1
Milan Nilsson bodde på pojkhemmet och han lade sig på järnvägsrälsen när han var fjorton år och väntade på att tåget skulle komma, eftersom han var trött på livet. Han hade lagt sin älskade fotboll under nacken och han låg på en bädd av vit snö. Därför skriver jag nu hans berättelse på en vit sida och jag borde vara kall om handen, men ängeln Stella Klint blåser sin varma anda på mina fingerblommor. Hon håller en lykta i den mörka och kalla decemberkvällen så att jag får ljus nog att se. Det var Lucias afton och Milan hade skrivit på en lapp att Stella Klint som arbetade i köket skulle få alla hans bespa ringar. Det var 725 kronor och femtio öre. Dem hade han sparat när han sålt Kvällsposten på Värnhems sjukhus och i kvarteren på Ellstorp. Milans mamma sålde sin kropp till männen på gatan i Malmö och hans pappa drunknade i en brännvinsflaska. Han placerades i två fosterhem innan han förvisades till pojk hemmet. Människor i staden tänkte och sade att det var en uppfostringsanstalt. Om Milan hade sträckt ut navelsträngen när han föddes så hade han senare i livet kunnat lägga den som järnvägsspår och känt av vad som väntade honom i framtiden. Det var 11