9789113036717

till bussterminalen. Solen sken, himlen var hög, luften redan varm.

Jag hade sparat lite av pengarna jag fick av långtradarchauffören, för att jag skulle kunna ringa till pappa och säga att jag var på väg. Det värsta han visste var oanmälda besök. De hade köpt ett hus några mil bort, som de hyrde ut på vintern och själva bodde i hela sommaren ända tills de skulle börja på sina jobb i Nordnorge igen. Jag skulle stanna där några dagar, hade jag tänkt, och sedan låna pengar till biljetten till Bergen, kanske ta tåget dit, det var billigast.

Men det var för tidigt att ringa.

Jag tog fram den lilla resedagboken jag hade fört den senaste månaden, och skrev ner allt som hade hänt från Österrike och därefter.

Drömmen i Løkken ägnade jag flera sidor åt, den hade gjort ett så starkt intryck, satt sig i kroppen som ett förbud eller en gräns, jag kände att det var en viktig händelse.

Runtom ökade tillströmningen av bussar, plötsligt hann det knappt gå en minut förrän en ny buss stannade och tömdes på människor. De skulle till arbetet, jag såg det i deras ögon, de hade en tom lönearbetarblick.

Jag reste mig och gick in mot centrum. Markens låg nästan öde, bara någon enstaka gestalt skyndade sig uppåt eller neråt gatan. Några måsar rev och slet i avfall under en papperskorg där botten hade lossnat. Jag hamnade utanför biblioteket, det var gammal vana som förde mig dit, för lite av samma panikkänslor som jag hade haft under gymnasietiden då jag drog omkring här kom över mig nu, att jag inte hade någonstans att ta vägen och att alla såg det, och det hade jag alltid avhjälpt genom att söka mig hit, stället där man kunde sitta ensam och hänga utan att någon började fråga.

Framför mig låg torget och den grå stenkyrkan med det ärggröna taket. Allting var litet och trist, Kristiansand var en småstad, det såg jag klart och tydligt nu när jag hade varit nere i Europa och sett hur det förhöll sig där.

Vid väggen på andra sidan gatan satt en uteliggare och sov. Med sitt långa skägg och hår och sina trasiga kläder såg han ut som en vilde.

19