9789113040592

Lena Lidbeck Kristina Hofsten Mia Coull

Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

© Mia Coull, Kristina Hofsten och Lena Lidbeck och Norstedts, Stockholm 2012 Första upplagan 1995 (© Kristina Hofsten och Lena Lidbeck) Sjunde upplagan 2012 Fackgranskning: se sidan 511 Formgivning: Sebastian Wadsted/Lyth & Co. Omslag: Sebastian Wadsted/Lyth & Co., foto: Charlie Drevstam Foton: Se sidan 510 Illustrationer: Se sidan 510 Tryck inom EU, 2012 Prepress: Elanders Fälth & Hässler, Värnamo ISBN 978-91-1-304059-2

STORA BOKEN OM BARN

Förord

6

Samla kraft

50

Att gå över tiden

52

Fostrets utveckling – månad för månad

ATT VÄNTA BARN 9

Adoption

54 58

Vem får adoptera?

Att fastställa graviditeten

10

Viktig väntetid

59

Assisterad graviditet

11

När barnet har kommit

60

Blandade känslor

12

Vantrivsel och humörsvängningar 14 Illamående

14

Viktuppgång

16

Mödravården

18

Att vänta tvillingar

21

Gravidförsäkringar

22

Tid att ta hand om sig själv

23

Motion och kroppsvård

26

Läkemedel

26

Vaccinationer och resor

27

Tobak och snus

28

Arbetsmiljö

Fjärde till sjätte månaden Vecka 12–30

61

Chans till nya vanor

61

Smärtor från rygg och bäcken

62

Knipövningar

63

Träningsprogram

63

Yoga för gravida

29

66

ATT FÖDA BARN 71 Varje förlossning är unik

72

29

Hur börjar det?

72

30

Förlossningens olika skeden

75

Klipp och bristningar

79

Att föda tvillingar

81

30

Kroppsliga förändringar

30

Ultraljudsundersökning

32

Fosterdiagnostik

34

Mannens väntan

36

Sex under graviditeten

37

Föräldrautbildning

39

Partnern i förlossningsrummet

81

Vanliga medicinska ingrepp i förlossningen

Smärta och smärtlindring Vad är smärta?

83

Smärtlindring

87

Vecka 30–42

41

Fosterövervakning

94

Små krämpor

41

Sätesbjudning och andra ovanliga bjudningar

96

Komplikationer under senare delen av graviditeten

45

Hur vill du föda?

46

Psykoprofylax

47

Mindfulness

48

Förlossningsrädsla

48

Var vill du föda?

49

Kejsarsnitt

98

Planerat kejsarsnitt

98

Akut kejsarsnitt

99

Så går kejsarsnitt till

99

För tidigt född

Amning och tillägg

107

Post partum-samtal

107

NYFÖDDHETSTIDEN 109 En ny tideräkning

110

Spädbarnet – en aktiv och kompetent individ

113

Den nyfödda badar i känslor

113

En ständig dialog

114

Välutvecklade sinnen

115

Det nyfödda barnets kropp

118

Den dagliga skötseln

123

Varsam omvårdnad

123

Bada så ofta ni vill

124

Barnavårdscentralen

126

Tvillingar

127

Komma hem

129

Dubbelt av allt?

130

Amning och flaskmatning

131

Leva med tvillingar

132

86 86

41

Sjätte till nionde månaden

105

Olika vårdformer för nyförlösta 106

59

23

Mat

Alkohol

Vänta barn-gympa

104

Första skötningen och första proverna

10

De första tre månaderna

Efter förlossningen

102

Barn med funktionsnedsättning

133

En annorlunda vardag

134

Hjälp finns

134

Kontakter med andra

135

Den nyförlösta kvinnan

137

Kroppen återhämtar sig

139

Dags för återbesök

140

Babyblues

140

Samlivet Vårda lusten

142 142

Föräldraledighet – chans till jämställdhetsbonus

145

Viktigt att båda tar hand om barnet Mönster blir kvar

146 146

Föräldraförsäkring och barnbidrag – dina rättigheter som förälder 149

Barnförsäkringar

151

Kom igång-träning efter att du fött 153 Orkar och hinner jag?

153

BARNETS FÖRSTA ÅR 181 Det viktiga samspelet Utvecklingen följer ett mönster

182

Ömsesidighet och dialog

183

Utvecklingen av ett själv

0–3 månader

185 186

Flaskmatning

167

Sugtekniken skiljer sig åt

168

Får barnet i sig tillräckligt?

168

Råd och tips om modersmjölksersättning och flaskmatning

Om amningen krånglar Barn kan ammas länge

169

171 177

217 217

189

Vagnar

225

189

När du väljer liggvagn

227

Trötta föräldrar

189

Bilbarnstolar

230

Omvärlden ska undersökas

190

Övriga barnprodukter

233

192

Mat upp till 1 års ålder

244

192

Barnets första mat

244

192

Mat mellan 6 och

syskon

194

Mat mellan 8 och

9–12 månader

195

När barnet skriker

8 månaders ålder

195

198

12 månaders ålder Laga bebismat

246 250 256

Recept för 6–8 månaders ålder

258

Anledningar till skrik

199

Recept för 8–12 månaders ålder 262

Skrik eller gnäll?

199

Allt-i-ett-rätter

Är det magont?

200

Vad ska man göra när barnet skriker?

201

Napp eller tumme?

201

Rädd att tappa fattningen?

202

Spädbarnsmassage

203

Massage vid magknip och gasbesvär

Att sluta amma

Utrustning upp till 1 års ålder

Vardagslivet tar form

164

Båda föräldrarna kan mata

216

218

Upptäckandets glädje

167

215

Undvik småätande

222

Förälskad i mamma, pappa och

165

Hur man sköter tänderna

Kläder och skor

160

fetthalt

215

Skötning, bad och blöjor

Så tillverkas mjölken

Även mamman behöver äta

214

187

Jag är jag – du är du

Nybildad mjölk har högre

regelbundet Olyckor och bettfel

Den nyföddas reflexer

158 161

214

Tänderna kontrolleras

186

158

163

Tänder

212

Tillfällen till kommunikation

Bröstbarn har hälsofördelar

Barnet vill suga ofta i början

spädbarnsdöd

Sovplats

6–9 månader

Det tar tid att lära sig amma

185

Att lära sig tolka signalerna

Närhet och avstånd

Amning

184

Mat och sömn

3–6 månader

AMNING OCH FLASK MATNING 157

182

Minska risken för plötslig

Dygnsrytmen stabiliseras

205 205

267

Lek de första 3 månaderna

267

Lek vid 3–6 månaders ålder

268

Lek vid 6–9 månaders ålder

268

Lek vid 9–12 månaders ålder

269

Barnsäkert första året 203

178 Sömn

Lekar och leksaker upp till 1 års ålder

264

Skydda barnet mot fallolyckor

272 272

Skydda barnet mot kvävningsolyckor

272

De jobbiga vaknätterna

207

Skydda barnet mot brännskador 274

Om inget verkar hjälpa

209

Mer barnsäkerhet

Några goda råd om sovvanor

Plötslig spädbarnsdöd

211

212

274

BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR 277 1-åringen

278

Allt går att klättra på

278

Föräldrarna får inte försvinna

280

Behöver få vara liten

281

Stort passivt ordförråd

281

Från tårar till skratt

282

Och plötsligt är det farligt tyst

282

Vinka hej då Skifte på hemmafronten

284 284

Kan man ta ledigt från barnen? 285

Trotsperioder

319

Extra krävande barn

320

Mode i uppfostran

321

288

En bra lämning

291

Välja förskola

291

En bra kommunikation med förskolan

2-åringen

292

294

Kan själv

294

Lirka och leka

296

Låt ilskan rasa ut

297

Hjälpa till är roligt

298

Språkutvecklingen tar fart

Att få syskon

299

300

Barn behöver böcker

358

359

Pekboken –

Från blöja till potta till toa

323

Lär dig tolka kiss- och bajssignalerna

den första läsningen Högläsning stimulerar språket

323

359 360

Bilderböcker för både barn

Låt barnet träna i sin takt

325

Barn som är sena

326

Var hittar man bra barnböcker? 362

Sängvätning

327

Leta efter klassikerna i original

3-åringen

329

och vuxna

Barn och medier

362 363

365

Kan mycket mer än man tror

329

Tv:n i topp

365

Världen är full av farligheter

330

Risken att fastna vid skärmen

365

Ordförrådet växer snabbt

331

Tv:n som barnvakt

366

Glöm inte lek och rörelse

368

Mobiltelefon

369

Kollar vad mammor

Börja i barnomsorg

Kan ta ansvar

och pappor gör

332

Könsidentiteten – hur utvecklas den?

334

En stormig tid

334

6-åringen

371 371

Morgonsamling på ugglan

372

Flickor och pojkar bemöts olika 335

Plötsligt kan hon läsa

372

Några goda råd om

Det börjar redan på bb

jämställdhet Onani och sexlekar

4-åringen

Första tanden ut

373

337

Oförutsägbara utbrott

374

339

Ser sig själv med andras ögon

375

341

Förskoleklassen

377

Kan ha ett strängt samvete

341

Ska stärka gruppen

378

Roliga rollekar

342

Plats för både lek och måsten

378

Det går att föra samtal

343

Välja skola

379

När är barnet moget för syskon? 300

Drömmar

344

Pedagogiska inriktningar

380

Svartsjuka är ett naturligt inslag 301

4-årsundersökning på bvc

345

Syskon och ändå så olika

303

Syskonbråk

304

Några goda råd om syskon

Språkutveckling

305

306

Mer kommunikation

307

Stamning

309

Stimulera språkutvecklingen Störningar i språkutvecklingen

Om uppfostran

309 311

313

Vad vi vill – och vad vi inte vill

314

Gränssättning

315

Många konflikter går att undvika 316 Närhet, kärlek och oro

317

Den viktiga leken

Skilsmässa

382

346

Att orka vara förälder

383

Utvecklande lek

346

Var öppen mot barnen

384

Förberedelse för vuxenlivet

348

Var ska barnet bo?

384

Hjälp att bearbeta

349

Lägg dig inte i

386

Att vara kompisar

350

Bonusfamilj

387

Social och språklig träning

350

Träffa en ny

387

Hur många kompisar?

351

Det blir ofta bra på sikt

388

Leka hos andra

352

Svartsjuka och andra starka

Att få synas och höras

352

5-åringen

355

känslor Känna sig övergiven

Utrustning 1–6 år

388 389

393

Rörelserna allt skickligare

355

Lyhörd för vuxnas värderingar

356

Sovplats

393

Vill vara som de andra

357

Kläder

393

Skor och stövlar

395

Köket

443

Autism

461

Kläd- och skostorlekar

398

Badrummet

444

Aspergers syndrom

463

Bilbarnstol

398

Hallen

444

Pall

399

Vardagsrummet

445

Potta och toasits

Mat 1–6 år

399

401

Salt och socker

401

Mätt på rätt sätt

402

Kan själv!

403

Äta ofta – men inte småäta

403

Om olika livsmedel

405

Tallriksmodellen

407

Vegetarisk mat

408

Om barnet äter som en myra eller ensidigt

FAMILJE JURIDIK OCH KONSUMENTRÄTT 447 Familjerätt

448

Makar

448

Sambor

449

411

Vårdnad

450

Om övervikt hos barn

411

Underhåll

450

Magproblem

412

Arvsrätt

451

Testamente

451

Namn

451

Leksaker 1–6 år

419

Konsumenträtt

452

Öppet köp

452

Bytesrätt

452

Reklamationer

452

Garantier

453

Ångerrätt

454

428

Farliga produkter

454

Hjälmar

428

Märkningar

454

Cykel

430

Räddningsväst

431

Lek syns och hörs

419

Lek kräver ordning

420

Leksaker 1–3 år

420

Leksaker 3–6 år

423

Sport och fritid

Skridskor

431

Längdskidor

434

Utförsskidor

434

Pulka, snowracer och snowboard 435 Skateboard, inlines och sparkcykel Studsmatta

437

BOKSTAVSBARN, ALLERGI, SJUKDOM OCH OLYCKSFALL 457

437

Bokstavsbarn Barnsäkert 1–6 år

438

1–3 år – ligg ett steg före

438

3–6 år – tillsyn behövs ännu

440

Ordna barnvänligt hemma Barnens rum

442 442

464

Snabb och sen allergi

465

och intoleranser

409

414

464

Orsaker Olika sorters allergier

Stress och trötthet

Recept för hela familjen

Allergi och överkänslighet

458

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

458

Koncentrationssvårigheter och frustration Utvecklas i olika takt

459 459

Diagnos eller normalvariation? 460

Behandling

När barnet är sjukt

465 467

468

Hos doktorn

468

Ge medicin

469

Ta tempen

469

Hemapoteket

470

Antibiotikaresistens

470

Sjukdomar Vaccinationer

471 482

Symtom

483

Skador och krämpor

488

Register

499

Fotografer & illustratörer

510

Granskare

511

till den sjunde omarbetade upplagan av Stora boken om barn – boken som blivit en klassiker. Den handlar om att vänta, föda och att leva med barn de första sex åren. Krävande, lärorika, underbara år, kanske de mest omtumlande i livet.

Första upplagan av Stora boken om barn utkom 1995. Sedan dess har mycket hänt. Ny forskning och nya metoder har presenterats. Barnpsykologin har delvis fått en ny inriktning. Nya samhällsstrukturer påverkar föräldrarollen. Dagens pappor är till exempel delaktiga på ett helt annat sätt än tidigare. Stora boken om barn riktar sig självklart till alla som är föräldrar – både mammor och pappor och både par och ensamföräldrar.

Inför arbetet med den här helt omarbetade boken vände vi oss till en läsarpanel av föräldrar runt om i Sverige. Vi är tacksamma för deras goda råd och synpunkter som i hög grad har påverkat boken!

Innehållet är även uppdaterat från början till slut med hjälp av vår stora expertpanel av barnmorskor, barnsjuksköterskor, läkare, barnpsykologer, forskare, dietister, jurister och konsumentexperter. Nya avsnitt har tillkommit, bland annat om träning före och efter förlossningen, om bokstavsdiagnoser och om uppfostran och trots. Avsnittet om amning och flaskmatning är helt omarbetat, liksom kapitlet om barn och media, och de fylliga matavsnitten har kompletterats med recept som passar hela familjen.

Aldrig tidigare har föräldrar varit så kärleksfulla, kunniga, pålästa och ambitiösa som dagens föräldrar. Samtidigt ställer vi enormt höga krav på oss själva och är väldigt snabba till självkritik. Om barnet får något problem tar vi genast på oss skulden: det måste bero på att jag gjort något fel. Vi vill vara perfekta föräldrar, lugna, balanserade och med all världens tålamod. Det kan vara skönt att veta att en sådan »idealförälder« i själva verket inte är en särskilt bra förebild för barnet.

Det är bättre att visa barnet att vi som föräldrar har fel och brister, att vi bär oss dumt åt ibland men att vi duger ändå. Annars finns risk att barnet känner sig misslyckat när det jämför sig med mamma eller VÄLKOMNA

6

pappa. Vi måste också visa barnen att det är okej att visa känslor, att bli arg, ledsen, glad, rädd. Det är bästa sättet att lära barnet att hantera sina egna känslor och det är viktigt för att kunna leva ett bra liv.

Samtidigt som vi vill vara perfekta föräldrar vill vi ha kvar annat som är viktigt, kontakt med vänner, släkt, arbete, träning, egen tid, partnertid … Inte undra på ett det kan kännas stressigt!

Vi vill gärna uppmuntra till att »tagga ner«, sänka kraven en smula. Åren då barnen behöver en som bäst är ganska få. Allt behöver inte pressas in just då. En del kan kanske vänta eller gå på sparlåga några år?

Föräldrar i dag planerar aktivt sitt föräldraskap, går föräldrautbildning och vet allt om hur man bör göra – och kanske är det just det som gör att det blir problem ibland. Visst är det bra att skaffa sig kunskap om barns utveckling. Det hjälper oss att förstå, att ställa rimliga krav, att känna oss mindre osäkra. Men det är inte allt.

I samvaron med barn spelar kunskap och intellekt en mindre roll.

Det som formar oss som föräldrar är snarare känslor som väcks i samspelet med barnet. Det hjälper inte alltid vad man bestämmer sig för och vad man med sina kunskaper kan resonera sig fram till. Det är utifrån sina känslor man kommer att handla. Och det kommer inte alltid att vara »rätt« eller konsekvent eller vuxet.

Men det kommer nästan alltid att vara »tillräckligt bra«, som den brittiske psykoanalytikern och barnläkaren D W Winnicott uttrycker det. Inför barnen duger vi bra just sådana som vi är. Det är gott att veta.

Kanske kan vi med den här boken ge dig, kära läsare, några goda råd. Kanske kan vi ge lite inspiration och en och annan anledning till eftertanke. Men det vi framför allt vill förmedla är glädjen med barn.

Det är ett privilegium, ett fantastiskt äventyr, att på armlängds avstånd få följa och medverka till en liten människas utveckling under livets allra första och viktigaste år.

Författarna

7

BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR

Finns det typiska ettåringar?

Typiska tre- och femåringar?

Nej, det gör det förstås inte.

Lika lite som det finns typiska tjugosexåringar. Alla barn och vuxna är unika personligheter.

Var och en med sitt temperament, sina anlag, sina intressen.

Men hos barn kan man tala om färdigheter som dyker upp vid en viss tid, och om beteenden som är utmärkande för en viss ålder.

1-ÅRINGEN Olle har just lärt sig gå. Varje dag innebär nya upptäckter.

Han minns men har svårt att vänta. Han sticker gärna iväg men försäkrar sig ofta om att tryggheten finns inom räckhåll.

Han har ännu bara några få ord i sitt ordförråd, men förstår många fler. Han behöver hjälp att välja och bryr sig inte så mycket om tillsägelser.

Han har rött hår och blå ögon. På stadiga ben, med svank i ryggen och putande mage tultar han runt i tillvaron. Han har stor aptit på livet. Det är till för honom – han är dess självklara medelpunkt. Olle är glad för det mesta, outtröttlig, övertygad om sin förmåga, nyfiken på allt. Ingenting är för smått eller för obetydligt för att fånga hans intresse.

Nu har han hittat något spännande på golvet. Lite stelt och bredbent, med blöjbaken i vädret, böjer han sig ner. Med tummen och pekfingret fångar han en dammtuss, en liten mjuk och ullig sak som han vrider och vänder på innan han stoppar den i munnen. Den var inte god. Han spottar ut den.

Olle lever helt i nuet och varje ny upptäckt är lika spännande. Kanske måste han smaka även på nästa dammtuss han hittar. Han har svårt att se samband. Han vet ännu väldigt lite om orsak och verkan. Han har massor att lära innan han vet att en dammtuss är en dammtuss – och att sådana inte går att äta.

OLLE ÄR 1 ÅR.

ALLT GÅR AT T KL ÄT TR A PÅ Med den utspottade dammtussen i mungipan fortsätter upptäcktsfärden. Det är tidigt på morgonen än och Olle är i sin allra bästa form.

Han trasslar sig in i sin favorithörna, mellan soffan och bokhyllan.

Olle gillar trånga utrymmen. Han kryper in i skrymslen, ålar in under sängar, klättrar upp på allt som går att klättra på. Han vill upp, ännu högre. Han vill ha utsikt, överblick. Han står bara inte ut med att vara nere på golvet när allt det roliga som vuxna gör försiggår en meter högre upp.

1-åringens verksamhet kan tyckas planlös vid första påseendet. Men faktum är att han hela tiden utforskar och lär sig något nytt. Med sin kropp lär han sig begrepp som »innanför« och »utanför«, »under« och »ovanpå«.

KAPITEL SEX – BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR

Olle hittar något spännande på bokhyllans gavel. Det är en sladd.

Han drar i den och känner att den sitter fast. För ett par månader sedan hade han inte brytt sig om den upptäckten, han hade lämnat sladden och krupit vidare. Nu drar han i sladden igen, hårdare. Han tittar uppåt. Varför kommer inte sladden när man drar i den? Olle ser fundersam ut men lämnar snart det mysteriet. Han hittar en gammal dagstidning som han sätter igång att riva i. »1-åringar kan tillbringa timmar med att leka med tidningspapper.« Den typen av påståenden hittar man ibland i böcker om barns utveckling. Det är fel. 1-åringar tillbringar aldrig timmar med att göra en och samma sak – annat än när de sover. Möjligen ägnar de minuter åt samma sak. Däremot gör 1-åringen saker mer och mer metodiskt.

Olle river tidningen i bitar. Han river i små prydliga bitar, en efter en, tills han tröttnar.

Nu hör han ett välkänt ljud från köket. Olle minns. Han har hört det ljudet många gånger förut. Det betyder: Mamma lagar gröt. Olle får bråttom ut i köket.

1-åringen

Att kunna gå – vilken lycka, vilken frihet!

279

1-åringen har svårt att vänta. Hör han ljudet av vispen som vispar gröt vill han ha mat genast. Det hjälper inte att Olles mamma Kicki lyfter upp honom och visar honom kastrullen med gröt. Olle blir bara ännu mer otålig.

Han klättrar själv upp i sin barnstol. Det ser livsfarligt ut, men han är suverän. Varje rörelse tycks väl avvägd. Kicki tittar lugnt på. Hon vet att Olle klarar det. Lyckliga alla 1-åringar vars föräldrar har mod och ork att inte hindra, att hålla sig i bakgrunden, beredda att ingripa, men samtidigt låta barnen få göra egna erfarenheter!

Barn mellan 1 och 2 år är ofta tacksamma att laga mat till. Visserligen brukar aptiten avta betydligt under den här tiden, när det finns så mycket annat som frestar, men 1-åringen brukar gilla det mesta. Han kan äta sill och lök och oliver. Låt honom pröva, i små doser förstås.

FÖR ÄLDR ARNA FÅR INTE FÖRSVINNA Olle håller själv sin mugg med mjölk när han dricker. Det går bra, för det mesta. Det är bara i undantagsfall Olle börjar hälla strax innan han sätter muggen till munnen. Efter gröten får han ostsmörgås. Den kan han äta själv.

Kicki förvånas nästan dagligen över allt Olle kan. Häromdagen såg hon Olle hämta sin älsklingsbok, Nalle Puh, i bokhyllan. Han slog upp den, tittade noga på sidan och vände sedan på boken. Den hade hamnat uppochner. Olle ser, härmar och lär. Fjärrkontrollen till tv:n är hans mobiltelefon. Han trycker på knapparna, sätter den till örat och går runt och pratar. Olle har börjat leka och låtsas. Han matar och byter blöja på sin nalle. Han hittar en träkloss som blir en bil – brrrrmmm.

Nu reser sig Kicki för att gå och hämta något i ett annat rum. Det tycker inte Olle om. Han vill inte hastigt bli lämnad ensam. Han vrider sig i stolen och sträcker sig mot dörren där mamma försvann. Olle börjar visserligen bli mer och mer säker på att mamma finns fast han inte ser henne – men han vill inte att hon ska lämna honom bland främmande människor.

Själv sticker Olle gärna iväg. Han gör långa utflykter på egen hand, så länge han själv har kontrollen och kan komma tillbaka när han vill.

1-åringen vill gå själv. Han vill inte hålla handen. Han slingrar sig när man försöker fånga in honom och ibland kan han nästan tyckas ointresserad av närhet och kroppskontakt. Men avgörande för om han ska våga sig iväg är att han känner att de trygga personerna, mamma eller pappa, finns där, beredda att ta emot honom när han kommer tillbaka.

280

KAPITEL SEX – BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR

BEHÖVER FÅ VAR A LITEN Under det andra levnadsåret går barnet igenom ett par mer eller mindre tydliga faser i sin utveckling. Den första fasen präglas ofta av glad frimodighet. Barnet har just lärt sig gå och är helt uppfylld av sin nyvunna färdighet. En ny värld har öppnat sig. Den lockar, men skrämmer också. Det känns lite farligt att stå helt på egna ben.

Någon gång kring 1,5 års ålder är det vanligt att det aktiva, livliga barnet börjar visa stort beroende igen. Den enorma succé han gjorde med sin nya färdighet – att gå – börjar klinga av. Han är inte längre i händelsernas centrum på samma sätt som tidigare. Han börjar upptäcka allt han inte kan. Han börjar ana att mamma och pappa har ett liv vid sidan om honom, att de inte alltid vill det han vill. Och ännu har han inte alla ord för att uttrycka vad han vill. Det blir många krockar, många missförstånd.

Barnet tar stora och viktiga kliv i utvecklingen under sitt fjärde halvår, men alla sådana kliv innebär också svårigheter. Svårigheter som ofta visar sig i klängighet, i mat- och sömntrassel.

Det här kan vara en besvärlig period också för föräldrarna, som förväntar sig att barnet nu ska vara »stort« och klara sig bättre själv.

Men det är viktigt för barnets fortsatta utveckling att inte bli avvisad nu, att verkligen få vara liten och beroende när man själv vill.

STORT PASSIV T ORDFÖRR ÅD Mot 2-årsdagen tar språkutvecklingen fart. Att kunna göra sig förstådd med ord – det ger ny självkänsla. Olle har ännu bara ett par, tre ord i sitt ordförråd. Det är »mamma«, »pappa«, »lampa«. Men han förstår många fler ord och pratar redan i långa meningar fast vi inte förstår vad han säger. Vi kan ana oss till innebörden, för satsmelodin finns där, den är frågande, uppfordrande, klagande eller bara glatt pladdrande.

Olle har klättrat upp på bordet och medan vi pratar om 1-åringens vanor passar han på att göra nya spännande upptäckter. De små ljusstumparna i ljusstaken tar han ur, en efter en, gnager lite på dem med sina sex vassa små tänder och försöker sedan sätta tillbaka dem i ljusstaken.

1-åringen försöker sätta ihop saker. Tidigare tog han mest isär, rev och rasade. Nu tycker han om att samla, att lägga ner saker i hål och öppningar. Olle stoppar ner handen i burken med strösocker, får upp en näve och lägger sockret i en kaffekopp. Han vill inte bara känna på sockret. Han visar också att han vet vad socker kan användas till.

Han härmar något som han alldeles nyss sett oss vuxna göra. Fast vi använde ju inte näven förstås ... och vi spillde inte ut det mesta av sock-

1-åringen

281

ret i smörbyttan Kicki tycker att det räcker nu. Hon lyfter ner Olle på golvet. Då blir han rasande. Att bli hindrad är det värsta 1-åringar vet.

PÅ BVC

I 18-månadersåldern brukar man titta på om barnet: • Går utan stöd.

• Talar mellan 8 och 10 ord.

• Förstår mer än 8–10 ord.

• Ritar med en penna eller en krita på papper.

• Bygger torn av 2–3 klossar.

• Leker gömma-lekar (få barn vill visa leken – mamma eller pappa får berätta).

• Pekar ut kroppsdelar – öga, öra, näsa, mun, mage.

• Hämtar föremål på uppmaning.

FR ÅN TÅR AR TILL SKR AT T 1-åringen har starka känslor och han har inga problem med att uttrycka dem. Han växlar obehindrat på någon sekund från gråt till skratt. Men han är ofta lätt att avleda. Han galltjuter när du lyfter honom ur badet – men i samma ögonblick som du säger: »Nej, men titta vad jag hittade här! Din blåa bil!« knäpper han av gråten och ler sitt allra soligaste leende.

1-åringen behöver raka, bestämda besked. Det är ingen idé att fråga honom om han vill ha ost eller leverpastej på smörgåsen, för han kan inte välja bort en av två tänkbara möjligheter. Kanske kan han välja om han vill äta osten eller leverpastejen först – om han bara kan vara säker på att få båda. Han delar gärna med sig. Han är en generös natur, men ibland kan det vara svårt att veta om han vill visa bullen han sträcker fram emot dig eller om han vill att du ska ha bullen eller smaka på den. Tar du en bit av bullen som han bara ville visa blir han mycket förnärmad.

Tillsägelser biter inte på 1-åringen. Han förstår dem helt enkelt inte.

Säger du »aj aj aj« kommer han förmodligen att glatt härma ditt höjda pekfinger och fortsätta med vad han håller på med. Det går inte att »uppfostra« 1-åringar med ord. Du måste i handling visa var gränserna går, vad som är farligt och förbjudet.

Efter lunch är det dags för Olle att sova middag. Som så många andra 1-åringar är Olle inte särskilt förtjust i att gå och lägga sig. Kicki förstår precis hur han känner. »Tänk att behöva avbryta allt det här roliga för att placeras bakom galler«, säger hon. Nej, Olle vill somna hopkurad bredvid mamma eller pappa med handen på en kind eller ett bröst. Kicki njuter också av den här stunden – den enda på dagen när Olle är riktigt stilla. »Men ibland kan det förstås bli jobbigt att han inte vill somna«, säger Kicki. »Han är ofta uppe till tio, halv elva om kvällarna. För en tid sedan bestämde vi oss för att nu måste vi vara konsekventa, nu måste Olle få fasta rutiner, med bad halv åtta och sedan i säng. Men det sprack snart. Vi är inte sådana själva.«

För barnets vikt- och längdutveckling, se s. 188.

OCH PLÖTSLIGT ÄR DET FARLIGT T YST Olle sover middag ett par timmar varje dag. Kicki har lärt sig att ta till vara den här stunden. I början av föräldraledigheten gjorde hon

282

KAPITEL SEX – BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR

allt hushållsarbete medan Olle sov – och när kvällen kom hade hon inte haft en minut för sig själv. Nu försöker hon göra hushållsarbetet tillsammans med Olle, så gott det går, för att ha tid för egna nöjen när han sover.

Olle tar en bra stund på sig att vakna efter middagsvilan. Då vill han sitta i knä, gosa. Efter mellanmålet är han pigg och full av entusiasm igen. Nya äventyr väntar. Han tultar runt med sin favoritleksak, tandkrämstuben, i munnen. Plötsligt är det alldeles tyst. Så där tyst som det bara kan vara när 1-åringar håller på med något mycket förbjudet.

Kicki hittar honom i öppna spisen. Där sitter han, svart som en sotare. Glatt leende lyfter han pekfingret och säger: »Aj aj.« 1-åringen gör gärna utflykter på egen hand – om han är trygg med att de vuxna finns i närheten, redo att ta emot.

1-åringen

283

VINKA HEJ DÅ Det är ibland svårt att få barns och vuxnas behov att gå ihop.

Och många föräldrar känner dåligt samvete för att de längtar efter vuxentid. Men barnet klarar både att ha barnvakt och så småningom att börja förskola – bara vi föräldrar hjälper till.

separationer redan när det är ett par månader gammalt. Det tittar och tittar bort. Det skrattar högt när pappa sätter händerna för ansiktet och är borta ett par sekunder för att sedan, plötsligt, vara där igen: Tittut!

Så småningom lär sig barnet att skapa inre bilder av det som det inte ser. Det lär sig att hålla kvar de nära och älskade personerna inom sig.

Men det dröjer innan bilderna är trygga och stabila. Att skiljas från föräldrarna, om så bara för en kort stund, innebär en påfrestning. Men det är en påfrestning som barnet måste lära sig att hantera.

BARNET BÖR JAR TR ÄNA

SKIFTE PÅ HEMMAFRONTEN Den första »skilsmässan« från mamma kommer kanske någon gång under andra halvåret. Då är det, i allt fler familjer, pappas tur att ta över.

Att dela föräldraledigheten innebär något positivt för alla inblandade – för barnet, för mannen och kvinnan. Även om pappan deltagit aldrig så aktivt i vården och umgänget med barnet är det en helt annan sak att axla huvudansvaret. Den erfarenheten är viktig att dela. Den sinnliga, härliga, roliga, jobbiga vardagen ihop med en 1-åring går inte att beskriva. Den måste upplevas. Den innebär en livsrytm som är raka motsatsen till den som råder i arbetslivet. Ihop med 1-åringen gäller det att stanna upp, att hylla långsamheten, att ta dagen som den kommer. Det är lärorikt. Det är njutbart för alla som förmår skiljas från sitt effektiva »arbetsjag« under en tid.

Pappaledigheten är viktig för den fortsatta jämställdheten och gemenskapen i familjen. I diskussionerna om hur vardagen ska organiseras är det bra om båda föräldrarna har erfarenhet av både hemliv och arbetsliv. Flera studier visar att i familjer där föräldrarna delar på barnledigheten minskar risken för skilsmässa och chanserna för syskon till barnet ökar.

Fortfarande är det så att kvinnorna tar cirka 77 procent av de föräldralediga dagarna, männen tar 23 procent. Orsaker som anges till att inte dela lika är ekonomi, arbetsgivares inställning (till pappaledighet)

284

KAPITEL SEX – BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR

och – från männens sida – att kvinnorna vill ha hela ledigheten själva.

Om vi vill ha jämställdhet, om vi vill dela lika på jobb och barn, måste männen därför bli bättre på att ta för sig och kvinnorna bättre på att dela med sig.

När barnet varit ifrån föräldrarna kan det vilja ha lite extra närhet.

K AN MAN TA LEDIGT FR ÅN BARNEN? Många föräldrar kan berätta om hur de under spädbarnstiden har en känsla av att »sitta ihop« med barnet. När man äntligen får ett par timmar för sig själv och går utanför hemmet utan att ha bebisen med sig känns det »tomt«. Det är som en kroppsdel som saknas.

Beroendet kan ibland kännas tungt. Man längtar intensivt efter en stund för sig själv, efter vuxenliv, egen tid.

Men kan man lämna en bebis? När kan man anlita barnvakt? Kan man resa bort en helg och be mormor bo hos 1-åringen? Hur klarar 2-åringen att föräldrarna åker på semester en vecka?

Två mammor, Anette och Marie, har vitt skilda erfarenheter av att resa bort från barnen: Anette, mamma till en 3-årig pojke och en 1-årig flicka, berättar att

Vinka hej då

285

LÄSTIPS!

Barnvaktsboken – Roligare tillsammans av Lena Lidbeck och Kerstin Sterner.

Norstedts.

286

hon efter tre år hemma med barnen kände sig helt utarmad. I sina mörkaste stunder tyckte hon att hon inte hade något att ge barnen längre. Hon behövde ladda batterierna.

Anette följde med sin man på affärsresa ett par dagar medan barnen fick vara hos mormor. Hon kände sig som en oändligt mycket gladare mamma när hon kom hem. Hon var nyförälskad i sin man, barnen hade haft det bra och mormor var trött men glad över att allt gått så bra med barnen. Resan blev en kick för hela familjen.

Marie berättar att hennes Erik var 1,5 år när hon och hennes man reste på minisemester till Helsingfors över en helg. Erik fick vara hos farmor, som han kände väl. Lämningen gick bra. Marie hade en minnesbild med sig på resan: Erik, nöjd och trygg i knäet på farmor som läste saga.

När Marie och hennes man kom hem var Erik dämpad och ganska missnöjd. Sedan följde flera veckor när Erik krånglade med allt och vägrade att lämna sin mamma ur sikte en minut. Marie tyckte att det verkade som att han under dessa fyra dagar tappat all den frimodighet han skaffat sig under det senaste halvåret. Problemen gick förstås över, men Marie ångrade att hon rest. Det var så tydligt att Erik ännu inte var mogen att vara ifrån föräldrarna så länge.

Kanske gick det så bra för Anettes barn därför att de var inne i lugna och bra perioder och hade varandra. Kanske var separationen för mycket för Erik i en känslig utvecklingsfas. Det är svårt att förutsäga hur barnet ska reagera. Det vanliga är att det reagerar i samband med separationen eller senare. Reaktionen kan visa sig på olika sätt – ibland i trots, ibland i klängighet, ibland i att »tappa« tidigare erövrade förmågor. Reaktionerna år ett uttryck för ett och detsamma: ett extra stort behov av trygghet och närhet till föräldrarna.

Föräldraskapet handlar om att få barns och vuxnas behov att gå ihop. Ofta måste vi vuxna kompromissa med våra behov för att i första hand se till barnets. Men vi gör inte barnet en tjänst genom att ständigt låta de egna behoven stå tillbaka.

Vems behov ska tillgodoses? Det måste bli en avvägning som görs från fall till fall. För barnet kan det vara en påfrestning att bli lämnat.

Det innebär en trygghetsförlust och barnet måste mobilisera kraft för att klara av situationen. Har barnet den kraften? Har det en tillräckligt stadig grund att stå på för att klara lite otrygghet under en tid? Ska barnet, som i exemplet med Anette, lämnas tillsammans med ett syskon? Hur väl känner det sin barnvakt? Det är sådana frågor man måste ställa sig. Ett visst mått av besvikelse måste barnet lära sig att klara av.

Det ger styrka. Självkänslan växer när barnet känner att det klarar av en besvärlig situation. Hur barnet klarar ansträngningen har förstås också

KAPITEL SEX – BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR

att göra med vilket stadium i utvecklingen barnet befinner sig i.

Spädbarnet ler mot alla och går villigt ur famn i famn. Men det innebär inte att föräldrarna är utbytbara. För de allra flesta föräldrar känns det självklart att inte lämna spädbarnet mer än ett par timmar.

Under andra halvåret blir många barn reserverade mot främmande och kan reagera starkt på att bli lämnade. På eget initiativ kan barn i den här åldern lämna föräldrarna genom att krypa iväg – men de förvissar sig hela tiden om att mamma eller pappa finns där. Barnets minne är kort. Det har svårt att hålla kvar sina inre bilder och har vaga begrepp om tid – ett par dagar är en evighet. Perioder när barnet visar att det har stort behov av närhet till föräldrarna är förstås inga lämpliga tillfällen att resa bort.

Många barnpsykologer menar att barn under 2 år har svårt att klara av mer än 1–2 dagars separation. Men, återigen, föräldrarna måste göra avvägningen mellan sina egna, rättmätiga behov och barnets, och det finns ingenting som säger att separationer inte går att reparera.

NÄR BARNET SKA LÄMNAS TILL BARNVAKT

Välj barnvakt med omsorg.

Det ska vara en person som barnet är väl bekant med. Det bästa är om man har möjlighet till en rejäl »inskolning«, där barnet får en chans att knyta an till barnvakten medan mamma eller pappa finns i bakgrunden.

Gör avskedet tydligt. Det får inte råda någon tvekan om huruvida föräldrarna har gått och när. Det är ingen idé att dra ut på avskedsceremonin, den kommer att kännas besvärlig för både föräldrar och barn. Men de föräldrar som på tröskeln förmedlar att de helst av allt vill ställa in alltihop gör det inte lättare för barnet.

Vinka hej då

Låt, om det är möjligt, barnet få stanna i sin välkända miljö. Det idealiska är om barnvakten kan komma och bo hos barnet, och om allting, även lämning till dagis eller dagmamma, kan vara som vanligt. Kanske har föräldrarna gjort en almanacka där barnet kan följa hur många dagar de varit borta. Kanske har de läst in en älsklingssaga på band eller satt upp en bild på sig själva över barnets säng. Barnvakten gör klokt i att tolka ett väldigt »tyst och snällt« barn som lite ledset och ge barnet möjlighet att uttrycka sin saknad.

Hemkomsten blir inte alltid som föräldrarna tänkt sig. Barnet kanske inte alls kommer rusande och kastar sig om halsen på de hemvändande föräldrarna, utan är kanske lågmält och avvaktande, eller onaturligt uppvarvat eller aggressivt.

Om reaktionen är väldigt stark kan det vara ett tecken på att barnet fått ta stora krafter i anspråk för att »klara av« sin saknad. När föräldrarna kommer är det som att öppna en fördämning.

Som förälder kan man känna sig sårad och avvisad, men här måste man stå ut med och försöka förstå barnets känslor och vinnlägga sig om att återskapa lugn och trygga rutiner.

287