9789113038049

Jourhavande biolog svarar på frågor om små och stora djur

LARS-ÅKE JANZON

LARS-ÅKE JANZON

Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2012 Lars-Åke Janzon och Norstedts, Stockholm Formgivning och illustrationer: Lukas Möllersten Tryckt hos Livonia Print, Lettland 2012 isbn 978-91-1-303804-9

Innehåll inledning 7 Vad de ser ut! 9 Färg 11 Storlek & form 19 Öron, näsa, hals 39 Självlysande 47

Som de beter sig! 53 Snoksex och kyskhetsbälten 55 En fråga om status 71 Hur är det möjligt? 81

Något om hur det funkar 97 Liv 99 Vargspår förr och nu 113 På savannen 121 Ovälkomna gäster 127

Farligt värre 139 Giftigast; giftigare, ogift 141 Farligt i havet … 151 … och på land 156 Förfärligt farliga färger 161 Giftiga växter 173 Spindel, spindel på väggen där 179

Lite grönt på det, tack 187 Träd fram buske 189 Bär nöten frukt? 195

inledning

Varför kan inte potatisar gå? Vad är det för en titel på en bok om stora och små djur!?

Ja, det kan man fråga sig. När jag gjort den här boken och dess föregångare – Hur mycket blåst klarar en fluga? – så har jag strävat efter att skapa en nyfikenhet kring och en förståelse för vad »liv« och »evolution« handlar om, hur naturen har ordnat det för sig. Och frågan Varför kan inte potatisar gå? hänger ihop med detta.

Jaha, hur hänger det ihop då?

Kort uttryckt skulle jag kunna svara: för att de inte behöver! Men det är naturligtvis lite mer komplicerat än så. Djur och växter har utvecklat så otroligt många olika sätt för att skaffa föda, fortplanta sig, skydda sig mot fiender och så vidare. Denna naturens mångfald upphör aldrig att fascinera mig, och jag hoppas kunna förmedla denna fascination i mina böcker. Förhoppningsvis snappar läsaren också upp ett och annat på vägen, mer eller mindre användbart. Trevlig läsning!

7

Vad de ser ut!

Färg

Är zebror vita med svarta ränder eller svarta med vita ränder?

Länge ansåg man att zebror är vita med svarta ränder men genom embryologisk forskning menar man nu att det förhåller sig precis tvärtom.

Alla zebror har en mörk grundfärg, som beroende på art är svart, brun eller sandfärgad. Över denna mörka grundfärg löper sedan vita eller ljust grå ränder, som på buken kan löpa samman till sammanhängande fält. Även svansen och manen är färgade, och det finns en fin hårtuss längst ner på svansen.

11

Silv er, röd eller Sva rt Det är inte ovanligt att finna olika färgvariationer inom en art. Det finns till exempel tre färgvarianter av rödräv, nämligen rödräv, korsräv och svarträv.

Svarträven är helsvart eller silverglänsande och täckhåren har vita spetsar. Korsräven har ett svart band längs ryggen och ett tvärs över skuldrorna som tillsammans bildar ett kors. Och rödräven är alltså röd.

Genetiskt sett bestäms dessa varianter av fyra olika anlag, vilka framträder i olika kombinationer. Extremerna utgörs av den röda och den silverfärgade, medan korsräven är en mellanform. Även om det inte är vanligt med svarta rävar, så är det alltså helt naturligt.

Utöver de tre grundvarianterna kan det ibland finnas avvikande färgvarianter i naturliga rävpopulationer.

Br a Ndr Ä FeN En av dessa är den som Linné kallade »brandräfen«, och den har en svart svansspets och en askgrå mage – som en rödräv som gått genom elden. Linné klassificerade den först som en egen art, Canis alopex, men senare ändrade han sig. I Fauna Suecicae skrev Linné: C. Vulpes, ferrugineus, dvs att den är rostfärgad eller rent allmänt mörkfärgad.

Andra ovanliga färgvarianter hos räv är vit päls och svarta öronspetsar eller den så kallade »kragräven« som har en vit ring runt halsen.

12

Vilken färg får en kameleont om den ligger på ett schackbräde?

En sak kan vi genast slå fast, kameleonten blir inte rutig i svart och vitt. Det finns drygt 80 olika kameleontarter i världen, och ingen uppträder exakt likadant som någon annan art. Färgförändringen – som orsakas av hopdragning eller utvidgning av mikroskopiskt små pigmentceller i huden – beror främst på ljus och temperatur samt djurets sinnesstämning. Färgförändringen beror alltså inte på underlaget. Rent generellt kan man säga att en kameleont blir ljusare vid hög temperatur, vidare blir den ljusare på natten och mörkare i starkt ljus. När kameleonter blir skrämda så blir de flesta gråaktigt bruna.

Det är alltså många faktorer som samverkar när det gäller kameleontens färg vid ett bestämt tillfälle, och varje art har som regel ett ganska begränsat färgregister.

14

Varför är isbjörnen vit?

Isbjörnar har vit päls för att smälta in i omgivningen och under pälsen har de svart hud för att mer effektivt kunna ta upp värme. Varje hårstrå i pälsen är ihåligt för att ge optimal isolering mot kyla. (Detta tros vara anledningen till att pälsen ser svart ut när den fotograferas med ultraviolett ljus. Uv-ljuset absorberas tydligen av de ihåliga hårstråna. Denna effekt gör också att pälsen kan te sig gulaktig.) Hårstråna leder värmestrålningen

till den svarta huden och hjälper djuret att absorbera så mycket värme som möjligt. Lägg till 11 cm rent fett så förstår du att isbjörnen inte fryser. De måste till och med röra sig sakta för att inte överhettas i Arktis där temperaturen inte överstiger 10 °C på sommaren och faller till cirka –40°C under vintern. I motsats till många andra djur byter inte isbjörnen pälsen under sommaren, utan den förblir tjock och vit hela året om.

Klim atet hota r iSBjör NeN På grund av de stigande temperaturerna tvingas många djur att dra sig närmare nord- och sydpolen. I takt med att temperaturen stiger smälter allt större delar av deras naturliga livsmiljöer bort. Det finns två allvarliga hot mot isbjörnarna som är direkt orsakade av klimatförändringarna: för det första försvinner deras jaktmarker i takt med att isen smälter beroende av isen för att komma åt sin föda. Med hjälp av sitt utomordentliga luktsinne och sin utmärkta syn under vattnet jagar isbjörnen bland isflak vid stränderna. Den kan ofta vänta i timmar vid något av sälarnas andningshål. När sälen kommer upp slår björnen till – den dödar sälen med ett enda bett i huvudet eller med ett slag från en av de massiva, tunga ramarna. Isbjörnen är beroende av isen för att kunna jaga säl. På sommaren, när isen drar sig norrut, måste isbjörnen ge sig iväg hundratals kilometer för att skaffa mat. Det andra hotet är att isbjörnarna, när isen försvinner, inte klarar av att simma tillbaka till land och drunknar. Och då kan ändå isbjörnar simma långt. Man har sett isbjörnar komma simmande 160 km från land!

16

Isbjörnsfakta Isbjörnen har ett andra genomskinligt ögonlock (blinkhinnan) som fungerar som ett par simglasögon och skyddar ögonen när de simmar.

Björnens högsta hastighet då den springer på land är cirka 50 kilometer i timmen. Gånghastigheten är ungefär 5 kilometer i timmen.

En isbjörn kan bli 25–30 år i det fria, och cirka 40 år i fångenskap.

Isbjörnar är, till skillnad från andra björnar, inte naturligt rädda för människor, de kan om de är mycket hungriga angripa oss.

En del isbjörnar övervintrar i snögrottor, medan andra är aktiva året runt. Dräktiga honor gräver alltid ner sig i en grotta och övervintrar där (oktober–april).