9789100575984

beethoven biografin

ĂĽke holmquist albert bo nniers f Ăśrlag

Beethoven_Slutorig_JS.indd 3

2011-08-05 10.31

Beethoven_Slutorig_JS.indd 4

2011-08-05 10.31

innehÂll –

med verk i urval

13. året 1796: på turné s. 205

förord s. 8

14. pianisten beethoven s. 209

1.

resan bort s. 13

15. beethoven och förlagen s. 233

2.

minnen och myter s. 17

3.

kurfurstendömet köln s. 21

4.

envälde blir upplyst absolutism s. 25

5.

den lilla staden vid den stora floden s. 37

6.

nöjen och folkbildning s. 43

7.

hovmusiken s. 47

8.

familjen s. 55

9.

den unge beethoven s. 73

16. kompositionerna åren 1792–1800 s. 243 Tre pianosonater f-moll, A-dur och C-dur (opus 2) s. 244–246 • Tre pianotrior Essdur, G-dur och c-moll (opus 1) s. 246–247 • Två pianosonater g-moll och G-dur (opus 49) s. 248 • Två violoncellsonater F-dur och g-moll (opus 5) s. 249 • Septett Ess-dur (opus 20) s. 250–251 • Pianokonserter nr 1 C-dur och 2 B-dur (opus 15 och 19) s. 251–253 • Adelaide (opus 46) s. 255 • Stråktrio Ess-dur (opus 3), Serenad för stråktrio D-dur (opus 8) och tre stråktrior G-dur, D-dur och c-moll (opus 9) s. 256–257 • Pianosonat Ess-dur (opus 7) s. 258 • Tre pianosonater c-moll, F-dur och D-dur (opus 10) s. 258–259 • Pianosonat (Pathétique-sonaten) c-moll (opus 13) s. 259–260 • Två pianosonater E-dur och G-dur (opus 14) s. 260–261 • Pianosonat B-dur (opus 22) s. 261 • Tre violinsonater D-dur, A-dur och Ess-dur (opus 12) s. 262 • Sex stråkkvartetter F-dur, G-dur, D-dur, c-moll, A-dur och B-dur (opus 18) s. 262–268 • Symfoni nr 1 C-dur (opus 21) s. 268–269

10. på väg s. 87 11. kompositionerna åren 1782–1792 s. 119 24 variationer över ett tema av Righini (WoO 65) s. 126–128 • Tre pianosonater (Kurfurste-sonaterna) Ess-dur, f-moll och D-dur (WoO 47) s. 128 • Tre pianokvartetter Ess-dur, D-dur och C-dur (WoO 36) s. 128–129 • Klage (WoO 113) s. 131 • Der freie Mann (WoO 117) s. 131–132 • Två kejsarkantater (WoO 87 och 88) s. 133–136 12. wien s. 139

17. storebror och hans bröder s. 271 18. vänner och vänner s. 277

Beethoven_Slutorig_JS.indd 5

2011-08-05 10.31

19. året 1801: ”jag vill gripa ödet i strupen” s. 289 Baletten Die Geschöpfe des Prometheus (opus 43) s. 292–293 • Två violinsonater (opus 23 och 24) a-moll och F-dur (Vår-sonaten) s. 303–304 • Pianosonat Ass-dur (opus 26) s. 304–305 • Två pianosonater (opus 27) Ess-dur och ciss-moll (Månskens-sonaten) s. 305–307 • Pianosonat D-dur (opus 28) s. 307–308 • Stråkkvintett C-dur (opus 29) s. 308–309

23. året 1806: kreativitet på högvarv s. 413 Pianokonsert nr 4 G-dur (opus 58) s. 414–417 • Tre stråkkvartetter (opus 59) F-dur, e-moll och C-dur (Rasumowskykvartetterna) s. 421–425 • Symfoni nr 4 B-dur (opus 60) s. 425–427 • Violinkonsert D-dur (opus 61) s. 427–429 • 32 variationer för piano c-moll (WoO 80) s. 429–430 • In questa tomba oscura (WoO 133) s. 431

20. året 1802: heiligenstadt s. 311 Sex sånger (Gellert-sångerna; opus 48) s. 312–313 • Symfoni nr 2 D-dur (opus 36) s. 313–317 • Tre violinsonater A-dur, c-moll och G-dur (opus 30) s. 317–319 • Tre pianosonater G-dur, d-moll och Ess-dur (opus 31) s. 319–325 • Pianovariationer F-dur (opus 34) och Ess-dur (Eroica-variationerna; opus 35) s. 325–326 • Bagateller för piano (opus 33) s. 326

24. året 1807: vänskap, moral och tro s. 433 Uvertyren till Coriolan c-moll (opus 62) s. 436–437 • Leonore-uvertyr nr 1 C-dur (opus 138) s. 437 • Mässa C-dur (opus 86) s. 440–442

21. den ouppnåeliga kärleken s. 337 22. åren 1803–1806: efter heiligenstadt s. 353 Oratoriet Christus am Ölberge (opus 85) s. 357–359 • Pianokonsert nr 3 c-moll (opus 37) s. 359–360 • Violinsonat (opus 47) A-dur (Kreutzer-sonaten) s. 361–363 • Pianosonat (opus 53) C-dur (Waldstein-sonaten) s. 366–368 • Pianosonat F-dur (opus 54) s. 369 • Trippelkonsert C-dur (opus 56) s. 370 • Symfoni nr 3 (opus 55) Ess-dur (Eroica-symfonin) s. 370–382 • Pianosonat (opus 57) f-moll (Appassionata-sonaten) s. 382–383 • Operan Leonore/Fidelio (opus 72) s. 383–411 • Leonore-uvertyr nr 2 C-dur s. 405–406 • Leonore-uvertyr nr 3 C-dur s. 411

Beethoven_Slutorig_JS.indd 6

25. året 1808: den stora konserten s. 447 Symfoni nr 5 (opus 67) c-moll (Ödes-symfonin) s. 448–452 • Symfoni nr 6 (opus 68) F-dur (Pastoral-symfonin) s. 452–455 • Violoncellsonat A-dur (opus 69) s. 455 • Två pianotrior (opus 70) s. 455–456 • Körfantasi (opus 80) s. 458–459 26. åren 1809–1811: i krigets skugga s. 463 Pianokonsert nr 5 (opus 73) Ess-dur (Kejsarkonserten) s. 471–472 • Stråkkvartett Ess-dur (opus 74) s. 473–474 • Pianosonat Fiss-dur (opus 78) s. 474 • Pianosonat G-dur (opus 79) s. 474–475 • Sex sånger (opus 75) s. 476–478 • Pianosonat Ess-dur Les Adieux (opus 81a) s. 479–480 • Pianostycke a-moll Für Elise (WoO 59) s. 481–482 • Teatermusik till Goethes Egmont (opus 84) s. 483–488 • Tre sånger (opus 83) s. 488–489 • Stråkkvartett f-moll (opus 95) s. 489–490 • Arrangemang av folkliga melodier s. 491–497 • Arrangemang av Lilla Carl, sov sött i frid! (WoO 158/1:17)

2011-08-05 10.31

s. 497–499 • Pianotrio (opus 97) B-dur (Ärkehertig-trion) s. 500–502 27. året 1812: brustna illusioner s. 509 Symfoni nr 7 A-dur (opus 92) s. 510–512 • Symfoni nr 8 F-dur (opus 93) s. 512–514 • Violinsonat G-dur (opus 96) s. 526–527 28. ”det vanliga livet var alltid svårt för mig” s. 529 29. åren 1813–1815: fred och patriotism s. 565 Wellingtons Sieg (opus 91) s. 567–575 • Operan Fidelio (opus 72) s. 576–583 • Elegischer Gesang (opus 118) s. 583–584 • Pianosonat e-moll (opus 90) s. 584 • ”Kantat” Meeres Stille und Glückliche Fahrt (opus 112) s. 590–591 • Två violoncellsonater C-dur och D-dur (opus 102) s. 591–596 30. restauration och biedermeier s. 599 31. att resa ett monument s. 605 32. samtal med beethoven s. 613 33. året 1816: an die ferne geliebte s. 621 Sångcykeln An die ferne Geliebte (opus 98) s. 626–630 • Pianosonat A-dur (opus 101) s. 631–636 34. åren 1817–1819: ”det är tungt att behöva skriva för brödfödans skull” s. 639 Pianosonat (opus 106) B-dur (Hammarklaver-sonaten) s. 656–663 35. åren 1820–1822: musik för kännare s. 681 Pianosonat E-dur (opus 109) s. 685–686 • Bagateller för piano (opus 119) s. 687 • Pianosonat Ass-dur (opus 110) s. 688–690

Beethoven_Slutorig_JS.indd 7

• Pianosonat c-moll (opus 111) s. 690–691 36. missa solemnis (opus 123) s. 701 37. året 1822: en svensk utmärkelse s. 721 38. året 1823: skapande i vardagens tumult s. 731 33 variationer (opus 120) för piano (Diabelli-variationerna) s. 731–735 39. nionde symfonin (opus 125) s. 751 40. åren 1824–1826: de elyseiska fälten får vänta s. 793 Bagateller för piano (opus 126) s. 793–794 41. åren 1824–1826: de sena stråkkvartetterna s. 821 Galitzin-kvartetterna Ess-dur (opus 127), a-moll (opus 132), B-dur (opus 130) med Grosse Fuge B-dur (opus 133) s. 824–829 • Kvartetterna ciss-moll (opus 131) och F-dur (opus 135) s. 829–835 42. åren 1826–1827: slutet s. 837 kompositioner i kronologisk ordning s. 858 förteckning över opusnumrerade kompositioner s. 900 kompositioner utan opusnumrering (WoO) enligt kinsky-halm s. 903 kompositioner enligt hess s. 910 förteckning efter verktyper s. 917 fotnoter till kapitlen 1–42 s. 920 valutaförhållanden i wien på beethovens tid s. 935 förklaring av vissa ord och begrepp s. 936 källor och litteratur s. 941 namnregister s. 952 bildförteckning s. 975 förteckning över musikexempel på medföljande cd-skivor s. 976

2011-08-05 10.31

fˆrord under mina tretton år i Stockholms Konserthus var det sällan som lyssnare hörde av sig med synpunkter på programsättning och repertoar.

Däremot hände det ofta att man ville veta mer om tonsättaren och musiken utöver vad man kunde läsa sig till i programhäftets begränsade utrymme.

Faktum är att litteraturen om tonsättare för en konsertpublik är begränsad och det gäller inte bara samtidens kompositörer utan också äldre tiders.

Utgivningen har minskat drastiskt under det senaste halvseklet. I en tid då intresset för biografier kanske aldrig varit större är det märkligt att musikens område, som engagerar så många människor, har haft svårt att hävda sig.

Förvisso finns det en mycket omfattande litteratur för specialintresserade, forskare och musikens utövare, men den når sällan ut till den stora publiken.

Denna brist är ett motiv för denna bok om Beethoven. Den är inte någon avhandling, men den bygger på ett källmaterial som kritiskt prövats. Det materialet och mina slutsatser har jag strävat efter att ge en framställning som vänder sig till den stora konsertpubliken, till lyssnarna vid radio och ljudanläggningar och till den allmänt historiskt intresserade. Här finns inga notexempel och när tekniska termer kommer till användning har jag bemödat mig om att förklara dem och ge exempel på deras förekomst i musiken.

Boken ska kunna läsas från pärm till pärm, men också som en introduktion och förberedelse inför ett lyssnande genom läsning om ett specifikt verk och dess plats i Beethovens liv. Eller efter lyssnandet ge mer information om vad man hört. Jag ser min ambition som ett slags folkbildning på vetenskaplig grund, en ambition som innebär frånvaron av motsättning mellan folkbildning och vetenskaplighet, men däremot distans till en ytlig framställning byggd på slarvig och okritisk användning av källor. Folkbildning i det här sammanhanget handlar om vem boken vänder sig till, nämligen till den kunskapstörstande musikälskaren som redan vet mycket men vill veta mer.

Om den sedan dessutom är användbar för musiklivets professionella aktörer infrias hos författaren ytterligare en ambition.

8

Beethoven_Slutorig_JS.indd 8

2011-08-05 10.31

Få tonsättare har blivit föremål för en sådan stark och ihållande mytbildning som Beethoven. Han bidrog till den själv, en mytbildning som sedan fick näring i en rik anekdotisk flora och av författare som Bettina von Arnim och Anton Schindler. Trots att vi numera har tillgång till kritiska utgåvor av Beethovens korrespondens, till samtalen med den döve mästaren i konversationshäften och till hans dagbok, har myternas Beethoven visat sig vara mycket livskraftig. Än i dag stöter man på föreställningar och sakförhållanden som är påhittade eller felaktiga.

Den stora utmaningen med att skriva denna bok har därför varit att ta sig genom lager på lager av myter för att förhoppningsvis kunna teckna en bild av människan och tonsättaren förankrad i ett källkritiskt granskat material.

Det har fått till följd att många underhållande berättelser och anekdoter fått stryka på foten och att fakta korrigerats. Det är det andra motivet för denna bok.

Ett tredje är direkt personligt. Jag har ”umgåtts” med människan och tonsättaren Beethoven i över ett halvt sekel, ett umgänge som fördjupats av decenniers upplevelser av hans musik, genom läsning av den mycket omfattande – då främst utländska – litteraturen, genom egen forskning och inte minst genom många samtal om hans musik med musiker och tonsättare.

Efter dryga fyrtio år var tiden inne att ge min version av en gestalt som än i dag är så starkt närvarande 185 år efter sin bortgång, av en konstnär som under sin levnad beundrades och ifrågasattes, utmanade och oroade. Det unika konstnärskapet och ett tragiskt livsöde blev för romantiken inbegreppet av geniet.

Beethoven var också en politisk gestalt. Man skulle kunna skriva en bok enbart om hur han formades av upplysningens speciella gren, josephinismen, om hans ställningstaganden till makt, sociala hierarkier och till olika politiska system, om hans syn på den franska revolutionen och om hur hans musik under seklers lopp utnyttjats av de mest skilda ideologier.

Likaså skulle en bok om Beethoven kunna handla enbart om hans musik.

Men endast båda infallsvinklarna sammantaget – människan och tonsättaren – kan ge oss ett porträtt i helfigur och komma närmare svaret på frågan: Vem var han?

Med ett par undantag är översättningarna mina. Jag har när det gäller Beethovens brev lagt mig så nära hans språkbruk som möjligt trots dess grammatiska brister, stavfel och kasten mellan det ena och det andra ämnet.

Det är i korrespondensen som vi kommer människan Beethoven nära. Han skrev som han kände i ögonblicket utan minsta tanke på eftervärlden. Han

9

Beethoven_Slutorig_JS.indd 9

2011-08-05 10.31

avskydde att skriva därför att han var högst medveten om att han då inte kunde dölja sin mycket begränsade skolgång. Han var beläst, men det slog aldrig igenom i brevskrivandet. Också i fråga om översättningen av konversationshäftenas texter, har jag bemödat mig om att komma dem så nära som möjligt, även om det nästan alltid är någon annan än Beethoven som håller i pennan. Det ger oss möjlighet att känna oss som deltagare i samtalen.

Det fanns ingen normerande stavning av namn på Beethovens tid. Det innebar bland annat att han och andra kunde stava samma namn olika eller över tiden med skiftande stavning. Beethoven hade till och med olika stavningsversioner för sitt eget efternamn. I citat har jag låtit detta slå igenom, men i löpande text och register har jag utgått från den senaste kompletta utgåvan av Beethovens korrespondens: Ludwig van Beethoven. Briefwechsel Gesamtausgabe, G. Henles förlag 1996 och 1998, kompletterad med utgåvan av konversationshäften i 11 band, VEB Deutscher Verlag für Musik, Leipzig 1972–1988 (band 1–9), Deutscher Verlag für Musik, Leipzig 1993 (band 10) och 2001 (band 11).

Kompositionerna i innehållsförteckningen på sidorna 5–7 är ett urval för att underlätta för läsaren att orientera sig i sökandet efter viktiga kompositioner och som i de flesta fall tillhör den levande Beethoven-repertoaren.

Beträffande de två cd-skivor som följer med boken, vill jag framhålla att det naturligtvis inte är möjligt att erbjuda ett representativt urval av Beethovens omfattande produktion på två skivors begränsade utrymme. Ambitionen är därför att dels exemplifiera verktyper (genrer) i Beethovens skapande, dels i görligaste mån belysa den stilistiska utvecklingen och mångfalden och på så sätt förmedla vad som utmärker hans konstnärskap. Därigenom illustrerar urvalet vad som står att läsa i texten om det särpräglade i det konstnärliga uttrycket, samtidigt som det är möjligt att lyssna på musikexemplen i en följd.

Jag är ett stort tack skyldig många institutioner och personer, utan vars stöd och råd denna bok inte hade kunnat fullbordas. Det innefattar arkiv, bibliotek och forskningsinstitutioner i Sverige och utomlands.

Jag har haft privilegiet i min yrkeskarriär att lära känna hundratals musiker, sångare och tonsättare världen över – ingen nämnd, ingen glömd – och med dem samtalat om konstnären och människan Beethoven. Dessa samtal har varit en ovärderlig källa för mitt skrivande. De har gett mig ingångar till hans musik, till den kreativa processen och till hans personlighet, som inte bara varit inspirerande och lärorika utan också gett mig verktyg att läsa, förstå, tolka och kritiskt granska källorna oavsett om det handlar om brev, dagbok, konversationshäften, skapandets olika faser från skiss till autograf och

10

Beethoven_Slutorig_JS.indd 10

2011-08-05 10.31

tryckt utgåva, konsertanmälningar, recensioner och alla andrahandskällor.

Ett särskilt tack vill jag rikta till tonsättaren och Kungl. Musikaliska Akademiens preses emeritus Daniel Börtz och till pianisten och pedagogen professor Hans Pålsson, som funnits vid min sida under tio års skrivande.

Det har inneburit att en tonsättare och en musiker utifrån sina respektive konstnärskap har läst mina texter, ställt frågor och ifrågasatt, krävt förklaringar, föreslagit kompletteringar, strykningar och ändringar som har varit av största värde. En sak är att läsa en text med fokusering på form, innehåll och språk, men att få den läst med aktiva konstnärskaps ögon är något helt annat. Till det kommer deras aldrig sviktande uppmuntran och stöd när vägen mot ett färdigt manus känts lång.

Ett tack också till ledamöterna i Kungl. Musikaliska Akademiens biografiredaktion, Thomas Anderberg, Göran Bergendal, Tony Lundman, Gunnar Ternhag, Erik Wallrup och Carl-Gunnar Åhlén, för många stimulerande och intensiva samtal om biografiskrivandets sköna men svåra konst.

Förläggaren Eva Bonnier har visat mig ett enastående tålamod i väntan på manus och under skrivandets många år kommit med uppmuntrande tillrop och värdefulla råd. För detta tackar jag henne varmt liksom också min redaktör Hans L Beeck. Hans inkännande läsning, professionella redaktörskap och skarpa argusblick gjorde det redaktionella arbetet till lustfyllda dialogseminarier. Jag vill också tacka Johannes Sjöberg för hans trägna arbete med de båda cd-skivorna.

Sist men inte minst går mitt tack till min hustru Britt, som på alla sätt gett mig sitt helhjärtade stöd och som funnit sig i att Beethoven stundtals tog stor plats i vår tillvaro.

Sigtuna hösten 2011 Åke Holmquist

11

Beethoven_Slutorig_JS.indd 11

2011-08-05 10.31

12

Beethoven_Slutorig_JS.indd 12

2011-08-10 08.49

1

Resan bort

det är tidig morgon den 2 november 1792 i Bonn. Mörkret vilar tungt över staden men torghandeln är redan i full gång. Framför det praktfulla rådhuset står ordinarie postvagn mot Koblenz och vidare söderut mot Frankfurt. Bagage lastas och två personer stiger ombord. Den ene känner vi inte, den andre är en tjänstledig hovmusiker som snart ska fylla tjugotvå år. Han ska göra sitt livs viktigaste resa och kommer aldrig mer att återse sin hemstad. Men det vet han inte den här kulna höstmorgonen, lika lite som att han med denna resa tar steget in i musikhistorien, ja världshistorien. Hans namn är Ludwig van Beethoven.

Vilka hade kommit för att ta farväl? Kanske hans far Johann, som hade knappt två månader kvar att leva, och de båda bröderna (Nikolaus) Johann och (Kaspar Anton) Karl. Kanske kolleger från det kurfurstliga hovkapellet och vänner och beundrare, som firat av honom de senaste dagarna och som i en minnesbok1 betygat honom evig vänskap och uttryckt en fast övertygelse om att han med sin musik skulle bli något stort. Kanske också greve Ferdinand von Waldstein, som var den som Beethoven mer än någon annan hade att tacka för att resan till det tysk-romerska rikets kejserliga huvudstad, Haydns och Mozarts Wien, kunde komma till stånd. Denne musikaliskt begåvade adelsman var nog den ende som förstod att den unge musikern aldrig skulle återvända, därför att Bonn inte längre hade något mer att erbjuda det

Beethoven 1802. Miniatyr i elfenben av Chistian Hornemann.

Beethoven_Slutorig_JS.indd 13

13

2011-08-05 10.31

KAPITEL 1

slumrande geniet, men han insåg också att Beethoven stod inför den väldigaste av utmaningar, när han skrev de profetiska orden: ”Käre Beethoven!

Ni reser nu till Wien för att låta er så länge kända önskan gå i uppfyllelse.

Mozarts genius sörjer och begråter ännu sin skyddslings död. Hon fann en tillflykt men ingen sysselsättning hos den outtröttlige Haydn. Genom honom vill hon ännu en gång förena sig med någon. Genom oavbrutet arbete kommer ni att ta emot Mozarts snille ur Haydns händer.

Bonn den 29 oktober 1792 Er uppriktige vän Waldstein”2 Det första tecknet på att vistelsen i Wien skulle bli långvarig var att Beethoven inte reste hem då fadern avled den 18 december 1792. Fem år tidigare hade han brådstörtat lämnat Wien för att hinna ta farväl av sin döende mor.

Men nu stannade han kvar trots att hans båda yngre bröder var lämnade ensamma i Bonn. Inte heller tycks han allvarligt ha övervägt att resa tillbaka, då kurfursten i ett brev till Joseph Haydn i ampra ordalag ifrågasatte nyttan med fortsatta studier i Wien.3 Det var under de första åren i Wien och sedan i slutet av sin levnadsbana som Beethoven i brev och samtal återvände till barndomens trakter, och då uttryckte en förhoppning om att någon gång kunna resa dit, men inte för att bosätta sig där igen. Besökare som hade någon anknytning till Rhenlandet brukade nämna sitt ursprung för att vinna hans förtroende. När han mindes sin hembygd var det framför allt Rhenlandskapet: ”Mitt fosterland, det underbara landet, där jag såg världens ljus, ser jag framför mig lika skönt och tydligt som när jag lämnade er”, skrev han till gode vännen Franz Wegeler i Bonn.4 Att vandra på fälten, i skogarna och längs bäckarna i Wiens omgivningar blev för honom en vandring i barndomens landskap. Efter trettio år i Wien varken kunde eller ville han glömma sitt ursprung. Det fick sin bekräftelse genom en starkt symbolladdad gest i slutet av hans liv. Den nionde symfonin tillägnades den preussiske kungen Friedrich Wilhelm III, ”då jag har lyckan att såsom medborgare från Bonn räkna mig som Er undersåte”.5 Genom naturens öga framstod åren i Bonn som ljusa. Den känslan ville han hålla kvar. Var det kanske så att han inte ville göra den riktiga resan tillbaka till barndomens platser av rädsla för att den skulle återuppväcka minnen och känslor som kunde svärta den bilden. Det är en tolkning som utgår

14

Beethoven_Slutorig_JS.indd 14

2011-08-05 10.31

RESAN BORT

från den sedan länge djupt förankrade uppfattningen att Beethovens år i Bonn genomgående var mörka och att resan till Wien var en resa bort från familjebekymmer, ekonomiska umbäranden och en kvävande feodal samhällsordning. Ett synsätt som har varit och fortfarande är en viktig grogrund för mytbildningen kring Beethoven, den som handlar om den ensamme titanens kamp mot ett oförsonligt öde. Men har det stöd i källmaterialet?

Greve Ferdinand von Waldsteins berömda profetia den 29 oktober 1792 i Beethovens vänbok.

15

Beethoven_Slutorig_JS.indd 15

2011-08-10 08.49

Beethovens fรถdelsehus vid Bonngasse, Bonn.

16

Beethoven_Slutorig_JS.indd 16

2011-08-05 10.31