9789113029603

CHRISTEL KVANT

TRÄDETS TID 1 Almen

TRĂ„DE 2/2

005395_Tradets tid_sid_001-011.indd 2

10-12-07 12.48.39

CHRISTEL KVANT

TS TID 005395_Tradets tid_sid_001-011.indd 3

10-12-07 12.48.39

6/6

005395_Tradets tid_sid_001-011.indd 6

10-12-07 12.48.42

8 12 14 17 18

FÖRORD TRÄD OCH IDENTITET TRÄDEN VISAR VAR VI ÄR TRÄDSLÄKTER OCH SLÄKTTRÄD TRÄD OCH LIV

20

OMSORGEN OM DET NYA LIVET

24

ÄR LÖNNEN EN TRANSA?

30

TRÄDET SOM BOSTAD

34 38

LIVET I DE DÖDA TRÄDEN TRÄD OCH TID

40

DEN TUSENÅRIGA EKEN

44

ÅRSRINGAR

47

EVIGHETSGRANARNA

50

ALMSKUGGA

56

TRÄD OCH TRO

58

INFÖR TRÄDET ÄR MAN LITEN

62

DILMUNS TRÄDGÅRD

65

KUNSKAPENS TRÄD OCH DEN FÖRBJUDNA FRUKTEN

68

DEN HELIGA SYKOMOREN

70

BANYANTRÄDET – SYMBOLEN FÖR EVIGT LIV

74

BUDDHAS BODHITRÄD

77

DRYADER OCH DRUIDER

80

VÄRLDSTRÄDET

84

YGGDRASIL

87

DE HELIGA LUNDARNA

92

MISSIONENS YXOR

95 100 102 104

005395_Tradets tid_sid_001-011.indd 7

GRANKULTEN OCH JULGRANEN FRIHETSTRÄDEN TRÄD OCH HÄLSA LÄKANDE TRÄD OCH TRÄDGÅRDAR

106

EN NEDÄRVD INSTINKT

108

VÅRDTRÄD

111

VÄRKTRÄD

114

VIKTEN AV TRÄD

116

OM LUFT OCH HIMMEL ÄR ETT

120

FÖR DETTA OFFRAS REGNSKOGARNA

126

DEN NORDISKA TAIGAN

129

DEN SNABBA CONTORTATALLEN

132

PÅSKÖN – ÖN SOM DOG MED TRÄDEN

137

DE ENSAMMA PÅSKÖTRÄDEN I GÖTEBORG

140

TALLARNA SOM MJÖLKAR MOLNEN

147

TRÄD GER HOPP

152

NATUREN VET BÄST

154

TACK

156

REGISTER

10-12-07 12.48.43

Förord

De flesta människor kan nog berätta om ett träd som betyder något för dem. Det kan vara en gammal alm som stod på skolgården, vars skugga man sökte sig till när man var ute på rasterna. Det kan vara ett körsbärsträd i trädgården, vars blomning man ser fram emot varje vår. Men det kan också vara ett ungt träd som man planterat själv, och som man föreställer sig ska stå kvar långt efter att man själv är borta.

Jag har också ett träd som jag betraktar som mitt. Det är det inte; inte i något annat avseende än att ingen annan älskar det trädet så som jag gör. Det tror jag inte i alla fall. Det är en gammal småländsk lönn, och den står intill en jordkällare som är övervuxen av vita syrener. När jag var sex år lärde jag mig att dela på trädets vingformade frukter så det blev en klibbig yta som man kunde fästa på näsan. Sedan gjorde jag alltid det när jag kom tillbaka – först varje sommar med mina föräldrar, sedan, efter ett långt uppehåll, med egna barn som jag lärde att göra samma sak med frukterna från samma träd.

Det slog mig då, när jag stod i köket på det gamla husets övervåning med fönstret öppet ut mot lönnens krona, hur väl jag kände igen ljudet när det regnade. Ljudet av regndropparna när de träffade de stora, flikiga bladen var helt unikt; det hörde samman med stillheten i skogen runt oss, med den mjuka resonansen från husets träväggar och jordkällaren bredvid. Det var den här lönnens eget ljud, och det var som om det kunde öppna sinnena mot en dimension där jag var sex år igen och stod på samma plats och hörde samma stillsamma musik.

Träd berör och väcker känslor hos oss. Just för att de är så stora, så gamla, så oföränderliga, när allt annat runtomkring oss, inklusive vi själva, förändras. Deras grenar växer högt upp i himlen. Deras rötter förankrar sig djupt ner i jorden. De är de största och äldsta vi känner; det är inte konstigt att människor i alla tider och kulturer sökt trygghet hos dem.

Så har träden också dyrkats och ansetts heliga i de flesta olika religioner genom tiderna. För mig har det varit fascinerande att upptäcka hur människorna i det gamla Egypten klädde sin världsbild i mytologisk gestalt med sitt världsträd 8

005395_Tradets tid_sid_001-011.indd 8

Smålandslönnen.

10-12-07 12.48.43

005395_Tradets tid_sid_001-011.indd 9

10-12-07 12.48.43

på nästan samma sätt som Nordens människor med asken Yggdrasil – och hur liknande föreställningar i olika versioner förekommit hos andra folk i andra tider.

Kulturer där träden dyrkats och vördats har inte haft någon stark ställning i de religioner som varit förhärskande i världen det senaste årtusendet. Så har människan också gått hårt fram med jordens skogar. Statistiken är ångestframkallande. Tropiska skogar täcker 23 procent av jordens yta, men de minskar med 4,6 miljoner ha årligen. Regnskogen försvinner med en fotbollsplans storlek varje sekund. Asien leder detta hemska lopp med 2,2 miljoner ha, tätt följt av Latinamerika och de karibiska öarna.

Samtidigt som detta sker – och vi vet att det sker, som det verkar ur stånd att göra något åt det – vet vi också att med dessa skogar försvinner en artrikedom som är den verkliga rikedomen. Apor, tigrar, blommor, fåglar, fjärilar, grodor, spindlar, skalbaggar – alla dessa levande väsen som är en del av skogarna har under årmiljoner formats att leva i en ömsesidighet och anpassning så komplex att vi aldrig kommer att förstå ens en liten bråkdel av den. Med vilken effektivitet ödeläggs den inte för att ersättas med en annan rikedom, den futtigaste av dem alla: den som räknas i pengar, och som dessutom bara kommer det giriga fåtalet till del!

Människan är starkt knuten till trädet – det är ett faktum som går att mäta med medicinska instrument. Vi mår bra i trädets närhet: stresshormonerna sjunker, blodtryck och puls når hälsosamma nivåer. Vår instinkt talar om för oss att träden är bra för oss och att det är gott att leva i deras närhet. Förhoppningsvis kommer vårt förnuft att tala om för oss hur viktigt det är att vi är rädda om jordens skogar och inser att vi inte längre kan tillåta att de offras för kortsiktiga vinstintressen, så som sker idag.

För utan träden kan vi inte leva. Så är det.

Kan vi då leva med träden? Det är den stora frågan, vår tids stora och livsavgörande utmaning. Den handlar om att finna fram till en balans där vårt uttag inte är större än att vi kan kompensera det med nyplanteringar och inte brutalare än att kontinuiteten i artrikedomen bevaras. Det bryter med nödvändighet mot invanda mönster och föreställningar. Det ställer religiösa grundsatser på huvudet, och det kräver att vi finner nya vägar, ny kraft.

Samtidigt som jag under hela arbetets gång vetat precis vad jag vill med denna bok och drivits av en aldrig tidigare känd målmedvetenhet, så har jag haft stora svårigheter att förklara vad den är för ett slags bok. När mitt förlag ställt den berättigade frågan har jag inte lyckats klargöra om den kan etiketteras som kulturhistoria eller filosofi, om den handlar om livsstil, om det är en miljöbok eller rentav 10

005395_Tradets tid_sid_001-011.indd 10

10-12-07 12.48.45

en konstbok. Den är ju allt det där. För några år sedan upplevde en ung svensk författardebutant samma svårighet och gav helt enkelt sin bok titeln »Kalla den vad fan du vill!« Jag har stor förståelse för den känslan, även om min ålder och uppfostran kräver av mig att jag uttrycker det i mildare ordalag. Även har jag blivit svaret skyldig när jag fått frågan om vilken målgrupp den vänder sig till. Jag vet inte om du, som med nyfikenhet och intresse tagit denna bok i din hand, är en ung rebell som röstar på Miljöpartiet eller om du är en inbiten moderat som står och blickar ut över dina kära almar från din våning vid Karlaplan.

Kanske har du vuxit upp på en gård med ett vårdträd och känner vad det betytt för dig. Kanske har du flyttat till en villa för att ge dina barn möjlighet att bygga en koja i en gammal kastanj på tomten.

Jag tror helt enkelt att den här boken vänder sig till alla som älskar träd, och som liksom jag känner hur viktigt – livsviktigt rent av – det är att vi åter lär oss att vörda dem och vårda dem.

Christel Kvant

005395_Tradets tid_sid_001-011.indd 11

10-12-07 12.48.45

56/56

TRÄD OCH TRO Ställd inför denna tysta storhet, som lever sitt liv i trygga cykler i en oändlighet som sträcker sig både framåt och bakåt, kan man erfara en känsla av ödmjukhet som har en andlig dimension.

Inför trädet är man liten

Det finns något hos ett träd som inbjuder till vördnad. Inför trädet är man liten.

En kortlivad existens, vid jämförelse. Ställd inför denna tysta storhet, som lever sitt liv i trygga cykler i en oändlighet som sträcker sig både framåt och bakåt, kan man erfara en känsla av ödmjukhet som har en andlig dimension.

Varje vår iscensätts mötet mellan åldrad, fårad och ärrad bark och det nya, spirande livets späda grönska. Många religioner har försökt gestalta återuppståndelsen och det eviga livet i dramatiska berättelser och myter med mänskliga aktörer. Men är inte just trädets stillsamma liv den mest självklara och gripande gestaltningen?

Inför trädet behöver man inte vara troende. Man är seende, förnimmande, reflekterande. Man ser knopparna känna av ljusets och värmens återkomst och svara med att öppna sig och släppa ut det späda livet. En akt av livsbejakelse som gör hela världen grön och ger genklang i själen hos varenda levande varelse. Man ser fåglarna bygga bo i dess krona eller i stammarnas håligheter, insekter suga nektar i dess blommor och anar att tusentals andra livsformer också är beroende av livet hos detta träd. Det finns en rikedom av liv som är så stor och så komplicerad i sina vävar av ömsesidigt beroende, att man bara kan knäfalla.

Och ju mer naturvetenskapen hjälper oss att få inblick i livsformernas sinnrika komplexitet, desto mera förstår vi hur lite vi vet, hur lite som låter sig förklaras och fångas. Så snart några nya sammanhang avtäckts och nobelprisats, så döljer sig nya gåtfullheter bakom dem.

I vår tid känner sig många främmande inför rådande religioners framställning av livets förutsättningar och villkor. I en värld där naturen utsätts för systematisk ödeläggelse är det inte självklart att känna att vi är betjänta och vägledda av att läsa Bibelns ord i Skapelseberättelsen: »Gud sade: ›Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.‹ Och det blev så. Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.

58

Eukalyptus, Fraser Island, Australien.

Gud sade: ›Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.‹ Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ›Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.‹« När bina förgiftas och dör massdöden av insektsgifter uppfunna av människan; när haven fiskas ut av överdimensionerade trålare och när skogarna huggs rena från allt liv i vinstsyfte, har den av Gud givna rangordningen med människan som oinskränkt härskare snarast kommit att framstå som ödesdiger.

Kanske har det blivit viktigt att vi återtar vår litenhet, den som vi upplever inför trädet. Att vi söker nya vägar att leva i respektfull samklang med fiskarna i havet, med kräldjuren och med himlens fåglar i stället för att betrakta oss själva som Guds avbild, med oinskränkt rätt att lägga jorden under oss.

Så sent som på 1600-talet berättas det om hur de gamla gick till ett träd för att be.

Den sedvänjan fanns nedärvd från tidigare släkten, och trots att allt hade gjorts från kyrkligt håll för att utrota den, så fanns den kvar på sina ställen. Glesbebodda trakter i Småland och Jämtland, utkanter långt från maktens centra, där jorden var karg och människorna fattiga och där den framväxande kyrkan inte funnit det mödan värt att hugga ned heliga lundar och träd. Än idag finns det kvar rester av sådana platser. I boken »Svenska jätteträd och deras mytologiska historia« av Per Österman berättas om en lund med lindar på Svanås säteri i Moheda, Småland.

De träd som växer där idag är stubbskott från träd som vid mitten av 1800-talet omnämnts som 24 gamla bjässar, några av dem med en stamomkrets på över sex meter. Med tanke på alla fynd från järnåldern som gjorts här, är det rimligt att tro att det är en före detta offerlund som fortfarande står och grönskar här idag. En liknande plats, där också gamla lindar växer som stubbskott invid fornlämningar från järnåldern, finns i Tving i Blekinge.

Vid trädet kunde människan tala med Gud eller gudarna eller andarna eller förfäderna eller kanske med trädet självt, utan mellanhand. Utan en präst som talade med en gud som bara ville lyssna när han tilltalades på ett främmande språk och därmed befäste att man själv saknade den befogenheten.

Sådana krav ställdes inte vid trädet. Med trädet kunde man tala om sina våndor och krämpor på sitt eget språk, som den enkla människa man var. Kanske blev man förstådd, kanske inte, men det lättade och kändes tryggt och skapade kanske lite 60

hopp ändå. Känslor som idag kan mätas kemiskt, och som har mätbar effekt, vare sig den kallas placeboeffekt och framkallas av sockerpiller eller den kallas andens makt över materian.

Så länge människan har funnits har hon tillskrivit träden andlig kraft. I öknen eller i regnskogen, i Nordens mörka skogar eller i indianernas bergstrakter har människorna haft det gemensamt att de med vördnad betraktat den största levande varelsen i landskapet. Den som fanns där när de föddes och som stod kvar när de dog, och om vilken de gamla kunde berätta att den hade funnits där långt dessförinnan. Inför en sådan uppvisning i storhet och livskraft var det naturligt att man tillskrev träden magiska krafter, kontakt med gudar, andar och förfäder. Som en del i det stora kollektiva undermedvetna har den uppfattningen gestaltats i religioner och sägner över hela jordklotet sedan tidernas begynnelse.

Vilka träd som betraktats som heliga har förstås berott på vilka som vuxit på platsen och på deras betydelse för landskapet och livsuppehället. De största, vars kronor förlorade sig högt upp i himlen, var självklart ägnade att skapa en känsla av underdånighet. Men även de äldsta, med tjocka, knotiga stammar, och de egendomligt formade, liksom förstås de träd som producerade läckra, nyttiga och mättande frukter i en aldrig sinande givmildhet. Så berättas det också att vissa stammar i Östafrika såg det som ett allvarligt brott, jämställt med modermord, att fälla en kokospalm. Som en moder försåg palmen människorna med mjölk och näringsrik mat och hjälpte dem att överleva.

61

102/102

TRÄD OCH HÄLSA »Jag har en trädkoja hemma i San Francisco där jag sover ibland på somrarna. Mitt däruppe bland fåglarna vaknar jag leende.« JOAN BAEZ, AMERIKANSK SÅNGERSKA

En nedärvd instinkt

Man behöver inte vara sjuk för att uppleva en känsla av trygghet och lättnad intill ett träd.

En filmare som rör sig över världen skulle kunna göra följande experiment: ställa sig i en park en solig morgon och dokumentera hur folk allt eftersom timmarna går börjar komma och slå sig ned på gräsmattorna. De första som kommer väljer alltid platserna intill träden. Nära en stam, under en krona, det är där vi i vårt kollektiva undermedvetna är överens om att det är skönast att vara, varhelst vi finns i världen.

På den öppna gräsmattan sätter man sig bara när man inte har något val.

Det är inte något genomtänkt övervägande, där vi väger in faktorer som att luften är något renare, vilket den är, något svalare, vilket den också är, när vi vistas i trädets närhet. Vi behöver inte tänka, vi behöver bara känna. Vi reagerar med ryggmärgen och bara vet, med en kunskap som är nedärvd, att det är bra att vara nära träden.

Det är kanske inte möjligt att fastställa i vilken utsträckning vi styrs av genetiska, nedärvda faktorer i våra val och reaktioner. Däremot är det lätt att inse att människan bara under en mycket kort tid av sin långa tid på jorden levt på det sätt som vi gör idag.

I närmare 200 000 år har människan av arten Homo sapiens funnits på jorden.

Under 95 procent av den tiden som nomad, som på liknande sätt som djuren levt för att skaffa mat för dagen och skydd mot vilda djur och kyla.

Till och med den tid hon varit bofast och odlat är kort sedd i totalperspektivet: tiotusen år. Och bara under ett par århundraden har vi levt i städer.

Det liv vi är vana vid och betraktar som självklart är i själva verket främmande för oss som art. De egenskaper vi genetiskt bär med oss och för vidare till våra barn har utformats under hundratusentals år för att göra oss lämpade att fungera i en sorts liv som i de flesta avseenden skiljer sig från det vi lever. I det livet var vi, liksom djuren, naturvarelser. Våra föregångare plockade nötter och frukt från träden, de drack vatten från bäckar och källor och sav från björken; de sökte 106

skydd i kojor och grottor, och de flydde undan farliga djur genom att klättra upp i trädkronorna. Att träden stod för trygghet var inte bara en vag känsla, det var ett faktum. När så många av oss idag lever i miljöer som är i total avsaknad av natur, så är det tack vare vår unika förmåga att anpassa oss mentalt till vår omgivning som vi ändå klarar av att leva så. Men inom oss finns det en instinkt som protesterar och längtar. Och när vi går i en park eller en skog eller går ut och sätter oss under äppelträdet i trädgården, då känner vi med hela vår varelse hur välgörande det är.

Grönskans positiva effekt på vår psykiska hälsa, och i förlängningen vår fysiska, eftersom kropp och själ är ett, är väl dokumenterad. Skolbarn som vistas i skolsalar med mycket gröna växter har mindre huvudvärk och mindre ont i magen. Patienter som genomgått operationer blir fortare friska och kan skrivas ut tidigare om de har utsikt mot ett träd genom fönstret, än om de bara ser en vägg. Interner med grön utsikt bråkar mindre än de som bara ser murar.

En undersökning genomförd vid SLU i Alnarp av läkaren och forskaren Matilda Annerstedt visar att i synnerhet lövskog har effekt på hälsan. Promenader i lövskog gav upplevelse av minskad stress i högre grad än barrskogspromenader, vilket forskaren kopplar till att lövskogen stämmer överens med den ursprungsmiljö som människan levt i på savannen. Andra undersökningar visar att det till och med kan räcka att titta på bilder på grönska för att det ska ha positiv effekt på puls och blodtryck.

Vår tids lyx är att få vistas nära grönska och vatten. Gator som kantas av träd har högre status än de trädlösa. Hus och lägenheter med utsikt över parker är avsevärt dyrare än de som ligger inklämda bland andra hus och trafikerade gator. Tydligast blir det i världens största städer. I New York är det bara de allra rikaste som har råd att blicka ut över trädkronorna i Central Park från sina fönster.

I ett samhälle där medvetenheten om grönskans positiva inverkan på både luften, klimatet och människan växer, planerar kloka och framsynta samhällsbyggare och politiker för att grönskan ska vara tillgänglig för alla. Det borde tillhöra de mänskliga rättigheterna att se ett träd från fönstret. Något att tänka på i städer där man hyllar förtätningsprincipen och fyller igen varje grön plätt med nya hus.

Men det finns motsatta trender också: i Paris finns exempelvis en politisk vision om att det ska finnas ett stadsträd per invånare. Det är långt dit – staden har en miljon invånare och 69 000 träd. Men med ett steg i taget närmar man sig målet.

Trädplanteringar i städerna kan bli en långsiktigt fungerande hälsovård, vars betydelse växer i takt med träden själva.

Långsamt, men säkert.

107

BESÖKSADRESS: TRYCKERIGATAN 4 BOX 2052, 103 12 STOCKHOLM WWW.NORSTEDTS.SE NORSTEDTS INGÅR I NORSTEDTS FÖRLAGSGRUPP AB, GRUNDAD 1823 © 2011 CHRISTEL KVANT OCH NORSTEDTS, STOCKHOLM ILLUSTRATIONER: VIKTOR KVANT FORMGIVNING OCH PORTRÄTTFOTO: TOBIAS KVANT PREPRESS FÄLTH & HÄSSLER TRYCKT I SLOVENIEN 2011 ISBN 978-91-1-302960-3

005395_Tradets tid_sid_154-160.indd 160

10-12-15 08.13.26