caroline ringskog ferrada-noli
Cyrilhanden
Kyrios
Det Àr SL . Korten Àr gröna nu som löv i plast
Vi ska inte fÄ nÄt men vi ska fÄ dem sÄ vi ska kÀnna att vi Àr nÀra naturen nÀra döden pÄ spÄren
Mamma mamma mamma
Barnen barnen barnen
PÄ Liljeholmstorget som inte Àr ett torg utan en galleria gÄr en man i olivgrön parkas och halstatuering
Han trycker ner ett för gammalt barn i vagnen
Jag vet för jag har ett för gammalt barn som jag vill ha i vagnen. Fem Àr grÀnsen. Men fem Àr ocksÄ försent. Sju Àr grÀnsen. Det hÀr barnet lyder. Jag Àr ledsen för att sjuÄringen lyder. Bakom dem gÄr en full thailÀndska och pÄ ett sÀtt Àr det skönt att inte se henne tjÀna. Hon Àr inte servil. Pappan Àr inte heller servil. Jag drack alkohol igÄr och kÀnner att jag mÄste till psyket. Jag orkar inte med smÀrtan i att ingen Àr servil och barnen behöver det servila. De behöver ordet mamma att lÀgga över sig med löftet om vÀrme. Jag undrar hur mÄnga gÄnger jag har kvar av att se en karl röd i skinnet med hoppig blick prega in en för stor pojke i en vagn och en full fru i tajts och uggs gÄ efter.
Jag kÀnner att jag vill dö. Jag hÄller pÄ att dö. HÀr inne pÄ Coop. I rulltrappan tÀnker jag pÄ om förskolan gjort en orosanmÀlan. En orosanmÀlan. En rökring. Ett osynligt lasso att kasta i stjÀrnhimlen som börjar redan kl 3 sÄ hÀr i midvintern.
Jag ville fylla hela lÀgenheten med blommor nÀr du försvann Àlskade barn. För allt var sÄ fult. Det var november.
Det finns en uska pĂ„ SĂS som Ă€r sĂ„ söt. Hon sĂ€ger att i den hĂ€r salen bestĂ€mmer jag. Du fĂ„r vad du vill. Jag vill bara att mitt barn ska leva igen, skĂ€mtar jag. Min make som sitter pĂ„ en glittrande pall vid fotkanten av sjukhussĂ€ngen skrattar inte.
Och hon smeker mig över hÄret och frÄgar om jag vill ha flytande stesolid?
Jag bad sköterskorna föra det till Ätervinningen. SlÀng den i papperskorgen!
Jag fick ett jÀrnrör in utero.
Jag ramlade i trappan.
LÀkaren frÄgade mig om jag blev knuffad.
Det var varmt.
Det var en solig dag dÄ jag fick lÀmna mig sjÀlv och vara hustrumisshandelsoffer.
Men nej.
Minuten senare stod det klart.
Det var bara jag dÀr.
Jag föll och föll och föll. Det var bara jag.
Jag vet att det var en pojke. Jag visste att det var en pojke.
Efter att jag förlorat den lille började jag fantisera om att lÀmna familjen. Liksom kliva ur den. Den har alltid varit för fin för mig ÀndÄ.
Barnens rosor till munnar.
Deras sÀtt att sÀga mamma och mena det.
Jag var en smutsig person som hade pÄ sig rena klÀder.
De grĂ€ver ner foster utanför SĂS
Haha
jag ligger i gynstolen och föder ut en död apa
Gardinerna pÄ BB Danderyd Àr det vackraste som finns. De Àr urblekta. Rosa och mint.
Jag tror inte kÀrlek Àr till för mig. Men jag Àr vaken nu och du Àr hÀr.
I den svarta jorden finns nÄgon du Àlskar
Satan och hans reklamnissar var bara tvungna att komma pÄ en slogan för blodet som forsa ur mig. Det Àr inte blod. Det Àr avfall.
De kallar det sÄ ocksÄ. Ok. De kallar det avslag. Det osar. Det Àr spygrönt. Jag Àr en padda som i sagan av han den danska bössen.
Min make Àr handfallen och bebisen petit. Det rinner svart ur min vulva. Det skÀra barnet Àr för vackert för mig.
Skicka inga hjÀrtan jag vill ha morfin, filten, avdelningens vÄfflade Àggulegula
Jag minns inte julen för det var jul nÀr jag
födde ut en knotig
apa
över gatorna
lades en slöja
Jag ville krypa under ta tabletter
Mina andra levande barn började intressera sig för rymden
NÄgonstans mÄste man ju leta
En fyraÄring som berÀttar att man inte kan andas pÄ Venus Saturnus,
dÀr finns nÄgot rött
Det finns en storm av gift
HjÀrtljud hjÀrtljud, jag skrattade nÀr de sa hjÀrtljud nÀr dina hjÀrtljud försvann.
Jag kÀnde för att dansa.
Jag var hög som ett hus.
Ett sjukhus i mintgrönt urtvÀttade gardiner.
Den mjukaste sÀrk
Drömmar om rosor och guld rosa rosor och blad
Och blod.
Letar sig in i drömmen.
Bara nÄgra blodstÀnk Àn sÄ lÀnge pÄ den mjukaste nattaskjortan i mannaminne med en snÀll blÄ prins pÄ. Stockholms stads goa gubbe. Han Àr kladdig nu.
Ni sprang med mig. Kromet i sÀngstolpen blÀnkte upp i min makes tÄr. Jag brukar inte kÀnna nÄgot för en man som grÄter och jag kÀnde inget nu heller. Men det var en spegel som berÀttade att nÄgon lÄg i en sjukhussÀng. Och det var jag. Det var blod och tÄrar. Det var ingen skillnad. Jag tÀnkte: TÀnk att vi fÄtt ett eget rum. TrÀpanel och stort som en sal. Men det var bara för att nÄgon dog? Morfinet skingrades. Petidinet som ju var samma som Tove Ditlevsen blev torsk pÄ fÀlldes ner.
Jag bad om mer.
Nej. Nu Àr det klart.
Nu fÄr du Äka hem, sa de och sköterskorna slutade sina pass.
Jag tog hissen ner till huvudentrén
Grön betyder botten
Korridoren.
Ormbunkarna.
Men det var Stockholm.
Det var bostadsrÀtt och snö
Och gator
Och knarket föll
Och lyckan sjönk
Och snön föll utanför i stora flak
Som laxens silverfjÀll
Snön föll som miljonprogrammets mjÀll
Och bilar och bussar och mina andra barn
Min make
allt fanns kvar.
Allt fanns kvar och gick sönder
Jag promenerade in pÄ akuten.
Dubbelvikt!
Jag hade vatten i lungorna.
Jag hade sÄ ont i magen.
De ville behÄlla mig för observation, men jag slet av mitt dropp som
Clint Eastwood och sa att jag Àr faktiskt en mor!
Det kÀndes som att jag ljög.
Jag har tvÄ smÄ barn som vÀntar pÄ mig dÀrhemma, sa jag.
Jag skröt sÄklart.
Det var sant, men jag Ă„kte inte hem
Jag tog in pÄ hotell
Jag ska pÄ Äterbesök. En reunion för en begravning.
De ska röntga mina lungor
Och sen ska jag pĂ„ mammografi pĂ„ SĂS
Om de hittar nÄt vill jag dö direkt
och att min man hittar en ung blond svensk tjej med jÀmnt humör
som kan vara snÀll mot mina smÄ flickor.
VÄr Àckliga bostadsrÀtt Àr ett omklÀdningsrum
En duschkabin
Saloondörrar flaxar upp i vaginan
Det drar ett snöre
Det rinner en il
Det finns en pedofil i grÀset. Det finns en alkis i mellanblÄ jeans. En man kom till dagis och hÀmtade ett barn.
Det Àr ingen fara.
Det Àr ingen fara, det Àr ingen fara, sa personalen i ett mail men ni ska veta att det smög in en man och försökte ta med sig ett barn. En helikopter hovrar ovanför parken.
Ser hösten som en flint förlora sitt grepp
Det har gÄtt Ät helvete sedan dagispersonalen fick mobiltelefoner.
Jag och mina döttrar smyger pÄ fröknar bland klassiska ekar. De stÄr i termobyxor med böjda nackar. Jag vet att kvinnor inte fÄr skrika och att pÄ förskolan Àlskar man bara pappor. Min fyraÄring ler. Hon Àr blodig i ansiktet och min sjuÄriga flicka ler. Och jag ler.
Jag och barnen odlar blommor utan namn och majs. Jag frÄgar
Clémentine avslappnat vem hon Àr kÀr i, för jag hörde en full bög frÄga henne samma sak pÄ pÄskafton och hon Àr bara sju Är. Hon sluter sig som en hÄrd viol. Har jag sagt att jag fÄtt artros i fingrarna?
Min huslĂ€kare som heter Lasse och Ă€r en av fĂ„ lĂ€kare som Ă€r kraftigt överviktig satt pĂ„ sitt vackra hörnkontor och sa Ă€r det nĂ„gon gĂ„ng man behöver fingrarna Ă€r det nĂ€r man skriver. Jag kan inte knyta min nĂ€ve och jag kan inte dra upp blixtlĂ„set pĂ„ den lĂ€tta dunjackan min fyraĂ„ring Ă€rvt i mĂ€rket Uniqlo. Jag kan inte göra plockrörelsen den som pĂ„ engelska kallas chefâs kiss. Den som betyder toppen.
En kristen rockstjÀrna sa vi ber för henne nÀr Clémentine skulle döpas.
Ingen kristen sa det nÀr jag hade dödat mitt barn i sjÀtte mÄnaden.
Det var bara en reklamfinansierad poddare med en autistisk son som skickade ett blombud dÀr vas ingick.
Rosa rosor.
Den dyraste buketten man kan klicka in i varukorgen pÄ www.interflora.se
Han visste nÄgot. Han visste att man inte vill ha blodfÀrgade blom-
mor.
Ett rött hjÀrta.
Jag ville ha landstingets Àggula filt.
Morfin intravenöst.
Poddarens bleka blommor.
Jag fÄr inte ta benzo för jag Àlskar benzo.
Den Àr en solfjÀder över en soptipp!
Jag tog en nu.
Det Àr otroligt att Àven en överviktig kropp kan skaka. Leka flicka.
En psykkÀrring som visar lÀderhuden.
Det glittrande andra hudlagret. Barnen ligger pÄ övervÄningen. De sover nÀr jag ramlar i trappan.
Min make sÀger att det Àr ingen fara.
I cirkeln finns en cirkel av gift.
HÄll den hÀr, sa jag till min make.
Jag vÀxlade in en docka mot en reskassa.
1.
Jag gick till en bar. Jag drack hostmedicin för att slemhinnorna i slidan skulle lösas upp och sÀdescellerna vandra lÀttare lÀste jag pÄ familjeliv.se.
Min make och jag lÄg med varandra i ett rum.
Det mörka klÀdskÄpet i mahogny vÀlvde sig i vÄgor som Adriatiska havet utanför.
Ariadne kan hon heta, tÀnkte jag.
TrÄdrullen
Röda nystanet
2.
Det finns nÄgot som heter arabisk jasmin
Det regnade
Min make öppnade fönstret
Vi var sÄ stolta över att vi knullade och pensionÀrerna utanför inte gjorde det
Det luktade jasmin alltsÄ riktig jasmin
Det tog mig sÄ lÄng tid
Det tog mig 38 Ă„r att Ă„terse ljung
Vad spelar det för roll att den Àr gul.
Jag sitter i en glÀnta
Jag har fött barn
Mig sjÀlv som ljung.
Och igel.
Det Àr en stÀmpel.
En amulett av hjÀrnans veck.
Missbildad rosa hov!
trycker mot himlen, sÄ stelnar minnet i skrift
brunt blod, min bebis
jag letade baklÀnges
sjönk i det lila
jag Àr en medelÄlders kvinna och allt Àr Àckligt med mig
KÀrlek ska inte vara en grÄtande kvinna vid E4:an.
Det ska inte vara en grÄtande kvinna vid E4:an.
En sten Àr kluven pÄ mitten
LerÄkern Àr fet och glansig
Jag tar farvÀl
Jag flöt upp som en kork
Jag gick till en bar
Jag gick till en kÀllare
Jag lÀmnade min familj
i nattningen
jag orkar inte tvÀtta
jag orkar inte diska
eller stÀda.
Jag bara ligger hÀr hela dagen och har ont i nedre delen av ryggen
och försöker förstÄ mig sjÀlv
Det Àr moderkakan som ska lossna bit för bit
Blodanemoner
Fostret skickar
blöta stjÀrnor i toalettstolen
Vykort i tusen tussar
Jag ska ge det pussar
Nej. Jag ska dricka ett dyrt vin
Jag ska dricka vilket vin som helst
Jag ska betala en taxi
En mÀnniska som inte vet nÄgonting
mÄste jag trÀffa
Jag lÀmnar mina barn vid tv:n.
Jag ser inte pÄ min man
Han Àr en god man
Och jag Àr pÄ en bar
blöder ner tajts
Jag tÀnker bara ingen hund kommer
Jag blir bjuden pÄ champagne
Det fÄr inte plats
Hur det var
Det finns en sten som Àr kluven pÄ mitten
NÀr jag förlorade barnet förlorade jag mina barn
Jag flöt upp som en kork
Gick till en bar
Gick till en kÀllare lÀmnade min familj i mörkret
I tv-soffan
Strax före nattning
Man önskar sig det röda.
Tappa ut sig sjÀlv i toaletten
Ett billigare vin med skruvkork klunkar runt i klosetten
Det Àr gult i blodet.
Det Àr grönt i blöjan!
Min alldeles egna blöja böljar över celluliterna.
Det finns vÀntrum med tidningar.
Det stÄr hur man tar bort dem.
Men inga tips om sjÀlvmord.
Det Àr mellan raderna.
Man ser sig sjÀlv flyga över flaggstÄngen.
Himlen, nyttiga gröten. GrynvÀllingen.
Fotbollsplanen.
Det Àr strÄlkastare ute ikvÀll.
Det hovrar en helikopter.
Det knackar pÄ.
Det knackar pÄ och hÀlsar pÄ.
Jag har fÄtt missfall. Jag Àr en vanlig mÀnniska.
Det Àr ljusa droppar pÄ himlen.
Ta bort den gravida horan frÄn mitt flöde
Mina dagars skum Forskning visar.
Det var ingenting, forskning visar bara. Som en klocka.
Att vita mÀnniskor Àr slampigare
vad var det jag sa tÀnker jag nÀr jag gÄr över spÄngen
SÄ underbart att inte vara rÀdd för att bli mördad
utan sÄ att sÀga sjÀlv vara den som bÀr kniven
Lövverket snuttefilt
Jag Àr en barnrumpa
Tussilago.
Det Àr ingen fara!
Det Àr i innerstan bebismammor pÄ bruncher finns.
Efter att jag hade tryckt ut det hÄrda aphuvudet reste jag mig upp och tog ett flyg.
Jag hade besparingar!
Jag checkade in pÄ ett hotell med kokvrÄ och 29 vÄningar över parken!
Stesolid packad i en liten ask för örhÀngen.
Jag hade bett min man att inte frÄga var jag var.
Flickorna skulle inte be mig att komma tillbaka.
Jag blev med barn ett universum skapades
Lika fattigt som det utanför, men ÀndÄ det fanns en stjÀrnhimmel
En scen utan ridÄ
Jag snöt Clémentine. En pytteliten dunblomma gled in vid hennes arm.
Den lilla mjuka stjÀrnan
En vit mygga
En luden en
Det var en rest frÄn en prydnadsvas proppad med torkad vass jag hade pregat ner under diskhon och dÀr hade min man stÀllt hushÄllspappret ocksÄ och nÀr jag snöt henne sÄ dansade det dun. Det var allt. Men hon blev rÀdd.
Jag plockade vassen i Kyrkviken, nedanför Lidingös kyrkogÄrd.
Vickade av stjÀlkarna. Den ser ut som nÄgot mÀklare sÀtter i vaser.
Den Àr sÄ sober. Offwhite. Den Àr ju egentligen död.
Ingen vet om det men pĂ„ SĂS har de en kyrkogĂ„rd i rabatten dĂ€r de grĂ€ver ner foster. Jag vet det för nĂ€r jag krystade ut barnet i mörkret, frĂ„gade barnmorskan: Vill du begrava honom? MĂ„nga tar farvĂ€l sĂ„.
StÄlet i sjukhussÀngen kylde mina lÄr. Jag sÀrade pÄ benen. KÀnde mig tjock. Uskan lyfte könshÄret som om det vore ett handtag. Krysta, ropade nÄgra. Den jag födde var tyst. Du var tyst? Det uteblivna skriket. Förlossningen försvann inÄt. Det var en begravning?
Jag hade bett dem att inte nÀmna barnets kön. Men det var en pojke
alltsÄ. SlÀng honom i papperskorgen, sa jag. För jag tÀnkte att det finns inget vÀrre Àn att gÄ med sitt missfoster till platsen dÀr alla misslyckade kvinnor grÀvt ner freaks i jorden och sjÀlv grÀva ner sitt dÄliga barn dÀr. DÀr grÄter förstulna pappor. DÀr stryker mammor
som jag sjÀlv, som sticker sÄ fort de fÄr chansen.
Jag tÀnkte ocksÄ att poesin Àr ett stÀlle att vila. Men det Àr det inte.
Skuggor rusar upp och ner.
Det Àr som en flyttkartong. Den fÀlls upp och ner.
En orosanmÀlan.
En rökring.
Jag ber Clémentine att inte berÀtta för lÄgstadielÀraren att jag borrade in mina naglar i hennes pappas underarm.
Jag Àr sÄ ledsen att hon sÄg det.
Att jag finns Àr verkligen pinsamt.
Hur vore det om du gick pÄ övergÄngsstÀllet och höll dig sjÀlv i handen, undrar en antagligen underbetald vÄrdarbetare som heter
Eva. Om jag kanske skulle börja ta hand om mig sjÀlv, och ta hand om mina barn?
Jag Àr för lat för att upprÀtthÄlla en Àtstörning. NÀr jag var en duktig kvinna hade jag den lata. Jag spydde. Jag somnade vid nattningen.
Det Àr förbjudet att barnet nattar mamman
Det Àr förbjudet att grÄta.
Vara hora. Vara invandrare
Jag vaknar till. Jag kysser hjÀssan.
Jag kan ta hand om alla bebisar. Jag fÄr inte. Jag fÄr inte Äka buss och gÄ fram till en blond jÀvel med tÀckjacka och stretchjeans som Àr tio Är yngre Àn jag, med en vagn dÀr dÀcken har fjÀdring. Jag fÄr inte böja mig över relingen av vattenavstötande tyg i greige och söka söka söka söka bebisen som skriker för att fÄ tröst och fastÀn
vi har lÀrt oss nu att blonda Àr goda vill jag ta den lilla i min famn. (Jag vill hÄlla dig i min famn.)
Lyft upp henne, sÀger tanten bredvid mig som ocksÄ tittar in i barnvagnen.
Lyft upp henne, mÀnniska. Jag tittar ner pÄ allt sprÀckligt SL har att erbjuda.
Den blonda har en airpod i ena örat och jag tÀnker att hon Àr en fruktansvÀrd mamma.
En dÄlig dÄlig mamma.
Ljungen pÄ JÀrvafÀltet
Det finns blodiglar.
Jag frÄgar vad de gör.
Fröknarna svarar att de suger blod.
Det finns ett naturreservat bakom skjulet.
Det heter IgelbÀcken.
En rö d filt ovan barren.
IgelbÀcken IgelbÀcken.
De ska straffa barn.
Ankis rosa barm.
Det var feministiskt av mamma att lÀmna oss i gryningen.
Vi gick pÄ heden
Ljungen lade sig ner i rött
Vid igelbÀcken IgelbÀcken.
De skjuter barn vid IgelbÀcken.
Det var dockteater
SĂ€po var bara vanliga sossar.
Det var semlor. Nej det var lÀngder.
Det var kaffe och rö d saft pÄ rÀttegÄngarna.
Vi klarade allt. Vi gick hand i hand. Bland iglarna.
Men nÀr vi kom dÀrifrÄn
Ut ur 80-talet
NĂ€r 90-talet var slut saknades det en bror.
1.
VÄrens offer, höfter.
Mitt inre Àr sÄ litet
Jag har gjort ett altare av diverse
Det Àr mars.
2.
Jag googlar blommor.
Basic perenner.
Sorgen Àr en puckel uppflugen
pÄ kÀrlekens rygg
En marsdag.
En broskbildning.
En sammanvÀxt.
InfÄngad i en klocka.
PĂ„ en kulle av liljor.
3.
Det Àr vÄren som gör det, sprÀcker glaset framför ögonen.
Som nÀr en skÄdis börjar skratta spricker jag.
4.
Hur mÄnga gÄnger har hon pÄ Seven Eleven ValhallavÀgen sett mig grÄta? Vad Àr dykarsjuka? NÄgonting snurrar. NÄt löper fritt. NÄgonting har stannat.
5.
Han var arton, fick obeskrivligt ont. Babblade. Tuppa av. Drunknade inifrÄn. Det pumpade blod i en ryslig fart, som trÀdgÄrdens krÀngande vattenslangar som vilda ormar löpte amok inuti hans torso. Och det var igÄr. Den 24 mars. Nu Àr det den 25:e. Det Àr idag. Och det Àr löning.
Jag rÀckte fulfingret Ät min make Ä sjuÄringen grÀt. Vid nattning frÄgade hon gjorde du det verkligen och jag sa ja som en inverterad
Judas men ocksÄ som vanliga Judas.
Jag sÄg inte hennes ögon.
TÄrarna var som ett sÄnt draperi de har i köket istÀllet för dörrar i
Disneyfilmen Encanto som handlar om en magisk familj i Mexiko.
Tusen pÀrlor över hennes ansikte.
Klotiga knogar
StrÀckta
mot mig
Hon sa att jag gör sÄ hÀr mot dig för att du gör sÄ mot min pappa.
Hennes söta fingrar som gjorde tecken mot mig. Ljudet som eskalerade och fler och fler tÄrar.
Man ska inte grÄta som mamma men det Àr sÄ hemskt att göra fel.
Min make skrev ett sms att en parterapeut hade sagt att skilsmÀssa
Àr vÀrst för barn mellan 3 och 10.
Det Àr barnen.
Det Àr maj och jag vill ta mitt liv. Jag vill sjÀlvskada. Jag vill ta en vit svans hals och knyta runt min hals. Jag vill inte gÄ hem. Jag vill göra bukplastik. Jag vill separera fettet mellan tarmarna. Jag vill ta en blank kniv. I skulderbladen. Jag har inte Àtit. Jag Àr inte hungrig.
Jag har sÄriga fötter. Jag har gÄtt till fots hela vÀgen ifrÄn stan.
Det stÄr en ensam becknare under Liljeholmsbron.
Vagnen Àr full av diagnoser
Allas ögon.
Dikten stelnar allt med sin stenblick
Jag har gula ögonvitor kransar med blod
Jag har smÀrta i hela kroppen.
I underlivet om man ska vara Àrlig.
Jag svarar tÄlmodigt
Ja. Jag Àr fet som en planet.
Jag Àr gravid i sjÀtte mÄnaden utan barn.
Men jag har pengar pÄ banken.
Jag har en man.
Till och med jobb.
Jag hoppar inte frÄn perrongen, fast det Àr hemska Skanstull.
Jag biter mig fast.
Jag suger och suger och suger.
Jag Àr en igel.
Som djuret i sumpmarken i Akalla
Det dagisfröken skrek
SlÀpp
Om jag tecknar ner alla enarna. Cypresserna.
Bevisar att nÄt finns i dalen.
Allt Àr inte sant om mars t ex.
Jag sÄg ett trÀd vara spÀdgrönt
Musöron musöron
Som om tÄrarna lyfts upp.
Ur en blöt lera
Ja. Som ut ur jorden. Som frÄn under jorden.
Vi Äker bil och jag kÀnner igen ett löv.
En trasig vimpel i vinden
Det Àr nytt. Det Àr spÀnt i mars. Det kröner en bÄge.
Jag tÀnker nÀr jag ser cypressen genom fönstret nÀr jag skÀr ett
Àpple vid diskhon att man kan tÀnka att ens barn inte behöver mÄla
det hÀr.
De kan kanske utveckla appar. Bli lyckliga.
Det Àr möss i vÀggen.
Piper.
Björkens öron.
Flickors fransar
dÀr de nu ligger och sover.
Mina barn och musungarna.
NÀver Àr pÀrlemor
utan överdrift
och nÄgot vill ut
Jag filmar en droppe trÀnga sig förbi blÄleran.
Varför kĂ€nner jag inget nĂ€r jag stĂ„r i slĂ€nten. AÌr det sant som de sĂ€ger? Att det sker ett folkutbyte. Det bor bara brackor hĂ€r.
Jag vet inte hur jag ska sÀga det hÀr men erosion Àr tradition i min familj.
Det rinner sand mellan rötterna.
Det ligger ett trÀd slÀngt i slÀnten.
För 30 Är sedan var jag ocksÄ hÀr. Jag var 14. Jag var pÄ vÀg till en kolonistuga utan toalett. Det var studenttider. VrÄlÄk. NÀckrosblad
runt stenens svarta. Paddor pÄ campingen. I en alldeles upplyst juninatt. Men jag var ensam. Jag gick pÄ en vÀg som heter KÀrleksstigen och tÀnkte pÄ ifall jag skulle bli vÄldtagen.
Himlens lila igen.
Det gula i dött grÀs.
Jag sÀger till mina barn att himlen Àr hög hÀr.
Den fortsÀtter som en stor panna.
PÄ vissa stÀllen i vÀrlden vÀlver sig himlen sÄ hÀr.
Mina barn mÄste fÄ vara likgiltiga inför alltihop.
Det Àr inte diktens fel
att det inte Àr epik.
Det Àr smÄbarnsÄren.
Det Àr inte ett stÄlbad
som lögnen om kÀrlek vill göra gÀllande
Jag gör det sÄ gÀrna
Att jag gÄr ut i ett hav
Utan stenar i fickorna
Jag Àr inte suicidal
Det Àr en höstpromenad
Dimman Àr ett undantag. Horisonten upphör. Kanske Àr det inte slut. Det finns inte grÀnser, orangea gummibÄtar? En mamma dricker havsvatten sÄ hon ska kunna amma innan hon torkar ut och i land flyter tvÄ bebisar som ska Ätervandra.
Nej. Jag vet inte. Hon drack sitt eget urin? Hon dog?
Jag stannar bilen.
Jag hissar ner fönsterna pga smaragdgrön kulle.
Jag skruvar ner barnens rutor varsin grön kulle.
Det ser ut som England hÀr och stranden och dimman landstigningen dagen D.
Den hÀr morgonen kan allt Àndras. Kanske redan har.
en hand vinkade godmorgon till mina flickor
det var gud.
det var skum och silver, roseneld och snö och nytt
och i det fula mÀnniskor
en jÀvla sportstuga med folk
en man som fÄtt skabb.
vet ni hur skabb ser ut det Àr oregelbundna mynt av kött pÄ ett hÄrigt mansben i den glittrande soluppgÄngen pÄ sjön, silvergata och guldflÀtor.
Ditt hÄr Teresa, hans svarta skabb, en rund sten, ett trubbigt glas i stÀnkande sken.
Det Ă€r silver i Ăstersjön. Sillen och leendet.
Jag visste inte att björkens vita var silver. Den Àr rosa. Den Àr My
Little Pony och regnbÄge
PÀrlemor och till havet tillhörande?
Jag Àr ju mor. Jag Àr ju mamma.
BrÀnningarnas brÀnning. à tervÀnder du i en dyning?
SpjÀlkad och avskild, som jag. Delad, i stavar, som jag.
PÄ en platÄ Àr det brÀnd mark, en brun midsommarstÄng, den Àr för liten.
HanhÀngena dinglar i korvar.
Det var snÄrigt ovanför brynet.
Du sÄg sÄ orolig ut som bebis.
Var det du som Àrvde pappas PTSD ?
Mamma fick diagnosen borderline och kanske Àr det dÄlig kombination med kolik.
Det finns liv och död och mellan dem text.
Det Àr dÀrför jag Àr hÀr.
Min bror och min bebis det Àr mellan raderna vi ses.
KÀrleksdikt Jag ropade pÄ dig och du kom.
hejdÄ nu ska jag stiga ner i helvetet
Varje morgon binder vi kransar till jorden stjÀlkar runt handlederna för att minnas min döda bror.
Det Àr bara jag som gör det.
Jag gÄr i skogen.
AllmÀnningen till Telefonplans station
Det Àr mörkna jeans under lövhögarna
Det Àr pulkor vi inte orkar bry oss om som om vintern var en engÄngsgrej
Mina drömmar
Det finns nÄgot som hjÀlper och det Àr ett annat ansikte, junis nÀtter. Sedan juli: dimmiga dagar som utbrÀnda stumpar. à ngbÄtarna.
Kronblad.
FĂ„ngenskap.
De döda unga kropparna i mausoleum
Rosor vid huvet jasmin vid fötterna
Din lilla lilla lilla
Döda döda bebiskropp bebis
Ingenting Àr Àckligt med honom!
Inte ens döden
DÀrför vi knulla!
VÀldigt tidigt morgonen efterÄt stod jag i Stockholm och tittade pÄ
mobilkartan bland persikorna
Ludna pÄ Ica Baronen
Köpte en piggelin
Den gula gryningen byttes ut mot vit dag.
Jag hatar vÄren.
Den spÀrrar upp ögona
Jag Àlskar pÄ offentliga toaletter.
Passerande moln.
Skarven mellan en mÄnad som blir till en ny mÄnad
Pioner svÀller, blir klossiga.
Jag klÀttrar ner för en stÄlsÀng förbi ett fönster.
Jag gÄr över Hötorget och tusen mÀnniskor har inte druckit surt vin
hela natten, förutom vissa som tar emot solen pÄ trappen. AlltsÄ jag.
Jag Àr en mor. AlltsÄ fast jag Àr en mor Àr jag till brÀdden full av piss.
De andra sÀljer grönsaker och skit.
Det Àr morgon och jag tycker jag var söt i mina rosavita jeans.
En psykkÀrring poserar flicka.
Jag skriver brev.
PlÄga inte dig sjÀlv med det hÀr, fÄr jag som svar.
SlÀpp det, stÄr det.
Jag lÀser pÄ nummerplÄtar, mjölkförpackningar, böcker frÄn din hembygd.
PsykvÄrden sÀger att det inte Àr normalt att kÀnna sÄ mycket, alternativt att min mamma inte tog upp mig i famnen nÀr jag var spÀdbarn. Det Àr sant. Min mamma lades in pÄ Beckomberga efter
att jag föddes. Trots att hon var blond och smal och vÀlutbildad.
Jag blir erbjuden dialektisk beteendeterapi fyra gÄnger i veckan
utan att betala ett öre. Jag ljuger inte, jag fÄr det, om jag Àr sugen.
Jag ber dem att sÀga att jag inte har borderline. De sÀger du har inte borderline.
De sÀger: Du Àr en överlevare och nu Àr det vÄr!
Jag kommer hem och undrar vad man kan göra.
Jag kommer bara pÄ sÀngen.
Jag kan baka en pÄsktÄrta.
Jag lÀgger mig i sÀngen.
Ljuset Àr vitt.
Det finns gamla kvistar.
AÌrr av kejsarsnitt.
Natten trÀr pÄ mitt ansikte.
Jag Àr 40 plus
Det Àr en rund mÄne bakom kvistarna. Jag stÄr pÄ en klubb med hela media-stockholm och vÀntar pÄ dig. HÀr Àr alla vita. För det Àr innerstan och lÀngst upp kan man gÄ ut pÄ en terrass. Gröna o röda lyktor reflekteras i den svarta fjÀrden. Varför Àr vi inte hÀr hela tiden, frÄgar jag. En vakt kommer och sÀger att man inte fÄr röka hÀr.
Jag slÀnger en blick ner i den skvalpiga mÄngatan. En chefredaktör sÀger att min besatthet av dig Àr sorg. Efter mitt missfall?????
Jag Àr full och berÀttar för henne om barnen jag förlorar och fastÀn ett band spelar sÀtter vi oss ner och hon lÀgger sin drottninglika hand pÄ mitt knÀ.
En harmynt mammabloggare tog livet av sig. Hon var 47 och alkoholist och hennes tagline var att det finns inget en margarita inte kan fixa. Hon hade blivit nykter. Alla hade följt hennes resa och hon hade tvÄ döttrar som hon skrev att de lÀrde henne saker om livet och inte tvÀrtom och hon blev avskedad för hon skrev om dem pÄ sitt jobb. Om en man som visst aldrig kunde stÀnga kÀften och alla fattade att det var han för att han ⊠ja, pratade mycket.
Hennes make skiljde sig frÄn henne för att hon inte lÀngre var den kristna brud han en gÄng gift sig med. Men hon var snygg trots gomspalt! Hon hade en ny pojkvÀn. Hon gjorde reklamsamarbeten.
Barnen vÀxte upp. De var 14 och 18 nÀr hon tog ett Äterfall. NÀr hon tog sitt liv. PojkvÀnnen skrev innerligt pÄ Instagram ta hand om varandra.
Jag vill att du ska slÄ mig tills jag kommer. Bort frÄn mina barn.
Bort frÄn min man.
Bort frÄn underjorden.
Hon har lyckats sÀga ett ord: Mamma.
En av alla ljusa nÀtter lÄg en flicka med skosnören runt halsen
bunden till björken
Först gick kroppen igenom vÄld. Det Àr vÄld att det stÄr hÀr. Jag
vill stÀlla ner det pÄ den lÀgsta suddiga stubben. Ett trÀd som inte lÀngre Àr.
Det Àr hög sky.
En sÄpbubbla av natt.
Intakta termobyxor.
En rullstol svÀvar pÄ snön.
FörlÄt
FörlÄt honom
FörlÄt
den grÄ björken
att det Àr vÄr och
nu det gröna.
Jag blev slagen i huvet
Jag Àr besatt av en 13 Är yngre student pÄ SU
Hans lÀppar Àr som rosa kuddar
De sticker Àn hit Àn dit.
Jag Àr i diket.
Jag Àr ett fiber utan ryggrad. OcksÄ rosa.
Jag förstörde min familj
Sa adjö till hela paketet
Blodröda rosa hjÀrtan.
Livmoderns pÀron
mitt bröst och mjölken och centimeter
efter centimeter av guldigt hÄr som firas ner
som mina odugliga hÀnder strÀcker sig efter.
Det finns en allmÀnning utanför fönstret och pÄ ett sÀtt Àr det min skog. Hur ser gula löv ut. JÀttars monoklar. Stenen Àr hal av allt förmultnat. Jag försöker att inte lÄta skÀrrad nÀr jag sÀger det till mitt lilla barn, mitt ljus, min dotter Teresa som ramlat i kÀrret.
Kom upp ur dyn.
Jag Àr glad över fimparna pÄ berget
En skepparkrans av ljung.
HÀromdagen sÄg jag en yngling röka pÄ hÀr i skogen och jag tÀnkte pÄ min döda brors amorbÄge
Det doftar sött av grÀs.
Jag kan inte sÀga till unga mÀn att jag Àlskar dem.
Men jag gör det.
Det Àr det enda som fÄr mig pÄ glatt humör.
Pappa stod i det fyrkantiga fönstret och skrek. En prick pĂ„ höghusfĂ€lten. Vi gick pĂ„ övergĂ„ngsstĂ€llet till den fula jĂ€vla Huvudstagallerian. Allt de sĂ„lde var socker och skit och trikĂ„. Stekande hett och socfall. Teresa gĂ„r ner i sjön vĂ„rens första dag. Jag bara skriker. Ăser vattnet ur allvĂ€dersstövlarna. SĂ€ger förlĂ„t. SĂ€ger vi börjar om.
Nu Äker vi till förskolan!
En man pÄ tuben kan vara vem som helst men ocksÄ pedofil. Jag tycker att en vanlig man tar kort pÄ mina döttrar. Jag ljuger och sÀger att vi ska av nÀsta. NÀr vi gÄr genom skogen hem hÀnder det igen. Jag tÀnker pÄ pappa. Hur hans barn dog. Han fick hÀmta kroppen. Flög flygplan med en 18-Ärig kropp. Jag vet inte.
Vad ska vi göra med alla 40-Äriga kvinnor. Mammamagar i mammajeans. De kan inte föda barn och ingen gillar en kvinnlig chef. Det finns inget krig hÀr. Det finns bara blodÄdror i ögonvitorna. En tonÄring om natten. Atonal grÄt bakom masoniten. HÀr i verkligheten finns bara hudvÄrdsprodukter som ska ta bort fina linjer.
Det finns nattis. Det fÄr inte spricka. Man vill inte spricka. Man vill inte tappa det pÄ barnen för de Àr bÄde pÄ nattis och dagis. Det Àr mummel i tunnelbanegÄngen. Jag hÄller i min lilla flickas hand och datorvÀskan i andra. Min stora flicka gÄr framför, sömndrucken.
Jag tycker att de Àr för nÀra spÄren. Jag tycker att perrongen Àr för smal. Hur ska vi kunna passa alla? sÀger en vit kvinna i tidningen. Hon behöver vila. Det Àr sommar och en autistisk femÄring har gÄtt ner i Än.
De skjuter mot nattis. GÀrningsmÀnnen behöver vila. De kanske kan vara med pÄ vilan. HÀr i verkligheten har de tagit bort straffrabatten. HÀr river de ut blommorna. Den mulliga jorden.
Jag ser tvÄ rÀvar pÄ tre dagar
Varje hem ska ha ett piano
Min bror satt i mexitegelvillan
Spelade ett stycke utan noter jag stannade pÄ plastmattan i marmorimitation.
Jag kan ingenting men jag kunde höra det han komponerat.
Memorerade det i 20 Ă„r.
25:e Äret Àr det glömt.
Den dödes privilegium Àr att vara tyst
Den dödes hastighet Àr baklÀnges.
Vill du hÄlla mitt centrum? Jag kan inte. Jag vet att det Àr fel att lösas upp. Jag vet att det Àr fel att lÀmna sina barn. Vara sentimental. Vara kvinna. Inte bara vara kvinna. Men som en inifrÄnrapport: det gÄr inte att vara jag. Saker faller isÀr. Jag kan inte vara mamma. Det Àr för fint. Jag kan bara gÄ till en bar. Ett vidrigt krypin i mellanklassen dÀr man begÄr Àktenskapsbrott. Du hade herpes och jag tackade Gud. Jag sÄg dig bakifrÄn och du kollade dig i mobilkameran. Det var generande för dig. Omanligt. Flera timmar gick och till slut var vi sÄ fulla att vi kunde knulla. PÄ natten drömde jag om att jag inte kunde transportera hem mina barn. De saknade cykelhjÀlmar.
Trottoaren var obefintlig. En utvecklingsstörd 60-Äring tyckte att min 4-Äring var söt.
Det sover nÄgon i skogen.
Ett rödrandigt tÀcke fullt med dagg.
Jan Stenbeck berÀttade att hans lilla biljoner var en tÀppa pÄ baksidan av en sommarstuga att driva upp sköra blommor pÄ, som kabel-tv pÄ 80-talet.
Det Àr Marie bebÄdelsedag. Jag gör vÄfflor som blir blöta pÄ berget.
Ser mina barn Àta. Inte jag. För jag bantar. Det Àr absolut ingen fara.
Jag vill bara vara med mina barn. Att Àlska sitt barn Àr att vara med det. Men jag vill skiljas.
Min make vÀser vid nÄgra pinnar. Ett varningens finger Äker upp.
Skogen Àr liten och Àcklig. Och tuben fylld av stekos.
1.
Knopparna slÀpar det Àr maj för evigt.
Jag frÄgar chat gpt 4 om jag fÄr lÀmna man o barn för en vÄlnad en vÄrkvÀll
SvÀlt Àr det enda som hjÀlper. Att dricka non stop Àr det enda som hjÀlper. Det blir aldrig mörkt och dÀr de hatar invandrare som mest Àr det som vackrast och jag mÄste bara erkÀnna det. Det Àr inte en besvÀrjelse. Det Àr bara blad. Jag Àr fortfarande inte ung. Snittad x 2. Mina akuta kejsarsnitt slÄr ut snabbare Àn rhododendron som ska bli rosa. Snitten Àr rosa. De Àr lila och grinar som ormar som grinar. Som rosa knorrar pÄ rosa grisar. TvÄ ljuslila tuber i relief pÄ mammamagen.
2.
Jag har lÀst om mammamagen. PÄ aftonbladet.se. Det Àr en plusartikel om hur man fÄr bort den. Det Àr en ljus natt. Det Àr en ljus dag. Jag har mitt kÀrleksintresse pÄ mobilen. Under en lÄnghelg tÀltar jag med familjen. Runt om gifter sig folk. Det Àr vita körsbÀrsblommors regn. Det Àr Àppelblom. Det Àr ett laga brott att stalka
nÄgon. Det Àr ocksÄ en hobby. Det Àr inte otrohet om inte nÄgon kommer. Jag var sÄ dum som trodde jag skulle kunna bli Àlskad av en yngre lÄng blond man utan pengar med alkoholproblem. Om det finns en sjÀl lÀmnar den kroppen i juni. Jag frÄgar fÄr jag lÀmna man och barn för en vÄlnad för en vÄrkvÀll.
Solen Ă€r en klump. AÌven fostret och mensen. Jag har trĂ€ffat dig nu. Ett du i texten. Mitt Ă€ktenskap Ă€r formaterat och vi Ă€r i punkten dĂ„ allt ska gĂ„ Ă„t helvete.
Jag Àr i en grop. Det finns liljekonvaljer i förorten. Det finns blommor utanför vÄra fönster. Och ett tecken pÄ himlen. Jag fÄr inte tro pÄ tecken. Poesi Àr bara ett sÀtt att vara psykiskt sjuk. Att det Àr meddelanden och inte bara vanliga skyltar i lokaltrafiken. Att det finns mening. Jag Àr bara en av alla svenskar som blir glad av vÄren.
Men jag Àr ocksÄ mor och det Àr mors dag och mina flickor Àr bÀst.
Den stora har ritat ett kort och den lilla har köpt ett kort pĂ„ en apa som Ă€ter en banan. Jag var full i natt. Jag Ă„kte ĂŒber fyra gĂ„nger i natt. Jag Ă„kte hem till dig. Jag lĂ„g bredvid dig en timme. Vi hade alla klĂ€der pĂ„ oss och jag frĂ„gade dig frĂ„gor om allt jag kunde komma pĂ„ för vi hade bara en timme och du kysste mig. Jag tog en ĂŒber hem igen. Trampade pĂ„ liljekonvaljerna. Gick in och sov och vaknade till mors dag. PĂ„ kvĂ€llen var min man ett riktigt svin och precis dĂ„, nĂ€r jag hade tĂ€nkt lĂ€mna dig, för att du förstörde vĂ„r familj, fanns ditt namn som ett grattis, bokstĂ€ver, ovanför mitt huvud.
Jag har funnit kĂ€rleken. Jag vĂ„gar inte skilja mig. Jag Ă€r rĂ€dd att min make tar döttrarna. Vet att det lĂ„ter skrytigt, men jag har tvĂ„ döttrar. GlĂ€nsande kalufser. Ăgonfransar att dö för. Hela paketet.
Och pÄ ett bevis jag bestÀllde frÄn Skatteverket stÄr det att jag Àr vÄrdnadshavare. Jag förtjÀnar inte det sÄklart. Ingen ska behöva kalla mig mamma, men en flicka kan drömma och jag drömmer om er. Hur ni inte försvinner. Hur vi drar anekdoter pÄ tunnelbanan och skrattar Ät hur smÄ ni var alldeles nyss och bet mig i bröstvÄrtan.
SyrentrÀdet, kastanjens vita klasar. FÄgelsÄngen Àr hysterisk, sÄ hÀr Ärs, men mest just nu. Solen gÄr upp. Jag föll i en jÀrntrappa. I en secondhandaffÀr. Fick med mig tvÄ klÀnningar, en omodern damsko. Jag la mig pÄ en parkbÀnk. Gick till biblioteket genom juni. Jag blev knuffad av en demon. SprÀckte mitt bÀcken för att minnas att jag inte var död. Jag tar inte morfin för jag Àr en god mor. VÄren Àr en fara. Jag skyller inte ifrÄn mig. Jag Àr sÄ hÀr dÄlig. Men jag visste inte att kastanjernas klasar doftar, men det gör de. Det finns blÄeld. Det Àr bra att pionerna Àr doftlösa. Det Àr bra att gullregn Àr giftigt annars hade folk ⊠Jag vet inte. PÄ sociala medier har jag sett folk göra sirap av syrenens nektar. De lÀgger den i sprit. Gryningen Àr bÄde dag och natt. Den Àr alldeles vit. Jag har koll pÄ den 03 varje dygn. Blommornas uppvigling. Ljusets nej. Riddarsporre. NÄt med löjtnant. Det pinsamma med magnolian Àr att den saknar blad. Min Àlskare sover utomhus. HÀr utanför pÄ innergÄrden. Under alla lila och vita syrentrÀd och en enorm kastanj och körsbÀrstrÀd pÄ en trÀbÀnk. Jag var full igÄr nÀr jag kom hem och lade mig i sÀngen med klÀderna pÄ bredvid min make.
NÀr grönedrÀkten skÀnkts och större björkars kronor likt permanentat hÄr svalla i de rika villaomrÄdena och andra klena björkar skymmer plÄtlÄdor och gula baracker vid jÀrnvÀgens linjer, dÀr landskapet mest Àr industri, innan det blir hus och mÀnniskor, vandrar jag en morgon. PÄ natten drömmer jag om rosentrÀd i chockrosa och en kör som sjunger detta torg har sorg. PÄ kvÀllen visar de mÀnniskor som mÄste lÄtsas ha sex i ett fÀngelse med plastpÄsar pÄ huvudet. Nakna med snara runt halsen och löftet om avrÀttning om de trillar nerför en box. Din död Àr i allt sÄ jag vet hur det kÀnns att vara med i krig. Det Àr den tunga, gröna vÄren och tv:n och allt trÀ inomhus och allt trÀ utomhus.
Min förÀlskelse Àr en triangel i skogen
Alldeles i skugga
Jag gÄr ner i svart
I tjÀrn och helvete snÄrigt
Det Àr perfekt att lÀmna sin familj
nÀr man fÄtt tvÄ missfall
tvÄ aborter
gÄtt i parterapi köpt ett radhus i den enda nÀrförort till Stockholm dÀr alla röstar
rött
dÀr det anses vara fel med mobiltelefoner för barn
VÄra grannar Àr blonda och vÀnster och snör pÄ sig lÀngdskidorna utan problem
Man blir alltid kÀr i ungdomsalkoholister nÀr man tecknat bolÄn RÀntan galopperar. Rektangeln. Den lilla trÀdgÄrden Àr tÀckt av snö, sÄ ingen kan anklaga mig för vanvÄrd, Àn, och det Àr inte det att jag inte kan se mina barn i ögonen. Jag ser dem. Jag ser in i deras ögon. Vad betyder vidgad pupill? Jag sa ju att detta var helvetet.
TvÄ juggar pÄ picknick brÄkar i skogen
För gamla för att passera som ett ungt kÀrlekspar
En kuk hÀnger ut
En byggare med hÀngbuk pissar i glÀntan
Det Àr fuktiga tÀcken i löven
Det Àr toalettpapper pÄ toppen
Det finns ingenstans att vara ifred
Och det Àr nog bra
För i Dagens Nyheter nÀmner de en 11-Ärig flickas sjÀlvmord som
om det var en nyhet bland andra.
Jag har sÄn himla stor lust att kliva ur min aura av fett.
Jag vill sÄ gÀrna inte bli avvisad av en ung vacker man.
Vill du veta hur det Àr att ligga med en kvinna som fött tvÄ barn, jag menar tre, frÄgar jag med mÄnga emojis sÄ han inte ska bli dödsskrÀmd.
Ett dödfött smiley face.
Han Àr sÄ otroligt vacker. Han Àr student pÄ SU . Han beundrar mitt arbete. Tror jag.
Vill du veta, frÄgar jag för jag vet att han vill veta. Jag lutar mig pÄ statistik
milf kommer pÄ femte plats av mest eftersökt pÄ pornhub. Lesbiska kommer etta och det kan jag verkligen förstÄ.
Mitt kön Ă€r mörkrött och fruktigt som fruktkött. I mörka könets mörka skog. Gladans vinge. Ăver Ă„krarna ett eko. En skugga över ansiktet. Du sĂ€nde mig ett dm. Det Ă€r en takt i natten. En ram medan rhododendron var blekrosa. Den slog ut i blixten.
En blöja i solen
En sax som stÀngs
Det Àr augusti
Pupillen i brunnen
Alla barn med alla bananer
En studentlÀgenhet med sprÀckligt aprikost golv att lÀgga sig och grÄta pÄ.
Det Àr sommar. Flugor och sperma i lakanen. Kött och cigaretter i trÀdgÄrden. NÀr jag vÀnde mig om vÀxte soppar upp och nÀr jag vÀnde mig igen var de dÀr, smutsiga, och porösa, som jag. Jag drack hela natten och om jag ska vara Àrlig, jag sa att jag skojade nÀr jag sa att jag skulle Àta flugsvamp till frukost, men jag skojade inte. Jag filmade min vÀg mot dem med mobilkameran. Jag Àr barfota i det mörkgröna grÀset. En POV dÀr de giftiga svamparna Àr teenage girls och jag Àr en man med stÄnd som stönar och vill dö.
Jag hatar mitt hemliga liv med mina 2 döda bebisar och man och barn och Àlskare
De fÄr mig att kÀnna mig sÄ kvinnlig
Det luktar skarpt
Skarp sill
Surströmming
Sopparna har muterat
deras gula porer blÄser ut och in deras Àndrade kroppar
Flugsvampen vid entrén
De Àr 3 stycken nÀr jag Àr tillbaka.
Jag stÀnger fönstret
Jag ligger i en rund sÀng tillsammans med en cowboy-boot i ljus
mocka jag hade hoppats att du skulle sÀga nÄgot om.
Ren tvÀtt och smutstvÀtt
Jag undrar om ett djur har dött utanför.
Jag undrar om det Àr de rökta rÀkorna med aioli jag och min make
Ät i fredags nÀr vi skulle fira ett kliv i karriÀren. Varför la han skalen utanför vÄrt sovrumsfönster?
Dina armar lyser i mörkret och det spelar ingen roll att det Àr för att du gÄr pÄ gym varje dag
De Àr sÄ vackra att jag grÄter
och nÀr du knullar mig ser du allvarlig ut. UrsÀkta sprÄket. NÀr du ligger med mig ser du frÄgande och sorgsen ut och jag vill ocksÄ
grÄta. Alla tjejer grÄter alltid efter sex. Men inte jag med dig! Det
Àr första gÄngen.
Jag kommer hem 02 pÄ natten trampar pÄ sopparna och flugsvampen och löven och kottarna
En natt lade jag mig pÄ barren
Jag bad dig slÄ mig
Jag ville bli inlagd
Jag ville fÄ en sÀng pÄ sjukhuset
För jag kom hem 02 och mina Ànglar.
Mina vackra barn
De Àr flickor
Flickor!
De Àr jordens glitter
De Àr stjÀrnor dagtid
lÄg och sov tillsammans för att de mÄste dela rum
och min man lÄg full med klÀderna pÄ för han hade somnat vid
nattning
för han Àr ocksÄ olycklig
och jag la mig bland klÀderna i sÀngen.
TrÀdgÄrden full av flugsvamp
Det enda som Àr sant Àr dina ögon.
Din blick underifrÄn mig
pÄ parkbÀnken i natten
DĂ„ du ber mig alldeles tyst
Jag vet inte
Jag Àr ett guppande plommon
I det genomskinliga havet svÀller havets gelé.
I min familj Àr vi paranoida.
Det Àr emblematiskt.
Jag klÀnger mig fast vid en pung
Vi kan sÀga som en kÀngurus unge
Bara för att jag har fÄtt ett enda dm
biter som en bÀver biter nÀver
Jag trivs rÀtt bra med att vara pervers det Àr de andra som har problem med det.
Jag Àr en kviga som ligger och guppar i vassen
Jag svalkar mig
Jag har mina barn nÀra
Jag nattar dem och somnar med dem varje natt
Varje natt nÀr det Àr min natt
Sluter jag min bÄl runt deras krökta ryggar.
Menar inte att prata trojanska cykeln. Jag vill bara ge nÄgra alternativ. Surra fast mig vid en mast? och lÄt repet skÀra genom huden.
Som nÀr du bet mig. Det blev sÄ trevliga mÀrken i flÀsket. Lila tÀnder i hullet. Ett adelsmÀrke!
Jag berÀttar för att jag vill skryta om att en annan mÀnniska har tagit i mig.
Bevisen sinar.
Men Àven
En spruta i röven.
PÄ KarlavÀgen idag.
Det var en barnmorska med smakfulla fillers som kötta.
Du gav mig gonorré. Jag ska inte klaga. Det fick mig att kÀnna mig ung.
Som att jag inte Àr död.
Imorse tejpade jag mina glasögon som Christer Pettersson.
Jag gick till tuben.
Jag höll min lilla dotter i handen och lÀmnade henne pÄ dagis. Hon sa gÄ inte nÀr jag gick. NÀr kommer du tillbaka, frÄgade hon. Tidigt sa jag. 10? sa hon. 4, sa jag. Hon blev lugn. Hon kan inte klockan.
Det ringde ett 08-nummer.
De sa att jag att jag var tvungen att ringa alla jag hade ⊠bazz.
Jag har bara Àlskat en, svarade jag.
Det svarade de inte pÄ. Det kan jag förstÄ. Det var barnsligt.
Det Àr inte vad de hÄller pÄ med pÄ Centrum för sexuell hÀlsa. SÄ jag
sa: Tror ni att han har varit otrogen? Han har varit otrogen, svarade jag mig sjÀlv. Jag var sÄ duktig som inte grÀt dÀr vid Karlaplans sprutande fontÀn.
Det Ă€r september nu och trĂ€den Ă€ger fortfarande sina löv. Jag gick under dem. I det som mĂ„ste kallas dis. Jag satte mig pĂ„ en mörkgrön vacker trĂ€bĂ€nk, för pĂ„ Ăstermalm har de fortfarande vackra mörkgröna trĂ€bĂ€nkar med ryggstöd för uteliggare att sova pĂ„ och kĂ€rringar att sitta pĂ„, men jag lyckades inte sitta. Jag flöt ut som ett mĂ€nniskoskrĂ€p och grĂ€t. Jag ropade pĂ„ mamma, stackars troll. Men mamma var pĂ„ annat hĂ„ll, hon fick BPD nĂ€r hon var 20.
Om man följer munnens strÄlande ring. Linjerna frÄn lÀpparna. CiggkÀrringens sigill. DÄ kan man ta en kniv, det blixtrande stÄlet, i, sÀg en japansk kökskniv och skÀra lÀngs rynkorna i mitt ansikte som en smÀllkaramell. Jag Àr ingen joker. Jag Àr en sörjande dam. Tjock och trind utan att vara god. Jag vill ingen illa. Jag rÄkar bara befinna mig biologiskt i kvinnans libidinösa pik. Det Àr Àckligt. Jag erbjuder dÀrför alternativ. Spetsa mig genom tjocktarmen pÄ en pÄle. SlÄ mig ;) SÀg att du Àlskar mig och svara inte pÄ sms.
Min flicka Àr pÄ Lucky Bowl. Det Àr kalas. Det finns en tid att passa. Det finns nÄgon som Àr pÄklÀdd! En sjuÄring med en utstrÀckt hand. Jag gÄr i hypnos för att kunna svara nÀr hon talar med mig. Hon berÀttar om att de har popcorn pÄ fredagar i aulan. Inte bara hennes klass utan alla ettor har det. De ser en film som heter Ja-dagen med hon som blev dumpad av han som gift sig med J.Lo nu. I alla fall, i den filmen fÄr barnen bestÀmma allt och jag har en uppgift och det Àr att sÀga vad kul den verkar bra.
Jag dricker babyccino med min baby. Vi trÀffas pÄ kafé. Det Àr nÄt med att jag önskar att barnet var barn. NÀr barnet var barn varade en minut. Hon var blodig. Sen blev hon söt. NÀr hon var tvÄ minuter blev hon kvinna. Och min bebis sÄg pÄ mig. Det var pinsamt. Hon hade inte lÀrt sig att mingla Àn. Hon var allvarlig. Mormor ger henne lÀppstift. Clémentine frÄgar varför och jag skrattar och sÀger att barn Àr för roliga.
Utspottad frÄn det aprikosa.
Psykreformens persikotegel.
Det man gör i lÀgenheter Àr att vÀnta.
Min famn Àr en tavla mellan bröstet.
Mina armar. Mina döttrar. Min son. Min bror.
TrÀdgÄrdens mjuka fyrkant.
Det Àr
grön frost
Ett hölje
styvt strÄ ljuslila rör
Det Àr bruna stammar.
Den döde sitter i en plaststol utan dyna och lÀser Idioten bland brÄte
Ett brunt plank.
Det Àr radhus i Akalla
Det Àr chilenare i centrum
Det Àr ljung pÄ fÀltet.
Iglar pÄ anklarna
Yngel i det bruna
Ditt hopvikta namn
Jag kan inte se in i framtiden
DÀrför visste jag inte hur det skulle vara att vara ifrÄn mina flickor
Jag Àr det nu
Det gÄr inte.
Moderkakan Àr ett sÄr
Ingen sa det.
Jag googlar mitt i natten
Efter att man har fött barn tar det tid att lÀka.
TvÄ mÀn har delad vÄrdnad om mig. Jag har varannan vecka med mina pojkvÀnner. De Àr för gamla för att bli kallade det. Och bÄda
Àr lika gnÀlliga och jag Àr jÀtteattraktiv och snygg.
Chillande sfinx
Jag vann parterapin
Jag har hela paketet.
AÌlskare hus barn man
Allt utom hund
Jag vill bli intuberad.
Det stÄr i tidningen att 13000 bebisar dött
HÀr med. HÀr, hÀr med.
Det har dött en bebis hÀr
En svart diamant som jag kramar i fickan ett kranium i papperskorgen.
Flera gÄnger om fyllde min make lÀgenheten med rosor för det ska Àkta mÀn göra.
LÀgenheten kan du fÄ och bilen. Du kan fÄ de handdrejade skÄlarna och Aaltovasen för den stal jag av en kvinnlig akademiker frÄn Dalarna.
Vad gör vi med barnens hÄr? Ska vi klippa av det? Dela upp mellan oss?
Jag behöver en hjÀssa om natten.
Hur ska vi göra om de varma kropparna vÀxer?
Linjalerna i dörröppningarna?
Har de nÄt mot kylan?
Jag kan ta de röda hÀngselbyxorna som Teresa vÀgrade ta av sig under sitt tredje levnadsÄr. Jag kan sova med dem. Jag sover med dem.
De rÄnar oss. De rÄnar oss. Goretex Àr bara till för pojkar. Jag önskar att min sjuÄring fick vara ett barn. Vi verkar vÀrna om sorgkanterna.
Naglarna. Ingen av oss flickor tvÀttar hÀnderna. Ingen sÀger till oss.
Vi gĂ„r upp 6. Ett slott av tandkrĂ€m. Tar röda varje dag. Vi byter i Gamla stan varje dag. Min fyraĂ„ring har samma hy som vĂ„ren. Min stora flicka har fĂ„tt löss. Mobilen lyser upp hĂ„rbotten. Ăstersjöns lockar. En storm pĂ„ kudden. Det Ă€r en utandning. De somnar omlott pĂ„ mig pĂ„ tuben hit och dit. Mitt kött och blod i knĂ€t. Jag har sĂ„ lite pengar. Jag mĂ„ste vara med mina barn.
Jag vet inte om mitt barn fryser eller sover pÄ natten. Jag ringer pÄ morgonen och frÄgar var du vaken i natt? Du var vaken va? Som jag? Jag lÄg vaken och tÀnkte pÄ att du var vaken.
Jag var inte vaken, sÀger hon. Och jag Àr stolt över hur vÀlartikulerad min fyraÄring Àr. Pappor Àr lika bra förÀldrar som mammor.
Dessutom Àr jag inte bra. Det gör pappan extra bra.
Tittar till höger vĂ€nster höger igen. AÌter mellanmĂ„l kl 14. Han vet
att den lilla blir kall lÀtt och att den större grÄter pÄ kvÀllen. Han vet att halvfabrikat Àr dÄligt. Att den lilla tycker om att man kittlar henne. Han vet vÀl att den stora inte har nÄgon kompis i nya klassen och att man varje dag mÄste frÄga hur hon haft det i skolan och att hon först sÀger bra, men sen berÀttar om hur de gÄr ifrÄn. Han mÄste veta att den lilla Àr helt maktlös pÄ dagis. För att alla barn Àr helt maktlösa pÄ dagis och överallt.
Den förlorade sonen
Jag vaknar 04 pÄ lucianatten.
Jag bara öppnar handen och dÀr har jag mobilen.
Jag skriver till min make.
Han bor pÄ hotell nu.
Har du hört liknelsen om den förlorade sonen? frÄgar jag.
Har du lÀst parabeln?
En man har tvÄ söner. En son försvinner. Tar ut arvet. Ligger med horor. Gör av med pengarna. Bor i ett skjul. Tar jobb som drÀng hos en bonde. Kommer pÄ att han kan arbeta för sin farsa likavÀl, som ju Àr fÄrabonde. Sonen ÄtervÀnder och söker jobb. Han sÀger att han förstÄr om pappan inte vill att han ska bo i hans hus.
Minns du vad fadern sa?
Du behöver inte jobba, svarar pappan. Jag ska ge dig pengar. Du Àr min son och du ska bo hÀr.
Jag ska stÀlla till med fest. Jag ska slakta den gödda kalven till din Àra och klÀ dig i högtidsdrÀkt och sÀtta en ring pÄ ditt finger.
Jag har kommit pÄ vad det betyder.
Den handlar om en förÀlder som försöker ÄtervÀcka sitt döda barn till liv.
För det Àr aldrig sÄ. Sonen kommer aldrig tillbaka och det hjÀlper inte med guld eller nÄt. Fest. NÄt.
Sonen Àr egentligen död.
Fattar du?
Det Àr en önskedröm
om att den döda ska bli levande igen
Farsan gÄr med pÄ allt. Han gör allt. Det stÄr inte, men mellan raderna fattar man att han ber till gud bara hans son inte ska vara död. KöpslÄr. Mutar.
Jag ska stÀlla till med fest. (bara du kommer tillbaka)
Du ska fÄ den vackraste av högtidsdrÀkter. (bara kom tillbaka)
Jag ska offra det finaste lammet till dig som du ska fÄ Àta. (bli levande igen)
SjÀlv skulle jag erbjuda sÀtesbjudning.
Bara han kommer tillbaka.
FÄr jag komma hem? skriver jag till min man. Det kan röra upp saker, svarar han.
Han dejtar en norsk kollega nu.
SnÀlla lÀs, skriver jag.
Jag Àr den förlorade sonen. Min bror Àr den förlorade sonen. VÄr son Àr den förlorade sonen. Och vi vill komma hem.
Jag födde henne
Hon promenerade i mitt pÀron gick i födelsegÄngen forslades i kanalen
Fyra Är gammal vÀnde hon om och gick in i skogen igen.
Hon gick över berget inte nerÄt
mot VÀstbergas bostÀder inte hem
Min make plockar fram olivolja, parmesan och vin frÄn det tillfÀlliga sortimentet ur sin svarta FjÀllrÀvenryggsÀck. Radar upp varorna pÄ köksbÀnken. LÀgger ut en ny duk. Vi ska ha gÀster.
Var Àr Teresa, frÄgar jag
Hon, sÀger han. Jag gick i förvÀg.
Han springer ut i snön i t-shirt.
Jag lÀgger mig pÄ golvet och tÀnker att det Àr inte bra för min sjuÄring att se mig sÄ hÀr. Reser mig igen och i en rörelse fÄr jag ner hennes tÀckjacka frÄn kroken och sÀger ta pÄ dig den hÀr och gÄ upp i skogen och leta efter din syster. Jag tittar ut genom fönstret och tÀnker pÄ hur jag ska ta mitt liv nu nÀr ett barn har dött igen. Borta vid berget ser jag rosa röra sig. Alla ytterplagg för flickor har detaljer i fuchsia. Och jag gÄr ocksÄ ut. Och tar inte heller pÄ mig ytterklÀder. Teresa sitter pÄ en bergsknalle. SÀger tyck inte synd om mig. Jag bÀr henne. Hennes runda kinder Àr vÄta mot mina i den töande snön. Den kalla dragkedjan i overallen.
Vi berÀttar vid frukostbordet att vi ska skiljas
Min Àldsta flicka reser sig med lÄngsamma rörelser för att sedan störta nerför trappan.
Jag springer efter. Hon slÀnger sig pÄ sÀngen hon aldrig sover i, i sitt rum hon aldrig Àr i. Jag springer efter. Försöker tÀcka henne med min kropp. Jag lÀgger mina armar över hennes rygg. Kinden över hennes skulderblads vingar. De darrar upp och ner. Flaxar i
takt med grÄten.
Detta Àr som en filmscen, dissocierar jag.
För jag vill ha exit.
Jag vill att takpannorna ska ryka. Att det ska öppnas en lucka genom taket och strila ner ljus pÄ oss. VÄr omfamning. Jag vill att himlen ska suga upp mig dÀr genom hÄlet. Jag vill bli upptagen till Gud, förlÄten. Men det hÀr handlar inte om mig. Det Àr mitt barns sorg och det Àr jag som orsakat den. Jag mÄste vilja orsaka den hÀr smÀrtan. Jag vill orsaka den hÀr smÀrtan. Det Àr oförlÄtligt. Det mÄste vara oförlÄtligt och jag fÄr inte be om förlÄtelse.
PÄ tuben framför ett lesbiskt par, pÄ gröna linjen in mot Söder, frÄgar min yngsta dotter du kanske har glömt nÄgot?
VadÄ?
Att vara en bra mamma.
Vi Àr vana vid pappa nu, sÀger min Àldsta dotter.
Vi Àr dumma mot dig, för du Àr dum mot oss, förklarar min lilla flicka.
FörsÀkringsbolagets skyskrapa blinkar ut ett rosa hjÀrta. Titta ut, sÀger jag. Jag har fixat nÄt till er. De tittar pÄ mig och sÀger nej.
Man kan gÄ mil. Man kan gÄ över Äkrar för att försöka fÄ det man vill ha. PÄ nÀtter. PÄ Àngar. Dimslöja. SmÄ smÄ vita blommor i mörkgröna vaxiga buskar. Vete. Havre. RÄg. Axen. Det gröna havet. Det sjuka gröna havet. Det Àr rÄgens ax. Det Àr en flyktvÀg. SÄ man slutar kÀnna nÄt. Att kÀnna inget Àr en flyktvÀg. Jag kÀnner ingenting. Det Àr groteskt att lÀmna sina barn. Det Àr groteskt. Det Àr perverst. Jag Àr pervers. Jag Àr grotesk.
Vid nattning faller Clémentine ner pÄ knÀ pÄ parketten. Hon bönfaller att vi inte ska skiljas. Jag fÄr upp henne i sÀngen och undrar om det skulle kÀnnas bÀttre om jag köper ett Mario Switch?
Jag har redan köpt en ny tv. Det var ett vÀldigt bra erbjudande pÄ Elgiganten i Sickla. Min kille körde dit i en hyrbil och levererade den till övernattningslÀgenheten. Jag betalade. Min dotter sÀger att sÄklart hjÀlper det inte att de fÄr ett tv-spel. Jag skÀms för att jag tror sÄ lite om henne och om sjuÄringar i allmÀnhet. Du sa att du skulle komma pÄ fredagsmyset, sÀger hon. Men du dök inte upp. Du sa att du skulle ha fördrink med oss och pappa. Du hÄller inte vad du lovar. Det Àr sant. Jag hÄller inte vad jag lovar. Jag gör vad jag vill. Jag vÀljer att vara med en man. Ligga med honom. Jag vill verkligen hellre det Àn att ha fredagsmys. Jag hatar mello. Men jag kÀnner mig dum, för jag trodde inte att min dotter skulle mÀrka. Jag tÀnkte att det inte var sÄ viktigt. Jag vet inte. Jag vill dö.
Min Àlskare lÀmnar mig 01 mellan fredag och lördag en natt i februari. Jag ligger pÄ en tÀltsÀng i en övernattningslÀgenhet i
Gamla stan och vill dö.
SÄ i mörkret strÀcks en bukett av lugnande emot mig. Det Àr tvÄ barn. Jag har tvÄ barn.
Jag har tvÄ flickor. Jag har tvÄ döttrar. Det finns tvÄ barn. Jag har tvÄ barn. Men det Àr inte alls sÄ. Det Àr att en dag senare nÀr jag nattar dem viskar den lilla godnatt pappa i luften.
Jag brer ut mig tunt. En presenning över sand. Det Ă€r nĂ„t med erosion, varje Ă„r â nĂ„t med rötter. Pudrig puts. Röd jord. Jag fĂ„r tröst av en man utan armar och ben. Han Ă€r 2800 Ă„r. Han har ett kuk-V. Han har rustning. Han saknar huvud. Han kĂ€nner inte till Jesus. Han Ă€r hĂ€r. Han Ă€r hĂ„rd. Han Ă€r inte vĂ€vnad. Han Ă€r inte blöt. Han Ă€r inte balsamerad. Han har inget ansikte. Han Ă€r tyst. Han kan inte sĂ€ga nĂ„gonting alls. Jag kommer till en strand. LĂ€gger mig pĂ„ tistlar. Ojar mig. Jag vĂ€ntar. Jag Ă€r för liten. Jag fĂ„r inte plats. Jag Ă€r upplöst. Jag Ă€r ensam. Jag har ingen familj.
Det enda jag inte Ängrar Àr att jag tog notan och att du stoppade din kuk i min mun
Jag vaknade av att en röd lus vandrade pÄ min oljiga panna.
Jag blev inlagd
Det Àr verkligen sant.
Jag borde legat pÄ sjukhus hela vÄrt förhÄllande.
Du borde ligga med hon blonda frÄn Handels.
Jag gick till berget för att meditera.
Det finns inÄt inÄt inÄt.
Jag finns inÄt inÄt inÄt.
Det regnar duschstrÄlar pÄ den strukturella hÄrdplasten.
Det skingrar en sol.
Jag Àr bara jag.
Det finns inget utanför. Det finns inget utanför.
Mitt bröst Àr ett skrin.
Undvik mig. Undvik mig. Undvik mig.
Jag ler för att jag hörde nÄt om att jag inte skulle kunna stÄ i en strÄle av smÀrta?
Haha.
Att jag inte skulle kunna klyvas av smÀrta?
Klyv mig. Klyv mig. Klyv mig.
LĂ€gg in mig.
Jag Àr Jesus.
Det sÀger de pÄ psyket ocksÄ att de Àr. Jag vet det för jag följde med mamma till avdelningen och talade med patienterna dÀr de lÄg i sina sÀngar.
Det betyder bara att de kan stÄ i strÄlen som Àr smÀrta
nÀr svÀrdet körs in i magen. Och ut igen
Haha. Klyv mig. Undvik mig. Det finns inget utanför. Ni finns innanför innanför innanför. Jag ska hÀmta hem er. Tre koppar innanför vÀsten. Till brÀdden fulla. Innanför kavajen. Skjortan. Skinnet. Och snart en bostad. Jag lovar.
Varför Àr jag inte rÀdd i skogen. Bland djuren. Jag Àr inte rÀdd. Jag ville gÄ upp upp upp för stenen inte ner ner ner i dyn
Förbrukade glowsticks skrĂ€par pĂ„ barren. AÌggstockar. Lysmaskar. Likmaskar. Berget Ă€r en stĂ€ngd port. Jag kan inte ploppa fler stenar. Krossa fler kranier. HallĂ„ Steinkind. Du Ă€r alldeles tyst. Dina ögonlock rör sig inte. Dina armar stelnade i en kram?
PĂ„ ultraljudet syntes en svans. Man fĂ„r det om man ligger med en djĂ€vul. NĂ€ allvar man fĂ„r det om man ligger med nĂ„gon överhuvudtaget. Jag har rymt frĂ„n min heminredning. AÌr dĂ€r bara svartskallar fĂ„r vara. SĂ„ skriv inte, berĂ€tta ingenting om SL :s fina innerstadsbussar. Jag kommer aldrig Ă„tervĂ€nda till parterapin. Jag nattar en sten nu.
Det Àr vÄr. Det Àr Folkets Kebab och sperma. Det Àr sol i mars.
Vissa tror att ketchup innehÄller blod och mild vit sÄs pÄ falafel och kebab innehÄller sperma. Inte jag. Jag Àr inte psykiskt sjuk.
Jag slickar mig om munnen och tÀnker pÄ min inre vÀrld.
UÀrk den Àr sÄ liten.
Ringarna upplöses i kvistar i höftens rundel. Vad gÄr att rÀdda?
Sommaren? à rsringar? InlÀrningen? Matintaget? Hetsen?
Utseendet? SpÄrar striae.
Det finns inget intakt med moderskapet
Barnet Àr
och jag mÄste förlora det.
En obekant sol lÀmnar oss inte ifred. Himlen Àr babyblÄ. Det gÄr inte att huka i mörker. Alla radhus som inte har skiljt sig har inte vildvuxna trÀdgÄrdar. VÄr rektangel ser helt pundig ut. En ruta av virvlande hö. Kanelbulleformationer som mina flickor hoppar i.
Det gula gamla grÀset frÄn förra Äret. HÀsttagel. Deras rÄgblonda hÄr. Jag mÄste borsta det. Jag har inte satt min fot i trÀdgÄrden den hÀr vÄren. Inte satt lökar. Inga frön i jorden. Inga knoppar skjuter.
Det finns inga blommor. Bara skjulet som blinkar i dagen.
Snön Àr borta sedan lÀnge och nu gÄr det att se trÀdgÄrden.
Det Àr maj nÀr jag kommer tillbaka. Jag ska hÀmta barnen.
Solen lyser pÄ radhuset.
SĂ„ kommer jag tillbaka.
Jag gÄr mellan rummen.
En man har stÀdat.
Barnen har skÀrmtid.
En trÀningsvÀska i svart stark nylon stÄr packad i hallen
I en ljusgrÄ modulsoffa, sÄn som alla har, sitter flickorna och tittar ner.
Det Àr smÄ blommor i rabatterna. Det Àr en nÀrförort med röda Äsikter. Det Àr gÀngvÄld pÄ nÀra avstÄnd, men inte hÀr. Det Àr churros pÄ torsdagar. Det Àr Folkets hus. Det Àr ett centrum. Det Àr tvÄ pizzerior, tvÄ godisaffÀrer och ett surdegsbageri. En politiker hÄller tal framför det akut gula gullregnet. Höghusen Àr ljusgrÄ. Vilda syrener hÀnger över en asfalterad vÀg. Det Àr grenar i gÄngbron, dÀr en mÀnniska hÀngde dagen efter nyÄrsdagen. Det finns ett fÀlt med maskrosor. StÀngsel runt fotbollsplanen. Det ligger vaniljiga kronblad pÄ marken. Honungsrosen Àr nÀstan utblommad. Nu blommar nyponrosor. Knopparna Àr sÄ smÄ. Taggiga kvistar vÀller in över trottoaren och jag sÀger akta till mitt minsta barn nÀr vi gÄr till tunnelbanan, men hon sÀger att hon tycker om taggar, att hon Àr vÀn med naturen.
Epilog
Jag Àr tillbaka.
Du Àr infÄngad i min blick.
Den bildar en fyrkant
Det Àr en hage jag bÀr i ögonen.
Jag sÀger inget om det för jag vet att
du Àr för stor för den nu.
Du:et Àr en flicka. Och nu Àr du hos grannarna.
Clemenza!
Min exmake har försvunnit med norskan.
Det Àr pÄsklov
och femÄringen Àr sjuk.
Vi Àr bara hemma.
Vi gÄr aldrig ut.
Vi gör aldrig nÄgot.
I hemlighet Àr det de lyckligaste dagarna i mitt liv.
tidigare utgivning
Naturen, 2009
Rich boy, 2018
D e kroniskt, 2022
www.albertbonniersforlag.se
isbn 978-91-0-080497-8
C o PY rig H t © Caroline Ringskog Ferrada-Noli, 2024
o M slag Bodil Gustafsson FĂŒrst
3d-ele M ent o M slag Martin Christensen, 3D-bilder: »Pile of torn trees«, © matousekfoto; »Moon flower«, © ostrich; »Stylized Low Poly Flowers Pack 01«, © Creative Trio; »Dry Flowers Bouquet«, © 3DSCANFR (sdrn); »Rose blue 3D model«, © dufe; »Stylized glowing mushrooms«, © RiZoRuS77; »Single flower / Rose Blue«, © GardenBee
trYCK ScandBook ab , Falun 2024