns ett industrispel med fabriker där olikfärgade enheter tillverkades, vägar och järnvägar där godset transporterades, och en aktiemarknad. Och så var det ett krigsspel med en spelplan som hade fyratusen rutor, och till och med ett feodalspel där varje spelare var en hel ätt med släktträd. Jag tror att mitt sysslande med dessa spel, och alla tåg, båtar och flygplan, bottnade i en 17

MIN HISTORIA

drift att få reda på hur system fungerade och hur man kunde styra dem. Alltsedan jag började doktorera har det behovet fyllts av min forskning om kosmologi. Om man förstår hur universum fungerar så kontrollerar man det på sätt och vis.

18

Vem är mannen som ligger bakom alla fascinerande teorier och frågeställningar och sägs äga en av vår tids skarpaste hjärnor? I sina memoarer öppnar han för första gången dörren till sitt universum, och vi får följa ett omtumlande livsöde hela vägen från barndomen i efterkrigstidens London till livet som världsberömd kosmolog idag.

MIN HISTORIA STEPHEN HAWKING

Foto: Philip Mynott

Stephen Hawking, född 1942, studerade först i Oxford och flyttade sedan till Cam­ bridge för att ägna sig åt kosmologi, läran om universums uppkomst och utveckling. Mellan 1979 och 2009 innehade han där befattning­ en som Lucasian Professor of Mathematics, samma som Newton uppehöll från 1663.

Hawking blev diagnosticerad med nerv­ sjukdomen ALS då han var tjugoett år. Trots att han med tiden berövats nästan all rörelse­ förmåga har han med hjälp av olika tek­ niska hjälpmedel lyckats göra en vetenskaplig karriär utan motstycke i vår tid. Han har förärats en lång rad priser och internationella utmärkelser. Hans böcker för den allmänna publiken omfattar klassikern Kosmos–en kort historik, såld i över tio miljoner exemplar, Svarta hål och universums framtid, Universum i ett nötskal och senast Den stora planen.

Stephen Hawking har i årtionden trollbundit läsa­ re över hela världen med sina övertygande teorier om universums gåtor. Genom sina bästsäljande böcker ­har han fått våra tankar att svindla över frågan om alltings uppkomst och fenomen som big bang och svarta hål.

Författare till Kosmos – en kort historik

STEPHEN HAWKING MIN HISTORIA

»Jag låg aldrig över genomsnittet i min klass (det var en mycket begåvad klass). Mitt arbete i klassrummet var extremt slarvigt och min handstil drev lärarna till desperation. Men klasskamraterna gav mig smeknamnet Einstein, så de måste ha sett tecken på någonting bättre. När jag var tolv slog en kamrat vad med en annan om en godispåse att jag aldrig skulle bli någonting här i världen. Jag vet inte om vadet någonsin avgjordes och i så fall vilket utslag det blev.«

www.norstedts.se isbn: 978-91-1-305797-2

Omslag: Liz Cosgrove/Miroslav Sokcic Omslagsfoto: © Gillman & Soame

O_Hawking_Min historia.indd 1

2013-12-23 00:03