9789113029610

DAN & ANN-CHRISTIN ROSENHOLM

Den svenska

trädgården norr & söder

DAN & ANN-CHRISTIN ROSENHOLM

Den svenska

trädgården norr & söder

Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2011 Dan och Ann-Christin Rosenholm, text, Dan Rosenholm, bild och Norstedts, Stockholm Formgivning: Klas Kihlberg Prepress: Fälth & Hässler, Värnamo Tryckt i Italien.

ISBN 978-91-1-302961-0

6

Trädgården i det nya millenniet

16

Blommigt mitt i stan

34

I den tuffa delen av Skåne

48

Stenhäll och pioner

60

Lummigt och rumsligt vid polcirkeln

74

Liten täppa blir storartad

90

Frodigt utan spade

104

Visningsträdgården som bytte adress

116

Växthus med dammruin

130

Bryggeri med miniäng

142

Djungel i arrangerat förfall

156

Italiensk renässans i liten skala

172

Fantasifullt vid älven

188

Det karga berget blommar

200

Skotska påskliljor i Småland

208

Stramt och yvigt

222

Prunkande perenner i norra Lappland

236

Register

17

Blommigt mitt i stan

Över pergolan av armeringsjärn kastar sig den engelska rosen 'Scintillation', starkväxande, engångsblommande och halvdubbel i bleknande rosa. Det är en av rosgurun David Austins förstlingsverk, tyvärr ovanlig i Sverige trots sin uppenbara livskraft. I förgrunden hänger jungfrurosen 'Mme Plantier' ut över gången. Ingen jord syns, rabatterna är här täckta av myskmadra, Galium odoratum.

PLATS VÄSTERÅS, VÄSTMANLAND, ZON 2.

YTA STRAX UNDER 1000 KVADRATMETER. LÄGE I ÄLDRE SMÅSTADSBEBYGGELSE. JORD VANLIG TRÄDGÅRDSJORD GÖDSLAD ENBART MED KOMPOST.

den knastrande grusinfarten hemma hos Gunilla och Tore Bremer i Västerås blir man allt gladare i själen allteftersom det som dolts bakom stenmurarna uppenbarar sig. In i rosenträdgården leder en grusad stig som fortsätter in under en pergola fullkomligt nedlastad under tyngden av klängrosen ’Scintillation’. Det var när Gunilla behövde skapa en rosenbåge snabbt och lätt som hon kom på idén att bända ett stort armeringsnät över gången, det var många år innan rostigt järn blev populärt. Här fi nns också tomtens enda gräsmatta. Bra för barn och spel, tycker Gunilla, men annars är det bara en massa skötsel. Det är hon som kreerat deras trädgård.

Till kyrkbacken i Västerås flyttade Gunilla och Tore i början av 1990-talet.

Här ligger gränderna fortfarande lika kringelikrokiga som på medeltiden. För länge sedan var det de fattigas stadsdel. Nu är området en idyll som av någon anledning överlevt saneringsperioder genom flera århundraden, inklusive 1960-talets rivningsepidemi. Stenmuren vid familjens infart kan Gustav Vasa mycket väl ha passerat när han flydde till Dalarna.

NÄR M AN VANDR AR UPPFÖR

BLOMMIGT MITT I STA N

18

På altanen ovanför rosenträdgården ger plåtagaven en känsla av att vara längre söderut i Europa. I bakgrunden har klätterrosor banat sig väg upp över trädtopparna.

Den här typen av stadsbebyggelse är en utmärkt arbetsplats för bin, med mängder av blommor att pollinera. Ett år producerade Tores två bikupor 130 kilo honung, medeltalet i Sverige brukar annars ligga kring 40 kilo per kupa.

Visst passar gamla saker bra i en frodig trädgård. I ett hörn har Gunilla skapat en sittgrupp av en gammal järnsäng, ett kakelklätt bord av järn och en stol av rotting. Bordet svetsades samman av ett av deras fosterbarn, sedan täcktes det med vackert, franskt kakel. En ensam röd tulpan lyser upp stillebenet.

Järnsäng för radions sommarprogram Storväxta rosenbuskar hägnar in gräsmattan nedanför huset. Längre in, i skydd av buskage, har Gunilla skapat en plats för siesta runt en gammal järnsäng. Den är utformad för att ge vila i skuggan under lövverken till ljudet av radions sommarprogram. Ovanpå sängen ligger en skön madrass, skyddad under ett regnöverdrag. Ett kakelklätt bord står invid en gammal stol av rotting som nog är mer till prydnad än i stånd att bära tyngden av en vuxen person.

I den här delen av trädgården blommar det från tidig vår till långt in på sommaren. Först dyker vintergäck och massor av snödroppar upp. Senare på våren följer tulpaner i vitt, gult och lysande rött tillsammans med mer försynta växter som vita löjtnantshjärtan, strax beledsagade av buskpioner.

En bit in på sommaren brakar rosorna loss. Det är inga små försynta saker utan klättrande, högväxta sorter som själva banar sig väg genom snåren. Där fi nns flera tidigblommande spinosissimarosor som ’Frühlingsduft’ och ’Frühlingsgold’ och den närbesläktade ’Aïcha’ med kronblad som gula fjärilsvingar.

Lite senare blommar ’Marguerite Hilling’, ’Constance Spry’ och ’Nuits de Young’. En sak har de alla gemensamt, de är tåliga och sprudlar av livskraft.

BLOMMIGT MITT I STA N

19

BLOMMIGT MITT I STA N

20

BLOMMIGT MITT I STA N

21

I alla rabatter är jorden täckt av marktäckare, oftast den kraftfulla myskmadran. Den inte bara hindrar ogräset från att spira utan har också mycket dekorativa blad och blommor.

Allra längst in i ett hörn står två surrande bikupor i en egen syrenberså.

Det är Tore som har hand om biodlingen. Bina producerar imponerande mängder honung och pollinerar samtidigt grannskapet så att träd och buskar blir stinna av frukt och bär.

I ensamt majestät tronar gallicarosen 'Aimable Amie' över marktäckaren rosenplister, Lamium maculatum. Rosen är ganska nyplanterad och liten, men det kommer den att garanterat ta igen med tiden.

En av Gunillas favoritrosor är centifoliarosen 'Tour de Malakoff'. Så här rar ser den bara ut som ung knopp och det är just färgspelet när den åldras som hon gillar. Just det här exemplaret har hon själv okulerat på en plantskola en gång för länge sedan.

Jungfrurosen 'Belle Amour' gillar Gunilla däremot just för att den är så söt. Den laxrosa färgen är ovanlig hos gammaldags rosor, lyckligtvis är den inte mindre tålig för det. Och doftar gott gör den.

Den intagande innergården När man passerat den grusade infarten förbi huset möter innergården, trädgårdens hjärtpunkt. På den här delen av tomten täcks marken av grus, smågatsten och kullersten. Över rabattkanterna hänger perenner, träd breder ut kronorna över himlen och klängväxter svingar sig i grenar och längs byggnader. Mellan kullerstenar växer jordgubbar och annat smått och gott som egentligen inte är trädgårdsväxter, för helt perfekt behöver det inte vara.

Det är grus Gunilla gillar bäst, men för att slippa få in smuts i huset har de lagt gatsten framför ingången. Genom att alla markbeläggningar är av riktig sten, det fi nns inga betongplattor eller marktegel, och att de har liknande grå färg har hon kunnat undvika att det ser rörigt ut. Invid huset ligger en uteplats där sex till åtta personer kan äta samtidigt. Avståndet till ytterdörr och kök är kort, det ska gå lätt att bära in och ut mat och porslin vid måltiderna.

BLOMMIGT MITT I STA N

22

BLOMMIGT MITT I STA N

23

BLOMMIGT MITT I STA N

24

I det nordvästra hörnet finns sittplats för en eller två personer.

Där kan man dra sig undan, enligt Gunilla en plats speciellt bra för måndagshumöret. I glaskulan på pelaren kan man se nästan hela världen speglas, ja i alla fall hela trädgården.

Med segelduk till tak och grus till golv har Gunilla skapat utematplatsen. Det är skyddat och mysigt men ändå nära till uterum och kök, dessutom ger den bra uppsikt över infarten och alla människor som dyker upp för att hälsa på.

Hemma hos Gunilla och Tore kommer och går bekanta mest hela tiden.

Desto viktigare blir det då med platser där man kan vara för sig själv. Längst bort i det nordvästra hörnet anlade Gunilla från början ett grönsaksland som var för litet för att ge någon riktig skörd, så istället fick det bli en undanskymd plats där man kan vara ensam eller på tu man hand. I dess mitt ståtar en glaskula som speglar både den som skådar i den och hela världen på en gång.

Hela innergården fungerar som ett slutet rum. I alla riktningar finns någon byggnad, det är förråd, orangeri och själva boningshuset. Mellan dem gör plank och buskage att man känner sig tryggt omsluten.

Kullerstensgård med woodland I innergårdens centrum mitt framför huset ligger kullerstensgården, den kanske allra mest charmerande delen av tomten. Från början var där gräsmatta. Så dog ett av äppelträden. Gunilla kapade ner det och dolde stubben under runda stenar.

Ovanpå placerade hon en vattenbunke i trä med vattenväxter och en liten fontän.

Med tiden avlägsnades resten av gräset och hela ytan täcktes med kullersten.

Stenarna har hon plockat själv på nedlagda grustag, besöken har blivit många. Ett av deras fosterbarn sa en gång att hon inte ville se en sten till i hela

BLOMMIGT MITT I STA N

25

sitt liv. Invid vattenbunken växer idag ett mullbärsträd med fagert bladverk som ger stora goda bär varje år. I kanten står oliv och citrus planterade i träbunkar.

Den speciella karaktären på kullerstensgården förstärks av inramningen.

Mot uthuset i söder ligger ett litet woodland runt det sista äppelträdet. Där blommar tidigt på våren trollhassel och en praktmagnolia. På marken dyker först vintergäck upp, tätt följt av snödroppe, gulsippa och kungsängslilja. För att få massverkan har Gunilla hela tiden delat och spridit lökar, inte minst snödroppar är tacksamma att föröka.

När man väljer rätt växter blir hösten den färgrikaste årstiden, och det är då det som mest behövs. I woodlandet lyser körsbärskornellens, Cornus mas, osannolika klasar av frukter upp tillvaron.

I centrum av gården står en träbunke. Under den döljs stubben av ett dött äppelträd, det var därför som den placerades där från början. Som stim av utropstecken sticker fräken upp ur vattnet, genom dem korsar en fontänstråle.

Där kullerstensgården nu ligger fanns det en gång i tiden gräsmatta. Vackra rundade stenar har Gunilla alltid gillat och slitage tål de nästan hur mycket som helst.

BLOMMIGT MITT I STA N

26

BLOMMIGT MITT I STA N

27

BLOMMIGT MITT I STA N

28

Lika tjusigt är det i woodlandet på hösten, då inte bara bladen på trollhasseln är vackert höstfärgade och körsbärskornellens frukter hänger i klasar utan också tidlösan blommar nere vid marken. Årstidsförändringar ska synas, tycker Gunilla, de ger livet en rytm som annars lätt går förlorad i stadsmiljö.

Det harmoniska orangeriet I norr, på gränsen mot grannen står orangeriet, en byggnad vars utformning fått styras av begagnade fönster. Orangeri är ett uttryck som brukar användas för utrymmen där man kan förvara frostkänsliga växter över vintern. Hos Bremers fungerar det som kombinerat växthus, uterum och förråd, med en vinterbonad del för växtförvaring.

Men det är framförallt inte bara en praktisk byggnad, utan en helt underbar liten plats att vila och sitta och prata i. Under åren har paret Bremer haft många fosterbarn hos sig. Här har Gunilla suttit både med ledsna barn och kommunens tjänstemän. Lugnet, värmen, den exotiska grönskan och det stilla porlandet av vatten har många gånger varit till stor hjälp. Med både egna barn och flera fosterbarn omkring sig hela tiden behövs det lugn som orangeriet och trädgården ger.

Ovanför vattenkaret breder fikonbusken ut sina stora, välskapta blad. Den här delen av orangeriet är inte vinter bonad, vilket passar det härdiga bornholmsfikonet utmärkt. Det blir gott om frukter som mognar från midsommar ända fram till tidig höst, ibland får Gunilla använda äppelplockare för att nå dem.

I en vanlig inredningsbutik hittade Gunilla en dam i vitt.

Höstflickan kallas hon där hon står omgiven av rosors och aprikosers blad. Är det inte så här mysigt man vill ha i ett uterum, skyddat mot regn och kyla och samtidigt inneslutet av grönska både utifrån och inne? Här kan man prata, läsa, ta en kopp kaffe eller kanske unna sig en kort tupplur. I bakgrunden hörs det försynta porlet från grodan vid betongkaret.

BLOMMIGT MITT I STA N

29

BLOMMIGT MITT I STA N

30

BLOMMIGT MITT I STA N

31

BLOMMIGT MITT I STA N

32

BLOMMIGT MITT I STA N