ATT DUKA UPP HISTORIER
Vintern 1965 fick jag blommor när jag låg på sjukhus. Vid buketten satt ett litet kort och på det stod med små och prydligt skrivna bokstäver något på ett språk som jag inte förstod. Men under dem fanns en översättning. Tål dej, mitt hjärta! Du har ju varit med om hundaktigare saker förr. Det var undertecknat Jappen. Han var en vän och han hette egentligen Carl Nylander. Helklassiker var han. Det var inte jag och det visste han. Varför skrev han då de första raderna med grekiska bokstäver? Hade jag verkligen varit med om något värre än det som hänt de senaste månaderna? Det var anemoner i buketten, det minns jag fortfarande. Vårblommor. När det blev riktig vår kom jag ut från sjukhuset. Jag kunde vandra igen och hatade inte längre dem som hade stängt mig inne. Nu blommade våra nordliga små anemoner i klarblått och med vita ståndare strålande kring pistillen.
9