9789113040639

Tack till följande personer för hjälp med identifiering och/eller kontroll av enstaka arter:

Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052, 103 12 Stockholm

Johan Abenius, Nynäshamn (steklar) Reinoud van den Broek, Nederländerna (flugor) Björn Cederberg, Uppsala (steklar) Bengt Ehnström, Nås (skalbaggar) Håkan Elmquist, Mariefred (fjärilar) Mattias Forshage, Stockholm (steklar) Bert Gustafsson, Stockholm (fjärilar) Lars Imby, Stockholm (fjärilar) Frans Janssens, Belgien (hoppstjärtar) Lars Jonsson, Kristianstad (spindlar) Torbjörn Kronestedt, Stockholm (spindlar) Staffan Kyrk, Stockholm (spindlar) Åke Lindelöw, Uppsala (skalbaggar) Lars Lundqvist, Lund (kvalster) Kajsa Mellbrand, Finland (spindlar) Nikola Rahmé, Ungern (skalbaggar) Stanislav Snäll, Stockholm (skalbaggar) Nikita Vikhrev, Ryssland (flugor)

190

www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

© 2012 John Hallmén (foto), Lars-Åke Janzon (text) och Norstedts, Stockholm Formgivning, silhuettbilder: Carl Åkesson Prepress: Erlanders Fälth & Hässler, Värnamo Tryckt inom EU, 2012 isbn 978-91-1-304063-9

JOHN HALLMÉN TEXT LARS-ÅKE JANZON FOTO

Gryning på Utö skjutfält i början av juli. Småkrypen sitter stilla bland växter och daggdroppar.

Snart väcks ett myller av liv.

6

7

Gryning på Utö skjutfält i början av juli. Småkrypen sitter stilla bland växter och daggdroppar.

Snart väcks ett myller av liv.

6

7

I

NSEKTER ÄR VÄXELVARMA och det är yttertemperaturen som

bestämmer om de kan vara aktiva eller inte. Insekter brukar kunna klara frost­ nätter eftersom de tål att vara underkylda, det vill säga de håller en temperatur under fryspunkten utan att de fryser till is. När solen och värmen kommer tinar de långsamt upp, frosten övergår till vattendroppar som senare dunstar bort.

Bland forskare har man länge diskuterat om insekter över huvud taget sover.

En del menar att insekterna har ett enklare nervsystem som inte rymmer något som motsvarar vårt sömnstadium. Ett annat argument för att insekter inte sover har varit att de saknar ögonlock. Men idag vet man att i varje fall en del sover – eller att de åtminstone har ett beteende som påminner om sömn. Insekter behöver inaktiva perioder då de gömmer sig och sitter still. Det kanske inte spelar någon roll vad vi kallar insekternas inaktiva perioder, men att de är stillasittande under långa perioder är helt klarlagt.

Pudrad smaragdflickslända Lestes sponsa Kroppslängd: 30 mm | Södermanland (Nackareservatet), 8 exponeringar Det här är en av våra vanligaste flicksländor under sensommaren. De håller till vid stillastående vatten som både har en vattenspegel och en rik växtlighet. I vila håller flicksländorna kroppen snett nedåtriktad, medan vingarna endast till hälften är utfällda.

8

I

NSEKTER ÄR VÄXELVARMA och det är yttertemperaturen som

bestämmer om de kan vara aktiva eller inte. Insekter brukar kunna klara frost­ nätter eftersom de tål att vara underkylda, det vill säga de håller en temperatur under fryspunkten utan att de fryser till is. När solen och värmen kommer tinar de långsamt upp, frosten övergår till vattendroppar som senare dunstar bort.

Bland forskare har man länge diskuterat om insekter över huvud taget sover.

En del menar att insekterna har ett enklare nervsystem som inte rymmer något som motsvarar vårt sömnstadium. Ett annat argument för att insekter inte sover har varit att de saknar ögonlock. Men idag vet man att i varje fall en del sover – eller att de åtminstone har ett beteende som påminner om sömn. Insekter behöver inaktiva perioder då de gömmer sig och sitter still. Det kanske inte spelar någon roll vad vi kallar insekternas inaktiva perioder, men att de är stillasittande under långa perioder är helt klarlagt.

Pudrad smaragdflickslända Lestes sponsa Kroppslängd: 30 mm | Södermanland (Nackareservatet), 8 exponeringar Det här är en av våra vanligaste flicksländor under sensommaren. De håller till vid stillastående vatten som både har en vattenspegel och en rik växtlighet. I vila håller flicksländorna kroppen snett nedåtriktad, medan vingarna endast till hälften är utfällda.

8

D

ET FINNS två slags ögon hos insekter: fasett­ögon och punkt­

ögon. Fasettögon består av en samling tätt packade fasetter, som sedda framifrån är sexkantiga. Varje fasett mäter ljuset i en speciell riktning och motsvarar en rasterpunkt i en tryckt bild. En fasett ser alltså ingen egen bild, utan det är infor­ mationen från alla fasetterna tillsammans som ger en samlad bild. Få insekter är helt blinda i den meningen att de saknar ögon, men ett liv i mörker, i till exempel grottor, har hos vissa medfört en totalreduktion av ögonen.

Den slutliga bilden som insekten får blir troligen av precis samma typ som hos oss själva. Däremot ser de inte fullt så bra som vi gör eftersom deras ögon är så små. Antalet fasetter växlar från inga alls eller några få, som hos många mörker­ levande insekter, till närmare 30 000, som hos vissa trollsländor. Fasettögonens uppgift är att reagera på rörelser, men de är inte lika bra på att uppfatta former.

Färger uppfattas av många insekter med förvånansvärd noggrannhet, särskilt hos blombesökande insekter. För att kunna uppfatta färger måste ögonen vara utrustade med receptorer som är känsliga för ljus av olika våglängder. Det synliga spektrat för oss människor ligger så att vi kan uppfatta färger från violett till rött.

På vardera sida av vårt synliga spektrum finns ytterligare våglängder som inte vi, men däremot insekter, kan uppfatta. Detta spektrum inkluderar ultraviolett ljus.

Många blommor som är beroende av besökande insekter för pollinering har ett, för oss osynligt, ultraviolett mönster som hjälper insekterna att nå fram till nektarn. En del insekter, till exempel bin, kan se ljusets polariseringsgrad. Solljuset polariseras när det reflekteras mot himlen och det polariseras på olika sätt beroende på infallsvinkeln. Bin kan därför bestämma solens läge när den är dold av moln, om en liten flik av den blå himlen syns.

Styltfluga Neurigona quadrifasciata Kroppslängd: 7 mm | Studio, 130 exponeringar Styltflugan ser ut som en mygga, men är egentligen en smal långbent fluga. Ögonen är nästan alltid åtskilda och stora eftersom den är ett rovdjur och behöver se bra. Bytena utgörs av små ryggradslösa djur, oftast mindre tvåvingar. Vid parning närmar sig hanen bakifrån, han sträcker fram sina långa framben och uppvaktar honan genom att vifta med sina svarta fötter alldeles framför ögonen på henne.

18

D

ET FINNS två slags ögon hos insekter: fasett­ögon och punkt­

ögon. Fasettögon består av en samling tätt packade fasetter, som sedda framifrån är sexkantiga. Varje fasett mäter ljuset i en speciell riktning och motsvarar en rasterpunkt i en tryckt bild. En fasett ser alltså ingen egen bild, utan det är infor­ mationen från alla fasetterna tillsammans som ger en samlad bild. Få insekter är helt blinda i den meningen att de saknar ögon, men ett liv i mörker, i till exempel grottor, har hos vissa medfört en totalreduktion av ögonen.

Den slutliga bilden som insekten får blir troligen av precis samma typ som hos oss själva. Däremot ser de inte fullt så bra som vi gör eftersom deras ögon är så små. Antalet fasetter växlar från inga alls eller några få, som hos många mörker­ levande insekter, till närmare 30 000, som hos vissa trollsländor. Fasettögonens uppgift är att reagera på rörelser, men de är inte lika bra på att uppfatta former.

Färger uppfattas av många insekter med förvånansvärd noggrannhet, särskilt hos blombesökande insekter. För att kunna uppfatta färger måste ögonen vara utrustade med receptorer som är känsliga för ljus av olika våglängder. Det synliga spektrat för oss människor ligger så att vi kan uppfatta färger från violett till rött.

På vardera sida av vårt synliga spektrum finns ytterligare våglängder som inte vi, men däremot insekter, kan uppfatta. Detta spektrum inkluderar ultraviolett ljus.

Många blommor som är beroende av besökande insekter för pollinering har ett, för oss osynligt, ultraviolett mönster som hjälper insekterna att nå fram till nektarn. En del insekter, till exempel bin, kan se ljusets polariseringsgrad. Solljuset polariseras när det reflekteras mot himlen och det polariseras på olika sätt beroende på infallsvinkeln. Bin kan därför bestämma solens läge när den är dold av moln, om en liten flik av den blå himlen syns.

Styltfluga Neurigona quadrifasciata Kroppslängd: 7 mm | Studio, 130 exponeringar Styltflugan ser ut som en mygga, men är egentligen en smal långbent fluga. Ögonen är nästan alltid åtskilda och stora eftersom den är ett rovdjur och behöver se bra. Bytena utgörs av små ryggradslösa djur, oftast mindre tvåvingar. Vid parning närmar sig hanen bakifrån, han sträcker fram sina långa framben och uppvaktar honan genom att vifta med sina svarta fötter alldeles framför ögonen på henne.

18

Förutom ett par fasettögon har insekter ett antal punkt­ögon. Punkt­ögonen består av en lins och ett antal ljuskänsliga celler. De är ofta tre till an­talet och sitter på hjässan, men de ger inget bildseende. Det är inte helt klart vilken uppgift punkt­ ögonen har, men genom sin vidare infallsvinkel används de sannolikt som en sorts ljusmätare för att insekterna ska veta om de flyger uppåt eller neråt. Om den flygande in­sekten böjer av neråt registrerar punkt­ögonen att det blir mörkare och om den flyger uppåt registrerar de att det blir ljusare.

Hoppspindel Salticidae Kroppslängd: 5 mm | Södermanland (Nackareservatet), 13 exponeringar Spindlarnas ögon är inte, som insekternas fasettögon, sammansatta av mindre delar utan har vanligtvis en lins, en näthinna och fungerar precis som våra ögon. De flesta spindlar har åtta ögon, men både sex och fyra förekommer. Alla ögon används inte för att titta på samma saker. Vissa reagerar på rörelse medan andra används som kompass, som förstärkare av olika färger eller för att iaktta omgivningen så att de själva inte ska bli bytet. Spindlar som själva jagar har ofta två ögon som är större än de andra och som är centralt placerade på främre delen av huvudet. Detta framåtriktade ögonpar är till för att se detaljer i omgivningen.

De spindlar som fångar sina byten med nät har mindre eller färre ögon.

21

Förutom ett par fasettögon har insekter ett antal punkt­ögon. Punkt­ögonen består av en lins och ett antal ljuskänsliga celler. De är ofta tre till an­talet och sitter på hjässan, men de ger inget bildseende. Det är inte helt klart vilken uppgift punkt­ ögonen har, men genom sin vidare infallsvinkel används de sannolikt som en sorts ljusmätare för att insekterna ska veta om de flyger uppåt eller neråt. Om den flygande in­sekten böjer av neråt registrerar punkt­ögonen att det blir mörkare och om den flyger uppåt registrerar de att det blir ljusare.

Hoppspindel Salticidae Kroppslängd: 5 mm | Södermanland (Nackareservatet), 13 exponeringar Spindlarnas ögon är inte, som insekternas fasettögon, sammansatta av mindre delar utan har vanligtvis en lins, en näthinna och fungerar precis som våra ögon. De flesta spindlar har åtta ögon, men både sex och fyra förekommer. Alla ögon används inte för att titta på samma saker. Vissa reagerar på rörelse medan andra används som kompass, som förstärkare av olika färger eller för att iaktta omgivningen så att de själva inte ska bli bytet. Spindlar som själva jagar har ofta två ögon som är större än de andra och som är centralt placerade på främre delen av huvudet. Detta framåtriktade ögonpar är till för att se detaljer i omgivningen.

De spindlar som fångar sina byten med nät har mindre eller färre ögon.

21

Grävstekel Ectemnius sp.

Kroppslängd: 10 mm | Studio, 76 exponeringar Grävstekeln måste kunna se bra eftersom den letar efter flugor som föda åt sina larver. Flugorna injiceras med gift, men de dör inte utan flygs förlamade med hjälp av stekelns välutvecklade käkar till redan befint­ liga håligheter i trä (som oftast grävts ut av skalbaggs­ larver). Flugorna utgör sedan föda åt grävstekelns larver. Vuxna hanar och honor lever av nektar och pollen. På grund av de silver­färgade håren på munskölden kallas de även för silvermunsteklar.

31

Grävstekel Ectemnius sp.

Kroppslängd: 10 mm | Studio, 76 exponeringar Grävstekeln måste kunna se bra eftersom den letar efter flugor som föda åt sina larver. Flugorna injiceras med gift, men de dör inte utan flygs förlamade med hjälp av stekelns välutvecklade käkar till redan befint­ liga håligheter i trä (som oftast grävts ut av skalbaggs­ larver). Flugorna utgör sedan föda åt grävstekelns larver. Vuxna hanar och honor lever av nektar och pollen. På grund av de silver­färgade håren på munskölden kallas de även för silvermunsteklar.

31