9789113030449

SVENSKA HACKARE En ber채ttelse fr책n n채tets skuggsida Daniel Goldberg/ Linus Larsson

svenska hackare

En ber채ttelse fr책n n채tets skuggsida

Daniel Goldberg/ Linus Larsson

Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2011 Daniel Goldberg, Linus Larsson och Norstedts, Stockholm.

Omslag: Miroslav Sokcic / Graphic Laundry Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2011 ISBN 978-91-1-303044-9

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 4

2011-02-22 11:16:26

Innehåll Prolog 7 Förord 11 Historien om Stakkato 15 Först in i framtiden 75 Ambassadhackaren från Malmö 103 Dataintrång som spor t 147 Utan ansikte 207 Hackandet blir politiskt 225 Till högstbjudande 277 Epilog 285 Tidslinje 291 Checklista för överlevare 294 Ordlista 297 Noter 305

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 5

2011-02-22 11:16:26

Förord

Det här är en bok om människor, inte om maskiner. Om den brokiga skara personer som samlas under namnet hackare, och en inblick i en av vår tids mest mytomspunna subkulturer.

För många är hackaren en skurk, en spion som ägnar sig åt dataintrång och sabotage. För andra är han, för det är oftast en han, en ensam och osäker tonåring med datorn och nätet som enda vänner.

Hackaren framställs ofta som en magiker och en trollkarl, en person med nästan övernaturlig makt i den digitala världen. Hackaren är skurken bakom otaliga tidningslöpsedlar om dataintrång och sabotage på internet. Och han är monstret i garderoben som IT-säkerhetsproffsen hotar med för att skrämma ansvarstyngda chefer att satsa ytterligare ett par miljoner kronor i nya virusskydd.

Men hackaren är också en hjältefigur och en fanbärare, en representant för den världsbild som präglat den digitala världen ända sedan de första kylskåpstunga datorsystemen rullades in på svenska universitet för snart femtio år sedan. Hackarens grundmurade tro på teknikens möjligheter – och sin egen självklara rätt att använda den som han vill – har satt sin prägel på allt från nittiotalets spirande hemdatorkultur, via 00-talets häftiga debatt kring fildelningssajten The Pirate Bay och dagens diskussioner om övervakning och digital politisk aktivism. Den generation svenskar som vuxit upp med kraftfulla datorer och blixtsnabba uppkopplingar på tonårsrummen har levt med den världsbilden sen barnsben.

Med boken du nu håller i din hand vill vi ge en inblick i vad 11

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 11

2011-02-22 11:16:27

svenska hackare

som bäst kan beskrivas som den svenska digitala underjorden. Det är sanna historier från ett samtida Sverige i snabb och dramatisk förändring, ett Sverige där den etablerade makten får allt svårare att behålla kontrollen över tekniken och informationen. På vägen möter vi personerna bakom några av vår tids mest spektakulära dataintrång.

Vi ville fråga oss varför. Vad det är som driver unga män att bryta sig in i topphemliga datorsystem och dra fram hemligstämplad information i ljuset utan att de själva har någonting att tjäna på det?

Vad är det som får samma personer att sitta som fastklistrade vid sina datorer nätterna igenom för att ta sig förbi nästa lösenordsskyddade server i nätverket? Vad är det som får tonåringar utan det minsta intresse för politik att ta till vapen så fort fildelning och signalspaning kommer på tal? Svaren har vi sökt i en sluten kultur som tillåtits växa och utvecklas på sin egen kant i decennier. Den svenska hackarvärlden består av vitt skilda individer. Vissa av våra intervjuobjekt har själva valt att träda fram, andra har fällts i domstol mot sitt nekande.

Ytterligare en grupp är fortfarande anonym och gömmer sig bakom flera lager av säkerhetsfunktioner, tillfälliga alias i slutna chattkanaler och mobiltelefoner som inte går att spåra. Kopplingarna mellan grupper och individer är många. Flera känner varandra, har mötts via chatt eller på diskussionsforum, bytt verktyg och diskuterat. Det är en hemlighetsfull värld, en liten krets av invigda där förtroendet och tystnadsplikten betyder allt. Om preskriberade brott och fall som hör det förflutna till talas det vitt och brett, men frågor om mer nutida händelser bemöts med tystnad. Ändå har många mot löfte om anonymitet sänkt garden och hjälpt oss i vårt arbete med denna bok. För detta riktar vi ett tack till alla dem som på egen begäran inte ens kan nämnas i en tacklista.

Vissa hävdar att ordet hackares ursprungliga betydelse – en tekniskt kunnig person som entusiastiskt tar sig an utmaningar med en känsla för både elegans och precision – försvunnit i mediebruset. Samma personer klagar gärna på att ordet kidnappats av medierna och i dag endast används nedlåtande för unga vandaler som stjäl känslig information eller förstör dyrbara datorsystem i jakt på uppmärksamhet.

12

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 12

2011-02-22 11:16:27

förord

Vi hävdar att det ena inte utesluter det andra. Många av de personer vi möter i den här boken passar in lika bra i båda lägren. Den nyfikna tonåringen, den fildelande IT-aktivisten och den välbetalda säkerhetsexperten delar alla många grundläggande övertygelser och intressen. Det är lätt att avfärda hackarna som brottslingar. Men bakom de inte sällan pubertala angreppen på oskyldiga sajter och systemägare finns djupare drivkrafter. En instinktiv vilja att bemästra den teknik som ligger till grund för hur alltmer av vårt moderna samhälle fungerar, och en febrig besatthet av att reda ut hur allt ihop fungerar.

Samma drivkrafter kan skönjas hos de aktivistgrupper som engagerar sig i frågor om informationsfrihet, nätneutralitet och övervakning.

Alla delar de en positiv syn på den nya teknikens möjligheter och en djupt rotad misstro mot försök att kontrollera och ruta in den digitala världen. I den här boken använder vi begreppet hackare som ett samlingsnamn på dessa grupper.

Berättelserna i den här boken är bara toppen av ett isberg. I dag genomsyrar den digitala tekniken hela vår existens. Enorma mängder information om vilka vi är, våra åsikter, inkomster, affärer och relationer finns lagrade i elektronisk form. Det gör att hackandet som fenomen bara blir viktigare att förhålla sig till. När svenska tonåringar under det tidiga 1990-talet klottrade ned CIA:s hemsida med svordomar gick det att vifta bort dem som vandaler. När vi i dag träffar personer som läser kvartalsrapporter från storföretag innan de når aktiemarknaden och tar över system som är kraftfulla nog att slå ut hela internet så är det annorlunda. År 2010 polisanmäldes 2 339 fall av dataintrång i Sverige, fler än någonsin tidigare och nästan fyra gånger så många som för fem år sedan. Men för varje dataintrång som offentliggörs sker tio gånger fler i det fördolda. I en alltmer uppkopplad värld borde detta vara en varningsklocka. För den som har makten över nätet har, i allt väsentligt, makten över våra liv.

Linus Larsson & Daniel Goldberg Stockholm, januari 2011 13

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 13

2011-02-22 11:16:27

Historien om Stakkato »Mitt liv hade varit bättre om jag bara hade spelat fotboll i stället«

Uppsala, 16 maj 2006

Kriminalinspektör Leif Eriksson sjönk ner i en stol inne på sitt arbetsrum. Ännu ett vittne, den här gången en 18-årig kvinna som stod närmare den misstänkte än de tidigare, satt mitt emot honom framför hans skrivbord. Klockan var kvart över tre på eftermiddagen, Leif Eriksson ställde en första fråga och kvinnan berättade.

Hon hade träffat Philip Pettersson hösten 2004 och de hade blivit ett par. I början hade allt kretsat kring datorer, speciellt kring operativsystemet Linux. Snart hade hon förstått att han var mer än en duktig programmerare som gick första året på IT-gymnasiet i Uppsala. För honom tycktes allt handla om säkerhet, lösenord och om att ta sig in i främmande system. Eller åtminstone om att veta hur man gjorde. Även hon själv hade både intresset och kunskapen. Framför sin dator var hon kapabel till betydligt mer än den genomsnittlige användaren och redan under gymnasiet hade hon börjat extraknäcka som tekniker åt privatpersoner med datorproblem.

Jo, han hade visat upp artiklarna, texter från amerikanska tidningar som berättade om hur en hackare hade tagit över gigantiska superdatorer i USA. Mest snack, hade hon trott först.

Leif Eriksson lyssnade. Då och då sköt han in en fråga för att driva förhöret framåt.

I ett år hade de varit ihop. Hela tiden återkom den där sidan av honom. En skrytsamhet och ett behov av att hela tiden behöva visa 15

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 15

2011-02-22 11:16:27

svenska hackare

upp bedrifter, alltid relaterade till IT-säkerhet, hemlig information och stängda servrar.

De kom in på koden, den topphemliga från det stora företaget i USA som alla hade pratat om. Strax innan Philip Pettersson blev hennes pojkvän hade den stulits av någon som hade hackat företagets servrar. Leif Eriksson ställde frågan: Hade hon sett den själv?

– Nej. Polismannen bläddrade bland sina papper och började läsa från en lista med alias hämtade från nätet. Kvinnan hjälpte till så gott hon kunde. Några var klasskompisar, andra kände hon inte till. Vilket namn använde Philip Pettersson? Rebel, även om det kunde stavas på många sätt. Och så det andra namnet, ett hemligt.

– Något i stil med staket. En gång sa jag någonting som liknade hans nickname. Han blev tyst och konstig.1 San Diego, mars 2004.

I ett mörkt rum under San Diegos superdatorcentrum satt Abe Singer vid sitt skrivbord. Han var en kraftig man, med bockskägg och ett renrakat huvud som fick honom att påminna om en grovarbetare. Runt honom låg travar med papper. En flaska tequila och flera datorer stod uppställda i rummet. Inget exklusivt kontor, men han trivdes. I källarutrymmet kunde kan sköta sitt och det var nära till motorcykeln som varje dag stod parkerad utanför.

Byggnaden ovanför var en gråblek kloss med tonade fönster och utgjorde superdatorcentrets lokaler. De vita parabolantennerna, flera meter i diameter, på husets tak gav det ett märkligt futuristiskt utseende. Abe Singer var säkerhetsansvarig på superdatorcentret. Från det underjordiska rum där han tillbringade det mesta av sin tid höll han utkik efter avvikelser i flödena av information som tydde på att någon obehörig tagit sig in. Datorsystemet han ansvarade för var ett av USA:s största, där forskare utförde beräkningar om allt från klimatförändringar till framtidens stridsflygplan.

Det var fortfarande morgon när mejlprogrammet blinkade till. Som 16

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 16

2011-02-22 11:16:27

historien om stakkato

en av centrets mest framstående säkerhetsexperter var Abe Singer van vid en full inbox. Men det här brevet fick honom att reagera.

Meddelandet var inte skrivet av en människa utan av ett program och innehöll en kort varning. Bara sekunder tidigare hade någonting ovanligt hänt i systemet, ett nätverk av hundratals datorer hopkopplade till en av världens största superdatorer. Någon hade skrivit ett kommando som med rätt lösenord skulle ge den inloggade fullständig makt över systemet. Kommandot kallas sudo, en förkortning av »superuser do«, och innebär att en vanlig användare ber att få byta identitet, uppge lösenord och därmed växa till superanvändare med fullständig och absolut makt, den mest betrodda rollen i ett datorsystem.

Men lösenordet hade varit fel. Det var egentligen ingenting konstigt, men ändå en tydlig varningsklocka. Även den riktiga superanvändaren kunde ju slinta på tangenterna, men för säkerhets skull var programmet inställt för att skicka en varning till den säkerhetsansvariga när det hände.

Abe Singer log för sig själv. Användaren som tycktes ha skrivit fel var en av centrets mest erfarna systemoperatörer och ett missat lösenord från honom såg man inte ofta. Han lyfte på luren och ringde kollegan för att ge en gliring. Stavfel? För ett ögonblick var det tyst i luren.

– Det var inte jag, svarade kollegan med långsam röst.

Utan att någonting mer behövde sägas förstod de båda vad det betydde. Någon som inte hörde hemma i systemet hade försökt ta sig in och gjort anspråk på makt. Abe Singer lade allt annat åt sidan och började gå igenom systemet för att följa främlingens kommandon.2 Flera tusen forskare hade tilldelats användarnamn och lösenord som gjorde att de kunde logga in på anläggningen i San Diego. Var och en hade rätt till en liten del av systemet, sin egen area där de kunde lagra mejl, spara filer och framför allt köra de extrema program som krävde den beräkningskapacitet som man här kunde erbjuda.

Utanför det egna området skulle hela systemet vara låst för användaren. Så fungerar alla system som delas av flera personer. Utan denna 17

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 17

2011-02-22 11:16:27

svenska hackare

rangordning skulle vem som helst kunna läsa andras mejl, ta del av andras filer och till och med stänga av en anläggning som måste vara tillgänglig dygnet runt.

Snabbt fick Abe Singer fram den viktigaste informationen om det misstänkta kontot. Anslutningen kom utifrån, någonstans på internet. Försöket att bli superanvändare hade skett på en central dator som används för att kontrollera stora delar av centret. Att ta över den skulle ge en inkräktare en utmärkt plats att jobba sig vidare från och ta kontroll över fler datorer. Filerna Abe Singer nu skummade igenom visade att intrångsförsöket hade kommit in via en mindre dator i nätverket, en vanlig skrivbordsmodell i en annan del av lokalerna.

Dessutom – angriparen var fortfarande inloggad på systemet.

Han rasslade ner ett kommando på tangentbordet. Ansluten. Svart text på vit bakgrund visade datorns namn. Nu blickade Abe Singer rakt in i samma dator som hackaren. På skärmen visade det sig bara genom en rad med text, men bakom uppkopplingen måste det sitta en människa, någon som är beredd att bryta sig in och kanske – om Abe Singer hade otur – både kunde och ville förstöra de system han tagit sig in i.

Allt var stilla. Inkräktaren tycktes inte göra någonting. Vad väntade han på? Abe Singer avvaktade. Att avbryta uppkopplingen och slänga ut honom hade varit enkelt, men reglerna var strikta på den punkten: Det gäller att övervaka, inte att koppla bort. Den som har hittat ett hål att ta sig in genom kommer hitta det igen och komma tillbaka, den gången mer uppretad än tidigare. Därför är det klokare att iaktta, lära sig angriparens tekniker och taktik. Det här var en sådan situation.

I några minuter stirrade Abe Singer på skärmen i väntan på att någonting skulle hända. Sedan bröts uppkopplingen. Hackaren var borta. I samma sekund utlöstes en kedja av mekanismer som hackaren riggat upp. Loggfilerna raderades, alla spår efter intrånget städades upp. Datorn han tagit sig in i skulle framstå som orörd. »Han måste ha märkt att han var upptäckt«, tänkte Abe Singer medan han gick tillbaka till loggfilerna och fortsatte leta. En tanke 18

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 18

2011-02-22 11:16:27

historien om stakkato

gnagde: Hade han gjort rätt som loggade in på den angripna maskinen? Erfarna hackare håller koll på vilka andra som är anslutna till en dator de håller på att utforska. Så snart en systemoperatör kommer i närheten vet de att de inte kan agera i hemlighet och drar sig tillbaka.

Bara riktiga amatörer missar en sådan sak. Det var alltså ingen nybörjare Abe Singer hade att göra med.

San Diegos superdatorcentrum höll vid den här tiden på att starta ett av världens mest kraftfulla datorsystem. När den internationella topplistan uppdaterades tre månader senare fanns bara 22 system i hela världen med större beräkningskraft än San Diego-centrets stolthet Data Star. Anläggningar av den här storleken är så snabba och kan hantera sådana informationsmängder att deras styrka beskrivs i helt andra termer än vanliga datorer. Bara utvalda forskare i universitets- och storföretagsvärlden kommer i närheten av dem, och de kostar tiotals miljoner kronor att köpa in och installera. San Diegocentret är en del av University of California, men en del av pengarna kommer från både det amerikanska försvarsdepartementet och myndigheten för avancerad försvarsforskning, DARPA.3 Att en unge med grundläggande datorkunskaper kommit över lösenordet till en enskild forskares konto kunde Abe Singer leva med, åtminstone tillfälligt. Riktigt farligt blev det först när någon tog sig längre än så, speciellt om inkräktaren fick tillgång till de servrar där ofantliga mängder forskningsdata fanns lagrad. Att sätta ett exakt värde på informationen som fanns lagrad i San Diego är svårt, men 2008 uppgavs forskningen som bedrevs med USA:s superdatorer vara värd sammanlagt 271 miljoner dollar.4 För att inte tala om skammen över att kronjuvelen skulle ha tagits över av en utomstående. Ännu tycktes det inte ha hänt. Vem – eller vilka – det än var som hade försökt ta sig förbi säkerhetsspärrarna så var det bara en del av systemet som var knäckt. En central del, men inte hela.

Abe Singer satt med blicken klistrad vid skärmen och sökte efter ledtrådar som kunde hjälpa honom vidare. Snart började han se ett mönster kring det misstänkta kontot. Först hade lösenordet använts 19

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 19

2011-02-22 11:16:27

svenska hackare

för att logga in från ett av de universitet som superdatorcentret samarbetade med. Ingenting konstigt med det, en forskare kunde vara på besök i en annan stad och behöva komma åt sina filer hemma.

Inloggningen gav dessutom bara tillgång till en begränsad del av systemet. Det märkliga var att samma lösenord strax därefter hade använts från en privat bredbandsuppkoppling. Adressen kunde spåras till den norra delen av USA:s stillahavskust, en halv kontinent bort.

Sekunder senare hade den nu inloggade personen pepprat anläggningens olika delar med samma lösenord, ryckt i varje dörr för att se om den var öppen. På några av dem fungerade det och för varje gång hade han tagit sig ett steg längre in i universitets komplicerade väv av servrar och nätverk.

Någonting var helt klart fel, men det slutade inte där. På flera andra ställen i systemet hittade Abe Singer spår efter en typisk angripare.

Program som inte hörde hemma på en universitetsserver, filer med lösenord och privat information sparad på fel ställen. Allt pekade nu åt samma håll. Någon hade tagit sig långt in i åtminstone delar av superdatoranläggningen och arbetade frenetiskt för att lägga fler konton, mer information och ytterligare servrar under sin kontroll.

Visst hade han hört rykten. Sedan slutet av 2003 hade superdatorcentra i hela USA utsatts för systematiska dataintrång som alla gick till på samma sätt. Varje gång användes ett enskilt lösenord för att ta sig in, serverns skydd knäcktes med specialskrivna program och en bakdörr installerades. Under våren 2004 fylldes de amerikanska universitetsnäten av larm om misstänkta attacker. Månaden efter intrånget i San Diego publicerade Stanford, det ansedda universitetet i teknikmeckat Silicon Valley, för första gången uppgifter om intrången offentligt. Hackaren – eller gruppen av hackare – tycktes särskilt leta efter de mest kraftfulla systemen, hette det i varningen. En skarp uppmaning, passande nog skriven i alarmerande röda bokstäver, riktades till systemoperatörer vid USA:s alla superdatoranläggningar: Se upp, någon försöker ta över just din maskin.5 Snart började de stora tidningarna få uppgifter om att något stort höll på att hända. Omkring 20 anläggningar hade fått sina säker20

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 20

2011-02-22 11:16:27

historien om stakkato

hetsspärrar knäckta, rapporterade Washington Post några dagar senare. Förutom San Diegos superdatorcentrum hade hackaren tagit sig in i National Center for Supercomputing Applications i Chicago och det amerikanska energidepartementets forskningsanläggningar i Chicago och i Idaho. De var några av de viktigaste datorcentren i USA:s forskarvärld. Flera av dem hade stängts av mer eller mindre i panik och varit borta från nätet i dagar medan de lagades. En oroad chefsforskare vid ett säkerhetsföretag presenterade nu en första skrämmande bild av vad intrången skulle kunna medföra. Anläggningar med denna kapacitet skulle, om de användes som vapen och riktades mot rätt mål, kunna slå till med fruktansvärd kraft. Var det någon som försökte slå ut hela internet?6 Den amerikanska superdatorvärlden stod på tå. Alla tillgängliga resurser sattes in för att spåra inkräktaren.

Linköping, 15 juni 2004

Vid lunchtid, knappt tre månader efter upptäckten i San Diego, fick Leif Nixon besök i sitt arbetsrum, nummer 159, vid Nationellt Superdatorcentrum (NSC) i Linköping. Han satt som vanligt böjd över sitt tangentbord, men knackningarna på dörren fick honom att titta upp. Kollegan där utanför såg oroad ut.

– Har du skapat kontot x_marty? frågade han.

Det hade inte Leif Nixon gjort. Han var vid den här tiden system­ expert och arbetade med Monolith, Sveriges största superdator och en del av stadens universitet. Kollegan var känd som en sansad person och brusade sällan upp. Såg han orolig ut var det värt att ta på allvar.7 Kollegan nickade, lämnade Leif Nixons kontor och skyndade vidare genom korridoren. Ingen på centret ville kännas vid kontot x_marty. Teknikerna samlades för ett snabbt möte och återvände sedan till sina terminaler för att kartlägga vad de nu började bedöma som ett intrång.

Leif Nixons tangentbord smattrade när han skrev in kommandon 21

Svenska_hackare_till_tryck_20110222.indd 21

2011-02-22 11:16:27