9789113032306

RetoRik i tiden 23 historiska recept för framgång

GöRan HäGG

göran hägg

retorik i tiden 23 historiska recept för framgång

RETORIK/KORRAT.indd 3

11-03-18 09.52.07

ISBN 978-91-303230-6 © Göran Hägg 2011 Norstedts, Stockholm Redaktör: Ingemar Karlsson Omslag: Calle Ljungström/calleochemma* Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2011 www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

RETORIK/KORRAT.indd 4

11-03-18 09.52.07

innehåll förord 7 Retorikens födelse eller Lysias och sjukpensionen 11 ”Demosthenes har väckt förslaget härom …” 23 Rättvisan i Rom – Cicero mot Clodia 35 Kärlekens lov I – ”Från Paulus genom Guds vilja …” 48 ”Saliga de som är fattiga i anden …” 58 Sjuttiosjätte suran 61 Hårda bud från Kristi brud 70 Alla tjänar på mitt krig! 80 ”Våga, våga mera, alltid våga!” 91 Gettysburg Address 99 Kärlekens lov II – Oscar Wilde mot världen 108 Tacksamhet som strategi 117 Provokation på borggården 129 Benito säger ”Basta!” 139 Spådomar i Sportpalatset 150 ”Varen svenske!” 158 Bravur i bottenläge – Winston Churchill mot världen 167 ”Fråga inte vad ert land kan göra …” 179 Olof Palme och julbombningarna 188 Järnladyn, juntan och järnvägsmännen 194 Tsunamitalet 204 Följ mig … till påvetronen! 212 Mot Vita huset – med en gnutta fräckhet 221 Vad kan man göra med retorik? 230 Källor 233

RETORIK/KORRAT.indd 5

11-03-18 09.52.07

RETORIKENS FÖDELSE ELLER LYSIAS OCH SJUKPENSIONEN

I begynnelsen var ordet. Människor har givetvis i alla tider talat till varandra för att övertyga och påverka. Men det är först i det gamla Greklands stadsstater på 400- och 300-talen f.Kr. som vi dels kan studera äkta prov på övertygande talekonst, dels möter en utvecklad teori på området, det vi kallar retorik.

Bakgrunden är enkel. Även om grekernas historia var nog så våldsam hade ett framväxande system med folkförsamlingar, jurydomstolar och val av makthavare skapat en miljö där det för första gången emellanåt var mer lönsamt att tala för sin sak än att slå motståndaren sönder och samman. Dessutom hade man utvecklat skriften och skriftspråket till nya höjder med den fullt utvecklade ljudskriften – vilket i sin tur torde ha skett i växelverkan med just talekonsten. Även den skönlitterära textexplosionen kan sättas i samband med den nya situationen. Den litteratur som bevarats från antiken, även poesin, har i hög grad bevarats som mönster för talekonst. Demosthenes (se nästa avsnitt) övade enligt uppgift sin talartalang bland annat genom att framvråla monologer och tal ur de klassiska tragedierna.

Med skriften blev det möjligt att dels bevara gamla tal som exempel att lära av, dels utarbeta och memorera nya tal på ett mer genomtänkt sätt. Samt givetvis också att utarbeta handböcker i ämnet, precis som i andra vetenskaper, så att teoretisk kunskap 11

RETORIK/KORRAT.indd 11

11-03-18 09.52.08

retorik i tiden

kunde ackumuleras i stället för att i varje generation behöva erövras på nytt.

Detta även om några av tidens främsta tänkare och talare vid tiden för genombrottet på framstående tänkares vanliga vis var ytterst negativt inställda till ankomsten av det nya massmediet.

Platon, med Sokrates som fiktivt språkrör, ser således i dialogen Faidros skriften som en kulturfara och förödande för till exempel retoriken som konst. Som exempel på den begynnande nedbusningen väljer han lustigt nog Lysias, som vi strax ska möta som portalfiguren för den europeiska retoriktraditionen!

En utvecklad talekonst och teori om talekonsten ska först ha uppstått i de unga grekiska storstäderna på Sicilien, varifrån talare och retoriklärare anlände till moderlandet och hänförde publiken i Athen och grannstäderna med högtravande språk och fyndiga vändningar. Den mest omtalade av dem är Gorgias (ca 460–380 f.Kr.) som utpekas som upphovsman till den nyttiga maximen om att ”en vädjan till medlidande bör vara kort, ty ingenting torkar fortare än tårar”. Vi återkommer till den principen framöver.

Han och hans lärjungar brukar kallas ”sofister”, allt framgent en term för alltför klurig beviskonst. Kanske dock en nidbild. Även Sokrates kom tidvis att räknas som ”sofist” i den meningen, innan Platon gjorde honom till förandligad filosof i sina skrifter. En liknande strömning med än mer blomsterrikt språk hade sitt upphov i motsatt ände av den grekiska världen, och brukar kallas ”den asiatiska”.

Mot dessa övningar i konstprosa stod redan tidigt den retorik som odlades i Athens domstolar och folkförsamlingar. Denna ”attiska” talekonst anses främst ha beflitat sig om klarhet i språket och lättfattlighet i innehållet men var givetvis, särskilt i politiska församlingar, utformad för att rycka med sig auditoriet i känslodikterade beslut.

Emellertid är till exempel det vackra tal som Perikles ska ha 12

RETORIK/KORRAT.indd 12

11-03-18 09.52.08

lysias

hållit år 431 f.Kr. över de athenare som stupat under det första året av det ödesdigra kriget mot Sparta tyvärr med all säkerhet en fantasiprodukt hopsatt av den geniale historieskrivaren Thukydides, åtminstone vad gäller utformning och detaljer. Nog så gripande och säkerligen välfungerande vid högläsning eftersom all litteratur dåförtiden lästes högt (se kapitlet Kärlekens lov I, eller ”Från Paulus genom Guds vilja …”), men alltså inget autentiskt prov på dåtida tal till massorna. Detsamma gäller i än högre grad de prov på filosofisk talekonst ur Platons dialoger som ibland också ges som retoriska smakprov. Det är fiktion och skriftprosa. Sedan är det en annan sak att Platon samtidigt själv moraliskt fördömde både fiktion och, som framgått, skriven litteratur.

För autentiska prov på retorikens urform i dåtidens Athen får man gå lite längre fram i tiden och en bra bit längre ner på den sociala skalan. Främst till Lysias (d. ca 380 f.Kr.). Lysias uppträdde utom vid något enstaka tillfälle inte själv som talare. Som invandrare saknade han, trots att han var förmögen, en del medborgerliga rättigheter, som att tala i politiska och juridiska församlingar.

I stället skrev han tal åt andra, som dessa fick lära sig och sedan framträda med. Nedskrivandet för klienternas räkning torde vara en av anledningarna till att vi har så pass många tal bevarade av denne den attiska talekonstens förste store representant. En annan att klienterna tydligen alltid vann sina mål genom Lysias finurliga ordval, varför talen sedan bevarades och studerades av andra i behov av retorisk inspiration.

Låt oss således förflytta oss till Athen någon gång på 390-talet f.Kr. Det är morgon på torget, Agora, mitt i staden, nedanför Akropolis. Den domstol för alla sorters mål och tvister som ofta kallas ”de femhundras råd” sammanträder. Samma sorts församling som några år tidigare dömt Sokrates till döden för allvarliga brott mot staten och ungdomens moral och därvid fått åhöra ett intressant 13

RETORIK/KORRAT.indd 13

11-03-18 09.52.08

retorik i tiden

försvarstal som emellertid knappast haft några större likheter med den filosofiska traktat som Platon långt senare lagt i svarandens mun. Egentligen torde man ha varit 501 för att få ojämna utslag.

Jurymännen utsågs genom ett komplicerat list- och lottningssystem, som tillsammans med det överväldigande antalet skulle omöjliggöra mutor. Det mål man denna morgon har att avgöra är dock av långt mindre dignitet än det mot Sokrates. Det är snarast förvånande att det alls kommit upp inför jättedomstolen. Möjligen har dock dagen även innehållit större juridiska begivenheter. Kanske ligger det något bakom det egendomliga åtalet som både vi och den nyfikna publiken är ovetande om. Åklagaren, vilken här som i andra athenska rättsprocesser är en privatperson som väckt åtal, riskerar att själv få betala rättegångskostnaderna för dagen om färre än 100 jurymän röstar för fällande dom. Det vill säga alla jurymännens arvode om tre oboler var. En astronomisk summa i förhållande till de belopp som vi strax ska se att målet gäller.

Målet, som några dagar tidigare förberetts inför en ämbetsman, påropas med övliga ceremonier och eder till gudarna, varpå åklagaren, vars namn vi i dag inte längre känner, framför sitt ärende.

I korthet måste det ha gått ut på att den likaledes namnlöse svaranden genom att simulera lyte orättmätigt tillskansat sig den sjukpenning eller invalidpension som den athenska staten genom de femhundras råd kunde tillerkänna arbetsoförmögna medborgare. En välfärdsinsats av i antiken ovanligt slag. Talet får förstås ytterligare intresse genom den långt större aktualitet som tvister av det här slaget fått i vårt eget samhälle.

Den anklagade linkar fram och börjar framsäga sitt med rätta berömda anförande, spökskrivet av Lysias: Medlemmar av rådet! Jag är nästan tacksam mot min åklagare för att han har dragit mig in i denna rättegång. Ty tidigare har jag inte haft någon anledning att tala om mitt liv, men det

14

RETORIK/KORRAT.indd 14

11-03-18 09.52.08

lysias

har jag nu fått genom honom. Och jag ska i mitt tal söka visa att han ljuger men att jag fram till den dag som i dag är har levat så att jag förtjänar beröm mycket mer än avund. För jag kan inte se något annat skäl till att han har försatt mig i detta farliga läge än avundsjuka. Fast det är klart: den som avundas dem som alla andra tycker synd om, vilka hemskheter tror ni att han tänker avstå från? Tänk om han processar med mig för pengarnas skull! Och om han säger att han vill hämnas på mig för att jag är hans fiende, ljuger han. Hans ondska har alltid avhållit mig från att vara vare sig vän eller fiende till honom.

Det är alltså uppenbart, mina herrar, att han är avundsjuk på mig för att jag är en bättre medborgare än han, trots det öde som har drabbat mig …

Det här talet har inte den finurliga uppbyggnad, dispositio, som man senare, framför allt i Rom, utarbetade eller snarare upptäckte som ytterligare en viktig komponent i påverkandets konst. Men detaljerna är perfekta. Redan här ser vi hur spökskrivaren lyckats hitta rätt tonläge för den enkle understödstagaren. Det konstlösa pladdret blir lättbegripligt och verkar extra pålitligt. Ingen av de 500 domarna vet förstås att det är Lysias som ligger bakom, och att den arme invaliden således dessutom haft råd och möjlighet att engagera tidens mest effektive retoriker för sitt försvar. Inledningen är en uppvisning i den taktik som kallas humiliatio, blygsamhet eller självförnedring. Första raderna är en variant på den tidlösa klyscha som faktiskt uppfunnits just av Lysias: ”Jag är ingen talare …” Ordagrant återfinns den i inledningen till ett tal För Aristofanes’ tillgångar mot statskassan och i olika variationer på flera andra ställen. Att den inte går att använda i dag beror enbart på att den är utsliten. Redan Lysias måste variera sig. Men principen förblir tidlöst riktig: ”Jag är en enkel kille eller tjej och lite bortkommen och nervös …” Medlidande och sympati följer.

15

RETORIK/KORRAT.indd 15

11-03-18 09.52.08

retorik i tiden

Å andra sidan vet Lysias talet igenom att tillämpa den princip från Gorgias vi redan nämnt. Vädja inte öppet till medlidande, särskilt inte med dig själv! Det är naturligtvis mycket frestande att vältaligt beskriva sitt lyte och sina lidanden. Men tapperhet och humor väcker än större sympati, och faktiskt ännu djupare medlidande! Särskilt som juryn i detta fall rimligen kan se hur det är fatt eller verkar vara fatt med den talande. Det är ett viktigt faktum att vi som läsare förblir okunniga om vad den talande egentligen lider av, eftersom Lysias varken vill eller behöver tala om det. (I antiken betvivlades ibland talets äkthet – antagligen på grund av den estetik som ansåg ämnet ”lågt” och därmed inte värdigt en mästare som studerades i talarskolorna. Men just den här punkten är ett nästan hundraprocentigt bevis för äktheten.

En fiktiv framställning hade knappast kunnat låta bli att tydligt framställa arten av lyte och dess orsak.)

Angrepp på åklagaren är en vansklig sak. Men i rådande läge är det nödvändigt att flytta misstankarna, och det görs med självironisk komik: ”Tänk om han är avundsjuk!”

Efter en kort utvikning om vikten av att kompensera handikapp med själslig träning går talaren vidare: Om det som angår mig ämnar jag yttra mig så kortfattat som jag kan. Nu hävdar alltså åklagaren att jag inte är berättigad till statlig sjukpenning: jag är nämligen kroppsligen stark, och jag är inte klassad som invalid, och jag kan dessutom ett yrke som jag kan leva på också om jag inte får sjukpenning. Och han anför som bevis på min kroppsliga styrka att jag rider, på den rikedom som kommer av mitt yrke att jag kan vara tillsammans med folk som kan göra av med pengar. Nå, den rikedom som mitt yrke ger mig och hur jag över huvud taget får mitt uppehälle i livet, det tror jag att ni alla känner till. Men jag ska ändå säga några få ord därom. Min far lämnade mig alltså ing-

16

RETORIK/KORRAT.indd 16

11-03-18 09.52.08

lysias

enting i arv, och jag drog försorg om min mor tills hon dog för bara två år sedan, och jag har ännu inga barn som kan ta hand om mig. Jag har ett yrke som bara kan vara mig till ringa hjälp och som jag redan har svårt att utöva, och jag har ännu inte kunnat skaffa någon som kan ta över. Någon annan inkomst har jag inte, och om ni tar min sjukpenning ifrån mig skulle jag riskera att drabbas av det vidrigaste öde. Eftersom ni, mina herrar, har möjligheten att rädda mig rättvist, ruinera mig då inte orättvist! Beröva mig inte, nu när jag har blivit äldre och kraftlösare, vad ni gav mig när jag var yngre och starkare! Ni som tidigare har framstått som barmhärtiga också mot dem som inte är i några svårigheter får inte nu av den här mannen påverkas att behandla dem grymt som också deras fiender förbarmar sig över! Ni får inte förhärda er och göra mig orätt och på så sätt göra dem modstulna som är i samma läge som jag! Och det vore ju orimligt, mina herrar, om jag då, när min olycka kom ensam, kunde uppbära denna sjukpenning, men om jag nu, när ålder och sjukdom och det onda som följer i deras spår också har drabbat mig, skulle berövas dem …

Att vi inte får veta vad det är för yrke talaren trots allt kan utöva är förmodligen en avsiktlig fint. (Samtidigt som det ytterligare bekräftar textens äkthet.) Så lite som möjligt om den lite besvärande detaljen att talaren trots allt kan arbeta! I stället övergår han till att bemöta andra mer lättpulveriserade argument som åklagaren framfört, till exempel det här med att han trots sitt handikapp rider på häst – borde han inte som andra invalider transporteras på mulåsna? Men sådant är för dyrt för den arme talaren: Nu är det väl ändå märkligt, mina herrar, att han skulle hålla tyst om han fick se mig sitta i en damsadel på en mulåsna – ja, vad skulle han kunna säga? – men försöker få er att tro att jag

17

RETORIK/KORRAT.indd 17

11-03-18 09.52.08

retorik i tiden

är frisk och stark när jag rider på lånade hästar? Och att han inte gör också det till en anklagelse och säger att det är ett tecken på styrka att jag använder två käppar men andra bara en enda, när han inför er vill bevisa att jag tillhör de friska och starka med att framhålla att jag rider! Jag använder båda hjälpmedlen av samma skäl.

Argumentet låter vid första åhörandet dräpande, och har dessutom inslag av medryckande självironi – lyteskomik på egen bekostnad. Förmodligen viftar han med ena käppen. Men läst på nytt är det hela förstås ytterligt svagt och tveksamt. Jämförelsen är orimlig och långsökt. Men hela förhandlingen försiggick muntligt. Talaren hade lärt sig talet utantill men låtsades improvisera, och juryns omedelbara intryck var det enda viktiga. I muntlig debatt gäller inte skriftkulturens lagar. Det är en annan princip som först formulerats av just Lysias. Enligt anekdoten kom en orolig kund när han väl lärt sig sitt tal till Lysias och klagade: ”Jag blev överförtjust i ditt tal och alldeles övertygad första gången jag läste det. Men jag tyckte sämre om det andra gången och ännu sämre den tredje, och nu tycker jag inte det är något försvarstal alls utan bara en massa rundprat!” ”Du glömmer”, svarade Lysias, ”att juryn bara ska höra det en gång!”

Det har av senare uttolkare sagts att talarens fyndiga advokatyr visar att han är precis den sorts kanalje han anklagats för att vara.

Men det är som sagt en läsarreaktion. Som engångslyssnare blir man säkert lika rörd och road som den athenska jättejuryn.

Och efter ytterligare ett långsökt men smått komiskt resonemang går talaren vidare. Strategin är dubbel. Att försiktigt svärta ner åklagaren och hejdlöst berömma den stora domarskaran enligt den princip som säger att smicker fungerar allt bättre ju större grupp som smickras: 18

RETORIK/KORRAT.indd 18

11-03-18 09.52.08

lysias

Han kommer hit för att resa krav på mitt lyte som om det vore en gullhöna och försöker få er att tro att jag inte alls är sådan som ni alla kan se att jag är. Men som det anstår dem som är vid sina sinnens fulla bruk så litar ni mer på era egna ögon än på hans ord.

Han säger att jag är en bortskämd odåga och en bråkmakare och en riktig buse som om det skulle se ut som om han talade sanning bara han tillgrep skräckinjagande ord men däremot inte om han använde ett måttfullt språk. Men nu tror jag att ni, mina herrar, mycket väl kan skilja på dem som har möjlighet att vara bortskämda odågor och dem som inte har det. De som arbetar hårt och har det knapert ställt är knappast några bortskämda odågor, men det är de som har mer än vad de behöver, inte de som är lytta och ofärdiga, men de som framför allt litar på sin egen styrka, inte de som har uppnått hög ålder utan de som ännu är unga och har ett ungdomligt sinne. Ty med sina pengar köper de rika sig fria från faror medan de fattiga av sin brist på tillgångar tvingas att visa självbehärskning.

Och ungdomen tycker att de som är äldre ska visa sig överseende, men när de äldre har gjort något fel straffar gammal och ung dem lika. Och de som är starka har full frihet att uppträda fräckt mot vem de vill utan att något händer dem själva, men när de blir fräckt behandlade har de svaga ingen möjlighet att försvara sig mot dem som började, och vill de uppträda fräckt tillbaka kan de inte besegra sina offer. När åklagaren talar om mitt fräcka övermod är han inte allvarlig, han skämtar, tycker jag, och hans avsikt var inte att få er att tro att jag är sådan utan han ville göra något extra fint och lät mig spela med i en komedi.

Anknytningen till arbetande, fattiga och äldre i allmänhet är prov på den fullt moderna teknik som kan kallas insyltning. Man an19

RETORIK/KORRAT.indd 19

11-03-18 09.52.08

retorik i tiden

knyter sin sak till ett allmänintresse som de flesta ställer upp för.

Efter ytterligare detaljförsvar beträffande den egna livsföringen når talaren det rörande slutet, där man traditionellt vänder blicken uppåt och drar med publiken i hänförelse över gemensamma intressen och värden: Men nu kan jag inte finna något skäl till att med överdriven noggrannhet försvara mig mot vart och ett av hans påståenden och på så sätt besvära er längre. För om jag har bemött hans viktiga anklagelsepunkter, varför skulle jag då ta efter honom och ta upp småsaker med stort allvar? Men jag ber er, mina herrar, att ni samtliga står kvar vid er gamla uppfattning om mig. Ödet har låtit mig få del i en enda av mitt lands välsignelser – låt inte den mannen ta den ifrån mig! Ni var samtliga en gång överens om att ge mig den – låt nu inte denne ende man övertala er att beröva mig den! Mina herrar! Eftersom guden har tagit ifrån oss det viktigaste, har samhället tillerkänt oss denna sjukpenning i tanken att lyckan fördelar ont och gott lika till alla. Skulle jag inte räknas bland de mest elända varelser om jag genom mitt lyte skulle berövas det skönaste och viktigaste och sedan genom åklagaren gå miste om det som staten i sin omtanke om dem som har det så ställt har givit mig? Aldrig, mina herrar, får ni rösta så! Och varför skulle jag tro att ni tänker göra det? Därför att någon genom mig vid något tillfälle har förts inför rätta och förlorat sin egendom?

Men det lär ingen kunna bevisa. Eller för att jag lägger min näsa i blöt och är oförskämd och grälsjuk? Men nu råkar det vara så att jag inte använder de möjligheter till levebröd jag har på det sättet. Eller för att jag är en riktig odåga och en bråkstake? Men det skulle inte ens han kunna påstå om han inte ville lägga en ny lögn till sina tidigare. Eller för att jag var inflytelserik under de trettio och skadade många medborgare?

20

RETORIK/KORRAT.indd 20

11-03-18 09.52.08

lysias

Denna hänvisning till ”de trettio tyrannernas” nyligen störtade diktaturregim följs av det tydligen bevisade faktum att talaren gått i landsflykt under diktaturen – precis som de tongivande i den demokratiska juryförsamlingen. Totalt irrelevant för själva sakfrågan, men en perfekt insyltning under omständigheterna.

Därpå, först i det här läget, när allt är väl förberett, åberopas det faktum att målet gäller en enda obol om dagen – vi minns att de 500 domarna fick tre oboler var – och för säkerhets skull jämförs struntsumman med räkenskaper för offentliga medel och får därigenom just genom sin lättviktighet enorm tyngd: Måtte nu jag, som aldrig har begått något brott, inte av er, mina herrar, få samma behandling som de som har gjort mycket ont, utan avge om mig samma utslag som de föregående råden och kom ihåg att jag inte avlägger räkenskap för min förvaltning av offentliga medel, inte undergår granskning för något ämbete som jag aldrig har innehaft utan att jag talar om en enda obol! I så fall kommer ni samtliga att fatta ett rättvist beslut och jag kommer i gengäld att hysa tillbörlig tacksamhet, och den här mannen kommer att för framtiden lära sig att han inte ska ge sig på de svagaste utan söka överträffa sina likar.

Slutklämmen, peroratio, lyckas som synes förena blygsamhet, smicker av domarna och kritik av åklagaren, charmigt maskerat som en moralkaka av allmänt pedagogiskt värde. Lägg märke till den positiva tonen, som varje slutkläm bör innehålla!

Av allt att döma fick invaliden behålla sin sjukpenning utan ”bortre parentes”.

21

RETORIK/KORRAT.indd 21

11-03-18 09.52.08

retorik i tiden

Lärdomar: Var blygsam och gärna självironisk!

Beklaga dig inte i egen sak!

Lite humor är aldrig fel, särskilt inte i ömmande fall!

Anknyt gärna ditt ärende till andra accepterade uppfattningar och gruppintressen!

Muntlig kommunikation ger en fantastisk frihet i valet av argument! (I modern tid måste man dock se upp med inspelningsapparatur i lokalen.)

RETORIK/KORRAT.indd 22

11-03-18 09.52.08